Till jul i fjol fick jag tre novemberkaktusar. En har jag givit bort, de andra två behöll jag i förhoppning om att få se dom blomma på nytt, men gjorde mig inga större förhoppningar.

Till min stora förtjusning stod den ena i full blom 25.10 och den andra också hade slagit ut en blomma. Tack vare den senares ”blomransonering” har jag en kaktus som lever upp till sitt namn.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till människor jag mött… En del blom­made ut i full prakt ome­del­bart, andra delade med sig en blomma i taget. Själv tillhör jag den senare kategorin numera. Kanske en mognadsfråga? Till vilken kategori hör du? 🙂