14.6 – Träligt

Jag behöver ingen bastu, har glömt och saknar kompressor. Mia och jag har varit osams.

BastuBehöver ingen bastu
För min del behövs ingen bastu. Svetten lackar lika effektivt av att kärra ved och klippa gräs.

En kort stund kände jag mig frestad att svalka av mig i sjön efter avslutat arbete igår, men kom snabbt på andra tankar då jag kollade vattentemperaturen: bara 18°. Minst 20 ska det va’ som sagt.

Glömt
Hur kan man glömma att klippa gräset överallt där det var tänkt? Efter att ha lyft in gräsklipparen upp­täckte jag en oklippt triangel vid rhododendronbusken igår. Stigen till avloppstanken var också oklippt. Hur i all världen kunde jag missa det?

Troligen fick jag syn på nåt annat ställe som jag hade tänkt klippa…? För att ge ryggen en paus i ved­kärrandet idag rättade jag till saken, så nu är alla bevis på min tabbe undanröjda.

KompressorSaknar kompressor
Jag har redan tidigare kommit fram till att det vore bra med en egen kompressor men har inte gjort slag i saken. Igår blev det akut då jag flyttade på pirran och konstaterade att ena däcket var tomt.

Efter ett SMS till herr grannen ordnar det sig den här gången, men om och när jag behöver fylla på luft i andra däck eller till vattenpumpen uppstår behovet igen. Varje hushåll borde faktiskt ha en kompressor inser jag. Nästa gång jag är i närheten av nån affär som säljer såna ska jag nog ta en titt på alternativ och prislappar.

Osams med Mia
I morse fick Mia ett ”tokryck”. Det började väldigt oskyldigt med att hon parkerade sig på mina fötter när jag var ute i fotoärenden. Jag kelade och busade med henne en stund men tänkte sen flytta på mig.

Mia i närkontaktDå anföll hon på fullaste allvar och upp­re­pa­de manövern trots att jag hade fyat henne första gången. Sånt beteende tolererar inte matte! Jag morrade åt henne så högt och hotfullt jag kunde och gick därifrån.

En liten stund senare kom hon in, tittade forskande på mig och gick till mat­skå­len. När hon satte sig nedanför ”godisskåpet” frågade jag om vi var vänner igen och det var vi tydligen. Förutsatt att jag bevisade det med några go’bitar verkade hon tycka.

Undrar vad som utlöser hennes plötsliga aggression? Såvitt jag minns, händer det alltid utomhus? Inomhus är hon väldigt försiktig med klorna och försöker aldrig bitas annat än på lek. Vi borde kanske konsultera en kattpsykolog? 😉

22.5 – Onyttig(t)

Drivbänken har fått ny ägare, jag har haft en onyttig dag, ett historiskt besök och gjort mig osams.

Ny ägare
Igår eftermiddag hämtade den nya ägaren sin drivbänk. Eftersom min odlingslusta verkar vara kure­rad för gott, ringde jag för några dar sen till Trollkarlen för att höra om han ville ”ärva” drivbänken och det ville han gärna. Bra att den fick ett nytt hem där den kommer till användning. 🙂

PlommonblomÄppelblom 2Onyttig dag
Idag hade jag inga åtaganden (utom att ringa ett viktigt samtal), inga tider att passa, ingenstans att åka i väg till – en helt fri och onyttig dag – suveränt! Fri att njuta av solen, fågelkonserterna och frukt­trädens blom­prakt.

Det där var ju en sanning med modifikation. Jag väntade faktiskt besök. Medan jag väntade roade jag mig med att avbilda blommorna på vildäppelträdet och plommonträden. I år tror jag dom gör nytt blomrekord.

Historiskt besök
Jag hade givetvis förberett besöket. Solparasollet stod uppspänt och bordet var dukat i bersån. Också idag fick vi njuta av det fantastiska sommar-vår­väd­ret.

Enligt kamerans tidtagning inträdde Vik Husse på Udden kl 11:44 (jag passade på att smyg­foto­gra­fera ankomsten). Och tidpunkten var ju en timme fel ser jag nu… Kameran är kvar på vintertid. Det ska jag genast ändra på.

Timmarna rann i väg medan vi konsumerade snabba kolhydrater och pratade om hackspettar, husdjur och människors dumhet. Det senare är ett ofta återkommande ämne men blir nog aldrig fär­dig­be­hand­lat. På slutet kom vi in på namn, bl a  Eugen, och då var Eugen Waldemar Schauman nära till hands.

E W Shauman.pngBland alla andra rariteter på Udden finns ett vykort med bild på herr Schauman. Kortet är skrivet i Sjundeå 1906 av fostermors faster och adresserat till fostermors mamma (som är min mor­mors­mor), Berta Eriksson.

Ingendera av oss var så där väldigt insatt i herr Schaumans livshistoria förutom att han tog kål på den ryska guvernören Bobrikov i Finland. Efter lite googlande blev vi klart mer upplysta och kunde konstatera att herr Schaumann begick självmord (29 år gammal) två år innan kortet skickades.

På kortets framsida har fostermor skrivit ”Bobrikoff guvernör i Finland. Landsplågare nr 1. Sköt gene­ral Bobrikoff och sedan sig själv för att han visste hur han skulle bli torterad.” Fastern har nedanför bilden skrivit: ”Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar. Dignar i kamp för ditt land och för din stad och ditt hem”. Dagens besök blev alltså mer historiskt än vanligt.

Gjort mig osams
Sedan tedrickaren lämnat oss övergick jag till att bli osams med små ljusgula varelser, ”eitergaddor” på vår lokala dialekt, men ”pissismyror” är kanske vanligare numera. I min iver att rycka bort ogräs råkade jag nämligen rubba deras bon på ett par ställen.

Antingen hade jag tur eller så var dom på bättre humör än vanligt för ingen stack mig även om dom förstås blev väldigt upprörda över intrånget. Det tackar jag varmt för, den svedan känns minsann!

21.5 – Beslut och känsloyttringar

Jag har haft shortspremiär, blivit glatt överraskad, är förundrad och har ångrat mig.

Shortspremiär
Idag beslöt jag klippa ”stora” gräsmattan som vetter ner mot stranden. Ett arbetspass på ca två timmar.

Svåraste beslutet gällde vad jag skulle ha på fötterna, den övriga klädseln var given – shorts och linne. Termometern visade drygt 15 grader och solen sken från klarblå himmel.

KörsbärsträdGlatt överraskad
Till min stora glädje upptäckte jag idag att mitt lilla körsbärsträd har knoppar! Äntligen har jag fått belöning för min långa väntan!

På hösten 2008 fick jag plantan av Trollkarlen och sen dess har den förutom årstidsväxlingarna fått stå ut med återkommande harangrepp vintertid. Optimist (naiv?) som jag är satte jag inget nät runt den, men den har alltså överlevt och tänker blomma. Helt fantatiskt! 🙂

Förundrad
Jag fattar inte riktigt hur det är möjligt, men min backup omfattar nu 159 GB. Omräknat i full­skriv­na A4-sidor innebär det 79,5 miljarder sidor!

Till saken hör att Carbonite inte säkerhetskopierar programfiler, så det mesta är således information som jag har producerat under årens lopp. Bilder tar för all del mycket utrymme och såna har jag som jag tidigare nämnt en herrans massa, men jag borde kanske börja fundera på att radera sånt som är inaktuellt.

Jag har t ex kvar filer sen 2004, dvs Consensus-tiden i Östersund och dom kommer jag näppeligen att behöva mer. Det vore förstås också skäl att rensa i bildfloran – mina motiv är ju ofta åter­kom­man­de eftersom jag huvudsakligen fotograferar blommor som jag hittar på eller i närheten av tomten. 57 bilder på gullvivor kanske är onödigt? 😀

Mia coolarÅngrat mig
Idag blev jag riktigt osams med Mia. Det händer inte så ofta, men ibland verkar hon få för sig att hon ska testa mina gränser verkar det som. Eller så går leken överstyr och blir jakt i stället?

När hon för tredje gången anföll min ankel rann sinnet på mig. Hon VET ju att hon inte får göra så.

Jag tog ett synnerligen omilt grepp om nack­skin­net och hutade åt henne. Hon skrek i högan sky – antingen av rädsla eller ilska så jag släppte taget och morrade hotande som avslutning. Det fick henne att lomma i väg och jag vände på klacken och gick in. Det här utspelade sig nämligen ute på gräs­mattan.

Väl inne drabbades jag av ågren… Så där rosen­ra­san­de hade jag väl inte behövt bli? Jag gick ut och tittade efter henne, men hon syntes inte till. En dryg halv timme senare såg jag att hon låg i sol­sto­len i verandan så jag gick ut och bad om ursäkt.

Lyckligtvis har hon kort minne. Hon spann som vanligt när jag kelade med henne så jag ansåg mig ha fått förlåtelse. Skönt. Det känns inte alls bra att vara osams, inte ens med en katt.