22.11 – Tungt och lättsmält

November är en tung månad, Udden har haft tebesök, fått snöblandat regn och sol. Mia och jag har varit på visit.

BankbokTung månad
Det är inte bara vädret och mörkret som är tungt i november, det är också väldigt tungt för bank­saldot. Av nån anledning är det en mängd utgifter som förfaller just den här månaden?

Om det beror på dålig planering från min sida eller för att leverantörerna har bråttom att få intäkter i slutet på året låter jag vara osagt. Möjligen en kombination.

Tebesök
Som tur lystes vår tunga tillvaro upp av tebesök igår eftermiddag. ”Stora Fården” med tillhörande chaufför gladde oss ett par timmar.

Samtalsämnena för dagen var för all del ganska tunga, rentav morbida påpekade jag. Vi pratade om människors ondska och oförlåtliga gärningar, respektive rättmätiga straff. Det var bara en sak vi inte var överens om – dödsstraff.

Dels för att jag tycker att döden är ett för lindrigt straff för vissa brott, men paradoxalt nog också för att jag i enlighet med buddhisterna anser att vi inte har rätt att beröva liv. Fast den uppfattningen har jag tyd­ligen inte tänkt över riktigt… Jag är varken abortmotståndare eller drar mig för vare sig mord på småkryp eller s k barmhärtighetsmord som bekant. Det där får jag nog fundera på ett tag till. :-/

Första snönSnöblandat regn och sol
Hur kan man avgöra om regnet är snöblandat eller snön är regnblandad? Antagligen finns det nån meteorologisk definition som jag är lyckligt ovetande om. Det kanske är snöblandat regn på hösten och regnblandad snö på våren?

Hur som helst lämnade gårdagens nederbörd vita spår. Fast i morse var det inte mycket kvar av dom så det rörde sig tydligen om ett skrämskott från väderkontoret tills vidare.

Idag fick vi se solen igen ett tag och vinden hade mojnat så jag kunde inte klaga. Det har däremot dom stackars 40.000 hushållen som är/var utan el anledning att göra. Hoppas det inte blir/blev långvarigt.

På visit med Mia
Efter lunch idag beslöt jag ta en soppromenad och kombinera den med en kort visit hos herr och fru grannen. Det kändes som om det var ett bra tag sen sist.

Mia syntes inte till när jag gick, så jag ropade ”hej då, kommer snart” som vanligt. Och så tillade jag ”jag går med soporna” precis som om hon förstod det.

Hon hade minsann full koll på mig. Eller så vet hon faktiskt vad ”soporna” innebär? Jag hann bara gå ett tiotal meter längs skogsstigen innan hon sprang ifatt mig och glatt talade om att hon gärna följer med.

SvanarJag hade ju inte tänkt stanna särskilt länge, men som efterrätt till den nyttiga smoothien lockade fru grannen med Irish coffee. Den frestelsen föll jag för och blev därför sittande längre än jag hade tänkt mig.

Dessutom var utsikten från köksbordet hänförande. Jag räknade till sex svanar som gled omkring på sjön tillsammans med andra sjöfåglar. Vi borde kanske döpa om Dragsfjärden till Svansjön i stället?  😀

Mia höll mest till ute. Hon tyckte tydligen att det var dags att gå hem redan tidigare, men hon satt snällt kvar på förstukvisten och väntade tills jag äntligen var på väg.

Vi tog genvägen förbi sommar­grannens hus som vanligt. Att jag stannade och fotograferade några gånger på vägen bekom henne inte, hon satt tålmodigt och väntade tills jag gick vidare. Tänk att en sån trofast och till­given kisse har jag turen att dela hus med. 🙂

Mia väntar tålmodigt

6.11 – Smakfullt och missöden

Jag har hittat Häxvrål, missbrukat sprit, gjort en fakturamall, putsat mässing, sopat snö och ätit kyckling med fisksås. Mia har råkat illa ut, se separat inlägg.

HäxvrålHäxvrål
När jag var i butiken häromsistens fick jag syn på Häxvrål i godishyllan. Oj, vad länge sen jag åt sånt! Det var en nyhet stod det på påsen, men för mig var bara namnet nytt: ”Velhon vihellys” (Trollkarlens vissling). Här i landet har kvinnor inte riktigt samma rättigheter som i det västra grannlandet, inte ens när det gäller godis tydligen. 😐

Spritmissbruk
Igår kväll hade jag herrbesök ”på en drink”. I kakelugnen knastrade en brasa och min gäst valde att sätta sig närmast den.

Drinkvalet föll på päronkonjak som jag hade tänkt göra honom säll­skap med, men lyckades välta ut glaset över bordet när jag skulle lägga ut glas­under­läg­gen. Det kallar jag allvarligt sprit­missbruk! Usch, så klantigt. Och kladdigt!

Till råga på allt var nivån i karaffen ganska låg, så det kändes himla onödigt att skölja bordet med den dyrbara vätskan. Men det räckte faktiskt till två glas med påfyllning, så värdinnan slapp skämmas annat för sin tafatthet.

På tal om spritmissbruk: Rönnbärssnapsen är bättre kall, men lika besk.

Fakturamall
En av mina onsdagselever är företagare och ville ha hjälp med att skriva ut flera fakturor samtidigt. Först trodde jag hon hade ett särskilt faktureringsprogram, men det visade sig att verktyget är Excel så jag kände mig på hemmaplan.

När hon visade hur hon använder programmet insåg jag att hon behöver en fakturamall med färdiga formler och visade henne snabbt hur hon kan gå till väga utan att använda räknedosan. ”Oj” utbrast hon, ”det där måste du lära mig”.

LjusstakeFör att veta vad som behövs fick hon mejla en gammal faktura till mig och idag har jag fixat en mall. Jag tog mig också friheten att delvis formatera om fakturan för att göra den mer lättläst, återstår att se vad hon tycker om det tilltaget när vi träffas nästa vecka?

Putsat mässing
Som bekant(?) möblerar jag aldrig om. Jag flyttar bara på smågrejer och prydnadssaker så ingen annan än jag ser nån skillnad. 🙂 Efter dagens omflyttningar behövde mammas ryska ljusstakar få en annan plats.

På bordet i ”matsalen” (ena halvan av vardagsrummet) skulle dom stå fint tyckte jag. Men oj vad länge sen dom blev putsade konstaterade jag. Efter att ha försäkrat mig om att dom är gjorda i mässing eller åtminstone har ett mässingsöverdrag, plockade jag fram putsmedel och ‑trasor. Nu blev dom jättefina tycker jag och gör sig fint på spetsduken.

Första snönSopat snö
På förmiddagen sjönk temperaturen till -0,4 och vinterns första snö gjorde marken vit. Eftersom jag inte har orkat få på kapellet på Silverpilen fick jag sopa snö. Vid det laget hade nederbörden redan börjat övergå i regn men jag såg framför mig att om snölagret fryser på i natt blir det svårare att putsa bort.

Kyckling med fisksås
Det är förunderligt vad bra minne jag har ibland! Jag var helt säker på att jag hade en liten burk av Bjarnes fisksås i frysen och lyckades faktiskt hitta den också. Till gårdagens stekta fisk passade den ju bra, men den var minst lika god till dagens ugnsstekta kycklingbröst.

Bjarne finns inte längre, men den såsen gjorde honom odödlig. Det är den godaste sås jag nånsin smakat! Nåt recept fick jag inte, men jag förstod att det var en lång och omständlig procedur att laga till den så den lär jag förmodligen aldrig mer får smaka.

25.10 – Ändrade planer

Morgonen var frostig och dagen har mest bestått av ändrade planer, men också en markant för­bättring och första snöflingorna.

Frost
I morse frasade det under skorna, dimman låg tät över sjön och ganzian hade stelnat i utslaget läge. ‑0,2 visade termometern klockan 7.45.

Men vi fick se solen! Senast besökte den oss den 13 oktober så det tackar vi väder­kontoret för. 🙂

Ändrade planer
Första ändringen i planeringen gjorde jag vid nio-snåret. Jag hade lovat köparen av min gamla HP att leverera den efter lunch efter gårdagens besked om att han ville ha den, men ville flytta på tiden efter­som Mia hade fått tid hos veterinären klockan tre.

Det var OK, han kunde hämta den om ett par timmar i stället. Frid och fröjd. Vid halv ett var mobilmodemet installerat, jag hade visat honom det han behövde veta och han gav sig av med dator och diverse tillbehör.

Kvart över två gick jag ut och lockade på Mia. Veterinärbesöket föranleddes av att hon har fått nåt i ena örat som sitter så djupt att jag inte kommer åt det. I förrgår plockade jag ut ett gräsfrö och trodde det var orsaken till hennes besvär, men så enkelt var det inte. Gårdagens försök med ren­gö­rings­medel lyckades inte heller så jag bokade tid i morse.

Jag gjorde ett nytt försök efter tio minuter, men ingen kisse behagade dyka upp. Det var bara att ringa veterinären, förklara läget och boka en ny tid. I morgon klockan tolv kunde vi få komma i stället.

Mitt försök att påpeka att Mia behöver gå ut och morgonkissa vann inget gehör. Veterinären undrade om jag inte hade kattlåda och kunde hålla henne inne tills vi skulle åka? ”Jodå, för all del” fick jag med­ge och såg genast framför mig vilken kamp det kommer att bli.

Kvart över tre kom Mia. Men då var det ju liksom för sent.

Jag hade också aviserat att jag skulle hämta min nya hårddisk idag, men såg ingen an­led­ning att åka till Kimito två dar i sträck så jag ändrade det till i morgon. Egentligen skulle jag ha behövt åka och handla, men beslöt att det också får vänta till i morgon.

Det innebär att ett par timmar runt lunch i morgon är fullspäckade. Veterinärbesök kl 12, hämta hårddisken, hämta beställd mat och vara på plats i Söderby kl 12.20. Förutom intres­serade bybor och andra kommer ett par experter från NTM-centralen, pressen och re­pre­sen­tanter för Daphnia att in­finna sig för att inspektera den s k våtmarken.

Hur jag än bär mig åt kommer jag knappast att hinna till 12.20 för jag tänker inte låta Mia sitta i buren längre än absolut nödvändigt. Nåväl, det löser sig på nåt sätt. Jag kunde ju knappast krångla mer med veterinären eftersom vi hade uteblivit från dagens bokade tid.

Så, vad skulle jag göra i stället? Klockan närmade sig halv fyra. Det fick bli lite tomtstädning. Allt gräs jag kapade med röjsågen ovanpå avloppstanken låg kvar så det var ju ett lämpligt projekt.

Förbättrad konstruktion
Jag hade just blivit klar med krattningen när händige släktingen dök upp igen. Han tittade som hastigast in efter lunch och då blev det tal om gummistroppar och plastförstärkta hål till Silverpilens kapell, så han tog det med sig och skulle återkomma, vilket han alltså gjorde redan idag.

Wow, vilken förbättring! Nu kan jag fästa kapellet i sex punkter i stället för fyra och har gummi­stroppar som klarar orkanstyrka. Dessutom har jag fått ett hål för antennen (som sitter på taket) att sticka upp igenom, vilket påtagligt underlättar när kapellet ska läggas på. Helt suveränt! Där fick han en stjärna i himlen igen. 🙂

Första snön!
Som delbetalning på ersättningen (som han inte skulle ha) fick han kaffe med tilltugg och en liten burk äppelmos. När vi hade druckit klart och kommit fram till att vi som konsumenter säkert blir lurade oftare än vi vet om, var det dags att åka.

Jag följde med ut på trappan. Det kändes kallt i luften och på kapellet syntes tydligt att det hade kommit snö. Bara några flingor, men ändå.

Snö den 25.10 är väl inte så vanligt? Och mer ska det tydligen bli i morgon. Snart dags att ta fram snösläden. 😀

16.10 – Blommor och skoförvaring

Jag gläds åt säsongens sista blommor, är glad över att bo på Udden, har levererat min första över­sätt­ning, slängt ”antik” pasta och städat bort sommarskorna.

Säsongens sista blommor
När jag tittar ut från köksfönstret ser jag bara snöbär och en ensam blommande malva, men det är för­vå­nans­värt många andra blommor som har överlevt frostnätterna. Den rosa ölandstoken, kärleksörten, höstastrarna, hängpelargonerna och ampelblommorna på trappan är inte med på kollaget, men dom skänker också ögonfägnad fortfarande.

Glad
Jag är alltid glad över att bo på Udden, men speciellt nu. Jämtland har redan fått årets första snö! Temperaturen skiljer också en hel del, speciellt idag då det var nästan tio grader som mest. I morgon ska ”värmeböljan” visst fortsätta, då utlovas också tvåsiffrig temperatur.

Sent i eftermiddags blev det ovanligt ljust. Tillräckligt ljust för att jag skulle upptäcka att det var dags att städa.

Vi hade förmånen att få se solen ett par timmar, till skillnad från igår då man fick passa på mellan regnskurarna om man hade ärende ut och det krävdes belysning redan på eftermiddagen om man skulle fingranska nåt. Och värre blir det innan snön kommer. 😦 Men jag vill inte ha den än!

Första översättningen
Sekreteraren i Daphnia meddelade igår att han behövde hjälp med en översättning. Han ville skicka ut info om att Daphnia nu också finns på Facebook. Min  (fria) översättning godkändes utan ändringar så jag klarade första uppdraget.

Antik pasta
Jag var säker på att jag hade syltsocker i skafferiet men det krävde att jag flyttade på ett antal påsar och burkar för att lokalisera det. Bland annat hittade jag fullkornspasta med bäst före-datum 09 2004! Den som spar han har.

Jag hittade också en burk med råris som jag hade med mig från Östersund (våren 2007) men det luktade illa tyckte jag, så det fick göra pastan sällskap i slaskfatet. Jag såg för all del inga kusar, men åldern och lukten gav mig avsmak.

Tur att man inte gör likadant med gamla människor. 😀 Något syltsocker äger jag inte visade det sig.

Slut på sommarskor
Det är ju ett bra tag sen jag använde sommarskor men har inte haft inspiration att städa undan dom förrän idag. Halva köket såg ut som ett skolager innan jag var klar och golvet i garderoben fick sig samtidigt en välbehövlig städomgång.

Förutom skodon har jag väldans gott om skohorn märkte jag. Och lössulor. Långt fler än jag behöver.

Mängden skohorn kommer sig delvis av att jag förvarar lågskor i askar (för att kunna stapla dom på varandra) och där får sko­hor­nen inte plats. Dom används nämligen bara när jag nyss har använt skorna, sen när dom är ”upp­spän­da” åker dom tillbaka ner i skoasken.

Av utrymmesskäl förvaras vinter- och sommarskor i bananlådor. Två lådor på varandra får plats i min lilla köks­garde­rob och i dom får jag plats med nästan alla vinterstövlar och ‑kängor, respektive var­dags­sommar­skor. Det förhindrar också att sko­donen blir dammiga. Det gäller att an­passa sig till ”compact living”.

Det där med skoaskar har jag praktiserat länge och upptäckte att det var idealiskt när jag skulle flytta. Jag behövde bara binda ett snöre runt askstaplarna så var dom klara att förflytta. Dessutom enkla att ställa in på nya stället. 🙂