12.7 – Muta och tantvarning

Jag har låtit mig mutas, blivit bjuden på hembakt, eldat och latat mig.

Låtit mig mutas
Den 3 juli fick jag mejl från en dam på ett företag i Sverige: ”… Jag upptäckte din blogg när jag surfat runt och sökt efter olika lämpliga bloggar, och jag hittade din när jag letade efter bloggar som har skrivit om ”fläckar”. Nu verkar det ju som du skriver om gröna fläckar i snön, och blå fläckar i himeln. Men eftersom du spenderar så mycket tid utomhus gissar jag att du får många gräs­fläckar och annat på dina kläder.

LogoMejlet fortsatte: ”Just nu håller vi på att leta sam­ar­bets­part­ners som kan hjälpa oss att komma ut och skriva en sponsrad artikel till deras varu­märke Vanish. Om du tycker detta låter intressant, så hör gärna av dig så berättar jag mer om upplägget.

Så klart var jag tillräckligt nyfiken för att be om närmare information. Det visade sig att sponsringen bestod i två förpackningar av fläckborttagningsmedlet, nån annan sponsring var det inte fråga om.

Jag talade om för damen att jag betalar en årsavgift för att mina läsare ska slippa se reklam, så en sponsrad artikel stred ju mot mina prin­ci­per, men slutligen beslöt jag ändå göra ett undantag. Som bekant har jag bara en princip – att inte ha några principer. 😉

För några dar sen fick jag ett paket i posten med två förpackningar diskmaskinsmedel och en liten lapp med meddelandet ”Lycka till med fläckarna”. Jag stod som ett levande frågetecken. Vem hade nu missuppfattat överenskommelsen?

Det var inte jag den här gången fick jag bekräftat. Jag kunde behålla diskmedlet och skulle få två nya förpackningar av rätt sort. Eftersom jag inte har nån diskmaskin, har jag delat ut det till ”bättre behö­vande”. Så ta det här som en förvarning om ett kommande inlägg om fläck­bort­tag­ning.

MainiemiBjuden på hembakt
Igår hade jag avtalat om besök hos ”Dra­kar­na i norr” för att gratulera i efterskott. Då gällde det ju att klä sig lite finare än vanligt. Jag kunde ju inte gärna dyka upp i flanellpyjamas!

Det fick bli nya sommarkjolen. Jag kom fram till att det är mer än 10 år sen jag senast var klädd i kjol. Sommartid använder jag klänning och kortbyxor, aldrig kjol. Då kan man ju undra varför jag köpte en sommar­kjol i våras? Enkelt, den var blommig och i färger jag gillar. Jag tycks ha fått pippi på blom­migt. Ytterligare en tantvarning?

Den ena Draken var utflugen så det var bara min syssling och jag som satte oss vid kaffe­bor­det. Hem­bakt knäckebröd och dito kanelbullar satt fint medan vi ventilerade både små och stora händelser från förr och nu.

Eldat
I fredags hämtade jag in ved och tände i köksspisen, igår kväll blev det en repris. Det kändes som om fukten och kylan hade trängt sig in i huset. Makalöst att behöva elda mitt i sommaren, men vi fick an­tagligen för stor värmetilldelning i fjol.

Latat mig
Idag har jag inte uträttat ett skapande grand, enbart latat mig och tagit det här med vilodag fullkomligt bokstavligt. Bara laddat upp bilder, vattnat blommor, läst, ätit och sovit middag. Riktigt skönt. 🙂

5.7 – Sommar på riktigt

Det är bikiniväder, jag ställer mig frågande, har sett mängder med folk, vårdat växter och latat mig. Mia föredrar skugga.

TermometerBikiniväder
Redan klockan åtta igår morse varslade termometern om en varm dag. Den stod på 19° och som mest på 26°. Äntligen riktig sommarvärme!

Idag blev det svalare då vinden svängde till nordväst, men fullt tillräckligt varmt för bikini. Jag nöjde mig dock med shorts och linne.

Ställer mig frågande
Igår blev jag förbluffad och orolig. Hur i all sin dar är det möjligt att jag hittar en bevingad insekt och en spindel i kylskåpet??

På eftermiddagen fick jag syn på en hästmyra(!) som kröp omkring på mina kläder i sov­rum­met och vid läggdags upptäckte jag en till på var­dags­rums­golvet. Tänker dom flytta in och äta upp huset eller var det tillfälliga besök frågar jag mig oroligt? 😦

På tal om insekter vet jag nu vad det blir av en samling pyttesmå ”gröna kulor” som jag hittar allt som oftast. I regel utomhus men dom här som jag studerade satt på insektsskyddet vid ytterdörren. Det blir svarta skalbaggar. Vilken art vet jag inte, men dom äter i alla fall inte trävirke är jag ganska säker på.

Skalbaggar

Sett mängder med folk
Det är två år sen jag senast såg lika många människor och segelbåtsmaster som igår efter­middag. Grisen/Tvillingen hämtade mig nämligen för en ”repa” på Baltic Jazz och där var det gott om båda­dera, vilket arrangörerna givetvis är tacksamma för.

MasterMusiken intresserar mig inte, men det är roligt att träffa bekanta och titta på all försäljning. Jag beundrar verkligen alla dom som har lust och energi att packa ner, åka ibland långa sträckor och packa upp alla sina grejer för ett par dar. Fast igår kom jag hem tomhänt, bortsett från karikatyren jag köpte av en (mycket) ung, lokal konstnär. Honom ville jag gärna understöda.

Växtvård
Förmiddagen idag gick åt till växt- och blomvård. Före detta grannen har lärt mig att plocka bort blom­ställningarna från rhododendron då den blommat ut så blommar den rikligare. Under årens lopp har jag konstaterat att hon visste vad hon pratade om. Min rhododendron brukar vara helt översållad av blommor, så också i år.

Ett par sommarblommor fick vatten och/eller ny jord och andra ny placering innan det var dags för veckans roddtur för att mäta siktdjupet klockan två.

Latat mig
Resten av eftermiddagen har jag inte gjort många knop utom att städa skafferiet i verandan. Det blev ryggläge i hammocken med The Grand Design i stället.

Mia föredrar skugga

Mia i skugga

11.11 – Besök och lat dag

I lördags hade jag besöksdag, igår bjöd jag på Fars dags-kaffe och idag… Ja, vad har jag egentligen uträttat idag?

Glad tjejBesöksdag
I lördags hedrade Grisen/Tvillingen mig med besök på eftermiddagen. Alltid lika trevligt när hon kommer. Bland allt ditt och datt lyckas vi oftast också diskutera ovanliga och intressanta ämnen, som till exempel spöken och reinkarnation.

Efter att ha vinkat av henne satte jag i gång med att förbereda disken. Alla tallrikar och fat ska ligga i travar i storleksordning, besticken läggas i blöt och muggar och koppar sorteras så dom kommer bredvid varandra i tork­skå­pet. Lite knäppt och alldeles onödigt arbete kan tyckas, men i vissa (konstiga) fall ska det vara ordning och reda.

Jag hann inte så långt innan det knackade på dörren. Skyddslingens syster var ”ut på länk” med sin mor och hade bestämt sig för att titta in. En glad överraskning, henne ser jag inte så ofta i och med att hon studerar på annan ort.

Som den Apa hon är, spritter hon av energi och sprudlar av livsglädje. Det är nog omöjligt att vara på dåligt humör i hennes sällskap tror jag. Jag har för all del aldrig råkat vara det, så egentligen vet jag inte?

Fars dags-kaffe
Den tiden är förbi när man kan skrämma slag på sina herrbekanta med gratulationer på Fars dag. 😀 Och ingen blir heller nervös av att bli bjuden på Fars dags-kaffe så igår beslöt jag bjuda in en mysig far jag känner.

Fars dags-kaffeInnan han dök upp ringde han och frågade om han skulle ta med sig några verktyg? Det fick mig att brista ut i gapskratt – mina herrbekanta verkar tro att jag alltid har baktankar med mina inbjudningar. När jag hade lugnat mig betygade jag att det faktiskt bara gällde kaffe den här gången.

Tydligen trodde han mig ändå inte. Han hade med sig ett knivbryne och undrade om jag har några ovassa knivar efter att vi hade druckit upp kaffet. För att göra honom glad(?) fick han vässa en av mina filéknivar (som jag brukar skära kött med). Med tanke på mina matvanor är det liten risk att knivarna blir slöa så dom andra befanns vara i bra skick.

Idag
Det mest spännande som har hänt i dag var elavbrottet. Vid halv åtta i morse blev huset plötsligt mörkt. Den här gången hann elvakten inte med i svängarna. Knappt jag heller – i stort sett hann jag bara avsluta alla program och stänga datorn så var strömmen tillbaka ca 20 sekunder senare. UPSen hade galant klarat den korta tiden men jag visste ju inte hur långvarigt det skulle bli. Mysko fenomen.

Numera har jag kontinuerligt sällskap vid datorn. Mia håller mig visserligen ofta sällskap så länge det finns smörgåspålägg kvar av frukostmackorna, men sen drar hon. Mitt nya sällskap har sex ben. En pytteliten spindel som bor på bildskärmskanten.

Tom diskbänkKvart över nio hade jag koll på dom senaste IT- och världshändelserna. Det såg visserligen ut att bli en fin dag, men jag kände att jag inte var riktigt ”färdigsoven” så jag gick och la mig igen. Strax innan Mia plingade i ringklockan vaknade jag, då var klockan halv tolv. Dags att kliva upp och inta frukost nummer två.

Framåt halv tre klädde jag på mig. Av det jag hade haft för mig syntes inte ett spår, förutom en del nya bilder i november-mappen och länkarna jag hade postat till mig själv inför nästa veckas kursstart.

Ansträngningarna fick ändå hungerskänslorna att vakna så jag värmde mat och beslöt diska. Igår var det ju ingen idé eftersom jag skulle ha kaffebesök. Diskbänken är alltså ovanligt tom och dunken med dricks­vatten är påfylld – det är allt jag har uträttat idag.

Men resten av veckan är redan fulltecknad, dvs en hålltid per dag, så jag kunde gott unna mig att vara lat. 🙂

17.7 – Vaccination och lättja

Den årliga pärsen är avklarad och jag har haft en lat dag.

Årlig pärs
I morse klockan nio hade vi tid hos veterinären för Mias årliga vaccination. Jag började gruva mig redan i måndags… Inte för egen del, utan för Mias. Att bli instängd i bur när man är van att ha sin fulla frihet måste kännas hemskt.

Halv nio stängde jag in henne i buren, placerade henne i framsätet på Silverpilen och åkte i väg. Hon försökte febrilt ta sig ut periodvis och jamade förtvivlat, men lugnade sig något efter Björkboda. Innan vi svängde in till veterinären gjorde hon nya utbrytningsförsök men då var vi ju strax framme och hon fick annat att tänka på.

Den vikarierande veterinären tog genast in oss och behandlade Mia med vänlighet innan hon stack in nålen. Sticket kändes förstod jag av Mias reaktion, men hon höll sig ändå lugn tills sprutan var tom.

Sen var det dags att putta in henne i buren igen och upprepa färden i motsatt riktning. Protesterna var tidvis lika intensiva på hemvägen och mina klämkäcka trösteord gjorde ingen som helst nytta nu heller. Stackars kisse.

Hon såg lite förvirrad ut strax när jag släppte ut henne ur buren, men fann sig sen och sprang raka vägen in i verandan. Jag var minst lika lättad och glad som hon.

Lat dag
Mamma fick mycket riktigt med sig det dåliga vädret, solen sken mellan molnen hela dagen. Efter lunch­ bäddade jag ner mig i hammocken. Jag kände mig trött och håglös. Delvis beroende på att jag satt uppe och såg en film till tjugo över ett i natt förmodar jag.

Jag saknade fortfarande inspiration när jag vaknade ett par timmar senare, men tog mig i kragen och öste båten. 26 mm regn innebar att den var halvfull med vatten.

Sen fick jag syn på jättelokorna som växer i utkanten av min ”djungel” och beslöt decimera dom. Arbetet fortsätter i morgon, shorts var inte bästa klädseln för att trängas med alla nässlor.

Photo: ©2005 Staffan Storteir

Om det är sol i morgon bör jag kanske se till att ha handskar också. Tydligen kan man få ruskiga brännskador av giftet om det kommer i kontakt med sol.

Trots sin giftighet och våldsamma spridningsförmåga är växten vacker tycker jag. Blommorna doftar mandel och passade utmärkt tillsammans med duntraven jag plockade.

Förutom att värma mat och läsa lite nyheter vid datorn har jag inte uträttat nåt mer. Förhoppningsvis är jag mer energisk i morgon.

22.5 – Lat, men sällskaplig

Om jag var lat igår, är det inget jämfört med idag. Däremot har jag varit sällskaplig. Mia har in­spek­te­rat en traktor.

Arla morgonstund
För ovanlighetens skull steg jag upp redan 6.45. Mia tittade förvånat på mig när jag började prata och kela med henne så dags. Hon låg i fotändan som hon ofta brukar.

Före tio hade jag redan hängt ut tvätt på tork – det första och enda nyttiga jag har gjort under dagen. Bortsett från att plocka/riva maskrosor. Knopparna jag missade igår hade slagit ut idag.

Vid lunchtid kom fru grannen ”på inspektion” som hon sa, men stannade bara en kort stund eftersom hon hade en tid att passa. Det fanns ju för övrigt inte nåt att inspektera utöver dom nya trä­kon­struk­tio­ner­na. Fram till det förestående besöket fördrev jag tiden med diverse småpyssel.

Long time no see
Strax efter ett körde en svart bil uppför backen, så jag antog att det var mitt besök, men den vände och åkte vidare längs G:vägen. Antagligen nån som hade kört fel förmodade jag, mitt besök skulle inte komma förrän halv två.

En kort stund senare dök samma bil upp igen och den här gången par­ke­rade den bredvid Silverpilen. Det visade sig att GPSen inte godkände min adress. 😀

Ut ur bilden steg en äldre herre (ett år äldre än jag ;)) men med omisskänliga drag. Han var sig väldigt lik trots att vi sågs senast 1974 (tror jag?). Nästan 40 år sen.

I slutet av 60-talet var vi klasskamrater och goda vänner och gick också samtidigt i lilla Hanken (som jag har skrivit om tidigare). Helt fantastiskt att träffa honom igen efter alla dessa år!

Det var inte bara utseendet som var sig likt. Kroppsspråk, minspel och humor är också de samma. Härligt med människor som har behållit sin personlighet.

Samtalsämnen rådde det förstås ingen brist på. Men faktiskt pratade vi inte enbart om det förgångna, vi hann också med en liten koll på nuvarande värderingar och ståndpunkter i fråga om sam­hällslivet. Precis som förr, var vi överens om det mesta.

Traktorbesök
I förrgår kom ”vägchefen” på besök i en av sina traktorer. Mia var inte sen att inspektera den, både utan och innan. Till och med jordskopan var intressant.

 Epilog: Den observante noterar att inlägget publicerades den 23.5. Förklaringen är sorgligt enkel. Jag hade skrivit klart, men bilderna fattades och jag skulle ”bara” titta på 22-nyheterna innan jag publicerade. Klockan 23 vaknade jag och var för trött att fullfölja. Nackdelen med tidiga morgnar. :-/