23.11 – Var händer det härnäst?


Jag har kommit till sidan 370 i ”Bön för Tjernobyl” (se inlägg 18.11). Bland de senaste intervjuerna finns före detta direktören för Vitryska vetenskapsakademiens kärnkraftsinstitut, Vasilij Borisovitj Nesterenko.

Han konstaterar: ”På vårt territorium låg det redan tusentals ton cesium, jod, bly, zirkonium, kad­mium, beryllium och bor, plus okända mängder plutonium (i uran- och grafitkraftverk av Tjernobyls typ upparbetar man vapenplutonium som används vid tillverkningen av atombomber) – totalt 450 olika slag av radionuklider. Mängden motsvarade 350 Hiroshimabomber.” (Min fetstil)

”… Det har skrivits om det i tidningarna: att kärnkraftverket uppfördes i rasande tempo, på sovjetiskt vis. För japanerna tar det tolv år att klara ett sådant objekt, hos oss tog det ett par, tre år… Om någonting saknades ryckte man bara på axlarna och ersatte det med vad man råkade ha till hands för tillfället.

Ett hundratal sidor tidigare finns en intervju med Sergej Vasiljevitj Sobolevs, vice styrelseordförande i Vitryska sam­fundet Tjernobyls värn. Av allt att döma var risken för atomexplosion över­hängande ett ögonblick. Följden skulle ha blivit: ”Inte bara Kiev och Minsk skulle ha utplånats, det skulle ha blivit omöjligt att leva i ofantligt stora delar av Europa.

På bilden nedan ser du mängden Cesium-137 (kBq/m2) på marken efter olyckan. Källa: Strål­säker­hets­myndig­heten i Sverige.

Cesium

I Finland upplever jag att man talar väldigt lågmält om ökningen av cancerrelaterade sjukdomar och sköldkörtelproblem som följd av olyckan, men det kanske man har gjort tidigare? Den 26.4.2016 har det ju redan gått 20 år sen dess.

Då ställer jag mig frågan var det sker en olycka härnäst? 2012 fanns det ca 439 kärnkraftverk i världen, varav de flesta i Europa (källa: Aldijana Puskar, Energiteknik), men trenden är avtagande tröstas vi med. T ex Tyskland har en väldigt ambitiös avvecklingsplan: år 2022 ska all kärnkraft vara avvecklad.

Kärnkraft i Europa

Den trenden gäller inte Finland. Här bygger vi gladeligen fler. Ett pågående, kraftigt försenat bygge, med en fransk huvudleverantör (Areva) och start av ett nyligen beslutat projekt med en rysk huvud­man i spetsen (Rosatom). Nästa katastrof blir kanske närmare än vi tror?

För att hålla oss lugna sub­ven­tio­nerar staten vindkraft. De andra miljöneutrala energiformerna verkar man ha glömt. Inte ens toriumkraftverk har jag hört nämnas.

Min antipati mot kärnkraft innebär ingalunda att jag förordar fossila bränslen. En f d kollega som är varm anhängare av kärnkraft har upplyst mig om att t ex kolindustrin också kräver liv. Det har han förstås rätt i, men vidden av en kärnkraftsolycka, för att inte tala om en olycka som drabbar lång­tidsförvaret av uttjänt bränsle, har långt större och mycket mer vittgående konsekvenser.

Om inte kol‑ och oljeindustrin hade haft sitt finger med i spelet hade vi högst antagligen haft miljö­vän­lig energi långt tidigare. Nu tar världen små steg i rätt riktning, men det lär dröja innan alla kärn­kraft­­verk är nermonterade. Och då står vi ju ändå där med avfallet som ska förvaras i hundratusentals år.

Ett informativt bildspel om du vill veta mer: Hur fungerar kärnkraft? (av Aldijana Puskar, Energiteknik)

5 tankar om “23.11 – Var händer det härnäst?

  1. Ja just det, det var innan perestrojkan, var tvungen att googla, då var det nog omöjligt för gemene man att få någon information. Men att all expertis också stillatigande går med på att göra ett undermåligt arbete, dom om några vet ju vad konsekvenserna kan bli!
    Kan inte hjälpa att jag anser att det mesta som ryssar företar sig är av dålig kvalitet. Utom då förstås viss litteratur, sport, balett, men det var också ett sätt att tillfredsställa folket och utåt visa upp en vacker fasad….
    För enkelhetens skull benämner jag alla som ryssar……

    Gilla

  2. Verkligen skrämmande, vet inte om jag har fördomar, men förstår mej inte på den ryska låt gå mentaliteten? Folket tycks acceptera vad som helst! Om inte vanliga människor reagerar borde väl experterna agera? Men folket är väl fortfarande ovana efter alla år av förtryck ….

    Gilla

    • I ett kommunistiskt samhälle är man utlämnad åt kollektivet och fråntagen personligt ansvar. Om statliga myndigheter dessutom hemligstämplar, censurerar och undanhåller fakta, är det inte lätt att reagera. Och om man gör det, blir man obönhörligen tystad – på sätt eller annat.

      De boende runt Tjernobyl trodde att det var krig och fick ingen information om vad som egentligen hade hänt. I kärnkraftsverkets ledning fanns ingen som helst expertis enligt Nesterenko. Vi kan bara ödmjukt och innerligt tacka de unga männen som offrade sina liv för att katastrofen inte skulle bli ännu värre.

      Gilla

Kommentarer är stängda.