7.11 – Från modem till eldprov

Jag har nytt modem, bastat, firat Svenska dagen och fått diagnos. ”Hunden” har blivit befordrad och genomgått ett eldprov.

Nytt modem
Nån timme innan Ordinarie Husse anlände i fredags slutade modemet fungera igen (se inlägg 3.11). Men då var ju ett nytt på ingång så jag överlevde utan biverkningar. Vis av den nya erfarenheten beslöt jag an­vända dom nya kablarna den här gången.

Badat bastu
I lördags badade jag bastu i Tallmo. Jag försökte komma på när jag gjorde det senast och kom fram till att det måste vara mer än 20 år sen.

Jag saknar nämligen ”bastugenen” till skillnad från mina landsmän, men tackade ja för att se om jag möjligen uppskattade bastandet mer nuförtiden. Det gjorde jag nu inte, så för min del kan det gott få gå 20 år igen till nästa gång.

svenska-dagenFirat
Igår kväll var det så dags för firandet av Svenska dagen i församlingshemmet. Två av sty­rel­se­leda­möterna var redan på plats när vi och ordföranden dök upp vid sex-snåret för att hjälpa till med för­be­re­del­ser­na.

I egenskap av värdar höll vi mest till i köket, men sången nådde oss förstås dit. När Torbjörn Kevin, ÅUs före detta chefredaktör, höll sitt festtal beslöt jag ta en paus för att lyssna på honom.

Det var ett bra tal tyckte jag. Han började med våra identiteter och slutade med hem­bygds­fö­re­nin­garnas roll, som i hans tycke är viktig.

Fått diagnos
I morse fick jag en diagnos. Jag lider av sömnapné konstaterade Husse som hade legat vaken och lyssnat till mina snarkningar och andningsuppehåll. Det kan ju vara en för­kla­ring till att jag ofta inte känner mig utsövd när jag vaknar.

Enligt Vårdguiden finns det hjälp att få: ”…De flesta blir bättre av en så kallad CPAP-apparat, som via en näsmask blåser in en lätt luftström när man andas in under sömnen och som vidgar luftvägarna. För andra hjälper det att använda en speciell tandställning på natten.” Kan vara värt att pröva.

”Hunden” har blivit befordrad och genomgått ett eldprov
Enligt en del av mina vänner på FB är Hunden ingen tilltalande benämning på en så viktig person som vår Ordinarie Husse. Jag instämmer gärna och har därför befordrat honom till Husse i fortsättningen. Hoppas alla är nöjda med det nu då? I annat fall har jag många fler alternativ att bjuda på. 🙂

skogsmus-2Eldprovet genomgick han med den äran i går kväll innan vi la oss. Föregående natt hade Mia tydligen fått korn på ett byte som tagit sig in i huset, men på morgonen var allt lugnt och stilla så vi tänkte inte mer på det. Ända tills hon lyckades skrämma fram det inom synhåll vill säga.

Därmed var kvällens ”underhållning” räddad. När vi gick och la oss tog hon också paus i arbetet. Den fiffiga skogsmusen hade nämligen hittat ett utmärkt tillhåll under köksspisen och var oåtkomlig trots mödo­sam­ma insatser från mattes sida.

Husse tyckte vid ett tillfälle att jag skulle pytsa i väg den ut i verandan, men det var ju lättare sagt än gjort. Alltså la vi oss i godan ro.

På morgonsidan började musen tydligen flytta på sig, så nu bestämde Mia att den skulle fångas. Och mycket riktigt, när vi klev upp i morse låg den döda musen väl synlig på golvet i köket. När jag hade tänt upp i spisen kremerades den omgående utan några större ceremonier.

Vi gratulerar därför Husse som genomled eldprovet med glans. Så mycket värre än så här kan hans nya liv på Udden knappast bli – hoppas jag innerligt! 😀

3.11 – Snö, film och mirakel

Det är vitt på Udden, jag har hittat en intressant författare och löst ett tekniskt problem.

Vitt på Udden
Igår var det vitt på Udden då jag drog upp rullgardinen. Så nu hade dom rätt igen på MI. Tillvaron blev genast ljusare.

vittUdden såg ut som ett vykort. För att förgylla utsikten ytterligare, hade vi besök av ett antal svanar i viken. Dom såg ut som jättesnöflingor när dom vände upp sina vita ändor för att komma åt maten.

Enligt prognosen ska minusgraderna hålla i sig en vecka framåt så vi får en vit Allhelgona-helg som omväxling. Sen blir det varmare igen. Om inte förr, så när jag har fått på mina nya vinterdäck som jag beställde idag.

Intressant författare
Igår kväll beslöt jag titta på en film om författaren Violette Leducs liv. Jag har aldrig läst hennes böcker, men det ska jag definitivt göra så småningom, förutsatt att dom finns på nåt språk jag behärskar. En fascinerande kvinna med ett lika fascinerande liv.

Dess värre såg jag aldrig slutet på filmen. Jag slocknade där jag satt med Mia i famnen och vaknade harmset först när den var slut. Jag hade gärna velat se hur det gick för henne till sist. Lyckligtvis finns den på Yle Areena.

Löst ett tekniskt problem
Innan vi kröp till kojs tog jag en sista titt på datorn kl 23:50 och kunde konstatera att jag inte hade någon internetanslutning. Jag räknade stenhårt med att det var ett tillfälligt problem som skulle lösa sig under natten.

Sån tur hade jag nu inte. Vid halv tio-snåret, när jag hade tänkt bänka mig vid datorn med frukosten, saknades anslutningen fortfarande. Jag startade om både modem och dator men det hjälpte inte mer än högst tillfälligt. Felsökningen gav som svar att ingen giltig IP-adress kan hittas.

modemDå kastade jag mig förstås på telefonen och ringde Kimito Telefon med en felanmälan. Dom skulle undersöka och återkomma. Det nöjde jag mig inte med, utan ringde den rara teknikern på ZasData och frågade om det kunde vara fel på nätverkskortet? Det trodde han inte, i så fall hade jag fått andra symtom.

Han instruerade mig om hur man gör en modem-reset och gav mig IP-numret till modemet för att pinga det. Om ping­nin­gen upphörde innebar det att jag hade fel på modemet. Efter en liten stund resulterade pingningen i ett avbrott.

Alltså behövde jag ett nytt modem och beställde ett som Ordinarie Husse hämtar i morgon efter­middag när han passerar Kimito lovade han. För att lindra abstinensen ägnade jag mig åt ”analog” sysselsättning hela dan och fick faktiskt en hel del uträttat.

Vid sex-snåret fick jag plötsligt för mig att jag skulle byta kablage. När jag köpte modemet för sex år sen behöll jag dom gamla kablarna från det förra modemet, men i förpackningen (som jag har sparat) låg kablarna kvar som följde med det nya.

Och kan ni tänka er – ett mirakel skedde. Det blev liv i modemet igen!! Jubel och klang. Men det nya modemet vill jag ha i vilket fall. Med sex år på nacken börjar det gamla nog bli trött. Dessutom är det nya modemet bättre skyddat från hackning fick jag veta.

I morgon ska jag mejla teknikern och tala om hur jag löste problemet. Han kommer förmodligen att skratta gott åt min spariver. 🙂

19.10 – Från teknik till liten värld

Jag minns uppringda modem, har fått fiber-info, ändrat uppfattning och knappt trott mina öron.

Uppringda modem
Minns ni tiden med uppringt modem? Då gällde det att veta om man skulle ställa in modemet på synkron eller asynkron överföring och det krävde ofta ett telefonsamtal till mottagaren först för att allt skulle bli rätt. Vissa saker har onekligen blivit bättre med åren. 🙂

fiberkabelFiber-info
Igår kväll deltog jag i Kimito telefons fiber-info i Dalsbruk. Det var deprimerande. Troligen klipps de sista kopparledningarna år 2020, vilket betyder att den som har fast telefon eller ADSL-modem (som jag) måste överväga andra alternativ. Helst fiber förstås om KIT får som dom vill.

Jag förstår mycket väl fördelarna med fiberanslutning, men ser inga behov för egen del, åtminstone inte just nu. Fast 2020 är jag kanske i det skicket att jag behöver senior­ser­vice på distans? Dessutom är det inte helt gratis om man säger så.

Enda alternativet är mobilt bredband. Nackdelen med det är att ju bättre prestanda, desto kortare räck­vidd har signalen. Suck. Tur att vi får lite betänketid. Då kanske det dyker upp andra intressanta lösningar under tiden?

bob-dylanÄndrat uppfattning
På eftermiddagen idag var det träff i Lustläsar-gruppen. Vi inledde med en kort dis­kus­sion om årets nobelpristagare i litteratur (se gårdagens inlägg). Som avslutning på den läste en av deltagarna upp två av Bob Dylans sångtexter.

Då ändrade jag uppfattning. Det fanns både tanke och djup i texterna, så jag ber om ursäkt: Mr Dylan, I truly regret my prejudiced opinion”.

Knappt trott mina öron
När det var min tur att dela med mig av böcker jag läst sen senast ingick Isabel Fonsecas bok, Begrav mig stående, som jag nämnde i inlägget 23.9. Efter det uppstod diskussion om romerna och deras livsvillkor.

En annan kvinna och jag delade med oss av våra erfarenheter av romer och då råkade jag nämna en person vid namn. ”Va?!” utbrast en av damerna i gruppen. ”Var det HAN, honom känner jag ju! Vi gick utbildning samtidigt i Borgå”. Helt makalöst vad världen är liten ibland!

Det fick mig att leta efter personen i fråga på FB, men alla med rätt namn var för unga för att stäm­ma, så jag gav upp. Troligen är det hans yngre släktingar, men jag ville inte lägga näsan i blöt den här gången.

21.8 – Oj, oj, oj…

Åskan har överlistat mig, jag har brottats med ett vidunder, haft en trevlig eftermiddag och upplevt ett högtidligt sprakande.

ÅskaÖverlistad av åskan
Natten till igår var fullkomligt gräslig. Vid ett-tiden signalerade min fyrbenta åskvarnare att nu var åskan på G igen och regnet vräkte ner. Jag lyckades lugna henne en timme men sen var det kört.

Hon nästan vrålade ”du MÅSTE släppa ut mig nu!!!”. Jag hann bara få på mig morgonrocken och var på väg in i köket då jag såg ett blåaktigt sken och hörde en skarp knall från ”kontoret”, dvs västra sidan av huset.

Jag såg inget som brann, kände ingen röklukt och alla indikatorlampor lyste som vanligt. Enda gången jag hade glömt koppla ur dator och kringutrustning och då slog den helt oväntat till förstås, den jäkla åskan. 😦

Jag släppte ut Mia men beslöt att gå tillbaka och lägga mig. Hon fick klara sig utan sällskap, men jag ställe innerdörren på glänt så hon kunde ta sig in. En timme senare vaknade jag. Ingen Mia. Jag gick ut och lockade på henne, men det var lönlöst så jag la mig igen.

Exakt när hon kom in och la sig vet jag inte, jag hörde bara hennes ”här är jag-läte” och kände att hon hoppade upp i sängen. Möjligen vid fem eller sextiden? Hur som helst låg hon bredvid mig när jag vaknade nästa gång. Skönt, då var allt i sin ordning.

Utom internetförbindelsen upptäckte jag när jag steg upp och startade datorn. Felmeddelandet var det gamla vanliga när jag lät Windows göra en felsökning: DNS-servern svarar inte. Jag antog då att felet inte låg hos mig så jag felanmälde men insåg igår kväll att det måste vara modemet som blev utslaget trots att jag såg två gröna lampor lysa.

Det finns en sak som får mig att trampa gasen i botten och åka till Kimito utan dröjsmål – dator­krångel. I dag tog jag med mig modemet och fick det utbytt hos Kimito Telefon. ADSL-signalen gick inte fram konstaterade killen som testade.

Nu funkar allt som det ska igen. För 20 år sen hade jag inget som helst behov av att ha en dator hemma och ännu tio år senare verkade det onödigt med internetanslutning. Nu går jag nästan upp i limningen om jag inte kan läsa mejl eller komma ut på nätet. Tänk vad man kan ändra sig. 😀

MadrassBrottats med ett vidunder
Det fanns ju annat jag kunde sysselsätta mig med. Byta toppklädsel på madrassen till exempel. Det kräver en hel del armstyrka och känns som att brottas med ett vidunder.

Stommen är gjord av trä och resårerna väger väl också en del så det blev en del baxande innan jag lyckades förverkliga min ambition. Tur att jag inte behöver lyfta på den så ofta.

Om konstruktören hade varit lite smart hade han försett madrassen med två handtag på vardera långsidan så skulle det gå mycket lättare att lyfta den. Men det ingick ju inte i priset.

Trevlig eftermiddag
Igår eftermiddag gjorde jag ett nerslag hos Grisen/Tvillingen och fick förmånen att se hennes nya bil. Den är verkligen fin, både ut- och invändigt. Att det sitter en hybridmotor i den tilltalar mig speciellt.

Timmarna rann i väg så fort att butiken i Kärra redan hade stängt när jag nådde den. Och jag som hade tänkt handla. Det måste ju innebära att jag trivdes gott. 🙂

Eld i kakelugnenHögtidligt sprakande
Sent i eftermiddags ringde sotaren och föreslog att vi skulle provelda om jag var hemma? Jag var givetvis hemma och genast med på noterna.

Ända sen taket byttes (år 2000) har jag drömt om att kunna elda i kakelugnen i vardagsrummet igen. Den dåvarande skorstenen var i så dåligt skick att den måste rivas och det fanns ingen tid för en ny skorsten just då så det var bara att bita i det sura äpplet.

Men idag inföll alltså den högtidliga stunden då jag fick höra elden spraka i den igen. Det var ett stort ögonblick. Kakelugnen är ju en del av husets själ tycker jag.

Tack mamma som gjorde det möjligt! Utan ditt bidrag hade det antagligen aldrig blivit verklighet. 🙂

26.5 – Omväxling

Igår var besöksfrekvensen ovanligt hög, idag har jag fått i gång ett modem och pratat finska.

Före detta grannen
Först på plats igår var min före detta granne. Hon skrämde nästan slag på mig. Jag var i full gång med dammsugning och hörde inte att hon kom förrän hon sa hej.

Som alla pensionärer var hon lite småjäktad och hade inte tid att slå sig ner. Kaffe hade hon nyss druckit så det kunde jag heller inte locka med. Det blev en snabbvisit.

Samma kvistar som den 23.4. :)

Kvistarna från den 23.4.2013.

Herr grannen junior
Näst i tur var herr grannen junior som kom på sin åkgräsklippare med pappas vagn bakom. Han skulle hämta kvisthögen jag hade erbjudit honom att flisa.

Jag tittade lite storögt på ekipaget han parkerade vid avloppstanken, jag hade förväntat mig att han skulle flisa kvistarna på plats. Men han föredrog att bära upp hela högen, lasta på vagnen och flisa dom hemma hos sig. I mitt tycke en massa extra jobb, men han är ju inte lika lat som jag. 😉

För säkerhets skull föreslog jag att han kunde låna ett par bläckfiskar att surra lasten med så han inte skulle tappa den i uppförsbackarna. Sen åkte han sakta i väg.

En stund senare återkom han med bläckfiskarna och jag erbjöd honom en glass. Den tackade han ja till så vi (jag tackade också ja) slickade i oss var sin glass i syrenbersån medan vi diskuterade de senaste rönen inom astro­nomin.

För ordningens skull frågade jag vad jag var skyldig. Nja, det hade han lite svårt att avgöra, så jag föreslog ett byte. Jag stod för gratis råmaterial som han kunde bearbeta och sälja. Den idén verkade inte riktigt tilltala honom, så jag bad honom fundera på saken och återkomma när han hade kommit fram till ett belopp.

VintergrönaUng dam på skoter
Framåt sju-snåret satt jag på huk för att fotografera vintergrönans vackra små blommor när jag hörde en skoter köra upp för backen och en ung dam prata i telefon med sin vägvisare. ”Jo, nu har jag nog kommit rätt” hörde jag henne avsluta samtalet med.

Den unga damen har alltså aldrig besökt Udden tidigare. Vi är bekanta sen jag jobbade på högstadiet i Dalsbruk och har hållit sporadisk kontakt fram till dess att vi blev vänner på FB. Därefter har kom­mu­ni­ka­­tio­nen varit tätare och igår hade hon alltså bestämt sig för att hälsa på.

Hon fick sedvanlig guidning runt ägorna och rundtur i huset, sen satte vi oss på trappan och drack ett glas juice innan jag kom på att jag hade glömt att äta middag. Hon följde med in i köket och tackade ja till en bit gurka medan jag slängde i mig maten.

Ett par timmar senare tyckte hon det var dags att åka. Mia och jag följde henne till skotern och vinka­de adjö. Det vill säga jag vinkade, inte Mia. 😀

Sommargrannen psykologen
En stund senare ringde dörrklockan. Sommargrannen psykologen kom in och pustade, hon hade nyss avslutat säsongens första gräsklippning. Jag frågade om hon tänkte sig en simtur men hon hade inga badkläder med sig sa hon.

Jag föreslog att hon kunde låna min baddräkt och försåg henne med en ren handduk. ”Har du ingen gam­mal?” undrade hon. Eftersom jag tycker det är roligt att tolka ord bokstavligen, påpekade jag att alla mina handdukar är gamla. Det fick henne att skratta och omformulera sig.

BaddräktEfter simturen fick hon en mugg te och ett par skorpor medan vi avhandlade lite nytt och lite gammalt. Efter ett tag började hennes sällskap låta. Kasper (hunden) hade lessnat på att vänta och satt och skällde utanför, så hon tackade för sig och knallade tillbaka till sitt.

Det var dagens sista besök. Snudd på rekord tror jag.

Modemproblem
På förmiddagen idag SMSade gårdagens sista besökare att hon hade problem med sitt nya mobila modem. Jag lovade titta in på eftermiddagen i samma veva som jag skulle hämta dagens gäst.

Att vända SIM-kortet fel borde vara en omöjlighet tycker jag, men tydligen är så inte fallet. Efter att ha vänt på det fungerade det som det skulle.

Övning i finska
Den rara kvinnan som förlänade mig den nya titeln (se inlägg 19.5) var dagens gäst. Innan vi skildes åt efter mötet föreslog jag ett besök för att hon skulle få se var jag bor. För ett par dar sen kom vi överens om att idag var en lämplig dag.

Eftersom hon inte har bil lovade jag hämta henne lagom till eftermiddagskaffet. Hon förstår svenska, men har finska som modersmål så jag fick chansen att träna mina halvrostiga kunskaper.

Det första hon fick se var förstås husets framsida, men inspektionen började faktiskt med dasset. Jag tror bestämt det är första gången en premiärbesökare har blivit presenterad för dasset först av allt. 😀

Jämfört med hennes köksland är mitt rena vildmarken, men hon avhöll sig vänligt från både hånskratt och nedsättande kommentarer. Det ligger nog inte i hennes natur att nedlåta sig till sånt. Det samma gäller förresten fru grannen, hon säger heller aldrig nåt negativt om min ogrässamling.

Timmarna gick med en väldans fart under livligt samtal. Min fråga blev också besvarad – jag ville veta hur hon kunde ha så stort förtroende för mig trots att vi aldrig hade träffats före årsmötet? Det be­rodde på att hon litar helt till sin intuition och är en god människokännare förklarade hon. För­hopp­nings­vis kan jag leva upp till det.

Förutom intresset för sjöns välmående visade det sig att vi bland annat har växtintresset ge­men­samt, både när det gäller odlade och vilda växter. Så snart blir det rosenbönor på Udden om det vill sig väl. Hon var vänlig nog att ge mig en näve bönor förutom en halv påse med frön av Atlasblomma.

Ojojoj, undrar om det blir ytterligare ett nytt litet blomland nånstans? 😀