Blomprakt och väldoft

Syren

Syrenerna på Udden har bestämt sig för att slå ut, den första rhododendronblomman likaså. I morse stod den ännu i knopp. Liljekonvalj, getrams och vallört har gjort sällskap. Vi njuter av blomprakt och väldoft. 🙂

29.5 – Brister och tillgångar

Jag har levt på kredit, tittat in hos storkfamiljen, köpt en bänk, varit mötesordförande och haft te­be­sök. Mia har tagit ett sista farväl av stolsmattan.

Levt på kredit
När jag steg ur bilen vid Panget i fredags och skulle ta med mig plånboken hittade jag den ingen­stans. Det var bara att erkänna för f d klasskompisen och hans sambo som jag hade lunchträff med. Sambon skrattade och sa skämtsamt: ”Då får du vara utan mat.”

KreditLyckligtvis ställde dom upp och betalade för både min lunch och en hämtportion. Revbensspjällen smakade ypperligt så jag ville ta med mig en portion hem.

Efter lunch hade jag tid hos frissan och började förstås med att tala om att jag hade glömt plånboken. ”Inga problem” sa min rara frisörska, ”det ordnar sig nog”. På återbesökslappen noterade hon konto­numret jag kunde betala till.

Hur hade det här gått till nu då? Jo, jag hade jag redan hunnit låsa ytterdörren när jag kom på att jag hade glömt en grej, så jag la plånboken på stolen på trappan medan jag gick in och hämtade grejen. Sen hade jag redan glömt att jag la den ifrån mig.

Plånboken var det första jag såg när jag kom hem, den låg kvar på stolen där jag hade lämnat den. Varken första eller sista gången misstänker jag. :-/

Tittat in hos storkfamiljen
I gårdagens ÅU fanns en artikel om webbkameror i Estland som filmar fåglar och andra djur. Att vänta på att grävlingen skulle dyka upp hade jag inte tålamod till så jag tittade in hos storkfamiljen i stället. Här kan du höra och se vad som händer i boet (rulla ner tills du ser bilden): http://www.looduskalender.ee/n/en/node/247#cam.

Köpt en bänk
Av gårdagens telefonsamtal med Trollkarlen framgick att han hade kommit på andra tankar än att bygga en bänk till mig. Jag förstår honom. Med tanke på allt han har för sig blir det svårt att få tiden att räcka till.

TrappbänkHan tipsade om några leverantörer som kunde tänkas ha en som jag gillade. Men si, det hade dom inte. Det fanns visserligen flådiga soffor av typ parkbänk, men en sån skulle ju inte passa på trappan. Inte få plats heller för den delen.

Jag övergick till att googla på ”puupenkki” (träbänk) och hittade ganska snart en som föll mig i smaken, hade rätta måtten och som dessutom såldes med 30 % rabatt och fraktfritt. Som hittat! Den beställde jag omgående och får leverans inom 14 dagar om leveranslöftet håller.

Mötesordförande
Daphnias årsmöte igår valdes jag för en gångs skull till mötesordförande, annars brukar jag självsvåldigt agera ordförande när jag tycker att mötestekniken fallerar alltför mycket.

På hemvägen kritiserade jag mig själv. Det hör till mötesordförandens uppgift att samman­fatta vad man beslutat/kommit fram till, där missade jag flera gånger. En av dom bästa ordförandena jag hört i aktion här på ön är ordföranden för Västanfjärds byaråd. Hennes möten är det verkligen ett nöje att följa.

Tebesök
Den här veckan blev tebesöket också ”fel” dag. Så är det med strängt upptagna pensionärer. Men det gick faktiskt lika bra. Teet gick åt och samtalet löpte lika smidigt som det brukar.

Mias sista farväl
Innan det fanns plats att lägga ner stolsmattan i tvättkorgen låg den ovanpå ett tag. Hon passade då på att markera att den verkligen är hennes och ingen annans. 🙂

Mia på tvättkorgen

26.5 – Från ödla till bloggläsare

Ödlan har hittats, ett minne har dykt upp, jag har uppträtt i bikini, postat föreningsbreven, har fått tröst och en ny bloggläsare.

ÖdlaÖdlan hittad
I måndags slarvade jag bort en liten ödla som Mia hade släppt ner i min crocs-doja. Jag hade för avsikt att släppa ut den i frihet, men innan jag verkställde planen hade den rymt och fanns ingenstans att hitta.

Igår förmiddag fick Mia först syn på den, sen jag. Den hade tydligen bott under köksspisen men hade tröttnat på sin trista tillflyktsort. Snabbt som ögat fångade jag den innan Mia hann få tag på den, bar ut den och släppte den bland rhododendronkvistarna. 1-0 till matte (den här gången).

Ett minne
När jag rotade i skoputslådan härom dagen fick jag syn på en välbekant logo. SIF stod det på en vit burk som innehöll snabb­puts. Den lilla plastburken som jag antagligen fick på nån facklig kurs tog mig tillbaka till mitten av 1990-talet.

SIFPå min dåvarande arbetsplats beslöt personalen under rådande turbulens att bilda en egen SIF-klubb och valde mig till ordförande för den. Att mina kolleger hade det förtroendet för mig värmer än.

Hos ar­bets­givaren blev jag förstås mindre populär och uppfattades som ytterst besvärlig när jag framförde personalens synpunkter och önskemål. Sen började förhandlingarna.

Tänk vad en liten plastburk kan åstadkomma. 🙂

Uppträtt i bikini
Igår var det utan tvekan bikiniväder. Numera försöker jag låta bli att visa mig i en sån, men gav efter för frestelsen. Med tanke på min lugna omgivning och inga aviserade besök räknade jag med att inte bli sedd.

BikiniDär räknade jag fel. När jag var på väg upp till vedlidret för att hämta en pryl kom sommargrannen farande uppför backen. Det var bara att lyfta handen till hälsning och se glad ut.

Det ville sig inte bättre än att jag blev upptäckt en gång till. Medan jag var nere i stranden hörde jag en traktor köra upp och stanna motorn. Några ögonblick senare hörde jag nån som visslade och förstod att jag hade besök så jag knallade upp. ”Vägmästaren” hade ett ärende.

Eftersom jag behövde konsultera väglagets pärminnehåll passade jag på att dölja mina ”kär­leks­hand­tag” i ett skylande plagg när jag hämtade pärmen.

Postat föreningsbreven
Igår skrev jag ut 72 föreningsbrev som jag kuverterade och klistrade porto på i bersån. På Udden är arbetsplatsen (nästan) valfri. Idag postade jag kuverten så nu är jag ledig från föreningsuppdrag ett tag.

Fått tröst
Nån bänk av stockpanel bidde det nu inte. Varu-Tjänsts leverantör hade ingen sån panel fick jag besked om idag. När jag lät Trollkarlen få höra det tråkiga beskedet fick jag genast tröst. ”Jag ska fixa en designad bänk till dig” lovade han. En del vänner är värda sin vikt i guld.

Pink kissesNy bloggläsare
Idag hade jag en ny kommentar på Om bloggen-sidan (här i förkortad version): ”Sökte på pink kisses o hamnade här. Blev lite över­rumplad av dina skrivelser o fina foton … Tack för en fin stund med dina upplevelser o funderingar, du skriver bra. Hälsningar Ingbritt

Jag kunde först inte fatta hur ”pink kisses” kunde leda till min blogg, men efter kontrollsökning på bloggen ramlade 10-centaren ner. Den 23.5.2014 skrev jag ett inlägg där pink kisses nämndes. Tack vare just det inlägget har jag alltså fått en ny bloggläsare. Sånt blir man glad av. 🙂

Gammal är äldst

Äppelträd

Alla Uddens äppelträd är äldre än jag, men det största och äldsta är förmodligen dubbelt så gammalt eller kanske äldre? Just nu är det helt översållat av blommor. När man går förbi kan man inte undgå att känna den ljuva doften och höra surret från alla insekter som förser sig från det dignande matbordet. 🙂

24.5 – Från det ena till det andra

Värmen tilltar, jag har fått hjälp, hittat nygammal information, haft besök och ägnat mig åt per­se­delbyte och ‑vård.

HettaVärmen tilltar
Igår kl 12 visade termometern 18,1°, idag samma tid 20,4°. Det verkar som om den tidiga våren har övergått i tidig sommar. Men väderkontoret kan vara lite lurigt så det är bäst att inte ropa hej.

Fått hjälp
Mitt förslag om att skriva väglagets årsmöteskallelse på två språk vann gehör av ordföranden. Proble­met var bara att jag kände mig osäker på vissa ord och formuleringar så jag frågade vår verk­sam­hets­granskar­suppleant om hon ville kontrolläsa.

Det gjorde hon och hade som väntat hittat en del fel. Vi kom överens om att jag skulle hämta det rättade exemplaret igår och om jag kom vid tre skulle jag få kaffe meddelade hon.

Det vankades inte bara kaffe utan också nybakad rabarberpaj som vi lät oss väl smaka innan vi tog i tu med det egentliga ärendet. Att förena nytta med nöje gillar jag.

Hittat nygammal information
Igår åt jag en glass utanför butiken i Kärra och gick runt husknuten för att beundra havsutsikten medan jag åt den. På en informationstavla som hänger på husgaveln fick jag en högst oväntad upplysning.

AktiebrevFörutom att berätta om skeppsbyggandet i början av 1900-talet fanns också en lista med aktieägare i Dragsfjärds nya varv Ab 1927. Några av namnen var bekanta och i all synnerhet ett: Einar Bergström, min fosterfar, var också delägare i varvet med tre aktier.

Tänk att det har jag aldrig hört talas om tidigare… Fast det är kanske inte så konstigt med tanke på att det var aktuellt 25 år innan jag föddes.

Haft besök
Idag dukades ”stående bord” i köket vid tolvsnåret. En halv timme senare dök dagens besökare upp ”beväpnade” med en jättefin knallröd pelargon. Grisen/Tvillingen hade med sig en Drake som gärna ville se hur jag bor. Vi har bara träffats hos Grisen tidigare några gånger.

När vi hade brett våra smörgåsar och fått innehåll i muggarna gick vi förstås ut och satte oss i bersån i det fina vädret. På en dryg timme hann vi med guidad tur på tomten och att dryfta allt från gamla hus till kosttillskott.

Persedelbyte och ‑vård
Med tanke på bikinivädret kändes det påkallat att byta ut vinterkläderna till sommardito. Efter en dryg timmes travande upp och ner från vinden var bytet verkställt.

Lika påkallat var att plocka undan vinter­sko­donen bestämde jag. Sagt och gjort. Jag behövde också putsa mina favoritskor. Sen en tid tillbaka var den svarta färgen bortsliten fram på tårna.

SkoborstarSkoputs och ‑borstar förvaras inte alls där man kunde tro, utan i ett överskåp i köket. Dom verktygen har inte varit i an­vänd­ning sen 2007 kom jag fram till så det var hög tid. Förr i världen var jag jätte­noga med att putsa skorna, men när man bor på landet använder man ju inte pumps eller finare promenadskor så ofta.

Skorna blev som nya när jag äntligen hade bestämt mig för vilken borste jag skulle använda för slutfinishen. Det visade sig nämligen att ingen av skoborstarna var avsedd för svart skokräm. Grå, vinröd, blå eller brun hade jag att välja mellan. Det fick bli den bruna och det gick alltså bra. 🙂

Blominredning

Trappblommor

Så där, då var trappan blominredd. I år hade jag gjort en lista på de växter jag behövde annars hade jag förköpt mig igen som i fjol. Det är jättefarligt att besöka Tallbo trädgård!

När jag hörde slutsumman på inköpen konstaterade jag förnöjt att jag klarade mig under hundra­lappen. ”Jamen du får gärna gå runt ett varv till” tyckte ägaren. 😀

22.5 – Onyttig(t)

Drivbänken har fått ny ägare, jag har haft en onyttig dag, ett historiskt besök och gjort mig osams.

Ny ägare
Igår eftermiddag hämtade den nya ägaren sin drivbänk. Eftersom min odlingslusta verkar vara kure­rad för gott, ringde jag för några dar sen till Trollkarlen för att höra om han ville ”ärva” drivbänken och det ville han gärna. Bra att den fick ett nytt hem där den kommer till användning. 🙂

PlommonblomÄppelblom 2Onyttig dag
Idag hade jag inga åtaganden (utom att ringa ett viktigt samtal), inga tider att passa, ingenstans att åka i väg till – en helt fri och onyttig dag – suveränt! Fri att njuta av solen, fågelkonserterna och frukt­trädens blom­prakt.

Det där var ju en sanning med modifikation. Jag väntade faktiskt besök. Medan jag väntade roade jag mig med att avbilda blommorna på vildäppelträdet och plommonträden. I år tror jag dom gör nytt blomrekord.

Historiskt besök
Jag hade givetvis förberett besöket. Solparasollet stod uppspänt och bordet var dukat i bersån. Också idag fick vi njuta av det fantastiska sommar-vår­väd­ret.

Enligt kamerans tidtagning inträdde Vik Husse på Udden kl 11:44 (jag passade på att smyg­foto­gra­fera ankomsten). Och tidpunkten var ju en timme fel ser jag nu… Kameran är kvar på vintertid. Det ska jag genast ändra på.

Timmarna rann i väg medan vi konsumerade snabba kolhydrater och pratade om hackspettar, husdjur och människors dumhet. Det senare är ett ofta återkommande ämne men blir nog aldrig fär­dig­be­hand­lat. På slutet kom vi in på namn, bl a  Eugen, och då var Eugen Waldemar Schauman nära till hands.

E W Shauman.pngBland alla andra rariteter på Udden finns ett vykort med bild på herr Schauman. Kortet är skrivet i Sjundeå 1906 av fostermors faster och adresserat till fostermors mamma (som är min mor­mors­mor), Berta Eriksson.

Ingendera av oss var så där väldigt insatt i herr Schaumans livshistoria förutom att han tog kål på den ryska guvernören Bobrikov i Finland. Efter lite googlande blev vi klart mer upplysta och kunde konstatera att herr Schaumann begick självmord (29 år gammal) två år innan kortet skickades.

På kortets framsida har fostermor skrivit ”Bobrikoff guvernör i Finland. Landsplågare nr 1. Sköt gene­ral Bobrikoff och sedan sig själv för att han visste hur han skulle bli torterad.” Fastern har nedanför bilden skrivit: ”Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar. Dignar i kamp för ditt land och för din stad och ditt hem”. Dagens besök blev alltså mer historiskt än vanligt.

Gjort mig osams
Sedan tedrickaren lämnat oss övergick jag till att bli osams med små ljusgula varelser, ”eitergaddor” på vår lokala dialekt, men ”pissismyror” är kanske vanligare numera. I min iver att rycka bort ogräs råkade jag nämligen rubba deras bon på ett par ställen.

Antingen hade jag tur eller så var dom på bättre humör än vanligt för ingen stack mig även om dom förstås blev väldigt upprörda över intrånget. Det tackar jag varmt för, den svedan känns minsann!