Idag har vi följt värdinnan på Långholmen till hennes sista vila. Henne blir jag glad av att minnas tack vare hennes värme, gästfrihet, generositet och hennes finurliga humor.
Månad: juni 2016
29.6 – Slutet gott, allting gott
Veckan började vimsigt, jag har fått VIP-service och lunchat rekordtidigt. Det har varit synd om Mia.
Vimsig början
I måndags låste jag ytterdörren kl 12.42 och ställde mig på trappan för att invänta skjutsen som var aviserad till kvart i ett, men ingen dök upp. Jag väntade fem minuter över tiden, sen ringde jag chauffören för att kolla om jag missförstått?
Jo, det hade jag visade det sig. Kvart över ett hade vi kommit överens om påpekade min syssling. Just så. Tydligen hade jag knäck i lurarna när vi avtalade tiden.
Nästa fadäs inträffade vid utflyktsmålet (se inlägg 27.6). När jag skulle betala mina inköp, kom jag på att plånboken låg i bilen… Men i fel bil. I Kimito bytte vi nämligen bil och chaufför. Det löste sig tack vare att min andra syssling ställde upp och betalade, men det kändes ändå retfullt.
På hemvägen återgick vi till den första bilen, men eftersom jag inte hade tillräckligt med kontanter bad jag få sätta in pengarna på sysslingens konto. Det gick så bra så tyckte hon.
När vi nådde Udden igen upptäckte jag att ytterdörren stod på vid gavel?! Mia vaktade visserligen ingången, men antingen hade nån tagit sig förbi eller så hade jag glömt att stänga och låsa. Givetvis gällde det senare alternativet.
I och med att chauffören kom in och hämtade mig blev jag tillräckligt distraherad för att glömma stänga och låsa. Jag hade ju redan låst en gång tyckte min hjärna antagligen. En helvimsig dag. 😀
VIP-service
Min rara frissa Gisela har fått en stjärna i himlen. Hennes arbetsdag börjar normalt efter nio, men igår fick jag komma redan klockan åtta för att hon inte hade andra tider att erbjuda. Det kallar jag VIP-service!
Till saken hör att jag alltid bokar ny klipptid i samband med besöket men den här gången hade jag tydligen tänkt fel. Delvis beroende på att hon har semesterstängt två veckor i juli. Från den 27 maj till den 22 juli skulle innebära åtta veckors intervall, vilket jag till min stora fasa insåg för några dar sen. Men som sagt, tack vare hennes fina service ordnade det sig. 🙂
Rekordtidig lunch
Gårdagens rekordtidiga klippning följdes idag av en rekordtidig lunch. Mia tyckte det var dags att kliva upp tio över sju, vilket innebar att jag var vrålhungrig klockan tio. Som tur hade jag en halv portion mat kvar att värma så hungern var snabbt avhjälpt.
Synd om Mia
Det är bara en gång per år vi behöver besöka veterinären om inget oförutsett inträffar, men det är lika fullt en lång och utdragen plåga för oss båda varje gång. Idag hade vi tid för vaccinering kl 12.15.
Jag hade inte hjärta att hålla henne instängd tills det var dags att åka, så hon fick gå ut och in som vanligt ett par gånger, men efter nio vågade jag inte chansa längre. Igår morse var hon försvunnen i fem timmar!
Det gick bra att distrahera henne en timme, men sen försökte hon tala om att nu MÅSTE hon gå ut. Lyckligtvis är hon så duktig så hon går fram till duschkaret när hon är nödig så jag ställde genast ner ett tvättfat och hällde i kattsand som en improviserad innetoa.
När hon hade tömt tarmen blev hon lugn igen en stund. Sen kom jag på att vi kunde vila en dryg timme för att fördriva tiden. Det fungerade bra, vi slumrade till båda två.
Att gå in i buren var inte alls tilltalande och att åka bil är ändå värre men det gäller att stålsätta sig inför hennes miss(!)nöjesläten. Tyvärr har jag varit dålig på att träna henne att åka bil och lider alltid när hon lider även om det egentligen inte går nån nöd på henne. Men slutet gott, allting gott. 🙂
På utflykt
Idag har jag varit på fastlandet igen. En utflykt till Kalliolaakson linna i trevligt sällskap. 🙂
26.6 – Midsommar och andra nöjen
Jag har brutit mot flaggförordningen, skippat sillen, haft besök, blivit betittad och nyttjat myggolja. Mia har sett en mårdhund i vitögat.
Brutit mot flaggförordningen
Det där med flaggning är nog inte min grej. Som en eftergift åt konventionen beslöt jag hissa flaggan till midsommar men oj vad fel det blev.
Enligt flaggförordningen (som jag läste efteråt) ska flaggan tydligen hissas på Midsommarafton kl 18 och halas Midsommardagen kl 21.
På Udden var flaggan i topp redan kl 10 på förmiddagen. Men det är ju inte så värst många som såg mitt brott så jag slipper högst antagligen efterräkningar. Jag lyckades i alla fall hålla halningstiden.
Skippat sillen
När flaggan var hissad och midsommarstädningen avslutad chockade jag kroppen med en grönsallad. Alla ingredienser utom vitlöken bestod av lokalt odlade produkter. Det kändes fräscht och nyttigt. Ingen sill och potatis med andra ord. Ingen nubbe heller för den delen.
Besök
Igår anlände ”veckans gäst” som vanligt med bullpåse vid lunchtid. Förmiddagen var mulen, men efter hand skingrades molnen så jag dukade i bersån. Temperaturen var riktigt sommarlik.
Dagens diskussionsämnen sträckte sig från åldrande och död till djur och natur. Däremellan avhandlades aktuella politiska ämnen i ytterst korta ordalag.
Ett par timmar efter att han åkt, tittade sommargrannen psykologen förbi. Hon hade tänkt ösa båten men det hade ”hamnkaptenen” redan tagit hand om talade jag om för henne. Vi tog trots det en tur till stranden för att kolla läget.
Blivit betittad
Faktiskt fanns det ändå lite vatten att ösa. När jag var klar ställde jag mig på bryggan. Plötsligt fick jag syn på ett litet huvud och en hals som stack upp mellan bräderna. Vi var iakttagna av en nyfiken liten snok.
”Men hej lilla vän, vad roligt att se dig!” sa jag högt till snoken. Sommargrannen trodde det hade slagit runt fullständigt innan hon också fick syn på vårt sällskap.
”Tycker du ormar?” undrade hon. Jag förklarade att jag inget har emot dom, speciellt inte snokar, och att det är nyttiga djur. Det höll hon med om, men var inte lika förtjust som jag.
För snart 100 år sen när jag var barn bodde det alltid en snok i stranden, men jag har inte sett till nån på många, många år så det var en glad överraskning. Hoppas bara att Mia låter den vara ifred.
Nyttjat myggolja
I flera veckor har jag kliat och skrapat mina fötter och ben och klådan sitter i längre än vanligt upplever jag. Är dom ovanligt giftiga i år eller har jag plötsligt blivit känsligare?
Idag fick jag nog. Den fuktiga värmen fick insekterna att formligen kasta sig över mig medan jag (klädd i bikini) klippte bort blomställningarna på dom utblommade lupinerna, så jag gick in och smorde benen med myggolja. Det var faktiskt effektivt. Efter det bet dom mig på låren och överkroppen i stället. 😦
På flaskan står det Mygg och fästing. Av allt att döma gillar fästingarna preparatet för jag hittade nyss en fästing som kröp på vristen. Vintern har trots allt en del fördelar!
Mia och mårdhunden
I onsdags kväll hörde jag ett konstigt läte. Nästan som en kråka, men mer utdraget. Sen blev det tyst.
För att stilla min nyfikenhet gick jag ut och tog en titt. En bit från vedhögen såg jag en vuxen mårdhund som stod och tittade stint på Mia som låg i gräset och tittade lika stint tillbaka. Hon var självfallet beredd att försvara sitt revir föreställer jag mig.
När mårdhunden såg att jag närmade mig tyckte den att det var säkrast att dra. Mia kom tacksamt(?) fram till mig och vi gick in båda två.
Tidigare har Mia undvikit mårdhundarna så snart hon fått vittring på dom, men den här situationen var ju lite annorlunda. Eller så har hon vant sig vid deras lukt? Hur som helst slutade mötet lyckligt för alla parter den här gången.
Trevlig midsommar!
Ypperlig idé
Idag fick jag en strålande idé vid lunchtid! Jag bjöd in sommargrannen på eftermiddagskaffe. Som tur tackade hon ja, vilket innebär att jag har varit upptagen i flera timmar utan att ha behövt göra nåt nyttigt. 😀
21.6 – Nytt
Jag har fått ny titel, haft rullande besvär och är nybehandlad.
Ny titel
Igår ringde ”vägmästaren” på förmiddagen och ville veta hur mycket regn vi har fått dom senaste dagarna. ”Du som är lite vädertant har säkert koll på sånt” menade han.
Alla uppgifter om väder och vind noteras dagligen i Universitetsalmanackan så han fick omgående rapport för tiden 15-18.6: 41 mm. I fortsättningen kan jag alltså lägga till titeln vädertant till dom övriga jag tituleras med. 😀
Rullande besvär
Sent i söndags eftermiddag tog jag med mig ”pirran” över till herr och fru grannen. Herr grannen junior hade lovat förse mig med luft i ena däcket som var platt.
Det gick nu inge bra, luften pyste ut från en spricka i däcket. Hem igen med oförrättat ärende.
Igår åkte jag till Varu-Tjänst för att förse mig med ett nytt däck/hjul. Det enda som stämde med beteckningarna på det gamla var ett som man inte behöver fylla luft i. Ett utmärkt köp tyckte jag.
Det tyckte jag inte längre när jag skulle sätta det på pirran. Navlängden stämde inte. Det hade jag inte haft en tanke på att mäta innan jag åkte på uppköp och reagerade inte heller fast jag såg att navet på det nya däcket såg annorlunda ut.
I Clas Ohlsons nätbutik fanns exakt ett sånt jag behövde. Med navlängd 75 mm. Men jag hejdade mig med beställningen. Jag kunde ju svänga in till S-Rauta i Kimito idag när jag ändå hade vägen förbi.
En glatt leende ung dam plockade genast fram rätt modell och för en stund sen fick junior chansen att göra om lufttricket. Den här gången med framgång så nu är pirran i användbart skick igen. 🙂
Nybehandlad
Strax efter tio i förmiddags rattade jag Silverpilen norrut för att lämna ön ett par timmar. Klockan elva hade jag tid för en behandling på fastlandet. Den här gången var jag ovanligt tidig, men jag blev glatt välkomnad av lilla Alfred (en hund) och hans matte.
Min ”ledreparatör” (jäsenkorjaaja) trodde inte ett ögonblick på min berättelse om vad som hände när jag lyfte upp båten inför sjösättningen kände jag. Jag talade nämligen om för henne att det hände nåt i högra delen av ryggen som fick mig att skrika till men att det ändå kändes som om det var nåt som la sig till rätta.
Under den sista halvtimmen av behandlingen förstod jag att så inte alls var fallet, vilket hon också bekräftade. Det tog en god stund innan hon hade rättat till allt som var galet. Men nu är jag som ny igen! 🙂
Jag har anlitat både naprapat, chiropraktor och prövat s k fysioterapi under årens lopp, men den här metoden är absolut den skonsammaste och känns helrätt för min kropp. Om alla leder och mjukdelar sitter som dom ska, kan kroppen reparera resten i stället för att så småningom skapa symtom på felen.
Om ca ett halvår blir det ett nytt besök. Ett ypperligt sätt att vårda sin hälsa!
Troende, religiös eller andlig sökare?
Dagens inlägg är delvis inspirerat av bloggarkollegan Marcus Rosenlunds senaste inlägg med rubriken Religiös fostran à la Gandalf.
Om någon frågade mig om jag är troende skulle jag förmodligen svara med en motfråga: Troende på vad? Jag tror t ex på svarta hål, på vinden och på diverse andra fenomen som är osynliga eller omöjliga att bevisa.
I fall jag i stället fick frågan om jag är religiös skulle svaret tveklöst bli nej. Att vara religiös uppfattar jag så att man antingen tolkar religiösa texter bokstavligen eller praktiserar religiösa riter och ceremonier. Jag tänker närmast på människor som går i kyrkan varje söndag för att alla andra gör det eller för att ”det hör till”.
Jag har för övrigt länge propagerat för att man skulle lägga ner allt vad religioner heter. På så sätt skulle en stor mängd liv ha skonats under historiens lopp. De kristna som nu dömer islamitiska extremister har tydligen glömt korstågen och korsfararnas framfart under medeltiden? Kristendomen är minst lika intolerant och blodbesudlad som andra religioner.
Andligt lagd då? Är det en etikett som passar? Nja, snarare andlig sökare i så fall. Jag vill gärna tro på att det finns en mening med våra liv och att våra s k själar är odödliga.
Jag tror obetingat på naturens ordning och att det varken finns ont eller gott, det är bara vår tolkning som avgör i vilket fack vi sätter händelser och omgivning. I mina ögon är världen inte ond, den bara är.
Vem eller vad som har skapat världen är däremot en (för alltid?) obesvarad fråga. För om Gud har skapat allting, vem skapade då Gud? Eller ska vi betrakta ett intelligent universum som den styrande och ställande faktorn enligt de nyandliga?
Jag har nyligen läst ut Introduction To Tibetan Buddhism (av John Powers) men blev överraskad när jag fick veta att man varken tror på att vi har en själ eller ett ego. Jag har tidigare läst en bok (Delusions In Science & Spirituality) där författaren bestämt hävdar att vårt s k undermedvetande är bara nys.
Så då är frågan vad vi är eller inte är förutom våra kroppar? Den frågan har jag inget entydigt svar på, därför känns andlig sökare som en bra etikett.
Buddhisterna anser att vi alla besitter en s k buddhanatur, vilket kan jämföras med kristendomens påstående om att vi är skapade som Guds avbild. I nyandliga sammanhang går man ett steg längre och säger att vi har gudomlig skaparförmåga, vilket i ett kvantfysiskt sammanhang är liktydigt med kvantfältet.
Kvantfältet innehåller allt som redan har hänt eller som kommer att hända förklarar Lynne Mc Taggart i boken Fältet. Det vi koncentrerar vårt fokus på plockas ut från kvantfältet och förverkligas, dvs manifesteras i vår fysiska värld.
Fast enligt buddhismen existerar inte någon fysisk värld… Allt vi ser, känner och upplever skapas av vårt medvetande. Ungefär som bilder på en filmduk. Och paradoxalt nog existerar inte heller vårt medvetande, vilket man som buddhistisk munk eller nunna får lära sig via meditation.
Inom nyandligheten konstateras att vårt innersta består av ljus som ursprungligen härrör ur stjärnstoff. Det håller vetenskapen delvis med om, förutsatt att man tolkar ljus som fotoner. Man har också konstaterat att hjärnan fungerar som en sambandscentral, men att våra tankar inte uppstår där.
Jag har alltså inte kommit särskilt långt i mitt andliga sökande, det har mest lett till en mängd nya frågor. Men tids nog får jag förstås facit om det nu är så att vi är odödliga i något avseende. Det ska i så fall bli oerhört intressant att se vad som händer efter döden! 🙂
Marknad i Kärra
Idag gick Kärrabuktens byaråds (KBBR) sommarmarknad traditionsenligt av stapeln kl 10-13 i Kärra. Antalet medverkande tycktes mig färre än för tre år sen då jag deltog förra gången.
Till all lycka slog väderprognosen fel, vi slapp regn, och frös gjorde vi inte heller. Delvis beroende på att Dragsfjärds hembygdsförening hade förmånen att få stå i arrangörens tält som var försett med både tak och väggar.
Mitt uppdrag var att tillsammans med vice ordföranden sälja kaffe/te/saft och hembakad bulle från 11:30-13:00, så uppdraget var verkligen inte betungande. Vi avlöste våra två kolleger som hade tjänstgjort första halva tiden. Ja, och så ingick förstås att städa undan efter oss, men det var fort gjort.
Med tanke på hur många andra aktiviteter som pågick samtidigt på ön var vi nöjda med antalet kunder och bidragen till kassan. Faktiskt lyckades jag värva en ny medlem också.
Under några korta pauser passade jag på att understöda de andra medverkande… Arrangörens lotteri gav ingen utdelning, men jag fick ett par tröstpris som jag verkligen uppskattar!
Med mig hem hade jag också smörgåsrulltårta, jordgubbar, rökt korv och ett par yllesockor. Allt utom möjligen yllesockorna var lokalt producerat. Det gäller att hålla pengarna på ön tycker jag och många andra. 🙂
17.6 – Optimal väderlek
Jag har haft tur med vädret, det hjälpte att elda och besöken har duggat tätt.
Tur med vädret
I onsdags var vädret nästan optimalt för siktdjupsmätning bortsett från den envisa motvinden när jag skulle ro ut till mätplatsen. Å andra sidan var hemfärden synnerligen lättrodd, det räckte att hålla kursen.
Igår var det optimalt väder för att skriva ut årsmöteskallelser och eliminera månadsdisken. Dagen var mulen och fram på eftermiddagen började det regna på nytt. Redan under natten hade regnmätaren fyllts på med 4 mm.
Idag började vädret lyckligtvis också med dis och duggregn. Tack vare det fuktiga vädret har jag inte ens behövt tänka på vedhögen eller på att måla bryggan. 🙂
Hjälpte att elda
Vid lunchtid idag tyckte jag det kunde behövas en brasa i köksspisen. Den gjorde susen! Vädret klarnade upp och temperaturen steg också utomhus. Fast jag tror inte att jag ska dra några långtgående slutsatser av den lyckträffen?
Besöken har duggat tätt
En stund innan jag hade bestämt mig för att åka till butiken – Mias torrfoder var på upphällningen – knackade sommargrannen psykologen på. Hon hade tänkt ta en titt på sittbrädorna i båten i och med att en av dom behövde bytas ut men orkade inte rubba farkosten så hon behövde tillkalla mera muskler.
Jag åtog mig att lyfta upp den och blev häpen över tyngden… Min båt har dubbel botten men kändes trots det lättare än hennes? Mysko. Hur som helst fick vi den sjösatt med gemensamma krafter och den medfarna sittbrädan mättes för att få rätt storlek. Efter det smakade det bra med en mugg te, respektive kaffe och lite småprat innan hon sa hej då.
Under tiden hon var kvar fick jag ett SMS från den ”unge gentlemannen” med frågan om det gick för sig att titta in? Jag bad om ett par timmars respit för att hinna med mina ärenden och det gick bra svarade han.
Det var verkligen länge sen vi sågs! Han hade hunnit genomföra sin militärtjänst sen dess. Både kroppsform och hållning var förändrad och han hade fått ett mognare uttryck i blicken. Det kanske ligger nåt i att man bör göra militärtjänst för att bli ”karl”?
Efter ett par timmar hade vi pratat klart och han åkte vidare till nya äventyr föreställer jag mig. Det är ju faktiskt fredag kväll. Om man inom kort fyller 20 finns det säkert annat som lockar än gråhåriga tanter i ”övre nedergångsåldern” för att citera Gunilla Dahlgren.
Uddmors betraktelser 