12.2 – Långa och korta ärenden

Vi har blivit furstligt trakterade, överlämnat material och kollat kablar. Husse har radat ved, strukit skåpkanter och fått nygammal titel.

Furstligt trakterade
Förra måndagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos en av våra ledamöter. Enligt möteskallelsen skulle mötet börja kl 13, men ”av sociala skäl” kom vi i gång först 14.15. Då hade vi äntligen pratat, ätit och druckit klart.

Mötet avslutades en dryg timme senare, men då tyckte värdinnan att vi absolut skulle äta en Janson innan vi gick. Och så blev det. Man får ju inte vara oartig.

Jisses, vilken traktering! Hoppas verkligen att styrelsen inte förväntar sig motsvarande när mötena hålls på Udden!

Överlämnat material
På onsdagen fick hembygdsföreningens ena verksamhetsgranskare materialet för 2017. Efter en kort förklaring för vad som var vad, var jag beredd att tacka och gå för att inte störa mer än nödvändigt, så jag reste mig från stolen.

Antingen var det ingen som hörde eller så hade Husse just kommit på en fråga att dryfta med verk­sam­hetsgranskarens man som också var närvarande, för samtalet fortsatte obehindrat. Jag satte mig alltså igen och väntade snällt tills jag fick chansen att säga att vi kanske skulle åka vidare.

Jag har ingen koll på hur länge vi satt där, men minns att klockan närmade sig tre, så förmod­ligen minst en dryg halvtimme. Inte att undra på att pensionärerna har bråttom. 😉

Kollat kablar
Nästa anhalt var kurslokalen. Det visade sig nämligen förra tisdagen att adaptern (se inlägg 1.2) inte gjorde nån skillnad, jag var tvungen att använda Husses dator igen.

Men nu skulle saken undersökas noga. Kunde det vara fel på VGA-kabeln i projektorn?

Ganska omgående kunde vi konstatera att problemen berodde på SBS (Skit Bakom Spakarna). Projektorkabelns kontakt skulle sitta i Computer 1-ingången, inte där jag hade pluggat in den och voilà, då fungerade allt som det skulle.

Om det mot förmodan inte fungerar i morgon har det gått troll i tekniken!

Radat ved
I torsdags beslöt Husse sig för att rada ved medan jag pysslade med annat. I tisdags fick vi nämligen vedleverans.

På dryga två timmar var han klar. Tre löskubik är ju inte särskilt mycket när man radar. Jag hade så klart tänkt hjälpa till, men hann alltså inte ens ut innan det var färdigt.

Strukit skåpkanter
En avsågad spånskiva är ju inte så tilltalande när man ser den jämt (tyckte Husse, mig störde dom inte). Uddens ”nya” skåpdörrar (köksluckor) måste ju kapas för att passa in och en spånkant syns när dörren är öppen.

Husse visste att det finns en melaminremsa som klistras på medelst strykjärn, så det propsade han på att vi skulle ha. Remsan köptes in och i fredags strök han kanterna. När överskottsmatieralet var bort­skuret såg dom ut som om dom alltid varit vita.

Jag var ju tvungen att medge att resultatet var klart bättre än spånkanten, jättesnyggt blev det!

Nygammal titel
Igår kväll fick Husse helt oväntat en nygammal titel. Han valdes till ordförande för Dragsfjärds ung­doms­före­ning. Titeln som sådan är inte ny, han har varit sty­relse­ord­förande tidigare, dock inte i DUF.

Jag misstänker starkt att han kommer att försöka värva mig som medlem ganska snart. 😀

24.1 – Från ljusning till överraskning

Det har ljusnat ovanför diskbänken och på radiofronten, vi har gått i sol och ”kursat”. Jag har lockat på Mia i onödan.

Ljusnat ovanför diskbänken
Förra onsdagen satte Husse upp mina ”ärvda” dörrar till köksskåpen ovanför diskbänken. Oj, vad ljust och fint det blev!

Nackdelen är att de undre skåpen som är målade i mörkbrunt ser ännu dystrare ut. Men det går ju att ändra om och när inspirationen faller på.

Ljusnat på radiofronten
På fredagen hämtade vi radion som var inlämnad hos teknikern på ZasData. Han kunde bara hitta ett jordfel, i övrigt var radion frisk hade han kommit fram till.

Tyvärr fick Husse ändå inte lyssna på Tongåvan i den, radion var knäpptyst när jag hade anslutit alla enheter och ”provkörde”. På måndagen ringde jag teknikern. Han rådde mig att byta till hög­talar­knapp A och si, nu blev det ljud!

Gått i sol
I söndags hade vi ett alldeles strålande vinterväder! Sol från klarblå himmel och drygt -16°. Dessutom låg det rimfrost överallt som gnistrade i solen.

Vi bestämde oss därför att promenera till och från dagens födelsedagsfirare längst bort på G:vägen. Först tänkte jag inte ta med kameran, men ändrade mig. Och det var ju bra, det vimlade av vackra motiv längs vägen.

Kursat
Igår började kursen Vardags-IT i Björkboda skola. Som redan framgått (se inlägg 16.1) fanns Husse bland de tio anmälda, så vi gjorde förstås sällskap.

Två av deltagarna dök tyvärr inte upp. Dom hade antingen ångrat sig eller hittat nåt roligare att fördriva tiden med.

Lockat på Mia i onödan
I fredags kväll släppte jag ut Mia efter 22-nyheterna för ovanlighetens skull. Eftersom det var så kallt räknade jag med att hon skulle komma in igen efter bara några minuter. Men det gjorde hon inte alls det konstaterade jag en dryg timme senare.

I och med att brasan i kakelugnen inte hade brunnit ner tillräckligt för att kunna stänga spjället gjorde det inte så mycket, även om jag undrade hur det kunde komma sig att hon trivdes ute så länge just den här gången? Husse låg redan i sängen och läste.

När spjället var stängt hade hon ännu inte dykt upp, så jag beslöt gå ut och leta efter henne. Men hur jag än lockade och letade syntes hon inte till. Jag fick gå in tillbaka med oförrättat ärende – som så många gånger tidigare.

Det var bara att sätta i gång med kvällstoaletten. På väg in till badrummet kastade jag en blick i sov­rummet och såg att Husse fortfarande läste. OCH I SÄNGEN BREDVID LÅG MIA UTSTRÄCKT!

Mitt misslyckade lockande och letande fick därmed sin förklaring. Det visade sig att hon visserligen hade gått ut, men när Husse öppnade dörren till farstun kom hon genast in igen. Det hade jag ju ingen aaaning om!

Husse hade inte hört att jag gick ut, annars hade han förstås frågat vad jag skulle ut och göra och då hade jag fått klart för mig att Mia redan var inne. Men lite frisk luft före sänggåendet skadar ju inte. 😀