22.7 – Hänt i veckan

Jag har överträffat mig själv, provkört kompressorn, firat en födelsedag, ätit laxsoppa, klippt gräs och haft en hel del besök.

Dammsugare 3Överträffat mig själv
I måndags kravlade jag ur sängen redan kl 6:50. Det var delvis Mias förtjänst förstås. Den tidiga väckningen fick till följd att jag hade dammsugit klart redan 9:30, vilket garanterat är första gången i världshistorien! Det är stor risk att det blir en unik händelse. 😀

Provkört kompressorn
Dagen fortsatte med proviantering och besök på macken för att kolla däcktrycket så jag kunde jäm­föra med manometern på min egen kompressor. -0,5 bar kom jag fram till. Därmed var jag redo för att fylla på luft i vattenpumpen. Förnämligt att slippa låna luft.

Firat en födelsedag
På eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagsfirande så det gällde att svida om till gå-bort-stass och pallra sig i väg till Nästgårds. Där var släkt och och en del vänner redan samlade.

Ett par timmar och ett par bitar jordgubbstårta senare tackade jag för mig och försvann från platsen. Det närmade sig Mias mattid.

LaxsoppaLaxsoppa
Tisdagen försvann med bl a tvätt, grästrimning och besök, igår var det dags för Labbnäs loppis och laxsoppa. Vad jag kan minnas hoppade jag över evenemanget i fjol så jag hade glömt hur populärt det är.

Daphnias f d ordförande ville gärna göra mig säll­skap, vilket jag uppskattade. Att äta ensam är inget nöje. På ”matlapparna” jag fick efter betalningen stod det 126 och 127 så stället var som vanligt väl­besökt och vi var ingalunda de sista matgästerna.

Efter maten gick vi ner till ”loppis-ladan”. Jag hade inga planer på att fynda, men kom ändå hem med en virkad gungstolsmatta och ett nytt, större fat för Mias innetoa. Gungstolsmattan har jag varit på jakt efter redan i några år, men inte hittat tidigare så den var jag glad för.

Klippt gräs
Det kändes på tok för varmt att klippa gräs när jag kom hem så jag tog ett par timmars siesta i ham­mocken i stället. Sen var jag mogen.

Nyklippt 2Efter ett par timmar var gräset kort igen och jag hade fått minst ett tiotal nya insektsbett. Bromsar och myggor trängdes med dom små flugorna som jag var omsvärmad av. Jag kände mig som en kossa men saknade tyvärr svans. Ett dopp i sjön satt fint som avslutning på arbetet.

Besök
I måndags kväll knackade sommargrannen psykologen på med ett litet turistande sällskap som före­tog en byrunda. Jag kan alltså anse mig tillhöra byns sevärdheter numera. 😀

I förrgår kom före detta grannen lagom till eftermiddagskaffet och på förmiddagen igår hade fru grannen vänligheten att titta in med nyskördat från växthuset. Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå.

På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.

17.6 – Optimal väderlek

Jag har haft tur med vädret, det hjälpte att elda och besöken har duggat tätt.

BåtturTur med vädret
I onsdags var vädret nästan optimalt för siktdjupsmätning bortsett från den envisa motvinden när jag skulle ro ut till mätplatsen. Å andra sidan var hemfärden synnerligen lättrodd, det räckte att hålla kursen.

Igår var det optimalt väder för att skriva ut års­mötes­kal­lelser och eliminera månadsdisken. Dagen var mulen och fram på eftermiddagen började det regna på nytt. Redan under natten hade regnmätaren fyllts på med 4 mm.

Idag började vädret lyckligtvis också med dis och duggregn. Tack vare det fuktiga vädret har jag inte ens behövt tänka på vedhögen eller på att måla bryggan. 🙂

Hjälpte att elda
Vid lunchtid idag tyckte jag det kunde behövas en brasa i köksspisen. Den gjorde susen! Vädret klar­na­de upp och temperaturen steg också utomhus. Fast jag tror inte att jag ska dra några långt­gående slutsatser av den lyckträffen?

BåtarBesöken har duggat tätt
En stund innan jag hade bestämt mig för att åka till butiken – Mias torrfoder var på upphällningen – knackade sommargrannen psykologen på. Hon hade tänkt ta en titt på sittbrädorna i båten i och med att en av dom behövde bytas ut men orkade inte rubba far­kos­ten så hon behövde tillkalla mera muskler.

Jag åtog mig att lyfta upp den och blev häpen över tyngden… Min båt har dubbel botten men kändes trots det lättare än hennes? Mysko. Hur som helst fick vi den sjösatt med gemensamma krafter och den medfarna sittbrädan mättes för att få rätt storlek. Efter det smakade det bra med en mugg te, respektive kaffe och lite småprat innan hon sa hej då.

Övre nedergångsåldernUnder tiden hon var kvar fick jag ett SMS från den ”unge gentle­mannen” med frågan om det gick för sig att titta in? Jag bad om ett par timmars respit för att hinna med mina ärenden och det gick bra svarade han.

Det var verkligen länge sen vi sågs! Han hade hunnit genomföra sin militärtjänst sen dess. Både kropps­form och hållning var förändrad och han hade fått ett mognare uttryck i blicken. Det kanske ligger nåt i att man bör göra militärtjänst för att bli ”karl”?

Efter ett par timmar hade vi pratat klart och han åkte vidare till nya äventyr föreställer jag mig. Det är ju faktiskt fredag kväll. Om man inom kort fyller 20 finns det säkert annat som lockar än gråhåriga tanter i ”övre nedergångsåldern” för att citera Gunilla Dahlgren.

23.4 – Från försäkringsvillkor till toapapper

Jag är drulleförsäkrad, har haft kö, skrivit protokoll och är välförsedd.

FörsäkringsbolagDrulleförsäkrad
Härom dagen fick jag försäkringsbreven för mina försäkringar och beslöt att för en gångs skull läsa noga igenom dom för att se vilka villkor som ändrats och på vilket sätt. Det fick mig att inse att det kan vara en viss nytta med stigande ålder.

I hemförsäkringen ingår numera också en drulleförsäkring för oss som fyllt 60: ”Avvikande från punkt 4 i försäkringsvillkoren: från försäkringen för hemlösöre för försäkrad som är över 60 år gammal ersätts plötsliga och oförutsedda skador till följd av att lösöre försvunnit eller tappats bort upp till 500 euro.

Det är ju suveränt! Om sparken går sönder eller jag tappar bort gräsklipparen kan jag få ersättning. Med avdrag för självrisken förstås, men ändå. 🙂


I torsdags eftermiddag blev det plötsligt besökskö på Udden. Det händer minsann inte så ofta! Först knackade sommargrannen psykologen på. Hon hade bara hunnit sitta ner i en kvart eller så när ”Pustis-värdinnan” knackade på i sin tur. Båda reagerade på att köksbordet var dukat för fem så jag avslöjade att ”mina gubbar” (styrelsen i väglaget) väntades klockan fem.

Sommargrannen bröt upp ganska snart och då jag slängde ett getöga på vägguret klockan fyra reste Pustis-värdinnan sig omedelbart. Vi kom överens om att hon skulle återkomma nästa dag så vi fick ventilera mera. Vilket vi också gjorde med den äran.

FinväderSkrivit protokoll
Gårdagen började med en fotorunda i environgerna för att spana in vårblommorna. En vitsippa hade slagit ut, svalörten hade öppnat sina solgula kronblad och när jag återkom till utgångspunkten fick jag syn på ett exemplar av Påfågelöga som satt i min gula krokus. Ljuvliga tider! 🙂

Helst hade jag gått ut i det fina vädret och fortsatt vår­städ­ningen, men behärskade mig. Jag renskrev mina anteckningar från mötet och mejlade protokollet till mötesdeltagarna i stället. Att skjuta upp för­plik­telser får dom ju bara att växa som sagt.

Efter det pysslade jag med en massa annat mer eller mindre nödvändigt och sen var klockan helt plötsligt ”för sent” tyckte jag så vårstädningen fick vänta. Jag intog i stället ryggläge efter maten och ägnade mig åt Maos biografi tills ögonlocken tyngde. Lyxigt att få göra som man känner för.

Välförsedd
Veckans tebesök kombinerades den här gången med pappersleverans. Vik Husse var vänlig nog att hörsamma mitt förslag om att utnyttja det facila priset på toa‑ och hushållspapper som Wuorio annonserade om i veckans Annonsblad.

För 20 € såldes två balar vardera av hushålls- och toapapper endast idag kl 9-15. Det fick mig att räkna ut att det gick att kombinera med veckans tebesök. Att åka 50 km enbart för papprets skull kändes omotiverat, resan hade kostat mer än pappret.

PapperStora Fården var välfylld när bakluckan öppnades, men bara två balar toa‑papper återstod när den stängdes. Vik Husse var inte intresserad av hushållspapper så jag fick överta hans två balar också.

Det innebär att jag är synnerligen välförsedd: 64 rullar hushållspapper och 64 rullar toapapper. Det lär ju räcka ett tag, förutsatt att mina ”hyresgäster” på vinden låter bli att använda det som bomaterial. Men hittills har dom lyckligtvis nöjt sig med annat.

26.2 – Framtidsutsikter, moral och besök

Jag ser fram mot resten av året, har sett en oförglömlig film och haft en strid ström av besökare. Mia tror hon är en blomma.

DrakeSer fram mot resten av året
Apans år har nyligen börjat, den 8.2 närmare bestämt. För Draken blir årets utsikter följande: ”Drakar överträffar sig själva det här året. Efter att ha etablerat ett välförtjänt rykte som excentriker, sätter de under den nyckfulla Apans inflytande sina fantastiska planer i verket. Några av dessa vilda idéer kommer att ge utdel­ning.

Tyvärr har Draken blivit lite övermodig av sin goda tur och slösat därefter. Mot slutet av året finns det därför nästan inget kvar.

År 2016 domineras av Den hängde enligt Tarot. Kortet råder att dra ett annat kort för vad som väntar mig sedan jag underkastat mig och släppt taget om mina förstenade tanke- och beteendemönster.

Kortet blev Döden. Jag är alltså redo att göra de nödvändiga förändringarna i mitt liv. Håll med om att det ska bli ett intressant år!

Sett en oförglömlig film
I tisdags kväll såg jag en film som jag hade svårt att släppa sen den var slut. Unthinkable beskriver dels ett olösligt moraliskt dilemma, men också vad en ytterst pressad situation kan få oss till.

Kärnfrågan är hur långt man är villig att gå för att rädda livet på 10 miljoner människor? Är alla medel tillåtna eller finns det en gräns? Var går den gränsen i så fall?

Om man vill reflektera över etik och moral rekommenderar jag filmen å det varmaste även om den är fullproppad med rått våld och hemskheter. Rollprestationerna är värda en eloge.

Baby 9Strid ström av besökare
I förrgår hade jag en hel familj på besök. Den yngsta var knappt ett år gammal och den äldsta unge­fär 20 år yngre än jag.

Barnbesök är verkligen inte vanliga på Udden. Den söta lilla tösen i blöjåldern skrämde nästan slag på Mia. När hon kom in genom dörren och fick se den lilla krypa på golvet reagerade hon som om hon sett ett vidunderligt monster. Hon reste ragg, blev stel som en pinne och svansen var tre gånger större än vanligt. Stackars Mia.

Under mitt ”beskydd” tog hon sin tillflykt till sovrummet där hon låg kvar tills familjen gav sig av. Ett av de äldre barnen hade gärnat velat gå in till henne, men jag nekade och förklarade att Mia inte var van vid barn och ville vara i fred.

Igår var El-Tigerns fru in på en snabbvisit och idag har jag haft två trevliga herrbesök. Den första kom efter lunch för att inspektera avverkningsönskemålen.

Kollegan som var här för några veckor sen ansåg sig inte kompetent att fatta beslut förstod jag, så han överlämnade det till chefen. Gärna för mig, chefen är mycket lättsammare att ha att göra med.

En timme senare kom väglagets ordförande som avtalat. Det är dags att lämna in ansökan om väg­bidrag från kommunen. Ärendet var snabbt avklarat, sen drack vi kaffe och pratade bort en lång stund.

Mia tror hon är en blomma
Mia tycks ha räknat ut att det är OK att hålla till på köksbordet om det inte är upptaget av gäster. Utom i ett fall… Om Vik Husse är på besök anser hon sig ha rätt att sitta med på ett hörn. Så går det när man förser henne med mutor. 😀

Mia som blomma

10.8 – Från sommarvärme till likstöld

Sommarvärmen håller i sig, besöksfrekvensen har varit hög, Mors dags-rosen blommar, jag har undertecknat arbetsavtalet, pressat klart och hittat nytt användningsområde för testprodukten. Vem har snott musen?

SolSommarvärmen håller i sig
Tänk att vi har fått se solen, helt eller delvis, alla dagar den här månaden. Och så njuter vi av sommar­värme sen flera dar tillbaka. Ca 22° i skuggan känns ljuvligt efter den tidigare kylan.

Hög besöksfrekvens
Dom senaste tre dagarna har jag haft nöjet att underhålla ett besök per dag. I lördags kom skydds­lingen puttrande på moppe strax efter att jag hade ”bäddat” åt mig i hammocken och tänkte parkera mig där. Det blev så klart kaffe och glass i bersån i stället.

Igår hade jag turen att få se grannarna på andra sidan udden mittemot mig vid kaffebordet. Också i bersån givetvis. Solparasollet behövdes igen.

I eftermiddags kom herr grannen junior med tack-kort för konfirmationsgåvan och satt kvar för en liten pratstund. Vi hoppas båda på en ”riktig” vinter i år med stark is och ordentligt snödjup var vi överens om. Det bestämde förresten frun på udden mittemot och jag igår, så då blir det nog så. 😉

Mors dagsrosMors dags-rosen
Ganska snart efter Mors dag flyttade jag ut rosen jag hade köpt. Så småningom dök det upp ett nytt skott med blomknopp som nu har slagit ut. Knopp nummer två står beredd att följa efter.

Av alla rosor är dom gula högst upp på min favoritlista. Om dom dessutom doftar är det ett plus.

Undertecknat arbetsavtalet
Om en dryg månad är det kursstart, förutsatt att det kommer anmälningar förstås. Idag fick jag kallelse till lärarträffen och ett arbetsavtal för underskrift. Jag blev så inspirerad att jag genast satte mig och skissade på ett övningsexempel. Antagligen för att jag har för lite annat att engagera mig i?

PressadPressat klart
Idag tog jag bort sjögräsexemplaret ur den s k växtpressen (se bild i inlägget 7.8). Det märktes tydligt att det snart är 100 år sen jag senast torkade växter… Förhoppningsvis ska det ändå gå att artbestämma den.

Texten på tejpen (I love you) och alla röda hjärtan är en ren tillfällighet och ska absolut inte uppfattas som ett uttryck för mina känslor för växten! Orsaken är att min andra tejp är extra bred, så det här råkade vara den enda smala jag hade.

Nytt användningsområde för testprodukten
Testprodukten, dvs fläckborttagningsmedlet Vanish, (se inlägg 20.7) har visat sig vara alldeles förträfflig som toalettrengöring!

I experimentsyfte hällde jag ner ett halvt mått i toaskålen för att bli av med beläggningen som upp­står av humusen i sjövattnet. Eller rättare sagt uppstod. Numera har jag ju ett extra filter, men har inte bekvämat mig att rengöra vattenbehållaren till toaletten efter att det monterades.

Skinande rent blev det efter att pulvret hade fått ligga kvar nån timme. Tidigare har jag använt tall­såpa och toaborste, men det har inte alls funkat lika bra.

Skogsmus 2Vem har snott musen?
Igår hade Mia en bråd jaktdag igen. Ett av bytena var en stor skogsmus som hon inte orkade/brydde sig om att äta upp.

I regel kremeras ju bytena i köksspisen, men det här var för stort tyckte jag så jag slängde det i tunnan med växtrester i stället. Men nu är det borta.

Frågan är vem som har snott kadavret? Kan en mårdhund verkligen vara så modig att den vågar sig fram till huset om den känner aslukt?

30.3 – Besök och paragrafer

Besöksfrekvensen har varit hög och jag har varit besvärlig igen.

Hög besöksfrekvens
Att gå från i snitt ett besök per vecka till ett per dag är minsann en markant ökning! I förrgår tittade sommar­grannen psykologen in en stund och föreslog att jag skulle göra henne sällskap på en by­runda. Bra förslag tyckte jag, då kunde jag ta med mig soppåsen.

ArmagnacMia var inte sen att hänga på, men tyckte inte alls det var roligt när det kom en bil eller när vi stötte i hop med andra människor efter halva rundan. Av hänsyn till henne beslöt vi gå tillbaka samma väg och nöja oss med halva sträckan.

Igår kväll kom den unge gentlemannen på besök och idag har f d klasskompisen och hans sambo hållit mig sällskap vid eftermiddagskaffe med provsmakning av en nyinköpt armagnac. Synnerligen angenämt. 🙂

Besvärlig igen
Jag förstår mycket väl att jag uppfattas som en plåga när det gäller efterlevnad av lagstiftning och före­nings­stad­gar… Vid ett extra ordinarie årsmöte igår uppfattade jag att den valda verk­sam­hets­gran­skaren var kusin till en av styrelseledamöterna, men reagerade inte just då, utan tänkte på det först på vägen hem. Här förelåg jäv.

Jag kollade genast vad revisionslagen (§ 25) hade att säga om saken och skickade informationen till sty­rel­sen. Det visade sig dess bättre att det inte handlade om blodsband, men jag kan gott tänka mig att släktförhållandet ändå anses vara orsak till jäv i och med att sekreterarens moster är extern kassör och mosterns styvson är verksamhetsgranskare.

Finlands lagIdag fick jag ett mejl från styrelsens ord­fö­ran­de där det framhölls att sånt kan man sätta sig över i och med att det är svårt nog ändå att värva styrelseledamöter och medlemmar. Min värdegrund skiljer sig uppenbarligen också från den här styrelsens.

Jag gör också många fel och har en massa luckor i mina kunskaper som jag försöker täta efterhand, men att öppet deklarera att man mer eller mindre struntar i lagstiftning och föreningsstadgar anser jag inte är seriöst. Varför överhuvudtaget registrera en förening i så fall? En oregistrerad förening vore lämpli­ga­re, även om man också där behöver vissa regler att hålla sig till kan jag tycka.

I övrigt anser jag mig verkligen inte vara nån ”paragrafryttare”, men om man ska bedriva verksamhet i nån form ska det gå rätt till anser jag. Inte minst för att medlemmarna har rätt att kräva det, men också för att ”överseende” med lagstiftning och stadgar kan hämma sig i kontakten med myndig­he­ter och finansiärer.

Vem vill understöda en förening som anser att föreningsstadgarna är ”onödig byråkrati” eller ”admini­strativa petitesser”? I så fall kan man ju inte heller kräva att medlemmarna ska betala sin stadge-enliga med­lems­avgift?

Är det verkligen bara jag som tycker att de här attityderna är helt åt pepparn?

26.5 – Omväxling

Igår var besöksfrekvensen ovanligt hög, idag har jag fått i gång ett modem och pratat finska.

Före detta grannen
Först på plats igår var min före detta granne. Hon skrämde nästan slag på mig. Jag var i full gång med dammsugning och hörde inte att hon kom förrän hon sa hej.

Som alla pensionärer var hon lite småjäktad och hade inte tid att slå sig ner. Kaffe hade hon nyss druckit så det kunde jag heller inte locka med. Det blev en snabbvisit.

Samma kvistar som den 23.4. :)

Kvistarna från den 23.4.2013.

Herr grannen junior
Näst i tur var herr grannen junior som kom på sin åkgräsklippare med pappas vagn bakom. Han skulle hämta kvisthögen jag hade erbjudit honom att flisa.

Jag tittade lite storögt på ekipaget han parkerade vid avloppstanken, jag hade förväntat mig att han skulle flisa kvistarna på plats. Men han föredrog att bära upp hela högen, lasta på vagnen och flisa dom hemma hos sig. I mitt tycke en massa extra jobb, men han är ju inte lika lat som jag. 😉

För säkerhets skull föreslog jag att han kunde låna ett par bläckfiskar att surra lasten med så han inte skulle tappa den i uppförsbackarna. Sen åkte han sakta i väg.

En stund senare återkom han med bläckfiskarna och jag erbjöd honom en glass. Den tackade han ja till så vi (jag tackade också ja) slickade i oss var sin glass i syrenbersån medan vi diskuterade de senaste rönen inom astro­nomin.

För ordningens skull frågade jag vad jag var skyldig. Nja, det hade han lite svårt att avgöra, så jag föreslog ett byte. Jag stod för gratis råmaterial som han kunde bearbeta och sälja. Den idén verkade inte riktigt tilltala honom, så jag bad honom fundera på saken och återkomma när han hade kommit fram till ett belopp.

VintergrönaUng dam på skoter
Framåt sju-snåret satt jag på huk för att fotografera vintergrönans vackra små blommor när jag hörde en skoter köra upp för backen och en ung dam prata i telefon med sin vägvisare. ”Jo, nu har jag nog kommit rätt” hörde jag henne avsluta samtalet med.

Den unga damen har alltså aldrig besökt Udden tidigare. Vi är bekanta sen jag jobbade på högstadiet i Dalsbruk och har hållit sporadisk kontakt fram till dess att vi blev vänner på FB. Därefter har kom­mu­ni­ka­­tio­nen varit tätare och igår hade hon alltså bestämt sig för att hälsa på.

Hon fick sedvanlig guidning runt ägorna och rundtur i huset, sen satte vi oss på trappan och drack ett glas juice innan jag kom på att jag hade glömt att äta middag. Hon följde med in i köket och tackade ja till en bit gurka medan jag slängde i mig maten.

Ett par timmar senare tyckte hon det var dags att åka. Mia och jag följde henne till skotern och vinka­de adjö. Det vill säga jag vinkade, inte Mia. 😀

Sommargrannen psykologen
En stund senare ringde dörrklockan. Sommargrannen psykologen kom in och pustade, hon hade nyss avslutat säsongens första gräsklippning. Jag frågade om hon tänkte sig en simtur men hon hade inga badkläder med sig sa hon.

Jag föreslog att hon kunde låna min baddräkt och försåg henne med en ren handduk. ”Har du ingen gam­mal?” undrade hon. Eftersom jag tycker det är roligt att tolka ord bokstavligen, påpekade jag att alla mina handdukar är gamla. Det fick henne att skratta och omformulera sig.

BaddräktEfter simturen fick hon en mugg te och ett par skorpor medan vi avhandlade lite nytt och lite gammalt. Efter ett tag började hennes sällskap låta. Kasper (hunden) hade lessnat på att vänta och satt och skällde utanför, så hon tackade för sig och knallade tillbaka till sitt.

Det var dagens sista besök. Snudd på rekord tror jag.

Modemproblem
På förmiddagen idag SMSade gårdagens sista besökare att hon hade problem med sitt nya mobila modem. Jag lovade titta in på eftermiddagen i samma veva som jag skulle hämta dagens gäst.

Att vända SIM-kortet fel borde vara en omöjlighet tycker jag, men tydligen är så inte fallet. Efter att ha vänt på det fungerade det som det skulle.

Övning i finska
Den rara kvinnan som förlänade mig den nya titeln (se inlägg 19.5) var dagens gäst. Innan vi skildes åt efter mötet föreslog jag ett besök för att hon skulle få se var jag bor. För ett par dar sen kom vi överens om att idag var en lämplig dag.

Eftersom hon inte har bil lovade jag hämta henne lagom till eftermiddagskaffet. Hon förstår svenska, men har finska som modersmål så jag fick chansen att träna mina halvrostiga kunskaper.

Det första hon fick se var förstås husets framsida, men inspektionen började faktiskt med dasset. Jag tror bestämt det är första gången en premiärbesökare har blivit presenterad för dasset först av allt. 😀

Jämfört med hennes köksland är mitt rena vildmarken, men hon avhöll sig vänligt från både hånskratt och nedsättande kommentarer. Det ligger nog inte i hennes natur att nedlåta sig till sånt. Det samma gäller förresten fru grannen, hon säger heller aldrig nåt negativt om min ogrässamling.

Timmarna gick med en väldans fart under livligt samtal. Min fråga blev också besvarad – jag ville veta hur hon kunde ha så stort förtroende för mig trots att vi aldrig hade träffats före årsmötet? Det be­rodde på att hon litar helt till sin intuition och är en god människokännare förklarade hon. För­hopp­nings­vis kan jag leva upp till det.

Förutom intresset för sjöns välmående visade det sig att vi bland annat har växtintresset ge­men­samt, både när det gäller odlade och vilda växter. Så snart blir det rosenbönor på Udden om det vill sig väl. Hon var vänlig nog att ge mig en näve bönor förutom en halv påse med frön av Atlasblomma.

Ojojoj, undrar om det blir ytterligare ett nytt litet blomland nånstans? 😀