30.7 – Trångt på diskbänken och bersåslitage

Jag har träffat en favoritkille, ”turistat”, ätit glass i bersån, sågat, fått en ätbar present, umgåtts under parasollet och mints vådliga äventyr.

TanktömmareFavoritkille
Strax innan jag skulle ge mig av på uppköp i torsdags dök en av mina favoritkillar upp. Det var dags att tömma av­lopps­tanken. Det är en social kille med snitsig humor. Just innan han kom hade det börjat regna så hans in­ledande hälsning var: ”Tänk att det alltid ska regna!”. Den fick mig att skratta gott. En bra början på dagen. 🙂

Turistat
Regnet höll i sig medan jag gjorde mina uppköp i Dalsbruk så jag bestämde att jag var arbetsfriad och beslöt vara turist ett tag. Kaffe med tilltugg i Rosala handelsbods café passade utmärkt eftersom jag ändå hade ärende dit.

På övervåningen fick jag mig en dos konst samtidigt som jag drack mitt kaffe. Perfekt att kombinera servering med konstutställning tycker jag.

Glass i bersån
Vid lunchtid igår kom sommargrannen psykologen och hennes charmiga barnbarn tillbaka från sin simtur på Hästholmen medan jag hängde tvätt. Jag erbjöd sällskapet te och glass i bersån, vilket fick barn­barnet att utbrista: ”Jag tycker inte om te.” Klart besked.

Gästerna fick vänta tills jag hade hängt klart, sen bänkade vi oss i bersån och njöt av det varma vädret och den kalla glassen. På mormors uppmaning följde barnbarnet med mig in i köket för att få påfyllning på glassen. När han såg min välfyllda diskbänk undrade han: ”Diskar du aldrig?”.

”Jo, en gång i månaden” svarade jag. ”Hemma diskar vi varje dag” upplyste han mig om. ”Jag sparar på vatten” replikerade jag. Därmed lät han sig nöja men jag förstår ju att han kommer att tala om för sin mamma att det finns en tant som diskar bara en gång per månad. 😀

SyrenvedSågat
När gästerna hade gått gjorde jag slut på sista målfärgen och ställde undan alla målburkar och ‑prylar innan jag greppade motorsågen för att ta ner en gammal syren vid dasset. Dels drösar den av sig på dasstaket och dels var den alltid i vägen när jag skulle förbi med skottkärran. Nu är det slut på det.

På köpet fick jag några vackra klabbar. Trots att jag har handskats med syrener i bra många år har jag inte tidigare noterat att syrener har ett par lila årsringar i stammen. Undrar hur det kommer sig?

Ätbar present
Som avslutning på dagen tog jag mig ett dopp i det ljumma vattnet. Under tiden hade jag fått ett SMS. Min granne på andra sidan viken erbjöd sig att komma över med några nyskördade gurkor. Det kunde jag ju inte tacka nej till så jag svarade att hon var välkommen.

Förutom gurkorna hade hon med sig en squash så hon gjorde sig utan tvekan förtjänt av kaffe i ber­sån. Innan vi hade pratat färdigt hade solen hunnit gömma sig bakom trädtopparna och det började kännas småkyligt, men det var en trevlig avslutning på dagen.

TrappanUmgåtts under parasollet
Idag blev det mer bersåslitage. En stund innan Vik Husse dök upp kom en regn­skur och fler hotande moln syntes på himlen så jag dukade på trappan.

När jag hade hällt upp tevatten och kaffe anslöt sig Råttan/Väduren till sällskapet. Jag som trodde att hon redan åkt tillbaka västerut!

En glad och välkommen överraskning således. Lagom till hennes ankomst försvann dom mörka mol­nen så vi flyttade till bersån och jag spände upp parasollet. Det var helt plötsligt strålande sol.

Mints vådliga äventyr
Efter att Vik Husse hade lämnat oss fyllde vi på konjaksglasen och hängav oss åt gamla gemen­samma minnen. Först från Helsingfors. ”Kommer du ihåg när vi gick på Drumsö bro och liftade med en ambu­lans?” frågade Råttan. Självklart minns man sånt. Enda gången jag har åkt ambulans.

Sen fortsatte vi med diverse hågkomster från tiden i Stockholm. Fast det visade sig att vi hade vissa svårigheter att minnas namnen på våra kavaljerer efter alla dessa år… Men det må man förlåta oss, vi kom ju i alla fall i håg att dom hade figurerat och i en del fall också hur dom såg ut. Så småningom konsta­te­ra­de vi att vi haft tur som inte råkat illa ut på våra vådliga äventyr.

Därmed förlöpte ytterligare en trevlig eftermiddag i trevligt sällskap. 🙂

27.7 – Strandvistelser

Jag har städat i stranden och haft besök, noterat nytt rekord, haft besök igen och fortsatt städa.

StrandstädningStädat i stranden och besök
När bryggan var färdigmålad igår tog jag i tu med strandstädning. Mia var genast med på noterna och tyckte det var kul att se vad som dök upp bakom kvistar och högt gräs.

Efter ett par timmar och ett antal nya insektsbett gjorde jag kväll efter ett välbehövligt dopp. Vattentermometern visar 24° så jag före­ställer mig att det känns som att ligga i fostervatten.

Framåt halv åtta på kvällen SMSade ”den unge gentlemannen” och undrade om det passade med ett besök och om det fanns alger i vattnet? Han fick ja på första frågan och nej på den andra. Än så länge är åt­min­stone vår vik befriad från alginvasion.

En stund senare dök han upp och tog en simtur innan han tackade ja till te. Det var roligt att höra att han har fått jobb på sin praktikplats. Vi var helt överens om att det inte är alla som har den turen.

Noterat nytt rekord
Vid lunchtid idag rodde jag ut till platsen för siktdjupsmätningen och blev glatt överraskad. Siktdjupet var hela 3,8 m så det blev en ny rekordnotering. Den senaste tidens svaga vindar har givetvis en stor del i resultatet.

BersånBesök igen
Strax innan jag rodde i väg ringde Trollkarlen och aviserade sin ankomst som vi hade kommit överens om. Inom en timme skulle han dyka upp.

Jag beslöt fördriva väntetiden med att måla ovansidan på bryggräckena. Troligen räcker färgen inte till för två räcken, så jag nöjer mig med ovansidan som naturligtvis är mest sliten. När jag var halv­vägs på det andra räcket kom han gående nerför strandstigen och fick snällt vänta tills jag hade målat klart.

Sen satte vi oss under parasollet i bersån med kaffe och pinfärsk skärgårdslimpa som han hade köpt på torget. Mellan tuggorna avhandlade vi hänt-sen-sist och ojade oss över att det redan hade hunnit gå två månader sen dess.

KanalFortsatt städa
När han hade åkt i väg tog strandstädningen vid igen. Jag kunde förstås ha gjort slut på färgen men beslöt att det var viktigare att städa i fall det bli regn i natt. Skottkärran var redan fullastad och hela vasshögen från ”kanalröjningen” för tio dar sen låg kvar i strandskvalpet.

Nån som vet hur halvrutten vass luktar? Om inte, kan jag tala om att den luktar skunk. Först miss­tänkte jag att mårdhundarna hade lämnat visitkort i närheten innan jag kom på att det var vassen som spred stanken. Men nu får den torka i stället.

25.7 – Från händiga killar till jaktbyten

Dasstaket är reparerat, bersån har varit i flitig användning, jag har lämnat min autograf och påbörjat målning av bryggan. Mia är snabbare än vesslan.

TakreparationDasstaket reparerat
När jag kom hem i fredags eftermiddag hittade jag herr gran­nen på dasstaket. Vi hade tidigare talats vid per telefon så jag visste att han var på plats.

Den gamla takfilten hade han redan hunnit riva och bräderna var tillrättalagda, nu återstod ”bara” att lägga ny filt. Det gjorde han i ett par hand­vänd­ningar och på några timmar hade jag ett så gott som nytt dasstak. Händiga och hjälpsamma killar är det bästa jag vet! 🙂

Bersån i flitig användning
I lördags var vädret visserligen mulet, men det var varmt och vindstilla så det gick bra att dricka te och kaffe i bersån. Jag hade turen att få disponera Grisen/Tvillingens tid ett par timmar.

Igår bestämde solen sig för att titta fram mellan molnen på eftermiddagen, så ”mommo” fick äntligen det utlovade kaffet i bersån. Det var hennes första besök på Udden, så hon fick förstås en rund­vand­ring på ägorna och bekanta sig med husinteriören.

SommablommorMed sig hade hon en praktfull bukett sommarblommor från egen trädgård och en burk godis till Mia. Hon är också kattägare så hon vet hur man blir populär.

Lämnat autograf
Idag var jag tvungen att åka 50 km t/r bara för att lämna min autograf. Banken ville prompt ha den i hela tre exemplar.

Och just idag var det dessutom stekhett att åka bil. Fast det visste vi ju inte när tiden bokades så jag ska inte gnälla. Däremot kan jag gnälla över att den södra änden på ön saknar bank numera. 😦

Påbörjat målning av bryggan
Då jag kom hem från bankbesöket bytte jag om till bikini och plockade i hop attiraljerna som be­höv­des för att måla. Idag skulle bryggan äntligen få ett lager ny färg hade jag bestämt efter att ha tagit en titt på väderprognosen.

Jag hade ju fått tips om att det går väldigt smärtfritt att måla med rulle. Och försedd med skaft skulle jag inte ens behöva kröka ryggen.

HallonHm. Jag vill nog påstå att målning med pensel är både effektivare och framför allt snålare med färgåtgången, men visst sjutton gick det snabbt. På två timmar 2/3-delar av bryggan målad. I den tiden ingick strykning av bänkarna med pensel.

Medan jag stod där och rullade insåg jag att det vore en klar fördel att ha en mänsklig sambo. Då kunde jag i stället ha kunnat gå i svampskogen eller plockat hallon eller blåbär som damerna på FB skryter med att dom gör. Det kändes lite surt ett tag, men för­de­lar­na uppväger helt klart nackdelarna. 🙂

Mia är snabbare än vesslan
Eftersom gårdagens besökare inte är bilburen hämtade jag och skjutsade hem henne. När jag kom hem igen mötte Mia mig på trappan. Av hennes ”snack” medan vi gick in framgick att det hade hänt nåt speciellt.

Och det hade det ju. På köksgolvet låg en död vessla. Hon ville förstås tala om vilket besvär hon hade haft med att fånga den och hoppades jag skulle uppskatta ”presenten”. Hon fick givetvis beröm och ett par godbitar som belöning. Det var hennes andra vesslefångst så hon är bevisligen snabbare än vesslan.

Mia och vesslan

22.7 – Hänt i veckan

Jag har överträffat mig själv, provkört kompressorn, firat en födelsedag, ätit laxsoppa, klippt gräs och haft en hel del besök.

Dammsugare 3Överträffat mig själv
I måndags kravlade jag ur sängen redan kl 6:50. Det var delvis Mias förtjänst förstås. Den tidiga väckningen fick till följd att jag hade dammsugit klart redan 9:30, vilket garanterat är första gången i världshistorien! Det är stor risk att det blir en unik händelse. 😀

Provkört kompressorn
Dagen fortsatte med proviantering och besök på macken för att kolla däcktrycket så jag kunde jäm­föra med manometern på min egen kompressor. -0,5 bar kom jag fram till. Därmed var jag redo för att fylla på luft i vattenpumpen. Förnämligt att slippa låna luft.

Firat en födelsedag
På eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagsfirande så det gällde att svida om till gå-bort-stass och pallra sig i väg till Nästgårds. Där var släkt och och en del vänner redan samlade.

Ett par timmar och ett par bitar jordgubbstårta senare tackade jag för mig och försvann från platsen. Det närmade sig Mias mattid.

LaxsoppaLaxsoppa
Tisdagen försvann med bl a tvätt, grästrimning och besök, igår var det dags för Labbnäs loppis och laxsoppa. Vad jag kan minnas hoppade jag över evenemanget i fjol så jag hade glömt hur populärt det är.

Daphnias f d ordförande ville gärna göra mig säll­skap, vilket jag uppskattade. Att äta ensam är inget nöje. På ”matlapparna” jag fick efter betalningen stod det 126 och 127 så stället var som vanligt väl­besökt och vi var ingalunda de sista matgästerna.

Efter maten gick vi ner till ”loppis-ladan”. Jag hade inga planer på att fynda, men kom ändå hem med en virkad gungstolsmatta och ett nytt, större fat för Mias innetoa. Gungstolsmattan har jag varit på jakt efter redan i några år, men inte hittat tidigare så den var jag glad för.

Klippt gräs
Det kändes på tok för varmt att klippa gräs när jag kom hem så jag tog ett par timmars siesta i ham­mocken i stället. Sen var jag mogen.

Nyklippt 2Efter ett par timmar var gräset kort igen och jag hade fått minst ett tiotal nya insektsbett. Bromsar och myggor trängdes med dom små flugorna som jag var omsvärmad av. Jag kände mig som en kossa men saknade tyvärr svans. Ett dopp i sjön satt fint som avslutning på arbetet.

Besök
I måndags kväll knackade sommargrannen psykologen på med ett litet turistande sällskap som före­tog en byrunda. Jag kan alltså anse mig tillhöra byns sevärdheter numera. 😀

I förrgår kom före detta grannen lagom till eftermiddagskaffet och på förmiddagen igår hade fru grannen vänligheten att titta in med nyskördat från växthuset. Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå.

På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.

Hjärtevärmande

Kepas bok

Idag fick jag ett dedicerat exemplar av den nyutkomna boken som Daphnias f d ordförande är författare till: Hymyilevä Esmeralda (Den leende Esmeralda). Men det var inte nog med det. Lite nypotatis ville jag väl också ha? Dessutom hade hon lagt med dillkvistar och färsk lök.

Sån är hon jämt. En generösare och vänligare människa får man leta efter. Om henne kan man med fog säga att hon har hjärtat på rätta stället. 🙂