21.5 – Beslut och känsloyttringar

Jag har haft shortspremiär, blivit glatt överraskad, är förundrad och har ångrat mig.

Shortspremiär
Idag beslöt jag klippa ”stora” gräsmattan som vetter ner mot stranden. Ett arbetspass på ca två timmar.

Svåraste beslutet gällde vad jag skulle ha på fötterna, den övriga klädseln var given – shorts och linne. Termometern visade drygt 15 grader och solen sken från klarblå himmel.

KörsbärsträdGlatt överraskad
Till min stora glädje upptäckte jag idag att mitt lilla körsbärsträd har knoppar! Äntligen har jag fått belöning för min långa väntan!

På hösten 2008 fick jag plantan av Trollkarlen och sen dess har den förutom årstidsväxlingarna fått stå ut med återkommande harangrepp vintertid. Optimist (naiv?) som jag är satte jag inget nät runt den, men den har alltså överlevt och tänker blomma. Helt fantatiskt! 🙂

Förundrad
Jag fattar inte riktigt hur det är möjligt, men min backup omfattar nu 159 GB. Omräknat i full­skriv­na A4-sidor innebär det 79,5 miljarder sidor!

Till saken hör att Carbonite inte säkerhetskopierar programfiler, så det mesta är således information som jag har producerat under årens lopp. Bilder tar för all del mycket utrymme och såna har jag som jag tidigare nämnt en herrans massa, men jag borde kanske börja fundera på att radera sånt som är inaktuellt.

Jag har t ex kvar filer sen 2004, dvs Consensus-tiden i Östersund och dom kommer jag näppeligen att behöva mer. Det vore förstås också skäl att rensa i bildfloran – mina motiv är ju ofta åter­kom­man­de eftersom jag huvudsakligen fotograferar blommor som jag hittar på eller i närheten av tomten. 57 bilder på gullvivor kanske är onödigt? 😀

Mia coolarÅngrat mig
Idag blev jag riktigt osams med Mia. Det händer inte så ofta, men ibland verkar hon få för sig att hon ska testa mina gränser verkar det som. Eller så går leken överstyr och blir jakt i stället?

När hon för tredje gången anföll min ankel rann sinnet på mig. Hon VET ju att hon inte får göra så.

Jag tog ett synnerligen omilt grepp om nack­skin­net och hutade åt henne. Hon skrek i högan sky – antingen av rädsla eller ilska så jag släppte taget och morrade hotande som avslutning. Det fick henne att lomma i väg och jag vände på klacken och gick in. Det här utspelade sig nämligen ute på gräs­mattan.

Väl inne drabbades jag av ågren… Så där rosen­ra­san­de hade jag väl inte behövt bli? Jag gick ut och tittade efter henne, men hon syntes inte till. En dryg halv timme senare såg jag att hon låg i sol­sto­len i verandan så jag gick ut och bad om ursäkt.

Lyckligtvis har hon kort minne. Hon spann som vanligt när jag kelade med henne så jag ansåg mig ha fått förlåtelse. Skönt. Det känns inte alls bra att vara osams, inte ens med en katt.

2.7 – Dator- och användarstrul

Datorn har haft hicka, men protokollet är klart och jag har räddats av backupen.

Felmeddelande
Igår jagade Mia upp mig halv åtta. Men det gjorde inget, solen sken och termometern lovade nästan sommarvärme.

Så långt var allt bra. Sen startade jag datorn… ”Det gick inte att starta datorn” stod det på skärmen!! Efter problemkontrollen erbjöds jag göra en systemåterställning som jag givetvis tackade ja till. Sen fungerade allt som det skulle igen. Tack och lov att jag valde att skapa en systemavbildning i sam­band med den dagliga säker­hets­kopieringen!

Protokollet klart
Morgonen och förmiddagen gick åt till protokollskrivning, det vackra vädret till trots. Fast jag begriper inte att det kunde ta så lång tid att få klart? Möjligen för att jag gjorde annat emellan?

På eftermiddagen kom ordföranden med fru ångande på cykel för att skriva under. Han hade blivit ombedd att ta med frun så skulle jag bjuda på kaffe. Bra att kunna förena nytta med nöje. 🙂

Räddad
Ordföranden hade önskemål om att kunna sortera fastigheterna enligt gatuadress så i morse plockade jag fram enhetsberäkningen för att göra ett test. Och höll på att få krupp – kallkylbladet med väg­en­hets­be­räk­ningen var borta!

Jag blev ändå inte värst orolig, jag har ju flera säkerhetskopior. Först kollade jag den som ligger på Dropbox. Där fattades också beräkningen… Nu blev jag lite smånervös. Jag måste alltså ha skrivit över filen med fel innehåll. Och eftersom filen hade samma namn innebar det förstås att säkerhetskopian hos Carbonite också var felaktig insåg jag. Många, långa timmars arbete puts väck. 😦

Till min oändligt stora lättnad upptäckte jag att Carbonite håller reda på filversionerna. Jag kunde således åter­ställa den nästsista versionen. Puh, vilken lättnad!

Den största nackdelen med datorer är att dom gör exakt som dom blir tillsagda. Det går tyvärr inte att gardera sig mot ”skit bakom spakarna”. 😀