25.12 – En högst ovanlig jul

Dagarna före jul var sällsynt hektiska och årets julfirande har varit klart annorlunda.

Sällsynt hektiskt
Dom senaste åren har dagarna före jul varit mer eller mindre som alla andra dagar i och med att jag firat julen tillsammans med Mia. I år blev det ruschigt värre.

skinkorTill skillnad från föregående år, bestämde jag mig för att plocka fram julpyntet i början på veckan och pla­ce­rade successivt ut tomtar här och där – trots att det blev märken i dammet. På onsdag eftermiddag fick vi sätta oss vid dukat kaffebord hos Grisen/Tvillingen och i torsdags skulle skinkorna avhämtas i Bjärnå.

Det tänkta 2-månaders jubilerandet byttes ut mot hosta och snuva. Husse insisterade på att dela med sig av sin förkylning så champagnen får vänta till en annan gång.

På fredagen fick jag för mig att jag nog skulle julstäda trots allt och skinkan skulle kokas. Spadet från rull­syltan som kokades dagen innan kunde därmed återanvändas. Och plötsligt var det julafton.

Annorlunda julfirande
Strax före fyra på julafton anslöt jag mig till sällskapet i Tallmo, där Husse redan befann sig. Eftersom jag hade fått träffa dom flesta redan innan, kände jag mig inte helt bort­kommen.

Ganska exakt klockan fem satte sig nio personer vid det färdigdukade julbordet i ”salen”. Sortimentet kunde  vilken restaurang som helst ha varit avundsjuk på, jisses vilket urval! Av utrymmesskäl fick ”ung­do­marna” sitta i köket, så totalt bestod matgästerna av 14 personer. 13 fler än jag är van vid. Ja, och så fyra hundar förstås.

Julbord "under arbete"

Julbord ”under arbete”

Att smaka på alla rätter var fullständigt otänkbart. Jag höll mig därför till fiskrätterna, men lyckades också klämma ner en halv skiva rullsylta och dito rökt skinka.

Kaffe/te, med tilltugg förstås, serverades så snart den kopiösa mängden disk var överstökad. För att framstå i god dager åtog jag mig att torka en del, sen satte jag mig på soffan bredvid Husse och umgicks med hans syster och svåger tills det var dags att åka hem till Mia.

Idag firades ett barnbarns födelsedag på för­mid­dagen, vilket betydde tårta förstås. Den hade Husse ”ställt till”. Han har oanade resurser vår Husse. 🙂

Efter en paus på några timmar som jag utnyttjade till att diska(!), var det dags igen. En repris på går­dagens sortiment stod uppdukat fem minuter i fem. Kockarna och kall­skän­korna höll tiden idag också.

Och efter det en ny diskomgång givetvis. Den här gången torkade jag allt som behövde torkas. På så sätt fick jag chansen att bli närmare bekant med Husses systerdotter som åtog sig uppdraget idag också.

Som avslut på middagen vanka­des fruktkräm med vispgrädde som la sig som bomull kring dom allt mer tilltagande kärlekshandtagen.

Efter desserten tackade vi för oss och avvek för att mata och släppa ut Mia som varit instängd i fyra timmar. Det behövdes förresten också eld i spisen och kakelugnen. Den friska vinden hade gjort sitt bästa för att kyla ut Udden trots plusgraderna.

Nu hostar och nyser vi således på Udden igen och hoppas att vi inte smittat ner dom övriga julfirarna!

2.7 – Nytt från arbets- och nöjesfronten

Jag har sett en raritet, haft julafton, redigerat protokoll, klippt gräs och varit på kalas. Mia håller siesta.

Cheva -56Raritet
I samband med post- och butiksärenden i förrgår passade jag på att slänga papper vid sopstationen i kyrkbyn. Intill sop­tun­norna stod en raritet – en Chevrolet av årsmodell 1956 fick jag veta när jag frågade mannen som rattade den.

Den såg ut att vara i finfint skick, men tyvärr hade den strejkat talade han om. Det var alltså inte chauffören som var ägare till bilen, men dö’läcker att se på var den. Eftersom jag hade andra foto­uppdrag den dagen passade jag på att fotografera den (med chaufförens tillåtelse).

Julafton
När jag kom hem hade jag rena rama julafton. Både kompressor och slipmaskin packades upp.

Kompressor 2Kompressorn var jag mest nyfiken på så jag testade den genast på vattenpumpen. Sen läste jag till min stora för­skräckelse i anvisningarna att manometern inte var kalibrerad! Just så. :-/ Men nästa gång jag åker till macken ska jag kolla däcktrycket och jämföra med min egen manometer så ska det nog ordna sig.

Slipmaskinen, eller rättare sagt en kombinerad smärgel-slipmaskin (för torr- eller våtslipning) har jag inte provkört. Först behöver nån kunnig person lära mig hur jag slipar rätt. Jag har en sån i åtanke, en som också råkar vara den som tipsade om var jag kunde köpa mackapären.

Redigerat protokoll
En del är vrålsnabba på att justera protokoll… Igår kl 10:30 skickade jag protokollet från hem­bygds­före­ningens styrelsemöte och redan samma dag hade mötesordföranden några ändringar. Bra med folk som är på alerten. Den nya versionen gick i väg samma dag kl 20:28. Det gällde att inte vara sämre. 🙂

Klippt gräs
I förrgår nåddes vi av en värmebölja. Högt upp på att-göra listan stod gräsklippning men jag valde som sagt protokollredigering igår tills värsta hettan var över. Skönt att kunna välja.

Skillnaden blev märkbar, så nu är det fint på ”paradsidan” igen nån vecka. Andra hälften återstår att klippa men idag hade jag nåt mycket roligare för mig.

KalasPå kalas
Klockan tre var jag inbjuden till kalas hos El-Tigerns fru som firade sin 60-års dag i efterskott. Riktigt hur stort kalaset var fattade jag inte förrän jag såg antalet bord och sitt­platser som stod utplacerade på gräsmattan… Jisses.

Hon hade verkligen lyckats med vädret. Vid ankomsten sken solen från molnfri himmel och i skuggan stod termometern på 25° så vi som satt i solen behövde verkligen inte frysa. Senare drog ett mörkt molnsjok förbi, men lyckligtvis blev det inget regn.

Hon hade lyckats väldigt väl med resten också förresten. Stående bord med diverse smaskiga rätter och efter maten kaffe med en lika smaskig jordgubbstårta till. Avec till påtåren saknades inte heller för den som var hågad. Idag behövde jag inte fundera vad jag skulle ha till middag insåg jag.

Det där med stora sällskap är ju inte min grej som mina trogna bloggläsare vet, så jag bröt upp som förste man(?) efter fyra timmar. Och oj vad skönt det kändes att komma hem till tystnaden och Mia igen!

Mia håller siesta
Värmen gör att Mia håller siesta dagtid. Hon är ut en sväng på morgonen men är i regel tillbaka efter ett par timmar. Sen tar hon ledigt tills det är dags för kvälls­passet som börjar då solen står lågt på himlen.

Mia har siesta

25.12 – Mias julafton 2015

Mia i gungstolenEn stund efter solnedgången igår låg jag och sov i gungstolen i godan ro då ett ett hiskligt oljud väckte mig. Jag listade snart ut att det kom från den där mojängen som matte tycks gilla och ofta sitter vid. ”Gillar du jul­musik?” frågade hon och nynnade i kapp med olåten. Jag ville inte vara ofin så jag lät bli att svara och försökte somna om.

Just när jag hade slumrat till började matte gå av och an mellan vardagsrummet och köket, stöka i kylskåpet och skramla med kokkärl på diskbänken. Precis som om ovä­sen­det inte räckte innan! Jag fann det bäst att be matte öppna dörren till linne­skå­pet så jag kunde hoppa upp och lägga mig där tills det blev lugnare.

Plötsligt kände jag en ljuvlig doft… Jag hoppade raskt ner, lokaliserade dom aromatiska ångorna och medan matte vände ryggen till tog jag några slick på delikatessen. Tyvärr blev jag upptäckt innan jag hann ta en tugga. Matte sa med sträng röst att läckerbiten var hennes och att lut verk­ligen inte är bra för katter. Ibland är hon jättefjantig min matte.

I stället lät hon mig snusa på ett glas med en brun vätska som luktade vedervärdigt. Människor har sannerligen konstigt luktsinne. Eftersom stöket och oväsendet fortsatte i oförminskad styrka tyckte jag det var lämpligt att gå ut en sväng.

När matte släppte in mig tillbaka en stund senare kändes nya dofter. Fast inget som frestade mig så jag upp­märk­sam­made matte på att matskålen var tom och att jag var hungrig. På julafton verkar mina jaktbyten ha annat för sig än att råka komma i min väg förklarade jag för henne, men jag vet inte om hon riktigt begrep vad jag sa?

Dukning 2Under tiden jag åt gick matte till vardagsrummet och hämtade ett fat som hon fyllde vid diskbänken, sen gick hon tillbaka in i vardagsrummet igen. Vad var nu detta? Då jag hade ätit klart beslöt jag undersöka saken.

Där satt matte och åt upptäckte jag. Undrar varför hon inte åt vid diskbänken som hon brukar? Men människor är som sagt konstiga djur. Av dofterna att döma åt hon dessutom nåt som jag också gillar. Jag satte mig intill hennes stol lite diskret i fall hon skulle råka tappa nåt på golvet.

Hon tittade ner på mig men sa inget så jag satt kvar. Jag vet att hon inte gillar att jag tigger så jag höll tyst. Då kanske hon skulle tycka jag var så snäll att hon stack till mig en go’bit? Men inte då, tvärtom, hon tittade mig stint i ögonen tills det nästan började kännas obe­hag­ligt. Men nu är jag ju inte den som ger mig så lätt så jag satt kvar i alla fall.

Plötsligt skramlade det till och matte reste sig. Jag var genast beredd. Nu då kanske jag kunde få en smakbit eller två? Och kan du tänka dig, det fick jag faktiskt! Rökt skinka är inte alls fy skam. I det fallet överensstämmer mitt smaksinne helt med mattes.

Mia i famnMedan matte höll till i köket gick jag tillbaka in i vardagsrummet och la jag mig till rätta i vår sköna fåtölj för att putsa pälsen. Oljudet hade äntligen upphört, det var behagligt tyst och stilla.

En stund senare gjorde matte mig sällskap och slog på den där manicken som visar rörliga bilder. Sen lyfte hon upp mig och la mig i sin famn. Och då var allt som det brukar vara så här dags på kvällen. Skönt att äntligen få somna i lugn och ro i mattes varma och trygga famn. 🙂

22.11 – Julaktigt

Igår började jag jullovet och firade julafton i förskott. Idag har jag ägnat mig åt administration och reviderat kursplanen. Mia har haft ledig dag.

Jullov
Peppad av ”Simply The Best” som råkade spelas på  bilradion åkte jag till årets sista kursdag igår. Den blev tyvärr ingen succé för två av deltagarna – en fick inte sitt lösenord till e-posten att fungera och den andra blev inte insläppt på Amos av nån konstig anledning. Trist. Men för resten av gruppen fungerade allt som det skulle tack och lov.

httpv://youtu.be/GC5E8ie2pdM

Dagen till ära serverades gräddtårta till pauskaffet. Deltagarna tyckte atmosfären hade varit trevlig och enligt kursutvärderingen var alla nöjda med både innehåll och genomförande. Flera av deltagarna ville återkomma på nästa som börjar i januari. Roligt att höra. 🙂

Julafton i förskott
På väg till kursen stannade jag för att hämta ut tre paket, men fick fyra. Bra utdelning. Det fjärde som jag ännu inte hade fått avi på, visade sig vara det nya tangentbordet.

När jag kom hem blev det julafton i förskott. Jag började med rullen från Lantmäteriverket. Äntligen vet jag exakt hur byns gränser ser ut. Synnerligen originella som framgår av bilden.

Nästa var paket från mamma med några ”arvs­förskott” som hon inte längre har användning för och en påse med rea-grejer från Ellos. Sen slet jag upp plasten runt tangentbordskartongen och hade syssel­sättning i ett par timmar innan allt fungerade som det skulle.

Att det krävs 50 MB programvara för att anpassa tan­gent­bords­in­ställ­ningar­na känns lite mastigt, men om man vill använda specialfunktionerna är det nödvändigt. Jag har inte hunnit testa alla, men är helnöjd med skrivkänslan.  Så ska ett tangentbord fungera!

Att det finns en inbyggd touchpad är heller inte dumt. Jag övervägde först att pensionera min Roller Mouse, men ogillar trögheten i knapparna för vänster- och högerklick på tangentbordet så jag åter­gick till den trots allt.

Administration och ny kursplan
Förmiddagen gick åt till diverse administration. När jag var nästan klar ringde rektorn och undrade om jag kan tänka mig att hålla kurser i Kimito också eftersom min kollega inte har möj­lighet att hålla några kurser under våren. Det kunde jag förstås.

Direkt när jag var klar med det jag höll på med satte jag i gång med att rita in ett par kurser till i kurs­planen och mejlade den till rektorn. Om alla kurser blir av, har jag kurs två dagar per vecka från ja­nuari till maj utspridda på fyra orter.

 

Idag har Mia haft ledig dag.