19.2 – Lugnare dagar

Ispromenad och kaffe på byn, hemläxa, årsmöteskallelser och inlagd sill har utgjort de senaste dagarnas sysselsättning. Mia uppskattar snöfritt.

Ispromenad och kaffe på byn
Innan det var dags att ge sig av till det planerade besöket hos f d bonuspappan i söndags tog vi en ispromenad på sjön. Fram till Hästholmen var det ställvis gräsligt halt, men längre bort gick det bra utan att halka.

Vädret var alldeles förträffligt. Ett par plusgrader, strålande solsken och tolerabel vindstyrka. Vi var inte dom enda som nyttjade väderförhållandena. Två fiskare och en skidåkare syntes också.

Efter en kort mellanlandning hemma, lastade vi soppåsarna i bilen, sa hej då till Mia och åkte längs ”sopstigen” upp till soptunnan som vi delar med herr och fru grannen.

När vi kom fram till f d bonuspappan  visade det sig att herr och fru grannen plus junior var där. Dom hade nyss återvänt från en vecka i varmare klimat.

Medan vi drack kaffe och te och försåg oss från brödfaten avhandlades diverse samtalsämnen fram tills att det började dra ihop sig till mattid för vår del. Vi tackade därför för oss och lovade hälsa på igen.

Hemläxa
Igår tog jag i tu med hemläxan till nästa Skrivlördag. Den här gången var temat tystnad. Det fick mig att minnas ett kundbesök från tiden då jag bodde i Göteborg och mötet med en inköpschef på Volvo.

Lärdomen jag fick vid det besöket har jag haft nytta av många gånger. Tystnad kan vara nog så talande och användas som maktmedel vid behov.

Årsmöteskallelser
Hembygdsföreningens årsmöte närmar sig. Till de av våra medlemmar som har uppgett en mejladress skickade jag idag möteskallelser. Enligt stadgarna räcker det med annons i en lokal tidning, men förhoppningsvis är det fler medlemmar som läser sin mejl än Annonsbladet.

Inlagd sill
Jag har länge längtat efter stekt sill med löksås och köpte för ett bra tag sen en s k lättsaltad sill. När jag tog fram den idag för att vattna ur den upptäckte jag att det var en hel sill, inte filéer som jag hade tänkt mig.

Så då fick jag tänka om. Det fick bli inlagd sill i stället. Det är ju inte fy skam det heller.

Mia uppskattar snöfritt
Efter den senaste tidens töande har allt fler snöfria fläckar uppenbarat sig. Det uppskattar Mia. 🙂 I söndags föredrog hon att vänta på oss på bar mark i stället för att följa med ut på isen.

 

22.1 – Bland gäster och sifferexcerciser

Jag har känt mig pinsam, vikarierat Husse, kämpat med ett bokslut, eldat och kallat till möte.

Pinsamt
På lördagen var det bastudag i Tallmo som vanligt, men också Husses morbrors namnsdag. Den ville vi givetvis gratta till så vi kombinerade aktiviterna.

Att ”gå till bys” direkt efter bastun innebär att klädsel och frisyr ser ut som hej kom och hjälp mej. Det gäller mig, inte Husse. Han ser ut som vanligt, bara renare.

Jag kunde förstås ha packat ner gå-bort-kläder, men räknade med att vi var de enda gästerna den tiden på dan. Helt rätt uträknat, men innan vi hade lättat ankar hade flera gäster hunnit anlända.

Alla var förstås uppklädda. Till skillnad från mig som satt där i pösiga mysbyxor, en gammal tröja och med håret klistrat på skalpen. Jag gjorde mitt bästa för att verka obesvärad, men kved i mitt innersta.

Fy, så pinsamt. Mitt slafsiga utseende kunde uppfattas både som brist på respekt för tillfället och för namns­dags­firaren. Det ska inte upprepas!

Vikarierat Husse
Igår efter lunch åkte Husse till stan, så jag fick chansen att vikariera honom. Det innebar snöskottning och vedhämtning. Asklådan i köksspisen svämmade över, så den tömde jag också.

Kämpat med ett bokslut
Redan innan Husse åkte hade jag börjat med väglagets räkenskaper för 2018 och fortsatte med dom efter hushållsbestyren. När jag äntligen var klar, hade klockan hunnit bli 22.

Hur jag än bar mig åt stämde inte ett av beloppen i bokslutet. Och eftersom jag ser problem­ som utmaningar, ville jag inte ge mig. Till slut var jag ändå tvungen att ge upp. Just det beloppet behövde inte specificeras i bokslutet kom jag på.

Om jag hade varit så fiffig ett halvdussin timmar tidigare, kunde jag ha ägnat mig åt nåt roligare. Suck.

Eldat för brinnkära livet
I går började temperaturen sjunka och i morse visade termometern -22,8 kl 8.15. Det kändes onek­ligen rätt svalt i huset när jag klev upp, trots ett par elelement. Definitivt läge för en vinter­veds­brasa!

Dessutom täcktes Udden av tät dimma. Ovanligt i samband med sträng kyla, men troligen berodde den på att havet kring ön fortfarande ligger öppet.

För mig är vinterved = björkved. Hittills har vi bränt av sommarveden som Husse försåg oss med vårvintern 2017 då ”stora avverkningen” gick av stapeln. Fullt gångbar den också, men dagens tempe­ratur krävde björk tyckte jag. Lyxigt att kunna välja. 🙂

Kallat till möte
Om en knapp vecka håller hembygdsföreningen sitt första styrelsemöte för i år, så det var dags att skicka möteskallelserna med förslag till dagordning.

En av punkterna är förstås bokslutet för 2018. Tack vare Husses eleganta kalkylmodell blev det klart utan några som helst problem. Årsmötet närmar sig också, vilket kräver en hel del administrativa förberedelser som bekant. Många papper blir det.

Vi behöver också se över vilka ledamöter som är i tur att avgå och om dom ställer upp för omval, vilket jag hoppas. Vi har en bra styrelse och ett gott samarbete.

16.1 – Klart för ”drabbning” + lite annat

Väglagets bokslut är klart, möteskallelser skickade och kursinledningen klar. Jag eldar för brinnkära(!) livet och Mia höjer sömnrekordet.

Väglagets bokslut
Igår eftermiddag tog jag i tu med väglagets bokslut. När jag stämde av mot redovisningen hade jag en kostnadsdiff på 4 €. Mysko.

En koll av bankens kontoutdrag och verifikaten gav förklaringen. Banken började ta ut kontoavgift först i mars 2017, jag hade räknat med hela året. Tur att det var så enkelt den här gången.

Idag granskade väglagets ordförande bokslutet och hade ett par relevanta synpunkter. ”En bra sak kan man alltid göra bättre” sa en av mina första chefer. 🙂

Dock återstår att få veta – jag har frågat verksamhetsgranskaren – hur jag i bokslutet förklarar den obetalda fakturan 2016? Den ingick i 2016 års bokslut, men betalades först i december 2017 på grund av kassörens (mitt) slarv.

Som vanligt tröstar jag mig med att den enda som inte kan göra fel är den som inget gör.

Möteskallelser
Nästa måndag är det dags för hembygdsföreningens första möte i år. Idag fick både styrelse och ersättare kallelse med förslag till dagordning.

Styrelsen för väglaget fick också en möteskallelse. Förhoppningsvis är bokslutet klart för underskrift den 25.1.

Kursinledning klar
Den 23.1 börjar kursen Vardags-IT i Björkboda skola, en av mina tidigare arbetsplatser här på ön. F n är det 10 anmälda så då vet jag att kursen blir av. Det bekräftade för övrigt min chef igår per telefon.

Tre av deltagarna är bekanta sen tidigare kurser och en fjärde är jag särdeles välbekant med: Husse har också anmält sig. 🙂

Eftersom kursen delvis ska basera sig på deltagarnas frågor och önskemål har jag gjort en inven­te­rings­lista som fylls i vid första träffen. Dels för att få reda på befintliga kunskaper och dels för att få veta vilka frågor deltagarna har.

Eldar för brinnkära livet
Sen igår är det bra drag på Udden. Dock inte under galoscherna den här gången.

4 minusgrader och 17-20 m/s kräver stor energiåtgång. Eftersom huset är byggt i slutet av 1800-talet är isolering och vindskydd därefter. Den energi jag genererar räcker inte till på långt när!

Den hårda, sydvästliga vinden innebär att var­dags­rum­met är mest utsatt. Kakelugnen fick därför en extra brasa igår kväll och två elelement får hjälpa till att hålla värmen. Trots det visar termometern inte mer än +17. På golvet är det antagligen under 15 kan jag tänka mig.

Köksspisen är förstås i flitig användning. Den kombi­ne­ras med värme från ett element närmast skrivbordet, annars skulle fingrarna stelna ändå mer.

För att värma brandmuren ytterligare, tände jag också upp i kaminen i sovrummet i eftermiddags. Det är första gången i år, men förmodligen inte den sista.

Hur det är möjligt att det är drag i den oavsett om spjället är öppet eller stängt är för mig en gåta? Den enda som kan svara på det är väl den som murade rökkanalerna och han har inte funnits på mer än ett halvsekel, så den frågan lär jag aldrig svar på.

Mia höjer sömnrekordet
Sen före jul tillbringar Mia mesta tiden med att sova. I det här elaka vädret vägrar hon helt vistas ute längre än ett par minuter – om jag inte gör henne sällskap vill säga. Medan jag hämtade ved idag tog hon en snabb­titt i boden, men skyndade sig snabbt in i värmen igen.