16.12 – Från julkaffe till kroppsjustering

Jag har fått julkaffe, strukit, premiäreldat, förberett för vila, coachat en datoranvändare och fått välgörande behandling.

Julkaffe
I måndags var jag bjuden på sedvanligt julkaffe till Grisen/Tvillingen. Den här gången var jag en halv timme för tidig, men jag var välkommen ändå sa hon.

Kaffebordet dignade i vanlig ordning av läckerheter, både salta och söta. Hon sätter en ära i att bjuda på nya sorter varje år, så det var bara julstjärnorna som var ”gamla”. När jag hade tagit av alla sorter var jag proppmätt.

StrykdagsStrukit
Då jag kom hem fick jag för mig att jag skulle stryka. Först ut var dom rentvättade juldukarna som fostermor har broderat, men jag hittade fler dukar plus en skjorta som har varit ”strykrädd” länge.

Premiäreldat
På kvällen bestämde jag mig för att premiärelda i kakelugnen. Första gången den här vintern. Eller vinter och vinter förresten, det har knappt varit några minusgrader än, men huset börjar ändå kännas kyligt fick jag för mig. Ojojoj, så skönt att få klappa om den varma kakelugnen ännu dagen efter. 🙂

Förberett för vila
I patientanvisningarna för ”Kalevalainen jäsenkorjaus” står det att man efter en behandling ska låta bli att bära tungt och ta det lugnt i tre dar. Eftersom jag hade behandlingstid idag, var det klokast att bära in ved och vatten igår, så då gjorde jag det. Inte för att jag vet hur ”tungt” definieras men jag antar att fyllda vedbärare hör till den kategorin?

Coachat en datoranvändare
På eftermiddagen dök en datoranvändare upp som behövde coachning i bild‑, respektive mapp‑ och filhantering. Sex timmar senare (inklusive kaffepaus) tyckte han att han hade ganska bra kläm på hanteringen och sa sig vara nöjd för den här gången.

Dator 2Mest fungerade jag som moraliskt stöd upplevde jag. Egentligen vet han hur han ska göra, men känner sig osäker, vilket man förstås gör innan man blir rutinerad.

Välgörande behandling
Kvart över nio i morse låste jag in Mia (med hennes tillstånd) och gav mig av i nordostlig riktning. Målet var en gata i Bjärnå centrum, där min ”jäsenkorjaaja” håller till numera.

Det gällde att ha gott om tid för i Bjärnå kan jag lätt som en plätt villa bort mig. Vilket jag förstås också gjorde. Jag missade gatuskylten strax före kyrkan och fick på så sätt ofrivillig sight-seeing. Då jag nådde vägen till Ekenäs insåg jag att jag definitivt var på villovägar och vände om.

Jag kan bara skylla på att gatuskyltarna är minimala och svårlästa, dessutom ofta felvända, så det är nästan tji att läsa dom i farten. Men till slut kom jag rätt och hade ännu fem minuter till godo.

Efter en och en halv timmes ömsom skön och ömsom smärtsam behandling åkte jag hemåt igen med ordinationen att dricka mycket vatten och vila resten av dagen. Eftersom det var mer än ett år sen senaste behandlingen, behövdes en ny tid efter jul för att rätta till alla tokigheter. I fortsättningen ska jag boka in mig varje halvår bestämde vi.

Klockan ett öppnade jag köksdörren och mötte en liten fröken som högljutt påpekade att jag hade varit borta onödigt länge. Men hon förlät mig genast när jag gottgjorde henne med godis och mat. 🙂

24.9 – Värme, kyla och bekanta

Jag är innerligt tacksam, har frostat av frysen, haft tebesök och bekanta elever.

Eld i kakelugnenInnerligt tacksam
Jag är sååå glad och tacksam över nya skorstenen och kakelugnen. Tack snälla moster för att du inte rev den och ersatte den med nån nymodighet! Under en period på 80-talet satt det visserligen en olje­brännar­insats i den men lyckligtvis skrotades den så småningom. Enligt sotaren var det oljeeldningen som hade frätt skor­stenen, fast det upplyste förstås ingen om när det begav sig.

I förrgår kväll eldade jag en storbrasa och på eftermiddagen igår var kakelugnen fortfarande ljum­men. Effektivare än så kan en eldstad  knappast vara? I kväll blir det en repris för att driva ut fukten och skapa behaglig värme. Faktiskt känns också köket varmare tack vare kakelugnen.

Frostat av frysen
Gårdagens låga temperatur och kalla vindar var som gjorda för att frosta av frysen. Det var på tiden, lagret av rimfrost längst upp var hotande tjockt och skulle inom kort ha gjort att dörren inte längre höll tätt.

Det hör väl till att man samtidigt sorterar och inventerar innehållet men det struntade jag i. Jag ”tråma’” tillbaka fryslådorna som dom var. Det får bli en annan gång när jag känner för det.

Jag börjar undra om orsaken till rimfrosten beror på att tätningen till frysdörren inte fungerar som den ska? Karmen på frysen är nämligen fuktig längst upp. Kan vikten av kylskåpet som står ovanpå inverka eller beror det på att tätningslisten är bristfällig? Jag kanske borde placera frysen längst upp i stället? Eventuella tips mottas med tacksamhet!

Tebesök
Igår kväll ringde Nemos matte, eller rättare sagt Siris matte eftersom Nemo är i katthimlen. Hon undrade om jag var hemma och det passade med besök? Det gjorde det så klart, det var länge sen vi träffades eftersom hon har tillbringat en stor del av sommaren i Lappland.

Med sig hade hon två mysiga presenter som jag blev jätteglad över. Dels en härlig långhalsduk med lappländskt motiv och dels ett vindspel bestående av renskällor i varierande storlek. Halsduken passar perfekt till nya höstkappan och vindspel kan man aldrig få för många av om man är funtad som jag. 😀

Över te och skorpor ventilerade vi den gångna sommaren och en del av hennes framtidsplaner. Vi kom också överens om att hon ”ärver” min fårskinnsfäll som jag släpade med mig från Jämtland men aldrig använder. Så bra, då slipper jag våndas över den.

Technology del IBekanta elever
Dagens elever var båda bekanta sen tidigare. Först ut var en av damerna som har deltagit i Rosala-kurserna, därefter en dam som gick en kurs för mig 2008 kom vi fram till.

Enda problemet jag inte kunde åtgärda var fel­med­de­lan­det från det mobila modemet. Jag är som sagt ingen hårdvaruspecialist eller tekniker så jag rådde damen att kontakta inköpsstället, alternativt bred­bands­leve­ran­tö­ren. Vi kom fram till att felet eventuellt kan bero på att modemet är låst till den dator det först installerades på men givetvis kan det finnas en annan orsak.

Den första damen var nöjd med sin bokade timme och trodde att hon nu skulle klara sig på egen hand, den andra damen återkommer. Hennes svärson övertygade henne nämligen om att välja Windows 8 till sin nya dator och det gör henne frustrerad minst sagt. Jag förstår henne innerligt väl! Tur att Windows 9 är på gång så jag slipper åttan om och när jag ”byter upp mig”!

(Klicka på bilden för att se den i större storlek)

21.8 – Oj, oj, oj…

Åskan har överlistat mig, jag har brottats med ett vidunder, haft en trevlig eftermiddag och upplevt ett högtidligt sprakande.

ÅskaÖverlistad av åskan
Natten till igår var fullkomligt gräslig. Vid ett-tiden signalerade min fyrbenta åskvarnare att nu var åskan på G igen och regnet vräkte ner. Jag lyckades lugna henne en timme men sen var det kört.

Hon nästan vrålade ”du MÅSTE släppa ut mig nu!!!”. Jag hann bara få på mig morgonrocken och var på väg in i köket då jag såg ett blåaktigt sken och hörde en skarp knall från ”kontoret”, dvs västra sidan av huset.

Jag såg inget som brann, kände ingen röklukt och alla indikatorlampor lyste som vanligt. Enda gången jag hade glömt koppla ur dator och kringutrustning och då slog den helt oväntat till förstås, den jäkla åskan. 😦

Jag släppte ut Mia men beslöt att gå tillbaka och lägga mig. Hon fick klara sig utan sällskap, men jag ställe innerdörren på glänt så hon kunde ta sig in. En timme senare vaknade jag. Ingen Mia. Jag gick ut och lockade på henne, men det var lönlöst så jag la mig igen.

Exakt när hon kom in och la sig vet jag inte, jag hörde bara hennes ”här är jag-läte” och kände att hon hoppade upp i sängen. Möjligen vid fem eller sextiden? Hur som helst låg hon bredvid mig när jag vaknade nästa gång. Skönt, då var allt i sin ordning.

Utom internetförbindelsen upptäckte jag när jag steg upp och startade datorn. Felmeddelandet var det gamla vanliga när jag lät Windows göra en felsökning: DNS-servern svarar inte. Jag antog då att felet inte låg hos mig så jag felanmälde men insåg igår kväll att det måste vara modemet som blev utslaget trots att jag såg två gröna lampor lysa.

Det finns en sak som får mig att trampa gasen i botten och åka till Kimito utan dröjsmål – dator­krångel. I dag tog jag med mig modemet och fick det utbytt hos Kimito Telefon. ADSL-signalen gick inte fram konstaterade killen som testade.

Nu funkar allt som det ska igen. För 20 år sen hade jag inget som helst behov av att ha en dator hemma och ännu tio år senare verkade det onödigt med internetanslutning. Nu går jag nästan upp i limningen om jag inte kan läsa mejl eller komma ut på nätet. Tänk vad man kan ändra sig. 😀

MadrassBrottats med ett vidunder
Det fanns ju annat jag kunde sysselsätta mig med. Byta toppklädsel på madrassen till exempel. Det kräver en hel del armstyrka och känns som att brottas med ett vidunder.

Stommen är gjord av trä och resårerna väger väl också en del så det blev en del baxande innan jag lyckades förverkliga min ambition. Tur att jag inte behöver lyfta på den så ofta.

Om konstruktören hade varit lite smart hade han försett madrassen med två handtag på vardera långsidan så skulle det gå mycket lättare att lyfta den. Men det ingick ju inte i priset.

Trevlig eftermiddag
Igår eftermiddag gjorde jag ett nerslag hos Grisen/Tvillingen och fick förmånen att se hennes nya bil. Den är verkligen fin, både ut- och invändigt. Att det sitter en hybridmotor i den tilltalar mig speciellt.

Timmarna rann i väg så fort att butiken i Kärra redan hade stängt när jag nådde den. Och jag som hade tänkt handla. Det måste ju innebära att jag trivdes gott. 🙂

Eld i kakelugnenHögtidligt sprakande
Sent i eftermiddags ringde sotaren och föreslog att vi skulle provelda om jag var hemma? Jag var givetvis hemma och genast med på noterna.

Ända sen taket byttes (år 2000) har jag drömt om att kunna elda i kakelugnen i vardagsrummet igen. Den dåvarande skorstenen var i så dåligt skick att den måste rivas och det fanns ingen tid för en ny skorsten just då så det var bara att bita i det sura äpplet.

Men idag inföll alltså den högtidliga stunden då jag fick höra elden spraka i den igen. Det var ett stort ögonblick. Kakelugnen är ju en del av husets själ tycker jag.

Tack mamma som gjorde det möjligt! Utan ditt bidrag hade det antagligen aldrig blivit verklighet. 🙂