Igår blev jag synnerligen överraskad… Flaskan med sojasås som nyss var tömd, stod på diskbänken då Mia hoppade upp. Hon formligen kastade sig över flaskmynningen och började slicka ivrigt. Hon kanske har asiatiska gener? 😉
Månad: januari 2018
28.1 – Från underskrifter till handikapp
Bokslutet är undertecknat och vi har grattat i förskott. Jag har haft tidig väckning, röstat, vunnit i kortspel och vet orsaken till mitt handikapp.
Bokslutet undertecknat
I torsdags hölls väglagets styrelsemöte på Udden. Den viktigaste punkten var underskrifter på bokslutet, men dess värre saknades en ledamot så verksamhetsgranskarna får vänta ett tag.
Grattat i förskott
I och med att lördagen var intecknad för annat program, grattade vi en trevlig dam i förskott på fredagen. Vi väntades först på lördag, men lyckligtvis fann sig både värd och värdinna i att vi kom en dag för tidigt. Tack för det! 🙂
Tidig väckning
På lördagen hade jag ovanligt tidig väckning, redan klockan åtta. Det gav mig två timmar att göra mig i ordning för avfärd. Lite i snålaste laget, helst vill jag ha tre timmar på mig, men det gick vägen.
Anledningen till den tidiga morgonen var träffen med gänget i Skrivlördag! klockan 10.15. Den här gången träffades vi i Kojan, Dalsbruks nyöppnade antikvariat, eftersom Rosala Handelsbod har upphört med sin verksamhet.
Det huvudsakliga temat för dagen var tid. Hur uttrycker vi tiden i våra skriverier och hur viktigt tycker vi att det är att placera berättelser i tid. Diskussioner och exempel varvades som vanligt med skrivövningar så tiden(!) gick fort.
Röstat
Idag har jag röstat i presidentvalet. I entrén till vallokalen fanns alla kandidaters röstnummer så jag avgjorde valet med hjälp av ramsan ”En bil körde på gatan, ett hjul föll bort”. Och tänk att resultatet råkade bli just den kandidat jag hade tänkt mig från början. 😀
Vunnit i kortspel
Efter röstningen åkte jag och hälsade på en nära vän. Efter kaffet spelade vi en ”marjas” (bondtolva). Den här gången hade jag verkligt flyt – jag vann för en gångs skull! Undrar om jag borde tippa/lotta också?
Orsaken till mitt handikapp
Med handikapp syftar jag inte på att jag börjar bli(?) hjärninvalid, utan på min onda handled och tumme. Besvären började i somras så jag antog de berodde på överansträngning i samband med korrekturläsningen jag höll på med, men så är det inte alls har jag kommit på.
För många år sen drogs jag med ”musarm” och beslöt då att i stället använda kortkommandon så långt det var möjligt. De överlägset vanligaste är Ctrl-C, Ctrl-X och Ctrl-V (kopiera, klipp ut och klistra in), vilket belastar samma fingrar jämt.
Följden är att det gör gräsligt ont att röra på tummen och att belasta vänster handled. Jag får övergå till den nästbästa metoden – börja använda snabbknapparna på min RollerMouse i stället.
Snabba ryck
24.1 – Från ljusning till överraskning
Det har ljusnat ovanför diskbänken och på radiofronten, vi har gått i sol och ”kursat”. Jag har lockat på Mia i onödan.
Ljusnat ovanför diskbänken
Förra onsdagen satte Husse upp mina ”ärvda” dörrar till köksskåpen ovanför diskbänken. Oj, vad ljust och fint det blev!
Nackdelen är att de undre skåpen som är målade i mörkbrunt ser ännu dystrare ut. Men det går ju att ändra om och när inspirationen faller på.
Ljusnat på radiofronten
På fredagen hämtade vi radion som var inlämnad hos teknikern på ZasData. Han kunde bara hitta ett jordfel, i övrigt var radion frisk hade han kommit fram till.
Tyvärr fick Husse ändå inte lyssna på Tongåvan i den, radion var knäpptyst när jag hade anslutit alla enheter och ”provkörde”. På måndagen ringde jag teknikern. Han rådde mig att byta till högtalarknapp A och si, nu blev det ljud!
Gått i sol
I söndags hade vi ett alldeles strålande vinterväder! Sol från klarblå himmel och drygt -16°. Dessutom låg det rimfrost överallt som gnistrade i solen.
Vi bestämde oss därför att promenera till och från dagens födelsedagsfirare längst bort på G:vägen. Först tänkte jag inte ta med kameran, men ändrade mig. Och det var ju bra, det vimlade av vackra motiv längs vägen.
”Kursat”
Igår började kursen Vardags-IT i Björkboda skola. Som redan framgått (se inlägg 16.1) fanns Husse bland de tio anmälda, så vi gjorde förstås sällskap.
Två av deltagarna dök tyvärr inte upp. Dom hade antingen ångrat sig eller hittat nåt roligare att fördriva tiden med.
Lockat på Mia i onödan
I fredags kväll släppte jag ut Mia efter 22-nyheterna för ovanlighetens skull. Eftersom det var så kallt räknade jag med att hon skulle komma in igen efter bara några minuter. Men det gjorde hon inte alls det konstaterade jag en dryg timme senare.
I och med att brasan i kakelugnen inte hade brunnit ner tillräckligt för att kunna stänga spjället gjorde det inte så mycket, även om jag undrade hur det kunde komma sig att hon trivdes ute så länge just den här gången? Husse låg redan i sängen och läste.
När spjället var stängt hade hon ännu inte dykt upp, så jag beslöt gå ut och leta efter henne. Men hur jag än lockade och letade syntes hon inte till. Jag fick gå in tillbaka med oförrättat ärende – som så många gånger tidigare.
Det var bara att sätta i gång med kvällstoaletten. På väg in till badrummet kastade jag en blick i sovrummet och såg att Husse fortfarande läste. OCH I SÄNGEN BREDVID LÅG MIA UTSTRÄCKT!
Mitt misslyckade lockande och letande fick därmed sin förklaring. Det visade sig att hon visserligen hade gått ut, men när Husse öppnade dörren till farstun kom hon genast in igen. Det hade jag ju ingen aaaning om!
Husse hade inte hört att jag gick ut, annars hade han förstås frågat vad jag skulle ut och göra och då hade jag fått klart för mig att Mia redan var inne. Men lite frisk luft före sänggåendet skadar ju inte. 😀
Ny färgsättning
Idag ändrades färgsättningen på tomten markant. Äntligen fick jag som jag ville: Snö! Nu är det ljust och rent överallt ett tag. 🙂
16.1 – Klart för ”drabbning” + lite annat
Väglagets bokslut är klart, möteskallelser skickade och kursinledningen klar. Jag eldar för brinnkära(!) livet och Mia höjer sömnrekordet.
Väglagets bokslut
Igår eftermiddag tog jag i tu med väglagets bokslut. När jag stämde av mot redovisningen hade jag en kostnadsdiff på 4 €. Mysko.
En koll av bankens kontoutdrag och verifikaten gav förklaringen. Banken började ta ut kontoavgift först i mars 2017, jag hade räknat med hela året. Tur att det var så enkelt den här gången.
Idag granskade väglagets ordförande bokslutet och hade ett par relevanta synpunkter. ”En bra sak kan man alltid göra bättre” sa en av mina första chefer. 🙂
Dock återstår att få veta – jag har frågat verksamhetsgranskaren – hur jag i bokslutet förklarar den obetalda fakturan 2016? Den ingick i 2016 års bokslut, men betalades först i december 2017 på grund av kassörens (mitt) slarv.
Som vanligt tröstar jag mig med att den enda som inte kan göra fel är den som inget gör.
Möteskallelser
Nästa måndag är det dags för hembygdsföreningens första möte i år. Idag fick både styrelse och ersättare kallelse med förslag till dagordning.
Styrelsen för väglaget fick också en möteskallelse. Förhoppningsvis är bokslutet klart för underskrift den 25.1.
Kursinledning klar
Den 23.1 börjar kursen Vardags-IT i Björkboda skola, en av mina tidigare arbetsplatser här på ön. F n är det 10 anmälda så då vet jag att kursen blir av. Det bekräftade för övrigt min chef igår per telefon.
Tre av deltagarna är bekanta sen tidigare kurser och en fjärde är jag särdeles välbekant med: Husse har också anmält sig. 🙂
Eftersom kursen delvis ska basera sig på deltagarnas frågor och önskemål har jag gjort en inventeringslista som fylls i vid första träffen. Dels för att få reda på befintliga kunskaper och dels för att få veta vilka frågor deltagarna har.
Eldar för brinnkära livet
Sen igår är det bra drag på Udden. Dock inte under galoscherna den här gången.
4 minusgrader och 17-20 m/s kräver stor energiåtgång. Eftersom huset är byggt i slutet av 1800-talet är isolering och vindskydd därefter. Den energi jag genererar räcker inte till på långt när!
Den hårda, sydvästliga vinden innebär att vardagsrummet är mest utsatt. Kakelugnen fick därför en extra brasa igår kväll och två elelement får hjälpa till att hålla värmen. Trots det visar termometern inte mer än +17. På golvet är det antagligen under 15 kan jag tänka mig.
Köksspisen är förstås i flitig användning. Den kombineras med värme från ett element närmast skrivbordet, annars skulle fingrarna stelna ändå mer.
För att värma brandmuren ytterligare, tände jag också upp i kaminen i sovrummet i eftermiddags. Det är första gången i år, men förmodligen inte den sista.
Hur det är möjligt att det är drag i den oavsett om spjället är öppet eller stängt är för mig en gåta? Den enda som kan svara på det är väl den som murade rökkanalerna och han har inte funnits på mer än ett halvsekel, så den frågan lär jag aldrig svar på.
Mia höjer sömnrekordet
Sen före jul tillbringar Mia mesta tiden med att sova. I det här elaka vädret vägrar hon helt vistas ute längre än ett par minuter – om jag inte gör henne sällskap vill säga. Medan jag hämtade ved idag tog hon en snabbtitt i boden, men skyndade sig snabbt in i värmen igen.
14.1 – Besiktningar och arbetsmoment
Mia och matte har besiktat, kryddskåpet är på plats, bröllopslokalen godkänd och julen bortstädad.
Mia och matte har besiktat
Under tiden som Husse jobbade i Tallmo och torktumlaren gick på Udden, tog Mia och jag en kombinerad sop‑ och besiktningspromenad i torsdags. Jag ville kolla ”vägmästarens” vedförråd.
Det börjar nämligen sina i vedlidret, så redan före jul preliminärbokade jag en beställning, men ville försäkra mig om att veden var lagom lång för köksspisen. Max 34 cm långa klabbar ska de’ va’.
Mia följde förstås gärna med, det var länge sen vi var på promenad tillsammans. Ibland fick jag vänta på henne medan hon undersökte nåt och ibland fick hon vänta på mig medan jag fotograferade.
Efter att ha provmätt klabblängden och godkänt den, tog vi vägen förbi Strandbo och Blåkulla eftersom ingen kunde bli störd av att vi genade över tomten. När vi kom ut på R-backavägen igen skymtade en mossbevuxen stenmur vid ”gamla tant Wiiks” hus. Den måste undersökas!
Gamla stenmurar fascinerar mig. Dels för att jag är full av beundran över allt arbete man lagt ner och dels över att konstruktionen är så välplanerad. I vår lilla by finns flera, så jag har tur.
Till skillnad från andra stenmurar, bestod den här mestadels av runda stenar. Definitivt en utmaning när man ska placera stenarna!
När jag var klar med fotograferingen och gick ner till vägen igen fick jag inte Mia med mig. I närheten av muren tyckte hon sig höra ett jaktbyte och hade satt sig på pass. Då räckte inte mattes tålamod… Till slut sa jag ”Hej då, nu går jag hem!”.
Jag hade redan hunnit halvvägs till soptunnan innan hon kom springande, högljutt jamande. Antagligen fick jag bannor för att jag inte hade väntat på henne.
Kryddskåpet på plats
Fredagens höjdpunkt bestod i att få kryddskåpet på plats (se inlägg 8.1). Efter middagen satte Husse i gång med att mäta, borra hål och slutligen hänga upp skåpet. Det blev precis så fint som jag hade förväntat mig. 🙂
Det var ett nöje att få ställa in kryddburkarna som tidigare var utspridda på ett par ställen och att få pensionera den tidigare kryddhyllan. Vad jag ska göra med den nu vet jag inte, men jag kommer säkert på nåt.
Bröllopslokalen godkänd
Vid lunchtid igår kom det blivande brudparet för att inspektera den tänkta bröllopslokalen (se inlägg 8.1). Den vann deras gillande trots avsaknad av bekvämligheter, sommartid går det ju bra att bära in vatten och gå på dass.
Idag bekräftade jag bokningen till Mamsellernas sekreterare och meddelade den blivande bruden att allt var klart.
Julen bortstädad
Igår var det ju Knut och då ska julen ut, men så blev det inte, vi hade annat program. Det fick bli idag i stället medan Husse stretade vidare med rivningsarbete i Tallmo.
I år skulle jag då se till att allt julpynt plockades bort! Förr om åren har jag alltid missat nån liten tomte eller nåt annat. Gissa hur det gick?
Jo, som vanligt blev det en liten tomte kvar i änden på köksbordet upptäckte jag nyss. Julduken ligger förresten också kvar där. Så mycket för dom ambitionerna. 😀
9.1 – Allmänt förfall
Tydligen är jag inne i en fas av allmänt förfall. Och glömde stänga locket.
Silverpilen
Fuktproblemet i Silverpilen fortsätter. Teorin är nu att det läcker vid öppningen till bilens elkablage och det kunde/ville killarna på macken inte ge sig på att kolla. Dom föreslog att jag skulle vända mig till en märkesverkstad.
Med ojämna mellanrum fortsätter jag alltså byta ”blöja” och överväger att uppfinna ett bilparaply. En presenning funkar förstås också. I så fall gäller det att klippa hål för fönstren och se till att den inte blåser av i farten. 😀
Dörrhandtag
Det första som hände idag var att dörrhandtaget till den yttre köksdörren (jag har dubbla dörrar) lossnade. Det kändes bekant på nåt sätt.
Efter en titt i bildarkivet kunde jag konstatera att jag bytte på den inre dörren hösten 2013. Nu är det alltså dags för nästa om inte Husse mot förmodan har nån listig lösning? Som tillfällig åtgärd lånade jag innerdörrens handtag.
Tand
Nästa förfall var en tand. Den bet jag av på en mjuk rågbrödssmörgås nån timme senare.
Lyckligtvis fick jag tid hos tandläkaren redan nästa vecka i Dalsbruk. Det råkar vara samma unga dam som granskade min käft i Kimito den 22.12.
När jag bokade tid tipsade receptionisten om att man kan köpa en tillfällig plomb på apoteket. Himla fiffigt, det hade jag ingen aning om! Det kunde ju vara intressant att testa.
Maskätet hinder
Dagens sista(?) förfall var inte fullt så alarmerande. Den gamla skrivbordsskivan som jag använder för att veden inte ska trilla ut från pirran blir allt mer maskäten.
Vän av ordning påpekar förstås att jag borde vända på vedbäraren, men det har jag redan testat. Då ramlar veden ur ändå eftersom stigen till vedlidret lutar rätt så brant.
För det här lilla problemet finns dock en enkel lösning. När träskivan är uppäten fixar jag till en ny av nåt illasmakande material.
Glömde stänga locket
Under dagens tebesök ställde jag fram en burk med pepparkakor och lämnade kvar den på bordet medan jag hämtade vatten och ved. Det var ju korkat.
När jag kom in hittade jag Mia på köksbordet med huvet i pepparkaksburken, ivrigt slickande på en pepparkaka. Eventuellt hade hon också bitit i en.
Av mitt ryande förstod hon genast att det här inte var tillåtet, så hon satte sig en bit ifrån och övergick till att slicka en framtass i stället. Precis som om jag hade sett fel. 😀
Då hoppas jag att det var allt för idag.
8.1 – Nymodigheter
Vi har lyssnat på Tongåvan igen, löst korsord och agerat ombud. Udden har fått en nymodighet och ”kontoret” en ansiktslyftning. Mia är som andra katter.
Tongåvan igen
Tack vare Husses lilla radio som tidigare stått i Tallmo, kunde vi lyssna på Tongåvan igen i fredags. Tillgången till radio har fått mig att ”lyssningsträna” tidvis, men oftast föredrar jag tystnad, vilket Husse lyckligtvis respekterar.
Löst korsord
Lördagens ÅU innehåller alltid ett korsord. Tack vare Husse har mitt intresse för korsord återuppväckts och ofta löser vi det tillsammans. ÅUs korsord är alldeles lagom svårt för min kunskapsnivå. Hittills har vi löst alla.
Agerat ombud
Husses guddotter planerar midsommarbröllop och vill gärna att det ska gå av stapeln i Dragsfjärd, så hon bad honom om tips på lämplig lokal. Bland förslagen fanns Solbacka, Marthaföreningens lokal här i byn.
Ju mer vi pratade oss varma för Solbacka, desto bättre lät det tyckte hon. Igår åtog vi oss att inventera och inspektera stället för att kunna skicka bilder till henne. Hon blev förtjust och har redan reserverat lokalen preliminärt, men tar sig själv en titt nästa helg för att vara på den säkra sidan.
Nymodighet på Udden
I samband med den förestående renoveringen i Tallmo frågade jag vad som skulle hända med köksluckorna. I Finland vet ingen vad det är försäkrar Husse, här heter det alltid skåpdörrar, sådeså.
Dom skulle förflyttas till sopstationen fick jag veta. Det fick mig att protestera och tigga till mig dom. Dess värre skiljer sig måtten en del, men det har Husse åtagit sig att fixa. Gullgubbe. 🙂
Härom kvällen kom jag på att jag kanske kunde få ”ärva” kryddskåpet också. Den öppna kryddhyllan jag har är ju inge’ bra för kryddkvalitén och dessutom rymmer den inte alla kryddburkar. Tiggeriet föll i god jord och igår eftermiddag hade Husse med sig skåpet.
Efter en del justeringar (dörren behövde bl a flyttas till motsatt sida) och komplettering med ett par möbelvinklar kommer skåpet att sitta på samma vägg som den nuvarande kryddhyllan ovanför elspisen. Det blir alldeles perfekt!
Ansiktslyftning
2009 flyttade stolen Jules (i trävitt) in på mitt ”kontor”, men nu hade den gjort sitt tyckte Husse. I julklapp förärade han mig en maffig kontorsstol.
Eftersom utrymme och svängrum är begränsat tog jag bort armstöden, men i övrigt är stolen en dröm jämfört med den föregående. Utmärkt stöd för korsryggen, mjuk att sitta på och höj‑ och sänkbar förstås.
Idag kompletterades den med ett fotstöd. Tidigare kunde jag låta fötterna vila på stolens fot, men den här är av annan modell, vilket gjorde att jag satt med fötterna i luften.
Som bekant är mina ben inte av gasellmodell. Inget annat heller för den delen. 😀 Med fotstödet blev det helt perfekt!
Mia är som andra katter
Katter har ju pippi på papplådor. Kartongen som fotstödet levererades i föll Mia i smaken. Den var faktiskt också stor nog för henne. Men efter ett tag lessnade hon på nyheten och återgick till sin vanliga sovplats.
PS. Trots mitt vaga löfte om förnyelse återföll jag i gamla skrivvanor som du ser. Nätdagboken fortsätter således av ohejdad vana. DS.
Nyårsbukett
Nyårsbuketten står sig än. Visst är den tjusig?
Uddmors betraktelser 