Idag har jag fått två julklappar i efterskott. Eller tre om man räknar med det roliga frimärket.

Julklapp 1
Idag låg ett buckligt kuvert med inhemskt frimärke på i postlådan till­sam­mans med övrig post. Vad fri­märket föreställer upp­täckte jag först alldeles nyss. Dam med katt – det märks att avsändaren verk­li­gen har valt det med omsorg. Kul, tack för det! 🙂

Julklapp 2
Den roligaste eller mest spännande posten sparar jag alltid till sist. När jag väl sprättade upp kuvertet och drog ut innehållet log jag med hela ansiktet – en jättesöt liten kinesisk trädocka och den obli­ga­to­riska knuten som symboliserar lycka. Vilken fin julklapp fast jag inte skulle ha några. Tack igen!

Julklapp 3
Den allra finaste och värdefullaste julklappen var ändå att få träffa min nära vän som hastigt in­sjuk­nade strax före jul. Det fick jag veta först efter jul då han ringde och berättade vad som hänt.

Idag åkte jag förbi och tänkte lämna ett kuvert i hans postlåda eftersom jag antog att han kanske var kvar på sjukhuset, men ändrade mig. Han kanske var hemma? Jodå, det var han, nyckeln satt i dörren som vanligt, så jag ringde på innan jag gick in.

Jag frågade om jag störde hans vila men det försäkrade han att jag inte gjorde och bad mig komma in en stund. Det blev en ganska lång stund. Den fördrev vi naturligt nog med att prata om både kropps­lig och själslig hälsa, liv och död.

Bortsett från att han var lite blekare än vanligt upplevde jag att han var helt återställd, men riktigt så var det inte talade han om. Vissa efterverkningar hade han fortfarande. Men jag önskar och tror att dom försvinner efter ett tag eftersom han redan har återhämtat sig så pass väl på den här korta tiden.

God bättring och tack igen för att du finns. 🙂