18.12 – Sekundära problem

Jag har misskött mig, missat Tongåvan, julpyntat, eldat upp en bock och stönat högljutt. Mia gillar/ogillar amaryllis.

Misskött mig
I fredags åtog jag mig att elda bastun under tiden som Husse bakade kakbottnar. Det var lite grinigt att få det att brinna i bastu-ugnen, men till slut fick jag fyr. Som sig bör, fyllde jag på ved en gång till innan det var dags att basta.

När vi satt oss på laven konstaterade Husse att det var lika varmt som när han satt i köket. För min del var temperaturen klart behaglig. Men efter vedpåfyllning fick vi snart upp värmen. Fast bad blev det dåligt med, stenarna var inte tillräckligt varma.

Förmodligen blir jag entledigad från fortsatta eldningsuppdrag. 😀

Missat Tongåvan
Min gamla Pioneer från senare delen av 1980-talet har blivit väldigt skrovlig i ljudet. Det verkar som om radioknappen inte får kontakt med vad-den-nu-ska-ha-kontakt-med. I övrigt funkar allting som det ska.

Det innebar att vi stängde av Tongåvan för att slippa höra brottstycken av musik, blandat med brus och knaster. Lyckligtvis har en välvillig själ lovat ta sig en titt på problemet om ett par dar, så jag hoppas han får till det.

Julpyntat
Igår blev det julpyntat på Udden. Lådan med julpynt blev för all del inte tom, jag tyckte det räckte med ett fåtal tomtar, juldukar och ljusstakar.

På ytterdörren lyser julkransen och Välkommen-skylten är utbytt mot en med God Jul. Det bör väl räcka för att man ska förstå att det är jul då man står på trappan?

Eldat upp en bock
Eftersom det är populärt på sina håll att elda upp halmbockar, följde jag trenden. En halm­bock som var rätt så luggsliten fick finna sig i att bli energi. Det finns nämligen två till, så jag är ingalunda utan.

Stönat högljutt
Igår fick vi en stor Windows 10-uppdatering. Hur stor fattade jag inte förrän jag startade datorn i morse… Ack och ve! 😦

Jag stönade högljutt när jag möttes av ”Windowsblått” och började utforska ändringarna. Samtliga inställningar och anpassningar hade försvunnit, inga mejlkonton fanns kvar. Till och med webbläsaren var tömd – alla bokmärken och snabbval var puts väck.

Det har tagit mig i stort sett hela dan att försöka återställa datorn till sitt forna jag. Många detaljer återstår kan jag tänka mig, men det mesta fungerar och ser ut som det ska.

Och alla dom här timmarna hade jag kunnat bespara mig om jag hade använt mitt Microsoft användarkonto i stället för mitt lokala kom jag nyss underfund med. På min bärbara dator använder jag nämligen MS-kontot och där behövde jag inte göra några som helst ändringar. Man lär så länge man lever.

Anledningen till att jag använder ett lokalt användarkonto är att min gamla dator då är snabbare och att jag inte har några behov av synkronisering mellan olika enheter. Men det har som sagt sina nackdelar.

Mia gillar/ogillar amaryllis
För några dar sen kom jag på Mia då hon satt på matbordet i vardagsrummet och tittade stint på den vita amaryllisen som jag fick av Råttan/Väduren. Jag kunde inte avgöra om hon gillade den eller inte. Alternativt övervägde hon att ”fånga” den. 🙂

9.1 – Julrester och vardagsinledning

Vi har hälsat på bonuspappan, bastat och ätit lutfisk. Idag sovmorgon, tvättdag, förenings­ärenden och födelsedagsplanering. Mia är en kelgris.

Hälsat på bonuspappan
I fredags hälsade vi på hos bonuspappan. Han har varit krasslig, men såg piggare ut och skojade som han brukade, så vi hoppas han snart blir helt återställd.

bastuBastat
I lördags vågade jag mig faktiskt på ett bastubad. Förhoppningsvis svettades jag ut alla orenheter och det sista av förkylningen. Men speciellt skönt är det då inte. Om jag inte haft sällskap skulle jag garan­te­rat ha avstått.

Lutfisk
På Udden är det jul ett tag till. Därför passade det utmärkt att äta julfisk i lördags. Också en av mina favoriträtter. Som tur är Husse av samma åsikt.

Sovmorgon
Klockan hann nästan bli elva innan jag och Mia äntligen masade oss upp idag. Det kändes inte ett dugg roligt att stiga upp då Husse inte var på plats. Han lämnade oss igår efter­middag för åtaganden på annat håll några dar framöver.

Tvättdag och föreningsärenden
Trots min håglöshet blev tvätten omhändertagen och ett par föreningsärenden åtgärdade. Protokollet från mötet fick jag till och skickade till styrelsen tillsammans med ett nytt korrektur på trycksaken som är under beställning, men så mycket mer än så har jag inte uträttat.

Födelsedagsplanering
Snart fyller Trollkarlen jämnt så det gällde att fråga hur och var han tänkte fira. ”Öppet hus hemma” fick jag som svar. Fast tidigast kl 8:30 var man välkommen påpekade han. 😀

Mia är en kelgris
Vädret har blivit betydligt mildare men Mia tilltalas ändå inte av några längre utevistelser. Med jämna mellanrum är hon kelsjuk och parkerar sig omgående i en famn när hon får chansen. I fall hon inte får den uppmärksamhet hon vill ha, går hon och lägger sig.

mia-i-famn

7.11 – Från modem till eldprov

Jag har nytt modem, bastat, firat Svenska dagen och fått diagnos. ”Hunden” har blivit befordrad och genomgått ett eldprov.

Nytt modem
Nån timme innan Ordinarie Husse anlände i fredags slutade modemet fungera igen (se inlägg 3.11). Men då var ju ett nytt på ingång så jag överlevde utan biverkningar. Vis av den nya erfarenheten beslöt jag an­vända dom nya kablarna den här gången.

Badat bastu
I lördags badade jag bastu i Tallmo. Jag försökte komma på när jag gjorde det senast och kom fram till att det måste vara mer än 20 år sen.

Jag saknar nämligen ”bastugenen” till skillnad från mina landsmän, men tackade ja för att se om jag möjligen uppskattade bastandet mer nuförtiden. Det gjorde jag nu inte, så för min del kan det gott få gå 20 år igen till nästa gång.

svenska-dagenFirat
Igår kväll var det så dags för firandet av Svenska dagen i församlingshemmet. Två av sty­rel­se­leda­möterna var redan på plats när vi och ordföranden dök upp vid sex-snåret för att hjälpa till med för­be­re­del­ser­na.

I egenskap av värdar höll vi mest till i köket, men sången nådde oss förstås dit. När Torbjörn Kevin, ÅUs före detta chefredaktör, höll sitt festtal beslöt jag ta en paus för att lyssna på honom.

Det var ett bra tal tyckte jag. Han började med våra identiteter och slutade med hem­bygds­fö­re­nin­garnas roll, som i hans tycke är viktig.

Fått diagnos
I morse fick jag en diagnos. Jag lider av sömnapné konstaterade Husse som hade legat vaken och lyssnat till mina snarkningar och andningsuppehåll. Det kan ju vara en för­kla­ring till att jag ofta inte känner mig utsövd när jag vaknar.

Enligt Vårdguiden finns det hjälp att få: ”…De flesta blir bättre av en så kallad CPAP-apparat, som via en näsmask blåser in en lätt luftström när man andas in under sömnen och som vidgar luftvägarna. För andra hjälper det att använda en speciell tandställning på natten.” Kan vara värt att pröva.

”Hunden” har blivit befordrad och genomgått ett eldprov
Enligt en del av mina vänner på FB är Hunden ingen tilltalande benämning på en så viktig person som vår Ordinarie Husse. Jag instämmer gärna och har därför befordrat honom till Husse i fortsättningen. Hoppas alla är nöjda med det nu då? I annat fall har jag många fler alternativ att bjuda på. 🙂

skogsmus-2Eldprovet genomgick han med den äran i går kväll innan vi la oss. Föregående natt hade Mia tydligen fått korn på ett byte som tagit sig in i huset, men på morgonen var allt lugnt och stilla så vi tänkte inte mer på det. Ända tills hon lyckades skrämma fram det inom synhåll vill säga.

Därmed var kvällens ”underhållning” räddad. När vi gick och la oss tog hon också paus i arbetet. Den fiffiga skogsmusen hade nämligen hittat ett utmärkt tillhåll under köksspisen och var oåtkomlig trots mödo­sam­ma insatser från mattes sida.

Husse tyckte vid ett tillfälle att jag skulle pytsa i väg den ut i verandan, men det var ju lättare sagt än gjort. Alltså la vi oss i godan ro.

På morgonsidan började musen tydligen flytta på sig, så nu bestämde Mia att den skulle fångas. Och mycket riktigt, när vi klev upp i morse låg den döda musen väl synlig på golvet i köket. När jag hade tänt upp i spisen kremerades den omgående utan några större ceremonier.

Vi gratulerar därför Husse som genomled eldprovet med glans. Så mycket värre än så här kan hans nya liv på Udden knappast bli – hoppas jag innerligt! 😀

14.6 – Träligt

Jag behöver ingen bastu, har glömt och saknar kompressor. Mia och jag har varit osams.

BastuBehöver ingen bastu
För min del behövs ingen bastu. Svetten lackar lika effektivt av att kärra ved och klippa gräs.

En kort stund kände jag mig frestad att svalka av mig i sjön efter avslutat arbete igår, men kom snabbt på andra tankar då jag kollade vattentemperaturen: bara 18°. Minst 20 ska det va’ som sagt.

Glömt
Hur kan man glömma att klippa gräset överallt där det var tänkt? Efter att ha lyft in gräsklipparen upp­täckte jag en oklippt triangel vid rhododendronbusken igår. Stigen till avloppstanken var också oklippt. Hur i all världen kunde jag missa det?

Troligen fick jag syn på nåt annat ställe som jag hade tänkt klippa…? För att ge ryggen en paus i ved­kärrandet idag rättade jag till saken, så nu är alla bevis på min tabbe undanröjda.

KompressorSaknar kompressor
Jag har redan tidigare kommit fram till att det vore bra med en egen kompressor men har inte gjort slag i saken. Igår blev det akut då jag flyttade på pirran och konstaterade att ena däcket var tomt.

Efter ett SMS till herr grannen ordnar det sig den här gången, men om och när jag behöver fylla på luft i andra däck eller till vattenpumpen uppstår behovet igen. Varje hushåll borde faktiskt ha en kompressor inser jag. Nästa gång jag är i närheten av nån affär som säljer såna ska jag nog ta en titt på alternativ och prislappar.

Osams med Mia
I morse fick Mia ett ”tokryck”. Det började väldigt oskyldigt med att hon parkerade sig på mina fötter när jag var ute i fotoärenden. Jag kelade och busade med henne en stund men tänkte sen flytta på mig.

Mia i närkontaktDå anföll hon på fullaste allvar och upp­re­pa­de manövern trots att jag hade fyat henne första gången. Sånt beteende tolererar inte matte! Jag morrade åt henne så högt och hotfullt jag kunde och gick därifrån.

En liten stund senare kom hon in, tittade forskande på mig och gick till mat­skå­len. När hon satte sig nedanför ”godisskåpet” frågade jag om vi var vänner igen och det var vi tydligen. Förutsatt att jag bevisade det med några go’bitar verkade hon tycka.

Undrar vad som utlöser hennes plötsliga aggression? Såvitt jag minns, händer det alltid utomhus? Inomhus är hon väldigt försiktig med klorna och försöker aldrig bitas annat än på lek. Vi borde kanske konsultera en kattpsykolog? 😉