22.7 – Hänt i veckan

Jag har överträffat mig själv, provkört kompressorn, firat en födelsedag, ätit laxsoppa, klippt gräs och haft en hel del besök.

Dammsugare 3Överträffat mig själv
I måndags kravlade jag ur sängen redan kl 6:50. Det var delvis Mias förtjänst förstås. Den tidiga väckningen fick till följd att jag hade dammsugit klart redan 9:30, vilket garanterat är första gången i världshistorien! Det är stor risk att det blir en unik händelse. 😀

Provkört kompressorn
Dagen fortsatte med proviantering och besök på macken för att kolla däcktrycket så jag kunde jäm­föra med manometern på min egen kompressor. -0,5 bar kom jag fram till. Därmed var jag redo för att fylla på luft i vattenpumpen. Förnämligt att slippa låna luft.

Firat en födelsedag
På eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagsfirande så det gällde att svida om till gå-bort-stass och pallra sig i väg till Nästgårds. Där var släkt och och en del vänner redan samlade.

Ett par timmar och ett par bitar jordgubbstårta senare tackade jag för mig och försvann från platsen. Det närmade sig Mias mattid.

LaxsoppaLaxsoppa
Tisdagen försvann med bl a tvätt, grästrimning och besök, igår var det dags för Labbnäs loppis och laxsoppa. Vad jag kan minnas hoppade jag över evenemanget i fjol så jag hade glömt hur populärt det är.

Daphnias f d ordförande ville gärna göra mig säll­skap, vilket jag uppskattade. Att äta ensam är inget nöje. På ”matlapparna” jag fick efter betalningen stod det 126 och 127 så stället var som vanligt väl­besökt och vi var ingalunda de sista matgästerna.

Efter maten gick vi ner till ”loppis-ladan”. Jag hade inga planer på att fynda, men kom ändå hem med en virkad gungstolsmatta och ett nytt, större fat för Mias innetoa. Gungstolsmattan har jag varit på jakt efter redan i några år, men inte hittat tidigare så den var jag glad för.

Klippt gräs
Det kändes på tok för varmt att klippa gräs när jag kom hem så jag tog ett par timmars siesta i ham­mocken i stället. Sen var jag mogen.

Nyklippt 2Efter ett par timmar var gräset kort igen och jag hade fått minst ett tiotal nya insektsbett. Bromsar och myggor trängdes med dom små flugorna som jag var omsvärmad av. Jag kände mig som en kossa men saknade tyvärr svans. Ett dopp i sjön satt fint som avslutning på arbetet.

Besök
I måndags kväll knackade sommargrannen psykologen på med ett litet turistande sällskap som före­tog en byrunda. Jag kan alltså anse mig tillhöra byns sevärdheter numera. 😀

I förrgår kom före detta grannen lagom till eftermiddagskaffet och på förmiddagen igår hade fru grannen vänligheten att titta in med nyskördat från växthuset. Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå.

På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.

1.11 – Vintermånadsinledning

Igår var det elfritt och kursdag, idag medlemsadministration och luggfritt. Mia är morgonpigg.

ElstolpeElfritt
Det var konstigt tyst i huset igår när jag slutligen steg upp. I vanliga fall hörs antingen kyl eller frys, men nu var det tvärtyst – Udden var elbefriad. Jag som tänkte få morgonkaffe… Jag väntade ett tag i förhoppning om att elavbrottet skulle bli kortvarigt men det drog ut på tiden.

Elvakten (Fortum sähkövahti) meddelade via SMS att avbrottet var noterat kl 9.43 men kunde inte lämna besked om när det skulle vara åtgärdat. Just så.

Tur man har ved och spis. Lagom tills kaffevattnet började sjuda var elen tillbaka. Typiskt. Fast det blev ju varmt och skönt i köket. Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂

En kort stund senare meddelade elvakten att felet var åtgärdat kl 10.21. Så bra, då fick jag det bekräftat från säker källa.

En halv timmes elavbrott kan ju gott klassas som i-landsproblem, men minuterna känns långa när man inte har hunnit få morgonkaffe. Lyckligtvis händer det inte så ofta.

Kursdag
Strax efter halv tre sa jag ”hej då, kommer snart” till Mia i vanlig ordning och satte mig nyduschad och -parfymerad i Silverpilen för avfärd till Kasnäs brygga där M/S Aura väntade på att ta mig till Långnäs. Det var dags för tredje torsdagen av fem i Hitis-Rosala skola.

Dom två lektioner vi hinner med innan vi måste bryta för att jag ska hinna med sista färjan tillbaka går jätte­fort. Vid det här laget är jag inkörd på tre lektioner och tycker därför att vi borde ha hunnit längre, men det viktigaste är ju att kursdeltagarna känner att dom hänger med.

AdministratörMedlemsadministration
I inkorgen låg två mejl från vår ordförande i morse innehållande namn och mejladresser till med­lem­mar som saknades helt eller inte var kompletta i medlemslistan. Jag registrerade dom nya uppgifterna och modifierade mejlutskicket till brevform för de medlemmar som inte använder mejl och kuverterade. Det visade sig vara fem personer så det var ingen betungande uppgift.

Luggfritt
I eftermiddags hade jag tid hos nya frissan. Det kändes lite spännande… Ungefär som att byta tand­läkare eller gynekolog, man vet inte riktigt vad som väntar. Ska personkemin och kom­muni­kationen fungera?

Jag är jättenöjd! En väldigt rar ung dam som genast fattade hur jag menade och som med säker hand ”klippte till” mig. Fast om min förra frissa skulle se mig nu skulle hon antagligen rynka lite på näsan – den glesa pannluggen som hon brukar propsa på är puts väck.

Självklart kunde jag ha sagt i från när jag ledsnade på den men det har liksom gått på rutin. Jag hade inget bra alternativ tyckte jag. Men den nya frissan var genast klar över hur hon skulle göra i stället, så jag köpte gärna förslaget. Skönt att vara luggfri! Bara lite luggsliten. 🙂

Mia o höstastrarMorgonpigg kisse
Att katter har eller föredrar regelbundna tider och åter­kom­mande rutiner gäller bara delvis i Mias fall. Hon har övergått från sovmorgnar till uppstigning i ottan, vilket betyder väckning runt fem, senast sex. Utom i morse när hon hörde regnet och väckte mig första gången tio över fyra.

Igår avvek hon delvis. Hon väckte mig tio över fem, blev utsläppt halv sex och kom in tillbaka vid sju, men sen la hon sig i sängen hos mig och så sov vi båda till 9.30. Det är liksom mera mattes takter.

Att försöka ignorera hennes väckning eller övertala henne att stanna inne går givetvis inte heller – hon är ju katt. Efter en stunds jamande i allt mer utdraget och lidande tonfall, hoppar hon till slut upp med framtassarna på dörrhandtaget för att framföra sitt budskap och det går ju liksom inte att ta miste på.

18.8 – Tidiga vanor och god skörd

Igår var jag morgonpigg(!), tog upp potatis och hade besök. Idag väckte jag exet, tog upp potatis och klippte gräset.

Morgonpigg
Det var så klart Mias förtjänst att jag var uppe redan 6.30 igår morse. Ingen annan (nästan) kan få mig att stiga upp vid den okristliga tidpunkten!

Mina frukostar tenderar att ta allt längre tid i anspråk. Först efter tre timmar var jag redo för dagens värv. Mia var redan inne på sin tredje näbbmus vid det laget.

Potatisupptagning I
Nu äntligen skulle potatisen upp ur jorden. Den ambitionen hade jag ju redan för en vecka sen. En bekant på Facebook tipsade om en bra ursäkt – det är för varmt i källaren. Dess värre är det inte sant, min källare är alltid kall på somma­ren och håller plusgrader på vintern.

Efter att ha fyllt ett ämbar med riktigt fina ”pärer” (jämtl) rann svetten. Solen låg på och det var bleke på sjön så jag bestämde att det fick vara nog och ställde in potatisen i källaren innan jag kastade mig i böljan den blå.

Besök
Den fysiska aktiviteten retade aptiten så jag intog sedvanlig lunch, fil(bunke) och smör­gås, sen la jag mig i hammocken med en bok. Och somnade gott förstås.

En halv timme senare väcktes jag av telefonen. Grisen/Tvillingen undrade om det passade att hon kom på besök? Det gjorde det givetvis.

En knapp timme senare dök hon upp och överräckte en stor bukett blommande ljung. Vi kom fram till att det var för varmt i bersån, så det blev kaffe och te på trappan.

Då vi hade pratat bort ett par timmar hördes åskmuller och mörka moln tornade upp sig i öster. Det fick henne att avrunda besöket för att åka hem och dra ur kontakterna.

Lyckligtvis drog åskan ut till havs, vilket både Mia och jag var glada för. Hon reagerade inte ens på mullret märkte jag.

Telefonväckning
I morse lyckades jag väcka exet. Han om nån brukar vara morgontidig, men inte just idag. Förutom att kolla läget hade jag ett språkmässigt ärende. Jag hade glömt vad ”lokskrält” är på svenska.

Jag har investerat i Orlboka, men lustigt nog finns inte ordet med där trots att ett flertal lokala dialekter ingår. Lokskrält är man då man är helt slut eller utmattad för­kla­ra­de exet. Så nu vet vi det.

Potatisupptagning II
Idag sov både Mia och jag en timme längre. Idag skulle resten av potatisen upp eftersom regn utlovas till i morgon.

Det var lika varmt som igår men det fläktade lite mer så på en timme hade jag bärgat resten av skörden. Nästan ett ämbar till. Jämfört med i fjol är det en markant förbättring så jag är fullt nöjd.

Efter det en avkylning i sjön och lunch som vanligt, följt av slumrande i hammocken. Tur att jag inte är anställd, då skulle det minsann inte bli mycket i lönekuvertet.

Gräsklippning
Så var det gräset – igen. Värmen kombinerad med fuktig jord får gräset att växa i ilfart. Då jag hörde att ”alla andra” var i farten med gräsklippare beslöt jag lite motvilligt att också göra en insats. Som belöning (för att jag var när­gången) fick jag en ros (se bilden).

Efter gräsklippningen blev det också ett dopp, sen gjorde jag kväll. I stället för långfilm på TV fick jag en pratstund med sommargrannen psykologen som kom och hälsade på. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂