Dagarna före jul var sällsynt hektiska och årets julfirande har varit klart annorlunda.

Sällsynt hektiskt
Dom senaste åren har dagarna före jul varit mer eller mindre som alla andra dagar i och med att jag firat julen tillsammans med Mia. I år blev det ruschigt värre.

Till skillnad från föregående år, bestämde jag mig för att plocka fram julpyntet i början på veckan och pla­ce­rade successivt ut tomtar här och där – trots att det blev märken i dammet. På onsdag eftermiddag fick vi sätta oss vid dukat kaffebord hos Grisen/Tvillingen och i torsdags skulle skinkorna avhämtas i Bjärnå.

Det tänkta 2-månaders jubilerandet byttes ut mot hosta och snuva. Husse insisterade på att dela med sig av sin förkylning så champagnen får vänta till en annan gång.

På fredagen fick jag för mig att jag nog skulle julstäda trots allt och skinkan skulle kokas. Spadet från rull­syltan som kokades dagen innan kunde därmed återanvändas. Och plötsligt var det julafton.

Annorlunda julfirande
Strax före fyra på julafton anslöt jag mig till sällskapet i Tallmo, där Husse redan befann sig. Eftersom jag hade fått träffa dom flesta redan innan, kände jag mig inte helt bort­kommen.

Ganska exakt klockan fem satte sig nio personer vid det färdigdukade julbordet i ”salen”. Sortimentet kunde  vilken restaurang som helst ha varit avundsjuk på, jisses vilket urval! Av utrymmesskäl fick ”ung­do­marna” sitta i köket, så totalt bestod matgästerna av 14 personer. 13 fler än jag är van vid. Ja, och så fyra hundar förstås.

Julbord ”under arbete”

Att smaka på alla rätter var fullständigt otänkbart. Jag höll mig därför till fiskrätterna, men lyckades också klämma ner en halv skiva rullsylta och dito rökt skinka.

Kaffe/te, med tilltugg förstås, serverades så snart den kopiösa mängden disk var överstökad. För att framstå i god dager åtog jag mig att torka en del, sen satte jag mig på soffan bredvid Husse och umgicks med hans syster och svåger tills det var dags att åka hem till Mia.

Idag firades ett barnbarns födelsedag på för­mid­dagen, vilket betydde tårta förstås. Den hade Husse ”ställt till”. Han har oanade resurser vår Husse. 🙂

Efter en paus på några timmar som jag utnyttjade till att diska(!), var det dags igen. En repris på går­dagens sortiment stod uppdukat fem minuter i fem. Kockarna och kall­skän­korna höll tiden idag också.

Och efter det en ny diskomgång givetvis. Den här gången torkade jag allt som behövde torkas. På så sätt fick jag chansen att bli närmare bekant med Husses systerdotter som åtog sig uppdraget idag också.

Som avslut på middagen vanka­des fruktkräm med vispgrädde som la sig som bomull kring dom allt mer tilltagande kärlekshandtagen.

Efter desserten tackade vi för oss och avvek för att mata och släppa ut Mia som varit instängd i fyra timmar. Det behövdes förresten också eld i spisen och kakelugnen. Den friska vinden hade gjort sitt bästa för att kyla ut Udden trots plusgraderna.

Nu hostar och nyser vi således på Udden igen och hoppas att vi inte smittat ner dom övriga julfirarna!