Månad: februari 2018

av

27.2 – Från fjärrsläckning till digital säkerhet

Fjärrsläckningen fungerar, kallelserna är utdelade, jag har praktiserat kattmanikyr, fått höjd status, gått på isen och haft min sista kursdag.

Fjärrsläckning
Dom fiffiga manickerna (se inlägg 4.2) är faktiskt fiffiga och släckningen fungerar givetvis också på distans. Förra veckan släckte Husse belysningen från Vanda. Det är fördelen med trådlös kommu­ni­ka­tion.

I söndags avancerade proceduren. Han ställde in tändning och släckning via timer. Det fungerade fint den dagen, men inte igår längre. Troligen finns det möjlighet att välja återkommande nå’nstans i programmet?

Kallelserna utdelade
Hembygdsföreningens årsmöte närmar sig. Förra torsdagen postade jag de första kallelserna och på fredagen fick styrelsens medlemmar sina distributionslistor. Idag fick medlemmarna som har e-post sin kallelse, så då hoppas vi bara på stor uppslutning!

Praktiserat kattmanikyr
Eftersom Mias utevistelser är synnerligen begränsade, betyder det att hennes klor inte slits som de brukar. Följden är oundviklig – hon fastnar jämt med klorna överallt.

På förmiddagen i lördags låg hon i Husses famn som vanligt då vi kom fram till att man kanske kunde korta av dom? Sagt och gjort, jag hämtade nageltången och skred till verket.

Jag hade väntat mig att hon skulle protestera hejvilt eller springa i väg och gömma sig, men hon sa inte ett pip. Hon snusade bara lite på nageltången och tittade förstrött på medan nagelbitarna föll av. Lätt som en plätt!

Höjd status
Jag brukar ju hävda att jag saknar tävlingssinne. Då kan man fråga sig hur det kommer sig att jag nappar på att delta i en tävling? En fototävling på gurushots.com närmare bestämt. Den här tävlingen hette ”Newbie Of The Month” så jag tyckte den kunde vara lämplig.

Och faktiskt, tillräckligt många har röstat på mina bilder för att jag skulle uppnå statusen ”Skilled”. Före den fanns ett par nivåer som jag alltså passerade. Kul. Det är bara ett par dar kvar innan tävlingen är slut så jag lär antagligen få nöja mig med den nivån, men vackert så.

Gått på isen
I fredags var det ju egentligen länkdag, men som så ofta hade vi viktigare saker för oss. I lördags tog Husse sig en tur medan jag författade hemläxan till Skrivlördag, men igår hängde jag på.

Trots snön gick det bra att ta sig fram. Under nysnön låg ett lager med skare som bar hyfsat. Om det inte hade blåst hade promenaden varit riktigt behaglig. Nu gick vi halva vägen i motvind som verk­li­gen bet i kinderna.

Sista kursdagen
Idag var det dags för kursavslut på Vardags-IT. Temat för dagen var säkerhet, dator­‑ så väl som  nätsäkerhet.

Faktum är ju att det inte finns nån digital säkerhet. Alla hinder går att ta sig förbi om man är tillräckligt skicklig. Men för den skull behöver man inte bjuda in angripare och vara oskyddad mot skadliga program tycker jag.

De flesta tycker säkert att det är bra med bilbälte och så bör säkerhetstänket i datorvärlden också fungera. Fast jag erkänner gärna att jag är lite nojig i det avseendet.

Googla ditt namn eller sök bilder med ditt namn så får du se vad världen vet om dig! I all synnerhet om du har figurerat i media.

av

21.2 – Pensionärsliv

Vi har varit ”på länk” och bjudna på middag. Agendan har vidare utgjorts av bidragsansökan, kalen­der­test, kursdag, årsmötesdetaljer och avfrostning. Jo, och så var det där med pep(p)eroni.

”På länk”
”På länk”  har inget med webben att göra. ”På länk” heter det i Finland när man går eller springer en runda ute i det fria. Det gjorde vi i fredags. Fast vi sprang inte om nu nån trodde det. 😀

Redan i höstas föreslog jag(!) att vi skulle ta en promenad runt byn åtminstone en gång per vecka. Husse var genast med på noterna och efter lite diskussion om lämplig dag kom vi fram till fredagar efter lunch.

Fredagens länk var den tredje i ordningen… Antingen har vi haft viktigare saker för oss eller så har vädret varit motbjudande. Latmasken har också förhindrat oss ska medges. Men några länkar till ska vi nog hinna med i år.

Bjudna på middag
I lördags var jag befriad från matlagning, herr och fru grannen bjöd på middag. När två duktiga kockar står för middagen är det inte konstigt att rätterna blir många och väl­smakande.

Dessutom smakar ju maten alltid bättre när nån annan har lagat den, så vi smörjde kråsen efter bästa förmåga. Tack igen! 🙂

Söndagspyssel
Söndagen tillbringades med att skriva en bidragsansökan för hembygdsföreningens räkning, övnings­uppgifter till kursdeltagarna och ett kalendertest.

Ungdomsföreningen vill nämligen använda Googles kalender för sin lokaluthyrning och jag hade fått i uppdrag att skissa på ett förslag, vilket jag gjorde. Enligt Husses utsago funkar förslaget som tänkt, så tiden var väl använd.

Kursdag
För ovanlighetens skull hade vi kursdag på måndag eftersom en av kursdeltagarna skulle fira resten av veckan på annan ort. Det gick ju lika bra, vi är alla pensionärer och har således aldrig ledigt på sportlovet. 😉

Årsmötesdetaljer och avfrostning
Tisdagen kunde därför vikas för annan sysselsättning i form av årsmötesdetaljer och ‑förberedelser. Den aktiviteten gick utmärkt att kombinera med frysavfrostning.

Husse påstod att jag har pratat om att frosta av frysen redan i ett halvår, men det vägrar jag gå med på! Men i fjol var det nog. Möjligen samtidigt som jag nämnde att jag borde städa? 😀

Vädret var idealiskt för avfrostning. Ute var det lika kallt som i frysen, så det var bara att pytsa ut backarna på trappan medan frysen töade.

Pep(p)eroni
Både Husse och jag gillar peperoni, dom där gröna sakerna som får överläppen att fyllas av svett­pärlor. Pepperoni är däremot en välkryddad korv.

Men nu har det uppstått förvirring. På en glasburk i mitt kylskåp står det pepperoni klart och tydligt. Alltså borde burken innehålla korv. Fast det gör den inte, den innehåller grekisk peperoni.

Dom som etiketterar burkarna hos Rainbow (S-gruppens varumärke), vet alltså inte skillnad mellan korv och grönsaker. 😀

av

12.2 – Långa och korta ärenden

Vi har blivit furstligt trakterade, överlämnat material och kollat kablar. Husse har radat ved, strukit skåpkanter och fått nygammal titel.

Furstligt trakterade
Förra måndagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos en av våra ledamöter. Enligt möteskallelsen skulle mötet börja kl 13, men ”av sociala skäl” kom vi i gång först 14.15. Då hade vi äntligen pratat, ätit och druckit klart.

Mötet avslutades en dryg timme senare, men då tyckte värdinnan att vi absolut skulle äta en Janson innan vi gick. Och så blev det. Man får ju inte vara oartig.

Jisses, vilken traktering! Hoppas verkligen att styrelsen inte förväntar sig motsvarande när mötena hålls på Udden!

Överlämnat material
På onsdagen fick hembygdsföreningens ena verksamhetsgranskare materialet för 2017. Efter en kort förklaring för vad som var vad, var jag beredd att tacka och gå för att inte störa mer än nödvändigt, så jag reste mig från stolen.

Antingen var det ingen som hörde eller så hade Husse just kommit på en fråga att dryfta med verk­sam­hetsgranskarens man som också var närvarande, för samtalet fortsatte obehindrat. Jag satte mig alltså igen och väntade snällt tills jag fick chansen att säga att vi kanske skulle åka vidare.

Jag har ingen koll på hur länge vi satt där, men minns att klockan närmade sig tre, så förmod­ligen minst en dryg halvtimme. Inte att undra på att pensionärerna har bråttom. 😉

Kollat kablar
Nästa anhalt var kurslokalen. Det visade sig nämligen förra tisdagen att adaptern (se inlägg 1.2) inte gjorde nån skillnad, jag var tvungen att använda Husses dator igen.

Men nu skulle saken undersökas noga. Kunde det vara fel på VGA-kabeln i projektorn?

Ganska omgående kunde vi konstatera att problemen berodde på SBS (Skit Bakom Spakarna). Projektorkabelns kontakt skulle sitta i Computer 1-ingången, inte där jag hade pluggat in den och voilà, då fungerade allt som det skulle.

Om det mot förmodan inte fungerar i morgon har det gått troll i tekniken!

Radat ved
I torsdags beslöt Husse sig för att rada ved medan jag pysslade med annat. I tisdags fick vi nämligen vedleverans.

På dryga två timmar var han klar. Tre löskubik är ju inte särskilt mycket när man radar. Jag hade så klart tänkt hjälpa till, men hann alltså inte ens ut innan det var färdigt.

Strukit skåpkanter
En avsågad spånskiva är ju inte så tilltalande när man ser den jämt (tyckte Husse, mig störde dom inte). Uddens ”nya” skåpdörrar (köksluckor) måste ju kapas för att passa in och en spånkant syns när dörren är öppen.

Husse visste att det finns en melaminremsa som klistras på medelst strykjärn, så det propsade han på att vi skulle ha. Remsan köptes in och i fredags strök han kanterna. När överskottsmatieralet var bort­skuret såg dom ut som om dom alltid varit vita.

Jag var ju tvungen att medge att resultatet var klart bättre än spånkanten, jättesnyggt blev det!

Nygammal titel
Igår kväll fick Husse helt oväntat en nygammal titel. Han valdes till ordförande för Dragsfjärds ung­doms­före­ning. Titeln som sådan är inte ny, han har varit sty­relse­ord­förande tidigare, dock inte i DUF.

Jag misstänker starkt att han kommer att försöka värva mig som medlem ganska snart. 😀

av

4.2 – Sysselsättning & fiffiga prylar

Jag har ordnat sysselsättning och Udden har begåvats med fiffiga manicker och en dito mojäng.

Sysselsättning
I fredags såg jag till att frissan hade sysselsättning och igår sysselsatte jag väglagets verk­sam­hets­gran­skare. Idag har jag sysselsatt mig själv.

Till råga på allt blev jag försenad till frissan. Vi satt i godan ro vid kaffe­bordet när jag plötsligt kom på att jag skulle vara på plats klockan ett. Då var klockan ett par minuter före, så jag ringde genast och aviserade min sena ankomst. Det gick bra ändå sa min rara frissa.

Oftast har jag haft tid 13.30, så varför jag nu hade ändrat den vet jag inte? Nästa klippbesök är bokat till 14.00 för säkerhets skull.

Igår lyckades jag däremot passa tiden. Klockan 13.00 skulle jag vara hos verksamhetsgranskaren. Två minuter innan parkerade jag några centimeter från uthusknuten.

Tanken var att överlämna materialet och åka vidare till Tallmo där lördagsbastun väntade, men det gick inte att undvika en pratstund med kaffe och nybakt bulle. Så givetvis blev jag tvungen att ringa Husse och tala om att jag skulle bli försenad.

Idag har jag sysselsatt mig själv. Tiden har i huvudsak gått åt till tvätt och förenings­ad­mini­stration. Medan Husse gjorde en sväng till Tallmo, förberedde jag morgondagens möte, plockade i hop materialet som verk­sam­hets­­gran­skarna ska få direkt efter mötet, uppdaterade medlemsregistret och skrev ut dagordningen.

Fiffiga manicker
Husse har länge klagat över hur besvärligt det är att gå runt och tända, respektive släcka lamporna i vardagsrummet. Eftersom jag är ”allergisk” mot takbelysning använder jag punkt‑ och mysbelysning i stället. I vardagsrummet finns totalt 13(!) smålampor, varav ett drygt halvdussin används ”till vardags”.

När han kom från stan för ett tag sen hade han med sig en manick som möjliggör fjärrkontroll av belysningen. En trådlös mottagare i eluttaget manövreras via telefon eller surfplatta. Den kon­figu­rerades och testades med önskat resultat, så senast han kom hade han med sig en till. Igår anslöts alla lampor utom tre till ”fjärruttagen”.

I fortsättningen får Husse alltså tända och släcka eftersom appen finns i hans telefon och surfplatta. Om han inte är på plats får jag sitta i mörker. Nä, skämt å sido, lösningen är då att sätta i och ta ur kontakten som sitter i den fiffiga manicken.

Helt otroligt att jag i elva års tid har kunnat leva utan såna. 😉

Dito mojäng
Av bekanta fick vi tips om en fiffig mojäng som sprider spisvärmen. Som medlem i Club Clas fick man den nyligen till halva priset, så vi beslöt att testa den.

Den s k kaminfläkten ställs på spisen och ”knuffar” tack vare två fläktblad värmen ut i rummet. För den behövs alltså ingen app eller konfigurering. Den alstrar själv energin som behövs för att driva fläkten, så den är också fjärrstyrd kan man säga.

Det finns större modeller om man behöver högre effekt (sök kaminfläkt på Clas Ohlsons sajt) men den här modellen med två blad funkar riktigt bra för våra behov bedömer vi. Klart godkänd mojäng!

Nu önskar jag bara att min nya stekpanna också vore fjärrstyrd. 😀

av

1.2 – Omväxling förnöjer(?)

Jag har åkt i onödan, våldgästat, träffat kassören, haft besök och tränat ”snöhävning”.

Åkt i onödan
I måndags åkte jag till Kimito och ZasData för att få en adapter till. Tanken var god: Från dator­pro­jektorns VGA till standard-HDMI och vidare till mikro-HDMI. Det var en onödig resa visade det sig dan därpå när jag provade anslutningen på kursen.

Precis som förra gången blev jag tvungen att låna Husses dator för att kunna använda projektorn. Det går ju för all del bra det också, men jag känner mig förstås mer hemma med min egen ”burk”.

Nästa tisdag ska jag väl ändå kunna använda min egen dator hoppas jag. Adaptern jag beställde från Asus parts kom med posten igår.

Våldgästat
Ärendena i Kimito krävde mindre tid än beräknat, så jag ringde Grisen/Tvillingen och frågade vad hon hade för sig. ”Kommer du förbi?” undrade hon.

Jag svarade jakande och påtalade att det blir en snabbvisit. Men tydligen hade vi mycket att avhandla eftersom det hann gå en dryg timme innan jag reste mig och tackade för förplägnaden.

Träffat kassören
Helt fantastiskt, solen visade sig igår! Vår lilla utflykt söderut blev ljusare än väntat. Kassörens vänliga mottagande gjorde också sitt till. Därmed är hembygdsföreningens bokslut avklarat och verksamhets­granskarna får ta över.

Besök
Idag gästades Udden av Vik Husse. Vi diskuterade bland annat politik och miljö – förutom vädret förstås. Full snöstorm kräver en del kommentarer.

Tränat ”snöhävning”
När vår besökare åkte hade snöyran lyckligtvis upphört, annars hade vår ”vägmästare” fått rycka ut en tredje gång idag. Nu var det lämpligt att börja ett träningspass i ”snöhävning”.

På stigen framför huset hade en stor hög drivsnö lagt sig. Min förhoppning om kall, lätt snö grusades omgående när jag började skotta… Blöt och tung var den.

Men skam den som ger sig. Efter ett par timmar hade jag skottat fram stigarna och snyggat till par­keringen. Största jobbet hade vägmästaren redan gjort.