18.11 – Ofattbart och fattbart


Jag läser om Tjernobyl, planerar för våren och har skapat en mini­plantering.

TjernobylTjernobyl
Eftersom jag inte tidigare har läst nåt av årets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj, beslöt jag köpa ”Bön för Tjernobyl – krönika över framtiden” och har börjat läsa den. Det är nästan så jag ångrar mig.

Alla de hon har intervjuat har självklart bara gräsliga minnen att dela med sig av, det ena värre än det andra. Om jag inte visste att katastrofen verkligen har inträffat skulle jag kanske kunna betrakta inne­hållet som en kombination av skräck och science fiction, men nu går det inte.

Alla vidrigheter tränger sig på och får mig att rysa av obehag och sorgen och vreden som ge­nom­sy­rar vittnesmålen gör mig ledsen och arg. Det är den ohyggligaste bok jag nånsin har läst!

Men jag ska ändå läsa den till slut har jag bestämt. Om inte för annat så för att påminna mig om hur oändligt tacksam jag har skäl att vara som inte har behövt uppleva Tjernobyls fasor. Än så länge, bäst att tillägga, framtiden vet jag ju inget om.

HarrisburgDet som hände i Harrisburg 1979 var också oroande och skräckfyllt, men ändå så avlägset att jag inte begrep vidden av det hela. Det som hände i Tjernobyl var dessutom av en annan magnitud än en härdsmälta vad jag förstår.

Mitt motstånd mot kärnkraft har varit kompakt ända sen folkomröstningen i Sverige 1980 och kommer att så förbli. Jag förstår ju att energiproduktionen i sig är miljövänlig, men kon­se­kven­serna av en olycka är ofattbara.

Garanterat säkra kärnkraftverk existerar inte. Det kan ingen nånsin övertyga mig om! Inte ens i Japan som bekant. Dessutom oroar jag mig för det uttjänta kärnbränslet som deponeras på ”säker plats”.

Planering för våren
För ett par månader sen skickade jag förslag till infotillfälle och kurs i Windows 10. Idag bad kurssek­re­teraren mig skissa på upplägg och innehåll inför vårterminen.

Det ska bli riktigt roligt att få bita i ett nytt ämne. Min sista kurs för höstterminen som skulle ha börjat i morgon är inställd på grund av för få deltagare, så det blev extra tidigt jullov i år.

Miniplantering
Jag är stormförtjust i naturens egna ”miniplanteringar” vilket kanske har framgått av en del bildmotiv. ”Miniväxthuset” från i våras (se inlägg 7.4.2015) har jag fortsatt hålla liv i och idag har det utökats med en miniplantering som än så länge står ute i verandan för att vänja sig vid temperaturväxlingen.

Jag fick nämligen för mig att ett fat med grön mossa skulle vara fint att ha över vintern. Om mossan inne i den lilla flaskan klarar sig, borde en större mängd också göra det resonerade jag. Några små torra kvistar och lite vintergröna fick bli dekoration. Återstår att se hur det experimentet lyckas.

Miniplantering

One thought on “18.11 – Ofattbart och fattbart

Kommentarer inaktiverade.