29.12 – Så där ja!

Julhelgen är över, jag har satt rekord och remonterar. Nästa år blir det andra bullar! Kanske?

Julhelgen över
Julhelgen firades på samma sätt som i fjol, med lika många maträtter om inte fler, fast med ett undantag: Jag gjorde Husse sällskap till julkyrkan. Det var ett antal år sen sist, vilket märktes på att instrument och musik hade moderniserats.

Moderniseringen var mest på ont. Antagligen är jag väldigt konservativ. När tonerna av Feliz Navidad hördes som avslutning reste sig nackhåren nästan. Melodin är helt OK, men kändes verkligen inte rätt. Våra gamla, hederliga julsånger och ‑psalmer ska de’ va’!

Det visade sig att jag hade varit ruskigt snäll under året. Att jag också i år sa att jag varken vill ha eller ger några julklappar var det ingen som brydde sig om.

Eftersom vi avslutade julaftonen på Udden blev det dubbla julklappsutdelningar i och med att vi inte var med vid utdelningen i Tallmo. Tack igen för alla goda, nyttiga och fina klappar! 🙂

Så länge fostermor levde var det tradition att äta kalops och blandad frukt-kräm på juldagen, men eftersom vi åt i Tallmo också då, fick rätten vänta till Annandag jul. Även om jag inte har mycket till övers för traditioner i övrigt är julmaten ett undantag. 🙂

Rekord
Jag kan inte minnas att jag nånsin i hela mitt långa liv (nå, allting är relativt) har lagat mat en hel eftermiddag, men det gjorde jag idag. För att inte vara oartiga mot gästerna på nyårsafton beslöt vi förbereda maten så långt det var möjligt.

Igår tillredde Husse mellanrätten och jag förberedde nattmaten. Idag blev en varmrätt och desserten klar. Nu återstår bara att tillreda för­rätt, den andra varmrätten (vi serverar två), förutom potatisen som ska kokas förstås.

Remonterar
Språkriktighet är ett av Husses och mina gemensamma intressen. Idag blev det tal om sanering/renovering eller remont som (felaktigt) användes i våra trakter förr. Numera vet väl dom flesta att en remont är en (oinriden) unghäst.

Men att remontera och en remontant är nåt helt annat. Husse hittade genast en praktisk tillämpning: ”Man kan väl säga att du remonterar.” Visst var det ett gulligt exempel? 🙂

Andra bullar
Jag fattade ett radikalt beslut gällande bloggen innan jag somnade härom natten. Från och med nästa år blir det slut på långa ha­ranger och den digra ämnesfloran i ett och samma inlägg. Eller inte?

Som jag tidigare nämnt, avviker min blogg från det vedertagna sättet att blogga eftersom mina inlägg snarare är att betrakta som en dagbok. Fast om man ska tro Wikipedia är jag ändå inte ute och cyklar, en blogg kan också vara en ”nätdagbok”.

Så nu greps jag av beslutsångest… :-/ Vi får se hur det blir nästa år. 🙂

Gott Nytt År från oss alla på Udden!

22.12 – I julveckan

Udden har fått ett tillskott, jag har fått middag, radioproblemet består, vi har förberett julmat, jag har bytt tandläkare och önskar dig en God Jul.

Tillskott på Udden
I tisdags verkställdes en affärsöverenskommelse utanför en av matbutikerna i Dalsbruk. En av mina blogg­lä­sare (tack för det!) hade lagt ut en julduk till försäljning på Bytesbörsen på FB och jag nappade på direkten.

Visserligen finns det gott om juldukar på Udden, men ingen som är stor nog för köksbordet. Det var den här, så ha-begär uppstod omedelbums. Dessutom har den ett vackert mönster bestående av jul­stjärnor. 🙂

Fått middag
Som avslutning på tisdagens runda hälsade jag på Råttan/Väduren och hennes ”joddlare” som var på tillfälligt besök i byn. Dom kan man förresten läsa mer om på Råttans blogg.

Då jag klev in stod ”joddlaren” vid spisen och förberedde middag. Han är nämligen proffs på bl a mat­lagning. ”Jag tänkte vi skulle ha lite mat” sa Råttan. Det hade jag då inte räknat med, men lät mig ganska lätt övertalas. En av de större vägarna till mitt hjärta går som bekant via magen.

Fläskfilé med stekt banan, risotto och god sås till smekte gommen. Glass med blåbärssylt, följt av en kopp Zoegas avslutade det hela. Tack igen!

Radioproblemet består
Sent på eftermiddagen i onsdags knackade min bekant på som överenskommet. Han trodde sig even­tuellt kunna fixa radioproblemen. Han lyckades bara tillfälligt. Efter ca en halv timme hördes skrap och brus igen.

Men det finns en ljusning! Vid dagens besök hos ZasData i helt andra ärenden, passade Husse på att fråga min favorittekniker om han också förstår sig på radioapparater? Efter några frågor om modell och årgång avslöjade han att han var utbildad på just det området, även om det var länge sen han senast höll på med sånt.

Vilken fantastisk röta! Efter helgerna kunde han åta sig att se om han kunde fixa till den.

Förberett julmat
Efter att ha tackat Vik Husse/Filosofen för besöket och önskat honom God Jul igår åkte vi till Tallmo för att fixa till ”julfiskarna”. Både gravad och varmrökt fisk ska finnas på julbordet.

Eftersom jag hade turen att lyckas med gravandet i fjol, fick jag förnyat uppdrag. Husse bad mig också salta fiskarna som ska rökas. Fast där missade jag.

Först på kvällen kom det fram att saltandet också ingick i mitt åtagande. Men si, det hade jag inte upp­fattat och sålunda var fiskarna fortsatt osaltade! Snudd på katastrof. Räddningen blev att kontakta Husses dotter som var på plats och kunde bistå.

Bytt tandläkare
I förmiddags satte jag mig i tandläkarstolen hos en ny tandläkare. Förtroendet för min förra är tyvärr förbrukat.

Att jag också hade hål i tanden bredvid den jag hade problem med upptäckte han inte. Det hittade jag själv i samband med att jag granskade att jag rengjort såret där den utdragna tanden suttit.

Min nya tandläkare upptäckte dessutom två små hål i nedre kanten på den andra granntanden, vilket jag redan hade misstänkt efter mina egna undersökningar. Än så länge behöver dom inte åtgärdas ansåg hon, men nog kollas regelbundet. Det verkar förtroendeingivande. 🙂

Ha en God och Glad Jul!

 

18.12 – Sekundära problem

Jag har misskött mig, missat Tongåvan, julpyntat, eldat upp en bock och stönat högljutt. Mia gillar/ogillar amaryllis.

Misskött mig
I fredags åtog jag mig att elda bastun under tiden som Husse bakade kakbottnar. Det var lite grinigt att få det att brinna i bastu-ugnen, men till slut fick jag fyr. Som sig bör, fyllde jag på ved en gång till innan det var dags att basta.

När vi satt oss på laven konstaterade Husse att det var lika varmt som när han satt i köket. För min del var temperaturen klart behaglig. Men efter vedpåfyllning fick vi snart upp värmen. Fast bad blev det dåligt med, stenarna var inte tillräckligt varma.

Förmodligen blir jag entledigad från fortsatta eldningsuppdrag. 😀

Missat Tongåvan
Min gamla Pioneer från senare delen av 1980-talet har blivit väldigt skrovlig i ljudet. Det verkar som om radioknappen inte får kontakt med vad-den-nu-ska-ha-kontakt-med. I övrigt funkar allting som det ska.

Det innebar att vi stängde av Tongåvan för att slippa höra brottstycken av musik, blandat med brus och knaster. Lyckligtvis har en välvillig själ lovat ta sig en titt på problemet om ett par dar, så jag hoppas han får till det.

Julpyntat
Igår blev det julpyntat på Udden. Lådan med julpynt blev för all del inte tom, jag tyckte det räckte med ett fåtal tomtar, juldukar och ljusstakar.

På ytterdörren lyser julkransen och Välkommen-skylten är utbytt mot en med God Jul. Det bör väl räcka för att man ska förstå att det är jul då man står på trappan?

Eldat upp en bock
Eftersom det är populärt på sina håll att elda upp halmbockar, följde jag trenden. En halm­bock som var rätt så luggsliten fick finna sig i att bli energi. Det finns nämligen två till, så jag är ingalunda utan.

Stönat högljutt
Igår fick vi en stor Windows 10-uppdatering. Hur stor fattade jag inte förrän jag startade datorn i morse… Ack och ve! 😦

Jag stönade högljutt när jag möttes av ”Windowsblått” och började utforska ändringarna. Samtliga inställningar och anpassningar hade försvunnit, inga mejlkonton fanns kvar. Till och med webbläsaren var tömd – alla bokmärken och snabbval var puts väck.

Det har tagit mig i stort sett hela dan att försöka återställa datorn till sitt forna jag. Många detaljer återstår kan jag tänka mig, men det mesta fungerar och ser ut som det ska.

Och alla dom här timmarna hade jag kunnat bespara mig om jag hade använt mitt Microsoft användarkonto i stället för mitt lokala kom jag nyss underfund med. På min bärbara dator använder jag nämligen MS-kontot och där behövde jag inte göra några som helst ändringar. Man lär så länge man lever.

Anledningen till att jag använder ett lokalt användarkonto är att min gamla dator då är snabbare och att jag inte har några behov av synkronisering mellan olika enheter. Men det har som sagt sina nackdelar.

Mia gillar/ogillar amaryllis
För några dar sen kom jag på Mia då hon satt på matbordet i vardagsrummet och tittade stint på den vita amaryllisen som jag fick av Råttan/Väduren. Jag kunde inte avgöra om hon gillade den eller inte. Alternativt övervägde hon att ”fånga” den. 🙂

Rabattbevis

Igår fick jag ett brev från KEVA. I kuvertet låg förutom ett brev också ett plastkort som bevisar att jag är pensionär ”på riktigt” och numera kan yrka på pensionärs­rabatt (förutsatt att jag kan bevisa min identitet). 🙂

13.12 – Vintrigt

Den stora dagen närmar sig, vi har ätit rotmos, fått små vita kulor, träffat en verksamhetsgranskare och smörjt kråset. Idag var årets sista Lustläsarträff och Mia är innekatt.

Den stora dagen
Luciadagen är så klart en viktig dag, men nu är det inte så långt kvar till den riktigt stora dagen, trots att den är kort. Jag menar förstås den 21.12, årets kortaste dag.

Och sen vänder det! Några veckor senare börjar det märkas att dagarna blir längre och vi kan börja se fram mot vår och sommar igen. 🙂

Rotmos
I lördags festade vi på rotmos. Det blev supé som det ofta brukar bli i det här hushållet, men lika gott ändå. Hemlagat rotmos går inte av för hackor!

Små vita kulor
På söndag morgon tände vi förstås det andra adventsljuset. På eftermiddagen bestämde väder­kontoret att vi behövde få lite annan nederbörd än regn. En hagelskur drog förbi och lämnade små vita kulor efter sig på marken.

Träffat en verksamhetsgranskare
På måndag eftermiddag knackade föreningens kassör och den ena verksamhetsgranskaren på som avtalat. Vi började med kaffe och tilltugg.

När kaffet var urdrucket tog vi en titt på årets bokföring som är upprättad i ett kalkylprogram. Frågan var om verksamhetsgranskaren kunde tänka sig att granska verifikaten i datorn eller om hon föredrog en utskrift på papper?

Hon trodde det skulle gå bra att granska på skärmen så då hoppas vi att vår andra verk­sam­hets­gran­skare tycker det samma.

Smörjt kråset
Igår hade vi bokat tid för julbord i Labbnäs klockan 18. Eftersom det hade vräkt ner blötsnö hela dagen blev bilfärden ganska spännande, i synnerhet på byvägen. Men den avlöpte lyckligtvis utan incidenter.

Julbordet i Labbnäs är alltid en trevlig upplevelse, både för ögon och gom. I nästan två timmar smörjde vi kråset med diverse go’saker. Lika gott i år som tidigare år. 🙂

Årets sista Lustläsarträff
I eftermiddags träffades Lustläsargruppen för sista gången i år. Vi var inte fulltaliga, men väl ett drygt halvdussin belästa damer. Dvs alla utom jag.

Nästan så länge jag kan minnas har jag legat och läst en stund innan jag somnat. Den vanan har jag numera bytt ut mot ”dagens höjdpunkt” – en prat‑ och kelstund med Husse. Alltså hinner jag läsa bara när han inte är hemma.

Det visade sig att de flesta damerna i gruppen också är ”sängläsare”. Kan det vara ett kvinnligt fenomen? Eller beror det på att dagarna är fullt upptagna av annat?

Mia är innekatt
Mia har gått i vinteride så gott som. Hon kan gå ut en kort vända, men återkommer efter max en halv timme. I all synnerhet när det är dåligt väder. Och dåligt väder är för hennes del kyla, blåst eller nederbörd.

Eftersom hösten har varit rekordblöt och vinden ofta i friskaste laget sover hon mest mellan mat­tiderna. För dom missar hon ju inte!

Hon ids inte ens kissa eller bajsa utomhus längre. Det händer rätt ofta att hon nyss har kommit in och gått raka vägen till sin toa, alternativt gör hon ett toa­besök strax innan hon går ut. Varmt och be­kvämt ska de’ va’. 😀

7.12 – Snorig pensionär

Jag får EU-pension, har attackerat kakfaten, fått snuva, hämtat bilen, vilat och haft tebesök.

EU-pension
I måndags hade jag tid hos FPA (Försäkringskassan). En glad och vänlig dam fyllde i en pen­sions­an­sö­kan åt mig.

Det blir ju inga höga belopp eftersom jag bara har varit anställd under åren efter flytten hem. Dessu­tom har jag varit tim‑ eller visstidsanställd. Men eftersom arbetsgivaren har betalat in pension, vore det förstås korkat att inte ta ut den.

Redan idag(!) fick jag besked – och lärde mig ett nytt begrepp: Pro rata-pension. ”Pensionen beviljas i enlighet med EU-bestämmelser om pro rata-pensionen är högre än den nationella arbetspensionen i Finland.

Pro rata-pensionen visade sig vara 0,43 € högre än Finlands nationella bestämmelser. Man tackar och tar emot. 🙂

Attackerat kakfaten
Som avslutning på dagen lämnade jag in Silvperilen för åtgärd och gjorde Husse sällskap till en trevlig dam som hade namnsdag. Fast av kakfaten att döma kunde man tro att hon hade födelsedag.

Artiga och väluppfostrade som vi är tog vi av alla sorter, av vissa till och med dubbelt, så hon kan omöjligt tycka att vi var storbjudna. 😀 Tack igen!

Fått snuva
Samma dag slog snuvan till. Som ett brev på posten följdes tidigare virusangrepp av fler. Hosta hade jag fått redan ett par dar tidigare och nu var det alltså snuvans tur.

Tydligen är immunförsvaret rätt så effektivt trots allt, idag kan jag andas genom näsan igen och hostan har lugnat sig betydligt.  Fast det betyder ingalunda att jag är pigg som en lärka för den skull… Men om ett par dar till kanske?

Hämtat bilen
På tisdag förmiddag hann jag med lite föreningsadministration innan det kändes som om det var bäst att återgå till sängläge. Jag avbokade ett planerat besök senare på dagen och hade nyligen somnat då jag fick SMS om att bilen var klar att hämta.

Det kändes motigt att stiga upp och klä på sig, men jag behövde ju faktiskt bara sätta mig i passa­ge­rar­stolen och bli skjutsad ena vägen.

Det luktade lim i Silverpilen när jag steg in. Det tog jag som bevis för att en ny tätningslist satt på plats runt säkringsboxen.

När jag kom hem la jag mig igen och vaknade av att Husse prasslade med potatispåsen. Det var dags för middag.

Vilat
Eftermiddagen igår blev delvis vilodag den också. Då filmen Okänd soldat var slut, var jag också det trots att jag verkligen inte gjorde många knop medan den pågick. (Krigsfilmer tillhör inte favoriterna, inte ens om det handlar om finska krig så Husse fick se den utan mig.)

När jag vaknade efter dryga två timmar hade Husse börjat fixa middag. Potatis och morötter stod på spisen och fisken gjordes i ordning för rökugnen. Mitt enda bidrag bestod i att duka bordet och äta. Sån service kändes oerhört lyxig.

Tebesök
Idag har jag faktiskt hållit mig vaken nästan hela dagen. Dels tack vare Vik Husse som gjorde entré vid lunchtid som avtalat och dels tack vare en del pappersexercis som var av nöden.

Sent i eftermiddags kändes behovet av vila dock påtagligt, så jag tog igen mig ett tag. Väldigt snart borde jag väl vara utvilad nog?