31.12 – Ny kategori

MoF i unga årJag har nyligen påbörjat ett nytt skrivprojekt och därför skapat en inläggskategori med namnet Gamla tanter och farbröder. Jag försöker minnas och dokumentera de gamla tanter och farbröder som jag kommer i håg från min barndom.

Det finns ingen inbördes rangordning på inläggen, jag beskriver personerna i den ordning jag minns dem. Om det förekommer faktafel, är jag tacksam för korrigeringar. Mitt minne är inte det bästa möjliga längre.

Det är också på sin plats att påpeka att de födelseår som anges är sporadiska beroende på att jag bara har tillgång till enstaka dödsannonser. Vid tillfälle ska jag göra en rundtur på kyrkogården och notera så många födelseår jag hittar.

Först i raden är tant Lina och farbror Otto.

 

Tant Lina & farbror Otto

Röda pallenMoster (fostermor) har berättat att jag fick den lilla pallen i present av tant Lina och farbror Otto (Alina & Otto Gustafson). Jag minns att den hade grädd­vita ben och röd sits med en nalle på, men moster målade om den.

Dom bodde i Lönnbacka, granne med Marthastugan. Tant Lina minns jag som en rar och vänlig tant med silvergrått hår i en knut bak i nacken. Det hade förresten nästan alla gamla tanter när jag var liten. Hon hade jättegoda bullar och kakor och det fanns också alltid en välfylld karamellskål som hon bjöd av.

Att tant Lina var syster till mormors och mosters styvfar fick jag veta den 27.12.2015 (se inlägg samma datum). Min före detta granne talade också om att farbror Otto (född 1885) var bror med ”Oppstu-Göstas” far trots att han hette Karlsson.

Lina o Otto

30.12 – Julklappar i efterskott

Idag har jag fått två julklappar i efterskott. Eller tre om man räknar med det roliga frimärket.

FrimärkeJulklapp 1
Idag låg ett buckligt kuvert med inhemskt frimärke på i postlådan till­sam­mans med övrig post. Vad fri­märket föreställer upp­täckte jag först alldeles nyss. Dam med katt – det märks att avsändaren verk­li­gen har valt det med omsorg. Kul, tack för det! 🙂

LyckodockaJulklapp 2
Den roligaste eller mest spännande posten sparar jag alltid till sist. När jag väl sprättade upp kuvertet och drog ut innehållet log jag med hela ansiktet – en jättesöt liten kinesisk trädocka och den obli­ga­to­riska knuten som symboliserar lycka. Vilken fin julklapp fast jag inte skulle ha några. Tack igen!

Julklapp 3
Den allra finaste och värdefullaste julklappen var ändå att få träffa min nära vän som hastigt in­sjuk­nade strax före jul. Det fick jag veta först efter jul då han ringde och berättade vad som hänt.

Idag åkte jag förbi och tänkte lämna ett kuvert i hans postlåda eftersom jag antog att han kanske var kvar på sjukhuset, men ändrade mig. Han kanske var hemma? Jodå, det var han, nyckeln satt i dörren som vanligt, så jag ringde på innan jag gick in.

ApotekssymbolJag frågade om jag störde hans vila men det försäkrade han att jag inte gjorde och bad mig komma in en stund. Det blev en ganska lång stund. Den fördrev vi naturligt nog med att prata om både kropps­lig och själslig hälsa, liv och död.

Bortsett från att han var lite blekare än vanligt upplevde jag att han var helt återställd, men riktigt så var det inte talade han om. Vissa efterverkningar hade han fortfarande. Men jag önskar och tror att dom försvinner efter ett tag eftersom han redan har återhämtat sig så pass väl på den här korta tiden.

Hjärta
God bättring och tack igen för att du finns. 🙂

Årskrönika 2015

WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 19 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 7 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

29.12 – Så där ja

Ingen gratulerade igår, jag har pratat med Xet och äntligen städat. Mia och jag har varit på strand­promenad.

Ingen gratulerade igår
Nej, jag heter inte Pia, men igår var det också Menlösa barns dag så ett tag var jag lite orolig för att nån skulle gratulera mig, men jag klarade mig. Menlös har för all del inte samma betydelse som på 400-talet längre. Nuförtiden vill väl ingen vara menlös?

X-krokPratat med Xet
Idag fick jag ett SMS från ”X-kroken”: ”Jä tänkt hör hur du mår ett jul”. Jag besvarade det med att ringa upp. Annars hade svaret blivit ”Bare grett” och inge’ mer. Jag avskyr att skriva långa textmeddelanden.

När jag hade talat om att jag mådde prima ville han som vanligt höra hur det var med dom han känner här, så han fick en färsk rapport. Jag fick förstås också veta hur han har det i i Jämtland och hur Babsan (hunden) mår.

Roligt att höras av då och då. Fast det är verkligen inte min förtjänst! Ibland SMSar han ”Lev du?” när det har gått lång tid sen den senaste kontakten.

Äntligen städat
Idag, äntligen, städade jag sovrummet! Från golv till tak mer eller mindre. För tillfället är det således ont om spindelnät och ”änglatofflor”, men det kommer förstås snart nya.

FrostblommorPå strandpromenad
När jag hade städat, tömt askan ur köks­spi­sen, hämtat ved och dricksvatten var det fortfarande ljust. Den här dagen var hela sex minuter längre än den 22.12. Det går åt rätt håll igen.

För att ta vara på resten av dagsljuset frå­ga­de jag om Mia ville följa med till stranden. Det var hon genast med på. Jag ville närmast kolla om isen har lagt sig över hela sjön och plockade med mig ka­meran ifall jag hittade lämpliga motiv.

Mia på isenDet fanns gott om frostblommor och ‑formationer i stranden och isen såg ut att ha lagt sig över hela sjön. Mia var helt övertygad om att isen var stark nog och trippade gladeligen ut på den. Lyckligtvis höll den.

Jag var redan på väg upp tillbaka till huset när jag fick syn på flera frostmotiv så jag sneddade förbi drivbänken och följde mårdstigen över till sommargrannens strand. Mia tog isvägen längs strandkanten, det var så klart roligare. Det tyckte tydligen isen också för den ”sjöng” för oss. 🙂

När jag tittade ut över isen såg jag några vita prickar i strandkanten på andra sidan sjön. Där höll fem svanar till i en liten öppning kunde jag se i kameran. Stackars fåglar, nu blir det snart dags att flytta om inte isen går upp igen.

Svanar 2

Ingen rök utan eld

Rök

I förmiddags syntes rök från båda skorstenarna på Udden. Vi vaknade till en kall morgon med -8,3°, köldrekord för i år. Nu är det bara lite snö som fattas så ser det ut som vinter. 🙂

27.12 – Gott för knopp och kropp

Jag har läst en mycket intressant bok, eldat, tömt en ölflaska och dukat för två.

LäsvärtMycket intressant bok
Redan 2011 köpte jag en bok med titeln ”Arab Voices – What They Are Saying To Us And Why It Matters” skriven av James Zogby 2010, men har inte läst den förrän nu. Den boken borde “alla” läsa.

Främst beskriver Zogby varför USA (och övriga västländer) har misslyckats i försöken att skapa dialog med arabvärlden, men vi får också ta del av ett antal opinionsundersökningar där det framgår hur arabländerna ser på sin situation och på om­värl­den. Jag rekommenderar boken varmt till den som vill lära sig förstå skillnader och likheter mellan våra länder.

Vita kornEldat
I morse tittade jag häpet på termometern: -4,5°. Det är vi minsann inte vana vid i år! Stormen hade blåst bort, en tunn ishinna hade bildats på ”min vik” och på marken låg små runda, vita korn som vi inte heller har sett på länge. Strålande sol avslöjade obarmhärtigt att jag borde putsa fönstren.

Det kändes inte direkt kallt i huset (jag har också elvärme) men jag tände ändå upp i köksspisen ifall kylan skulle komma på tanken att krypa in.

Snart är det dags för en ny brasa. Kvicksilvret sjönk till -6,8° kl 17.30.

Tömt en ölflaska
På julafton ville fostermor alltid dricka öl till maten och gärna en snaps. Det var enda gången på året jag såg henne förtära den kombinationen. Överhuvudtaget var hennes alkohol­kon­sumtion mycket be­gränsad.

JulölJag är heller ingen storkonsument av öl, men på julaftonen tyckte jag att jag ville pröva fostermors kom­bi­nation. I verandaskafferiet hittade jag Linie akvavit och en flaska Weinachtsbier från i fjol. Perfekt!

En snaps och ett glas öl räckte gott till både förrätt och varmrätt, så hälften av ölet blev odrucket. Men nu är det slut. Idag tömde jag flaskan till middagen. Tack vare patentkorken smakade det lika bra som på julafton.

Dukat för två
Idag dukade jag kaffe för två i ”södra salongen”. Före detta grannen hade tackat ja till ”efter-jul kaffe” och för en gångs skull tyckte jag vi kunde slita lite på andra möbler än trästolarna i köket.

KaffedukningDet blev som alltid en trevlig pratstund. Eftersom hon och hennes man flyttade till byn 1962 känner hon väl till vilka gamla tanter och farbröder som bodde här när jag var barn.

På så sätt fick jag reda på att tant Lina i Solbacka var syster med fostermors (och mormors) styvfar. Tant Lina och farbror Otto hälsade vi på rätt ofta kommer jag i håg. Tant Lina hade alltid jättegoda nybakta bullar och en välfylld skål med Fazers likörkonfekt minns jag.

Att farbror Otto och ”Oppstu-Göstas” far var bröder visste jag inte heller. Hon redde också ut en del andra släktförhållanden som jag hade dålig koll på, så det var ett givande besök på många sätt. 🙂

26.12 – Julfirande på Udden

Julgubben var tidig, värmejämförelse, inställd städning och potatislåda.

Tidig julgubbe
Julgubben var tidigt ute på julafton, han kom till Udden redan vid två-tiden på eftermiddagen. Om det berodde på att Mia och jag har varit ovanligt snälla eller på nåt annat vet jag inte. Men sånt frågar man ju inte. Hur skulle han reagera om man ifrågasatte hans tidtabell? Och tänk om han hade svarat att han be­söker de minst snälla barnen först? Det hade ju skapat ett trauma för resten av livet. 😉

JulklappFör ovanlighetens skull kom han klädd i jeans, skinnjacka och (äkta!) Stetson-hatt i stället för den sedvanliga tomtedräkten. Skägget saknades och renarna hade ersatts av en personbil så det kan hända att jul­gubben har moderniserats. Det är kolossalt länge sen jag såg honom senast.

Han hejade i alla fall glatt när han kom och viftade med ett rött paket, så han kände uppenbarligen igen mig och tyckte jag var värd en julklapp. Dessutom en praktisk sådan och i min älsklingsfärg påpekade han när jag hade slitit av pappret.

Han är bra finurlig julgubben. Hur kunde han lista ut att jag behövde en blomkniv med lila hand­tag? Tack igen! Om några månader kommer den till användning (om jag inte har förlagt den förstås.) 🙂

Värmejämförelse
På FB påstås det att julafton var lika varm som midsommarafton… Då undrar jag var på planeten och när i så fall?

På Udden hade vi i fjol på midsommarafton 12,3° och på julafton i år 5°. Alltså var det mer än dubbelt så varmt på midsommarafton. Men självfallet kan det finnas orter där temperaturen var densamma, så vrång är jag inte, frågan är bara var?

StädningInställd städning
Tack vare/på grund av julgubbens besök sprack min planerade städning i sovrummet på julafton. När julgubben hade åkt vidare var det redan mörkt.

Igår hann jag inte heller. Grisen/Tvillingen bjöd på julmat på eftermiddagen. Och när jag kom hem var det redan mörkt.

Inte idag heller hann jag. Vik Husse kom på julte vid lunchtid och när han åkte var det (nästan) redan mörkt. Eller började skymma är kanske mer korrekt.

Då undrar vän av ordning förstås om jag inte har el i huset? Jo, men jag föredrar att städa i dagsljus. Jag fuskar inte lika mycket då har jag upptäckt. 😀

Potatislåda
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i potatislåda, varken som barn eller vuxen. Men nu har jag ändrat mig. Grisen/Tvillingens hemlagade potatislåda är den godaste jag nånsin har smakat! Den slog till och med den som Labbnäs hade på sitt julbord. Tydligen beror det på receptet och/eller vem som är kock.

PotatislådaEftersom det fanns så många andra go’saker bland hennes julmat orkade jag inte göra lådan rätt­visa, men när vi hade ätit klart tiggde jag till mig en rejäl portion att ta med mig hem. Så idag kunde jag njuta av den i fulla drag och har ännu kvar till i morgon.

Konsistensen på hennes låda tilltalade mig också. I regel brukar potatislåda vara nästan så lös så den rinner och ger ett ”slabbigt” intryck, men den här är lika fast som potatismos. Vid tillfälle ska jag fråga vari hennes hemlighet består?

25.12 – Mias julafton 2015

Mia i gungstolenEn stund efter solnedgången igår låg jag och sov i gungstolen i godan ro då ett ett hiskligt oljud väckte mig. Jag listade snart ut att det kom från den där mojängen som matte tycks gilla och ofta sitter vid. ”Gillar du jul­musik?” frågade hon och nynnade i kapp med olåten. Jag ville inte vara ofin så jag lät bli att svara och försökte somna om.

Just när jag hade slumrat till började matte gå av och an mellan vardagsrummet och köket, stöka i kylskåpet och skramla med kokkärl på diskbänken. Precis som om ovä­sen­det inte räckte innan! Jag fann det bäst att be matte öppna dörren till linne­skå­pet så jag kunde hoppa upp och lägga mig där tills det blev lugnare.

Plötsligt kände jag en ljuvlig doft… Jag hoppade raskt ner, lokaliserade dom aromatiska ångorna och medan matte vände ryggen till tog jag några slick på delikatessen. Tyvärr blev jag upptäckt innan jag hann ta en tugga. Matte sa med sträng röst att läckerbiten var hennes och att lut verk­ligen inte är bra för katter. Ibland är hon jättefjantig min matte.

I stället lät hon mig snusa på ett glas med en brun vätska som luktade vedervärdigt. Människor har sannerligen konstigt luktsinne. Eftersom stöket och oväsendet fortsatte i oförminskad styrka tyckte jag det var lämpligt att gå ut en sväng.

När matte släppte in mig tillbaka en stund senare kändes nya dofter. Fast inget som frestade mig så jag upp­märk­sam­made matte på att matskålen var tom och att jag var hungrig. På julafton verkar mina jaktbyten ha annat för sig än att råka komma i min väg förklarade jag för henne, men jag vet inte om hon riktigt begrep vad jag sa?

Dukning 2Under tiden jag åt gick matte till vardagsrummet och hämtade ett fat som hon fyllde vid diskbänken, sen gick hon tillbaka in i vardagsrummet igen. Vad var nu detta? Då jag hade ätit klart beslöt jag undersöka saken.

Där satt matte och åt upptäckte jag. Undrar varför hon inte åt vid diskbänken som hon brukar? Men människor är som sagt konstiga djur. Av dofterna att döma åt hon dessutom nåt som jag också gillar. Jag satte mig intill hennes stol lite diskret i fall hon skulle råka tappa nåt på golvet.

Hon tittade ner på mig men sa inget så jag satt kvar. Jag vet att hon inte gillar att jag tigger så jag höll tyst. Då kanske hon skulle tycka jag var så snäll att hon stack till mig en go’bit? Men inte då, tvärtom, hon tittade mig stint i ögonen tills det nästan började kännas obe­hag­ligt. Men nu är jag ju inte den som ger mig så lätt så jag satt kvar i alla fall.

Plötsligt skramlade det till och matte reste sig. Jag var genast beredd. Nu då kanske jag kunde få en smakbit eller två? Och kan du tänka dig, det fick jag faktiskt! Rökt skinka är inte alls fy skam. I det fallet överensstämmer mitt smaksinne helt med mattes.

Mia i famnMedan matte höll till i köket gick jag tillbaka in i vardagsrummet och la jag mig till rätta i vår sköna fåtölj för att putsa pälsen. Oljudet hade äntligen upphört, det var behagligt tyst och stilla.

En stund senare gjorde matte mig sällskap och slog på den där manicken som visar rörliga bilder. Sen lyfte hon upp mig och la mig i sin famn. Och då var allt som det brukar vara så här dags på kvällen. Skönt att äntligen få somna i lugn och ro i mattes varma och trygga famn. 🙂