30.11 – Från glögg till tidig väckning

Jag har provsmakat årets glögg, tagit gamla telefonen till heders, gjort en smoothie, läser febrilt, nästan blåst bort och haft tidig väckning.

Blossa 15Provsmakat årets glögg
Mina nöjen är rätt begränsade, men ett av dom är att smaka på nån av årets nya glöggsorter. I år fastnade jag för Blossa 15 efter att ha konsulterat min favoritsäljare på Alko.

I lördags hällde jag upp ett litet glas ”au naturel”, dvs i kall version till mig och dagens besökare. Jag blev glatt överraskad av att glöggen inte är så söt, men nån Earl Grey tesmak kunde jag inte upp­täcka. I övrigt blev den klart godkänd. Förmodligen blir smaken annorlunda i varmt tillstånd.

Nokia 7373Gamla telefonen till heders
Nu har jag lessnat på mammas C2a. Det eviga upp­lå­san­det gör mig irriterad så jag plockade fram min gamla 7373a (årsmodell 2007) igen i lördags och laddade batteriet. Den är visserligen klumpigare men jag slipper låsa och låsa upp.

Smoothie
Fru grannens smoothie inspirerade mig till att köpa ingredienser till både frukt‑ och grönsakssmoothie. Igår komponerade jag ett recept på frukt­varian­ten. Den blev säkerligen inte lika nyttig som fru grannens, men smakade jättegott och ersatte lunchen utan problem. Såna blir det bestämt fler av i fortsättningen.

Läser febrilt
Sen förra veckan går en hel del tid åt till läsning. Jag är på sidan 355 av The Mountain Shadow (se inlägg 13.11.2015) av Gregory David Roberts. Det här är del två av fyra om hans liv.

Jag är djupt imponerad. Han håller samma stil och höga tempo som i Shantaram och framställer per­soner och miljöer lika målande som i del ett. Man kan nästan se personerna framför sig och känna den fuktiga värmen på huden när han beskriver monsunregnet.

Händelser och dialoger varvas med huvud­per­sonens reflektioner och det finns en hel del över­rask­nings­mo­ment. Suverän underhållning och en hel del tänkvärt. Tur att det är 500 sidor kvar. 🙂

StormofferNästan blåst bort
Höststormarna och regnen avlöser varandra. I går tilltog vinden i styrka igen och efter en kort paus idag hör jag på nytt vindbrus och regn smattra mot fönstret. Enligt den senaste prognosen från MI är vinden dock i avtagande trots tidigare storm­var­ning.

Förutom att elförsörjningen har varit lite svajig har inga skador uppstått bortsett från att hammocken har kantrat. Men det händer mest varje höst. Den får ligga kvar tills vinden avtar.

Tidig väckning
I morse tyckte Mia att vi hade sovit klart när klockan var 05.20. Jag förstår henne. Eftersom hon sover bort det mesta av ovädren blir hon pigg extra tidigt.

Det samma kan tyvärr inte sägas om matte. Innan jag slår igen boken brukar vi redan ha passerat mid­natt med minst en halv timme.

Jag lyckades utverka ytterligare en halv timmes sömn innan Mia definitivt hade fått nog, så det blev frukost klockan sex. Halv nio var hon klar med morgonronden så vi gick och la oss på nytt ett par timmar (varav en timme läsning). Härligt att kunna få göra så. 🙂

28.11 – Efterskott och förskott

Jag väntar på publicering, firar advent i förskott och har pysslat om en dator. Mia ogillar vindstyrkan.

Väntar på publicering
I förrgår skickade jag en insändare till ÅU via deras webbformulär angående Kimitoöns Vattens pris­höj­­ningar men har inte sett till den i tid­nin­gen. Vid ett tidigare tillfälle råkade jag ut för samma sak, så jag börjar undra om dom läggs direkt i papperskorgen? Jag har nu mejlat insändaren i stället och ställt (den näsvisa) frågan till ÅU.

Det är för all del ingen brådska med publiceringen men det vore ju trevligt att se den i tryck nån gång. Nu blir det tidigast på tisdag eftersom tidningen inte kommer ut på måndagar. Eller så kanske dom har censurerat den?

AdventsstjärnaAdvent i förskott
Igår kväll spände jag på mig pannlampan och knallade upp på vinden för att hämta ad­vents­stjärnor och ‑ljusstakar. Och självfallet tände jag dom genast. Ett par dygn för tidigt men det gör inget för ingen ser dom ändå. 😀

Varje gång jag ställer fram ljusstakarna kommer jag i håg att Tigern/Lejonet avskydde ad­vents­ljus­stakar och fönsterlampor. ”Det har ju alla” tyckte hon. Jag var tvungen att hålla med henne. I Östersund var det väldans populärt. Men det hindrade mig inte, varken då eller nu. Ibland är det riktigt trevligt med konventioner.

Pysslat om en dator
Strax efter lunch idag anlände en nyligen uppgraderad dator med vidhängande ägare. Vissa in­ställ­ningar behövde justeras, liksom en del personliga anpassningar.

Jag tror ägaren blev lite chockad över hur många timmar som gick åt. Datorn hade däremot inget emot den långrandiga hanteringen. En del av justeringarna kunde jag förstås ha låtit bli men såna funktioner eller program (appar) som man aldrig använder tycker jag inte behöver ta plats i minnet och på hårddisken.

W10 2En sak gick jag dock bet på. Med jämna mellanrum meddelade datorn att den misslyckades med att installera Valfria funktioner. Oavsett hur jag trixade blev jag inte av med felet. Exakt vad som miss­lyckades framgick inte heller av inställningarna för de valfria funktionerna. Möjligen rörde det sig om en språkkollision trots att jag bytte systemspråk till svenska för Finland. I bästa fall försvinner med­delandet efter nästa kallstart.

Mia ogillar vindstyrkan
Det senaste dygnet har vinden rist i husväggarna. Så får vi tydligen ha det hela helgen enligt prog­nosen. Den här vindstyrkan ogillar Mia. Det har jag full förståelse för. Dels hör hon antagligen inte jaktbytena lika tydligt och dels är det svårt att få vittring på dom.

Men rörelser uppfattar hon förstås. Igår kväll tog hon en stor skogsmus och nu hör jag att hon har hittat ett nytt byte som hon trakasserar i verandan. Smart kisse – där blåser det ju inte. 🙂

Mia ute

26.11 – Från kycklinggryta till julfint

Jag har modifierat receptet, städat vedlådan, hälsat på en obekant herre, fått däcken bytta och gjort julfint på trappan.

KorianderModifierat receptet
I måndags modifierade jag min kycklinggryta. Den här gången blev kryddningen lite annorlunda. Förutom vitlökssalt, färsk vitlök, cayennepeppar och gurkmeja, la jag i rosépeppar och koriander. Det blev faktiskt riktigt lyckat, även om korian­dern råkade vara okrossad. Det märkte jag liksom lite för sent.

Städat vedlådan
Du milde Moses vad mycket ”avfall” det blir av barrträdsved… I tisdags bestämde jag mig för att städa bort allt fnöske ur vedlådan innan jag fyllde på.

För att utvinna all tänkbar energi, slog jag in en rejäl dusk i tidningspapper och tuttade på. Det var inte särskilt lyckat. Antingen var mängden för stor eller skräpet för finfördelat. Det tog en god stund innan jag lyckades få allt att brinna ner. Där tog tålamodet slut – resten av skräpet hamnade på sophögen.

Obekant herreHälsat på en obekant herre
Vid kassan i Kärra-butiken stod i förrgår en herre som hälsade på mig. Jag hälsade tillbaka, men var tvungen att erkänna att jag inte hade en aning om vem jag hälsade på. ”Jag är din före detta kurs­del­tagare” förklarade han.

Det ringde ändå ingen klocka. Jag såg antagligen ut som ett frågetecken så han förklarade: ”Då när du höll kurs i Ytterkulla skola. Jag och min fru var på kurs.” Sen pre­sen­te­ra­de han sig med både för- och efternamn. Det hjälpte inte, jag kände ändå inte igen honom men skyllde på att det var några år sen dess. Möjligen 2007 eller 2008.

”Men jag känner igen dig” sa han och log. Usch, så pinsamt. Jag brukar ju faktiskt komma i håg de flesta av mina gamla kursdeltagare även om det säkerligen har blivit nåt hundratal med åren, men nu var det totalstopp i hjärnkontoret. Men nästa gång ska jag minsann hälsa på honom med förnamn och allt! 🙂

Däckbyte
Igår hade jag tid för byte till vinterdäck. Förhoppningsvis överlever dom ännu den här säsongen. Enligt killen på macken brukar man köpa nya efter 10 år. Mina är inköpta samtidigt med Silverpilen våren 2002, alltså 13 år gamla.

Översatt
När jag kom hem låg det ett mejl från Daphnias ordförande. Hon undrade om jag ville åta mig att översätta nyhetsbrevet till medlemmarna? Det hade jag redan tidigare lovat hjälpa till med så jag satte i gång igår kväll.

Julfint på trappanEtt par formuleringar krävde assistans från sv.glosbe.com (jag orkade inte resa mig för att hämta ordboken), men i övrigt gick det bra att få till det även om det var länge sen sist.

Julfint på trappan
Idag har jag gjort julfint på trappan. Allt för att driva undan mörkret. Clas Ohlsons krans med batteridrivna LED-ljus pryder dörren och fjolårets inköp är upphängda på samma plats som i fjol.

I morgon blir det adventfint inomhus har jag tänkt mig. Och så kanske Mia ska få lite julfint ovanför sin ingång. 🙂

23.11 – Var händer det härnäst?

Jag har kommit till sidan 370 i ”Bön för Tjernobyl” (se inlägg 18.11). Bland de senaste intervjuerna finns före detta direktören för Vitryska vetenskapsakademiens kärnkraftsinstitut, Vasilij Borisovitj Nesterenko.

Han konstaterar: ”På vårt territorium låg det redan tusentals ton cesium, jod, bly, zirkonium, kad­mium, beryllium och bor, plus okända mängder plutonium (i uran- och grafitkraftverk av Tjernobyls typ upparbetar man vapenplutonium som används vid tillverkningen av atombomber) – totalt 450 olika slag av radionuklider. Mängden motsvarade 350 Hiroshimabomber.” (Min fetstil)

”… Det har skrivits om det i tidningarna: att kärnkraftverket uppfördes i rasande tempo, på sovjetiskt vis. För japanerna tar det tolv år att klara ett sådant objekt, hos oss tog det ett par, tre år… Om någonting saknades ryckte man bara på axlarna och ersatte det med vad man råkade ha till hands för tillfället.

Ett hundratal sidor tidigare finns en intervju med Sergej Vasiljevitj Sobolevs, vice styrelseordförande i Vitryska sam­fundet Tjernobyls värn. Av allt att döma var risken för atomexplosion över­hängande ett ögonblick. Följden skulle ha blivit: ”Inte bara Kiev och Minsk skulle ha utplånats, det skulle ha blivit omöjligt att leva i ofantligt stora delar av Europa.

På bilden nedan ser du mängden Cesium-137 (kBq/m2) på marken efter olyckan. Källa: Strål­säker­hets­myndig­heten i Sverige.

Cesium

I Finland upplever jag att man talar väldigt lågmält om ökningen av cancerrelaterade sjukdomar och sköldkörtelproblem som följd av olyckan, men det kanske man har gjort tidigare? Den 26.4.2016 har det ju redan gått 20 år sen dess.

Då ställer jag mig frågan var det sker en olycka härnäst? 2012 fanns det ca 439 kärnkraftverk i världen, varav de flesta i Europa (källa: Aldijana Puskar, Energiteknik), men trenden är avtagande tröstas vi med. T ex Tyskland har en väldigt ambitiös avvecklingsplan: år 2022 ska all kärnkraft vara avvecklad.

Kärnkraft i Europa

Den trenden gäller inte Finland. Här bygger vi gladeligen fler. Ett pågående, kraftigt försenat bygge, med en fransk huvudleverantör (Areva) och start av ett nyligen beslutat projekt med en rysk huvud­man i spetsen (Rosatom). Nästa katastrof blir kanske närmare än vi tror?

För att hålla oss lugna sub­ven­tio­nerar staten vindkraft. De andra miljöneutrala energiformerna verkar man ha glömt. Inte ens toriumkraftverk har jag hört nämnas.

Min antipati mot kärnkraft innebär ingalunda att jag förordar fossila bränslen. En f d kollega som är varm anhängare av kärnkraft har upplyst mig om att t ex kolindustrin också kräver liv. Det har han förstås rätt i, men vidden av en kärnkraftsolycka, för att inte tala om en olycka som drabbar lång­tidsförvaret av uttjänt bränsle, har långt större och mycket mer vittgående konsekvenser.

Om inte kol‑ och oljeindustrin hade haft sitt finger med i spelet hade vi högst antagligen haft miljö­vän­lig energi långt tidigare. Nu tar världen små steg i rätt riktning, men det lär dröja innan alla kärn­kraft­­verk är nermonterade. Och då står vi ju ändå där med avfallet som ska förvaras i hundratusentals år.

Ett informativt bildspel om du vill veta mer: Hur fungerar kärnkraft? (av Aldijana Puskar, Energiteknik)

22.11 – Tungt och lättsmält

November är en tung månad, Udden har haft tebesök, fått snöblandat regn och sol. Mia och jag har varit på visit.

BankbokTung månad
Det är inte bara vädret och mörkret som är tungt i november, det är också väldigt tungt för bank­saldot. Av nån anledning är det en mängd utgifter som förfaller just den här månaden?

Om det beror på dålig planering från min sida eller för att leverantörerna har bråttom att få intäkter i slutet på året låter jag vara osagt. Möjligen en kombination.

Tebesök
Som tur lystes vår tunga tillvaro upp av tebesök igår eftermiddag. ”Stora Fården” med tillhörande chaufför gladde oss ett par timmar.

Samtalsämnena för dagen var för all del ganska tunga, rentav morbida påpekade jag. Vi pratade om människors ondska och oförlåtliga gärningar, respektive rättmätiga straff. Det var bara en sak vi inte var överens om – dödsstraff.

Dels för att jag tycker att döden är ett för lindrigt straff för vissa brott, men paradoxalt nog också för att jag i enlighet med buddhisterna anser att vi inte har rätt att beröva liv. Fast den uppfattningen har jag tyd­ligen inte tänkt över riktigt… Jag är varken abortmotståndare eller drar mig för vare sig mord på småkryp eller s k barmhärtighetsmord som bekant. Det där får jag nog fundera på ett tag till. :-/

Första snönSnöblandat regn och sol
Hur kan man avgöra om regnet är snöblandat eller snön är regnblandad? Antagligen finns det nån meteorologisk definition som jag är lyckligt ovetande om. Det kanske är snöblandat regn på hösten och regnblandad snö på våren?

Hur som helst lämnade gårdagens nederbörd vita spår. Fast i morse var det inte mycket kvar av dom så det rörde sig tydligen om ett skrämskott från väderkontoret tills vidare.

Idag fick vi se solen igen ett tag och vinden hade mojnat så jag kunde inte klaga. Det har däremot dom stackars 40.000 hushållen som är/var utan el anledning att göra. Hoppas det inte blir/blev långvarigt.

På visit med Mia
Efter lunch idag beslöt jag ta en soppromenad och kombinera den med en kort visit hos herr och fru grannen. Det kändes som om det var ett bra tag sen sist.

Mia syntes inte till när jag gick, så jag ropade ”hej då, kommer snart” som vanligt. Och så tillade jag ”jag går med soporna” precis som om hon förstod det.

Hon hade minsann full koll på mig. Eller så vet hon faktiskt vad ”soporna” innebär? Jag hann bara gå ett tiotal meter längs skogsstigen innan hon sprang ifatt mig och glatt talade om att hon gärna följer med.

SvanarJag hade ju inte tänkt stanna särskilt länge, men som efterrätt till den nyttiga smoothien lockade fru grannen med Irish coffee. Den frestelsen föll jag för och blev därför sittande längre än jag hade tänkt mig.

Dessutom var utsikten från köksbordet hänförande. Jag räknade till sex svanar som gled omkring på sjön tillsammans med andra sjöfåglar. Vi borde kanske döpa om Dragsfjärden till Svansjön i stället?  😀

Mia höll mest till ute. Hon tyckte tydligen att det var dags att gå hem redan tidigare, men hon satt snällt kvar på förstukvisten och väntade tills jag äntligen var på väg.

Vi tog genvägen förbi sommar­grannens hus som vanligt. Att jag stannade och fotograferade några gånger på vägen bekom henne inte, hon satt tålmodigt och väntade tills jag gick vidare. Tänk att en sån trofast och till­given kisse har jag turen att dela hus med. 🙂

Mia väntar tålmodigt

20.11 – Lätt och drygt

Jag har fått pensionärsrabatt, försökt prata svenska, fått en mastodontuppdatering och inventerat. Mia har glömt sin fångenskap.

Gammal tantPensionärsrabatt
I måndags hämtade jag min rena köksmatta från tvätteriet i Dalsbruk. När jag skulle betala halade jag upp Egnahemsföreningens medlemskort för att få den avtalade rabatten, men då undrade den unga damen bakom disken om jag inte var pensionär? Det svarade jag förstås jakande på. ”Jamen då får du pensionärsrabatten i stället, den är större” sa den kundvänliga damen. Hur ofta händer sånt? 🙂

Försökt prata svenska
Den 5.10 bytte jag till billigast möjliga tele­fon­abonne­mang hos Tele Finland, men dom har tydligen kommit på att dom tjänar för lite på det. Den 17.11 fick jag meddelande om att den abonne­mangs­typen snart upphör och ombads kontakta kundtjänsten.

Igår ringde jag och försökte prata svenska, men fick (givetvis) höra att jag inte blev förstådd. Men, kund­tjänsten skulle be en svensktalande kollega ringa upp. Än så länge har ingen ringt, så frågan är om dom måste anställa nån först? Lustigt nog lyckas dom fakturera på svenska. :-/

Mastodontuppdatering
Idag fick jag tydligen en ny utgåva av Windows 10 Professional. Uppdateringen började vid halv tolv-snåret och var inte klar förrän 16.27. Men den lyckades i alla fall. Det värsta som finns är när den har snurrat till 98 % och sen hänger sig.

UppdateringEfter sista omstarten syntes ”Hej!” på skärmen och strax därefter ”Vi har uppdaterat din dator”, följt av ”Det finns en hel del nya spännande funktioner”. Det sista meddelandet löd: ”Alla dina filer finns kvar där du lämnade dem”. Det lät ju bra.

Av dom nya funktionerna har jag redan avinstallerat ett par som jag aldrig nånsin kommer att an­vända, bl a Microsoft Solitaire Collection som tydligen är anslutet till Xbox och som jag inte heller kommer att använda. Tyvärr går den appen inte att avinstallera lika enkelt som dom andra, så den får ligga kvar eftersom jag inte heller kan lokalisera den i Aktivera/avaktivera Windows-funktioner.

Inventerat
Idag har jag inventerat julkorten. Det gick snabbt. Tre stycken har jag kvar sen i fjol. Och för att veta hur många jag behöver köpa tog jag en titt på årets julkortslista. Efter lite ommöbleringar i den, räknade Excel snällt ut att jag behöver 21 st. Resten får julmejl eller julönskningar via FB.

I år varken ger eller tar jag emot några julklappar har jag bestämt. I stället köper jag gröt till en by och filtar till en familj via Röda Korset. Det känns mycket mer väsentligt med tanke på hur det ser ut i världen.

BodenMia har glömt sin fångenskap
Igår hade jag ärende till boden. Så snart jag öppnade dörren sprang Mia in som hon brukar och under­sökte alla skrymslen i vanlig ordning.

Nu har hon glömt att man kan bli instängd där. Men det verkade ändå som om hon kände sig lite otrygg. Hon tog ögonkontakt med jämna mellanrum och kollade noga att jag inte stängde dörren innan hon var klar med in­spek­tio­nen. Hoppas innerligt att jag inte gör bort mig så kapitalt flera gånger! :-/