31.8 – Sista sommardagen

På Udden har sommarens sista dag varit behagligt stillsam.

DimmaMorgon
I morse väckte Mia mig tio i sex och ville prompt ut i dimman. Hon fick som hon ville förstås. Det är liksom ingen idé att försöka tvinga henne stanna inne, hon bara fortsätter att tjata så jag ändå inte kan somna om.

Tio över åtta ringde hon på sin dörrklocka. Dags att stiga upp och servera oss frukost. Dimman låg fort­farande tät över Udden och termometern visade bara 12°. Men mer kan man väl inte begära då sommaren är slut?

Lunch
Förmiddagen förlöpte med sysselsättning vid datorn, lite blompyssel och bergsputsning(!). Berget jag blottlade 2012 har redan koloniserats, mest av några olika mossor, men nån enstaka planta hade också satt rot. Ändå brukar jag vara där och städa bort jord och löv med jämna mellanrum. Naturen har uppenbarligen bestämt att berget inte ska vara kalt.

SquashröraSen uppfann jag ett nytt recept. Av Daphnias ordförande fick jag tips om vad jag kunde använda squashen till (som jag fick av fru grannen mittemot för flera veckor sen). Hon föreslog att jag kunde göra en soppgrund av kokt, mosad squash och t ex krossade tomater.

Krossad tomat med vitlök hade jag köpt hem så nu kände jag för att kocka. Det blev en squash- och tomatstuvning, men den kan förstås med fördel späs ut och användas som soppa eller kom­plet­te­ras med ytterligare ingredienser. Fast jag tycker den är god som den är. Här är ingredienserna jag rörde ihop:
1 medelstor squash, 1 förpackning (370 g) krossad tomat med vitlök, 1 dl chiafrön (kan minskas till ½ dl), 1 stor/2 små lökar, 2 msk kokosolja, 1 dl vispgrädde, 2 stora vitlöksklyftor, salt och ½ tsk gurk­meja. Slutligen klippte jag ner ett par kvistar färsk basilika. En riktigt mumsig och nyttig röra tycker jag.

Eftermidddag
Klockan hade som så ofta hunnit bli över ett innan jag gjorde morgontoalett och klädde på mig. Det var snart dags för veckans siktdjups‑ och pH-mätning. Termometern hade kravlat sig upp till 20-strecket och solen sken. Absolut shorts- och linneväder.

Mias byteMia följde med ner till stranden och sa inte ett knyst när jag rodde i väg. Hon var förresten fullt upp­tagen med att fånga en slända. Skönt att hon känner sig trygg. 20 minuter senare var jag tillbaka och blev genast varmt hälsad välkommen hem.

På väg upp från stranden ville Mia prompt in i förrådet under huset så jag öppnade dörren och fortsatte upp till trappan. Högst tre minuter senare kom hon med en skogsmus mellan tänderna. För­modligen hade hon hittat den i förrådet. Duktig kisse. 🙂

Framåt tre tog jag portion nummer två av min röra, den här gången kall. Den smakade nästan lika bra som när den var varm. Efter lite småpyssel beslöt jag vila middag.

Jag hade redan lagt mig på sängen under filten när jag kom på en bättre idé. Om det här var sista som­mar­dagen skulle jag självfallet vila i hammocken i stället. Sagt och gjort.

Efter en stund fick jag sällskap. Först av en mygga, sen av Mia, men hon låg bara en kort stund innan hon hörde eller såg nåt jaktbart och hoppade ner. Det upprepades två gånger.

Mia i hammocken 2Sista gången hon hoppade upp kändes det dragit om fötterna och luften hade blivit påtagligt kylig men för att inte störa henne låg jag kvar ett tag. Medan jag vilade ögonen på min ståtliga ek, upptäckte jag en skogs­duva högst upp och önskade att jag hade haft kameran till hands. Det hade blivit en fin bild på pippin.

Efter en god stunds fågelskådning och mediterande över hur fåglarna kan veta att kvisten dom landar på håller, bestämde jag att det var dags att kliva upp. Det skrämde förstås i väg duvan så där rök sista chansen att föreviga den. Mia lät sig inte bekomma, hon låg kvar på filten i sovställning.

Kväll
Klockan var halv sju när jag kom in. Inte att undra på att det började kännas kyligt! När jag har tankat över dagens bilder till datorn och publicerat det här inlägget är det snart tid för kvällste och tevefåtöljen. Och så snart Mia har kommit in för natten är sista sommardagen slut . 🙂

22.5 – Lat, men sällskaplig

Om jag var lat igår, är det inget jämfört med idag. Däremot har jag varit sällskaplig. Mia har in­spek­te­rat en traktor.

Arla morgonstund
För ovanlighetens skull steg jag upp redan 6.45. Mia tittade förvånat på mig när jag började prata och kela med henne så dags. Hon låg i fotändan som hon ofta brukar.

Före tio hade jag redan hängt ut tvätt på tork – det första och enda nyttiga jag har gjort under dagen. Bortsett från att plocka/riva maskrosor. Knopparna jag missade igår hade slagit ut idag.

Vid lunchtid kom fru grannen ”på inspektion” som hon sa, men stannade bara en kort stund eftersom hon hade en tid att passa. Det fanns ju för övrigt inte nåt att inspektera utöver dom nya trä­kon­struk­tio­ner­na. Fram till det förestående besöket fördrev jag tiden med diverse småpyssel.

Long time no see
Strax efter ett körde en svart bil uppför backen, så jag antog att det var mitt besök, men den vände och åkte vidare längs G:vägen. Antagligen nån som hade kört fel förmodade jag, mitt besök skulle inte komma förrän halv två.

En kort stund senare dök samma bil upp igen och den här gången par­ke­rade den bredvid Silverpilen. Det visade sig att GPSen inte godkände min adress. 😀

Ut ur bilden steg en äldre herre (ett år äldre än jag ;)) men med omisskänliga drag. Han var sig väldigt lik trots att vi sågs senast 1974 (tror jag?). Nästan 40 år sen.

I slutet av 60-talet var vi klasskamrater och goda vänner och gick också samtidigt i lilla Hanken (som jag har skrivit om tidigare). Helt fantastiskt att träffa honom igen efter alla dessa år!

Det var inte bara utseendet som var sig likt. Kroppsspråk, minspel och humor är också de samma. Härligt med människor som har behållit sin personlighet.

Samtalsämnen rådde det förstås ingen brist på. Men faktiskt pratade vi inte enbart om det förgångna, vi hann också med en liten koll på nuvarande värderingar och ståndpunkter i fråga om sam­hällslivet. Precis som förr, var vi överens om det mesta.

Traktorbesök
I förrgår kom ”vägchefen” på besök i en av sina traktorer. Mia var inte sen att inspektera den, både utan och innan. Till och med jordskopan var intressant.

 Epilog: Den observante noterar att inlägget publicerades den 23.5. Förklaringen är sorgligt enkel. Jag hade skrivit klart, men bilderna fattades och jag skulle ”bara” titta på 22-nyheterna innan jag publicerade. Klockan 23 vaknade jag och var för trött att fullfölja. Nackdelen med tidiga morgnar. :-/

12.10 – Omväxling (förnöjer inte alltid)

Jag fick en ovanlig inledningen på dagen och har en ny favorit, firman har sparat pengar och vädret har varit omväxlande.

I arla morgonstund
Vid halv fem-tiden i morse vaknade jag första gången. Antingen för att Mia jamade eller för att jag hörde åskmuller. Jag slumrade snabbt till igen, men vaknade med ett ryck av en blixt som lyste in under rullgardinen och därpå följande muller.

Den tiden på dygnet är jag extra svår att få upp ur sängvärmen. Jag låg kvar och lyssnade om åskan tänkte närma sig eller ge sig av. Mia kom också och la sig på nytt. Antagligen somnade jag om för jag varken såg eller hörde nåt mer av åskan.

Nästa väckning stod Mia för. Klockdisplayen stod på 05.50. Nu skulle hon ut. Jag hörde att det ös­reg­nade men gjorde henne till viljes. Jag hann bara stänga köks­dörren och dricka lite vatten så skulle hon in tillbaka, hon hade insett att det var skönare inomhus trots allt.

Men pigg och vaken var hon i högsta grad. Hon tyckte att jag gott kunde servera henne frukost. Eller åtminstone leka med henne. Det blev inget av med nåndera talade jag om för henne med efter­tryck och kröp ner mellan lakanen igen. Hon försökte övertala mig en stund men när jag inte rea­ge­rade kom hon kutande i full galopp och hoppade upp på min mage med ett lustigt läte som mycket väl kunde tolkas som ”j—a matte”.

Efter den manövern la hon sig snällt till rätta bredvid mig och började tvätta sig hörde jag. Tre timmar senare vaknade jag på nytt och tyckte jag kunde tänka mig att börja dagen. Sen dess har jag hållit mig vaken. 😉

Ny favorit
Det blir allt svårare att hitta oskivat bröd i butikerna så jag slog till med en påse ekologiska potatis-havresemlor från Perheleipurit/Leivon Leipomo senast jag handlade. Det var en trevlig bekantskap och en fin smakupplevelse, rekommenderas varmt! Bullarna smakade fak­tiskt lika gott som hem­bakta.

Inbesparing
Som omväxling har firman sparat in 134 € idag. Jag beslöt strunta i fortsatt medlemskap i Företagarna i Finland. Jag nyttjar varken för­måner eller tjänster som ingår i medlemskapet och ser heller ingen annan nytta med att vara medlem.

Det där var inte riktigt sant kom jag på just nu. Jag har faktiskt nyttjat rabatten på annonser i Serviceguiden och ÅU. Fast jag tvivlar på att rabatterna täcker kostnaden för medlemskapet? Från och med november är jag i vilket fall inte längre medlem.

Bildkälla: op.se

Väderlek
Idag kunde man verkligen tala om väderlek. Sol och regn­sku­rar om vartannat från morgon till kväll. När jag steg upp hade vi 3,2 grader och när jag kom hem efter kursen i kväll visade Silverpilens termometer 7 grader. Inte mycket att hurra för i fråga om värme.

Men det finns dom som har det mycket kyligare. I gårdagens ÖP (Östersunds Posten) fanns den här bilden från toppstugan i Åre (ca 75 km från Östersund) och i Åkersjön (i Jämtland) snöade det redan för ett par dar sen meddelade en bekant. Huvva! Vilken tur att man bor på Udden. 🙂