7.11 – Festligt och inte ett dugg festligt

Vi har sett en svart svan, haft hemmadag, tänt ljus, ätit en kalasmiddag och firat Svenska dagen. Idag är jag inte i toppform.

Svart svan
Tisdagen den 31.10 var en strålande solig dag. Och just den dagen fick Husse syn på en svart svan i vår vik!

Eftersom han var ute, ringde han in till mig för att jag skulle grabba kameran, men tyvärr hade svanen hunnit simma till en fläck med solreflexer och sen för långt bort för en bild. Men genom köksfönstret såg jag tydligt att den var svart, så det finns två tillförlitliga(?) vittnen.

Enligt den info jag hittade på NatureGate häckar dom inte i vårt land. De individer vi ser är oftast rymlingar från inhägnader. Då är frågan var den kom ifrån? Hur som helst var den vacker.

Hemmadag
Dagen därpå hade vi tebesök och på torsdagen träffades styrelsen i väglaget. Men på fredagen blev det en hemmadag med utepyssel följt av samdisk och Tongåvan förstås.

Medan jag gick loss på vissna/döda växter, fortsatte Husse att renskriva krigsdagböcker. Efter ett tag kom han ut och undrade vad jag hade för mig – jag hade varit ”försvunnen” en lång stund. Skönt med frisk luft och lite fysiskt arbete.

Tänt ljus
I lördags besökte vi kyrkogården för att tända ljus på gravarna, det var ju Alla helgons dag. I graven bredvid ”min” vilar nu min före detta granne, så det kändes rätt att tända ett ljus på hennes grav också.

Kalasmiddag
I söndags var vi bjudna på middag till Husses moster. Oj, oj, oj, vilken mat­pa­rad!! Det märktes minsann att värdinnan har haft matlagning som yrke.

En stund efter att vi hade tagit för oss av desserten – trots att vi redan var mätta – tyckte hon att det var dags för kaffe och te. Och till det hörde förstås tilltugg… En smaskig chokladkaka med hallon­grädde till. Vem kan motstå det? Efter fyra timmar rullade vi bokstavligen hemåt.

Tack igen för en jättegod middag och trevligt sällskap! 🙂

Firat Svenska dagen
Igår kväll var det så dags att representera hembygdsföreningen på Svenska dagen-festen som vi arrangerade i samarbete med Dragsfjärds kapellförsamling.

Deltagandet var lika stort som i fjol bedömde jag, vilket vi förstås är väldigt tacksamma för. Den här gången räckte bullarna till och den musikaliska underhållningen bör ha varit tillräckligt bred för att tilltala de flesta.

Vår kommundirektör höll årets festtal. Dels berättade hon kort om hembygdsföreningarnas historia och dels om hur hon lärt sig svenska.

Inte i topporm
Du minns kanske den onda tanden som jag har beklagat mig över tidigare? Från och med idag är den ett minne blott.

Eftersom antibiotikakurerna inte gjorde nån bestående verkan och värken återkom, rekommenderade min tandläkare ett besök hos en tandkirurg som han kände till.

Den trevliga och proffsiga tandkirurgen hittade ett hål som ingen upptäckt tidigare. Dess värre satt det illa till och kariesangreppet var så djupt att han tyckte det vore bäst att dra ut tanden.

Då vet du kanske hur det kändes när jag steg ut med ispåse på kinden och när bedövningen så småningom släppte? Smärtan är ändå inte så våldsam, jag har ju vant mig vid en hel del värk sen i somras. Om tre veckor ska allt kännas normalt igen enligt infobladet jag fick med mig hem. Värre kan det alltså inte bli. 🙂