Jag behöver ingen bastu, har glömt och saknar kompressor. Mia och jag har varit osams.

Behöver ingen bastu
För min del behövs ingen bastu. Svetten lackar lika effektivt av att kärra ved och klippa gräs.

En kort stund kände jag mig frestad att svalka av mig i sjön efter avslutat arbete igår, men kom snabbt på andra tankar då jag kollade vattentemperaturen: bara 18°. Minst 20 ska det va’ som sagt.

Glömt
Hur kan man glömma att klippa gräset överallt där det var tänkt? Efter att ha lyft in gräsklipparen upp­täckte jag en oklippt triangel vid rhododendronbusken igår. Stigen till avloppstanken var också oklippt. Hur i all världen kunde jag missa det?

Troligen fick jag syn på nåt annat ställe som jag hade tänkt klippa…? För att ge ryggen en paus i ved­kärrandet idag rättade jag till saken, så nu är alla bevis på min tabbe undanröjda.

Saknar kompressor
Jag har redan tidigare kommit fram till att det vore bra med en egen kompressor men har inte gjort slag i saken. Igår blev det akut då jag flyttade på pirran och konstaterade att ena däcket var tomt.

Efter ett SMS till herr grannen ordnar det sig den här gången, men om och när jag behöver fylla på luft i andra däck eller till vattenpumpen uppstår behovet igen. Varje hushåll borde faktiskt ha en kompressor inser jag. Nästa gång jag är i närheten av nån affär som säljer såna ska jag nog ta en titt på alternativ och prislappar.

Osams med Mia
I morse fick Mia ett ”tokryck”. Det började väldigt oskyldigt med att hon parkerade sig på mina fötter när jag var ute i fotoärenden. Jag kelade och busade med henne en stund men tänkte sen flytta på mig.

Då anföll hon på fullaste allvar och upp­re­pa­de manövern trots att jag hade fyat henne första gången. Sånt beteende tolererar inte matte! Jag morrade åt henne så högt och hotfullt jag kunde och gick därifrån.

En liten stund senare kom hon in, tittade forskande på mig och gick till mat­skå­len. När hon satte sig nedanför ”godisskåpet” frågade jag om vi var vänner igen och det var vi tydligen. Förutsatt att jag bevisade det med några go’bitar verkade hon tycka.

Undrar vad som utlöser hennes plötsliga aggression? Såvitt jag minns, händer det alltid utomhus? Inomhus är hon väldigt försiktig med klorna och försöker aldrig bitas annat än på lek. Vi borde kanske konsultera en kattpsykolog? 😉