Ingen gratulerade igår, jag har pratat med Xet och äntligen städat. Mia och jag har varit på strand­promenad.

Ingen gratulerade igår
Nej, jag heter inte Pia, men igår var det också Menlösa barns dag så ett tag var jag lite orolig för att nån skulle gratulera mig, men jag klarade mig. Menlös har för all del inte samma betydelse som på 400-talet längre. Nuförtiden vill väl ingen vara menlös?

Pratat med Xet
Idag fick jag ett SMS från ”X-kroken”: ”Jä tänkt hör hur du mår ett jul”. Jag besvarade det med att ringa upp. Annars hade svaret blivit ”Bare grett” och inge’ mer. Jag avskyr att skriva långa textmeddelanden.

När jag hade talat om att jag mådde prima ville han som vanligt höra hur det var med dom han känner här, så han fick en färsk rapport. Jag fick förstås också veta hur han har det i i Jämtland och hur Babsan (hunden) mår.

Roligt att höras av då och då. Fast det är verkligen inte min förtjänst! Ibland SMSar han ”Lev du?” när det har gått lång tid sen den senaste kontakten.

Äntligen städat
Idag, äntligen, städade jag sovrummet! Från golv till tak mer eller mindre. För tillfället är det således ont om spindelnät och ”änglatofflor”, men det kommer förstås snart nya.

På strandpromenad
När jag hade städat, tömt askan ur köks­spi­sen, hämtat ved och dricksvatten var det fortfarande ljust. Den här dagen var hela sex minuter längre än den 22.12. Det går åt rätt håll igen.

För att ta vara på resten av dagsljuset frå­ga­de jag om Mia ville följa med till stranden. Det var hon genast med på. Jag ville närmast kolla om isen har lagt sig över hela sjön och plockade med mig ka­meran ifall jag hittade lämpliga motiv.

Det fanns gott om frostblommor och ‑formationer i stranden och isen såg ut att ha lagt sig över hela sjön. Mia var helt övertygad om att isen var stark nog och trippade gladeligen ut på den. Lyckligtvis höll den.

Jag var redan på väg upp tillbaka till huset när jag fick syn på flera frostmotiv så jag sneddade förbi drivbänken och följde mårdstigen över till sommargrannens strand. Mia tog isvägen längs strandkanten, det var så klart roligare. Det tyckte tydligen isen också för den ”sjöng” för oss. 🙂

När jag tittade ut över isen såg jag några vita prickar i strandkanten på andra sidan sjön. Där höll fem svanar till i en liten öppning kunde jag se i kameran. Stackars fåglar, nu blir det snart dags att flytta om inte isen går upp igen.