Syrenerna på Udden har bestämt sig för att slå ut, den första rhododendronblomman likaså. I morse stod den ännu i knopp. Liljekonvalj, getrams och vallört har gjort sällskap. Vi njuter av blomprakt och väldoft. 🙂
Månad: maj 2016
29.5 – Brister och tillgångar
Jag har levt på kredit, tittat in hos storkfamiljen, köpt en bänk, varit mötesordförande och haft tebesök. Mia har tagit ett sista farväl av stolsmattan.
Levt på kredit
När jag steg ur bilen vid Panget i fredags och skulle ta med mig plånboken hittade jag den ingenstans. Det var bara att erkänna för f d klasskompisen och hans sambo som jag hade lunchträff med. Sambon skrattade och sa skämtsamt: ”Då får du vara utan mat.”
Lyckligtvis ställde dom upp och betalade för både min lunch och en hämtportion. Revbensspjällen smakade ypperligt så jag ville ta med mig en portion hem.
Efter lunch hade jag tid hos frissan och började förstås med att tala om att jag hade glömt plånboken. ”Inga problem” sa min rara frisörska, ”det ordnar sig nog”. På återbesökslappen noterade hon kontonumret jag kunde betala till.
Hur hade det här gått till nu då? Jo, jag hade jag redan hunnit låsa ytterdörren när jag kom på att jag hade glömt en grej, så jag la plånboken på stolen på trappan medan jag gick in och hämtade grejen. Sen hade jag redan glömt att jag la den ifrån mig.
Plånboken var det första jag såg när jag kom hem, den låg kvar på stolen där jag hade lämnat den. Varken första eller sista gången misstänker jag. 
Tittat in hos storkfamiljen
I gårdagens ÅU fanns en artikel om webbkameror i Estland som filmar fåglar och andra djur. Att vänta på att grävlingen skulle dyka upp hade jag inte tålamod till så jag tittade in hos storkfamiljen i stället. Här kan du höra och se vad som händer i boet (rulla ner tills du ser bilden): http://www.looduskalender.ee/n/en/node/247#cam.
Köpt en bänk
Av gårdagens telefonsamtal med Trollkarlen framgick att han hade kommit på andra tankar än att bygga en bänk till mig. Jag förstår honom. Med tanke på allt han har för sig blir det svårt att få tiden att räcka till.
Han tipsade om några leverantörer som kunde tänkas ha en som jag gillade. Men si, det hade dom inte. Det fanns visserligen flådiga soffor av typ parkbänk, men en sån skulle ju inte passa på trappan. Inte få plats heller för den delen.
Jag övergick till att googla på ”puupenkki” (träbänk) och hittade ganska snart en som föll mig i smaken, hade rätta måtten och som dessutom såldes med 30 % rabatt och fraktfritt. Som hittat! Den beställde jag omgående och får leverans inom 14 dagar om leveranslöftet håller.
Mötesordförande
På Daphnias årsmöte igår valdes jag för en gångs skull till mötesordförande, annars brukar jag självsvåldigt agera ordförande när jag tycker att mötestekniken fallerar alltför mycket.
På hemvägen kritiserade jag mig själv. Det hör till mötesordförandens uppgift att sammanfatta vad man beslutat/kommit fram till, där missade jag flera gånger. En av dom bästa ordförandena jag hört i aktion här på ön är ordföranden för Västanfjärds byaråd. Hennes möten är det verkligen ett nöje att följa.
Tebesök
Den här veckan blev tebesöket också ”fel” dag. Så är det med strängt upptagna pensionärer. Men det gick faktiskt lika bra. Teet gick åt och samtalet löpte lika smidigt som det brukar.
Mias sista farväl
Innan det fanns plats att lägga ner stolsmattan i tvättkorgen låg den ovanpå ett tag. Hon passade då på att markera att den verkligen är hennes och ingen annans. 🙂
26.5 – Från ödla till bloggläsare
Ödlan har hittats, ett minne har dykt upp, jag har uppträtt i bikini, postat föreningsbreven, har fått tröst och en ny bloggläsare.
Ödlan hittad
I måndags slarvade jag bort en liten ödla som Mia hade släppt ner i min crocs-doja. Jag hade för avsikt att släppa ut den i frihet, men innan jag verkställde planen hade den rymt och fanns ingenstans att hitta.
Igår förmiddag fick Mia först syn på den, sen jag. Den hade tydligen bott under köksspisen men hade tröttnat på sin trista tillflyktsort. Snabbt som ögat fångade jag den innan Mia hann få tag på den, bar ut den och släppte den bland rhododendronkvistarna. 1-0 till matte (den här gången).
Ett minne
När jag rotade i skoputslådan härom dagen fick jag syn på en välbekant logo. SIF stod det på en vit burk som innehöll snabbputs. Den lilla plastburken som jag antagligen fick på nån facklig kurs tog mig tillbaka till mitten av 1990-talet.
På min dåvarande arbetsplats beslöt personalen under rådande turbulens att bilda en egen SIF-klubb och valde mig till ordförande för den. Att mina kolleger hade det förtroendet för mig värmer än.
Hos arbetsgivaren blev jag förstås mindre populär och uppfattades som ytterst besvärlig när jag framförde personalens synpunkter och önskemål. Sen började förhandlingarna.
Tänk vad en liten plastburk kan åstadkomma. 🙂
Uppträtt i bikini
Igår var det utan tvekan bikiniväder. Numera försöker jag låta bli att visa mig i en sån, men gav efter för frestelsen. Med tanke på min lugna omgivning och inga aviserade besök räknade jag med att inte bli sedd.
Där räknade jag fel. När jag var på väg upp till vedlidret för att hämta en pryl kom sommargrannen farande uppför backen. Det var bara att lyfta handen till hälsning och se glad ut.
Det ville sig inte bättre än att jag blev upptäckt en gång till. Medan jag var nere i stranden hörde jag en traktor köra upp och stanna motorn. Några ögonblick senare hörde jag nån som visslade och förstod att jag hade besök så jag knallade upp. ”Vägmästaren” hade ett ärende.
Eftersom jag behövde konsultera väglagets pärminnehåll passade jag på att dölja mina ”kärlekshandtag” i ett skylande plagg när jag hämtade pärmen.
Postat föreningsbreven
Igår skrev jag ut 72 föreningsbrev som jag kuverterade och klistrade porto på i bersån. På Udden är arbetsplatsen (nästan) valfri. Idag postade jag kuverten så nu är jag ledig från föreningsuppdrag ett tag.
Fått tröst
Nån bänk av stockpanel bidde det nu inte. Varu-Tjänsts leverantör hade ingen sån panel fick jag besked om idag. När jag lät Trollkarlen få höra det tråkiga beskedet fick jag genast tröst. ”Jag ska fixa en designad bänk till dig” lovade han. En del vänner är värda sin vikt i guld.
Ny bloggläsare
Idag hade jag en ny kommentar på Om bloggen-sidan (här i förkortad version): ”Sökte på pink kisses o hamnade här. Blev lite överrumplad av dina skrivelser o fina foton … Tack för en fin stund med dina upplevelser o funderingar, du skriver bra. Hälsningar Ingbritt”
Jag kunde först inte fatta hur ”pink kisses” kunde leda till min blogg, men efter kontrollsökning på bloggen ramlade 10-centaren ner. Den 23.5.2014 skrev jag ett inlägg där pink kisses nämndes. Tack vare just det inlägget har jag alltså fått en ny bloggläsare. Sånt blir man glad av. 🙂
Gammal är äldst
Alla Uddens äppelträd är äldre än jag, men det största och äldsta är förmodligen dubbelt så gammalt eller kanske äldre? Just nu är det helt översållat av blommor. När man går förbi kan man inte undgå att känna den ljuva doften och höra surret från alla insekter som förser sig från det dignande matbordet. 🙂
24.5 – Från det ena till det andra
Värmen tilltar, jag har fått hjälp, hittat nygammal information, haft besök och ägnat mig åt persedelbyte och ‑vård.
Värmen tilltar
Igår kl 12 visade termometern 18,1°, idag samma tid 20,4°. Det verkar som om den tidiga våren har övergått i tidig sommar. Men väderkontoret kan vara lite lurigt så det är bäst att inte ropa hej.
Fått hjälp
Mitt förslag om att skriva väglagets årsmöteskallelse på två språk vann gehör av ordföranden. Problemet var bara att jag kände mig osäker på vissa ord och formuleringar så jag frågade vår verksamhetsgranskarsuppleant om hon ville kontrolläsa.
Det gjorde hon och hade som väntat hittat en del fel. Vi kom överens om att jag skulle hämta det rättade exemplaret igår och om jag kom vid tre skulle jag få kaffe meddelade hon.
Det vankades inte bara kaffe utan också nybakad rabarberpaj som vi lät oss väl smaka innan vi tog i tu med det egentliga ärendet. Att förena nytta med nöje gillar jag.
Hittat nygammal information
Igår åt jag en glass utanför butiken i Kärra och gick runt husknuten för att beundra havsutsikten medan jag åt den. På en informationstavla som hänger på husgaveln fick jag en högst oväntad upplysning.
Förutom att berätta om skeppsbyggandet i början av 1900-talet fanns också en lista med aktieägare i Dragsfjärds nya varv Ab 1927. Några av namnen var bekanta och i all synnerhet ett: Einar Bergström, min fosterfar, var också delägare i varvet med tre aktier.
Tänk att det har jag aldrig hört talas om tidigare… Fast det är kanske inte så konstigt med tanke på att det var aktuellt 25 år innan jag föddes.
Haft besök
Idag dukades ”stående bord” i köket vid tolvsnåret. En halv timme senare dök dagens besökare upp ”beväpnade” med en jättefin knallröd pelargon. Grisen/Tvillingen hade med sig en Drake som gärna ville se hur jag bor. Vi har bara träffats hos Grisen tidigare några gånger.
När vi hade brett våra smörgåsar och fått innehåll i muggarna gick vi förstås ut och satte oss i bersån i det fina vädret. På en dryg timme hann vi med guidad tur på tomten och att dryfta allt från gamla hus till kosttillskott.
Persedelbyte och ‑vård
Med tanke på bikinivädret kändes det påkallat att byta ut vinterkläderna till sommardito. Efter en dryg timmes travande upp och ner från vinden var bytet verkställt.
Lika påkallat var att plocka undan vinterskodonen bestämde jag. Sagt och gjort. Jag behövde också putsa mina favoritskor. Sen en tid tillbaka var den svarta färgen bortsliten fram på tårna.
Skoputs och ‑borstar förvaras inte alls där man kunde tro, utan i ett överskåp i köket. Dom verktygen har inte varit i användning sen 2007 kom jag fram till så det var hög tid. Förr i världen var jag jättenoga med att putsa skorna, men när man bor på landet använder man ju inte pumps eller finare promenadskor så ofta.
Skorna blev som nya när jag äntligen hade bestämt mig för vilken borste jag skulle använda för slutfinishen. Det visade sig nämligen att ingen av skoborstarna var avsedd för svart skokräm. Grå, vinröd, blå eller brun hade jag att välja mellan. Det fick bli den bruna och det gick alltså bra. 🙂
Blominredning
Så där, då var trappan blominredd. I år hade jag gjort en lista på de växter jag behövde annars hade jag förköpt mig igen som i fjol. Det är jättefarligt att besöka Tallbo trädgård!
När jag hörde slutsumman på inköpen konstaterade jag förnöjt att jag klarade mig under hundralappen. ”Jamen du får gärna gå runt ett varv till” tyckte ägaren. 😀
22.5 – Onyttig(t)
Drivbänken har fått ny ägare, jag har haft en onyttig dag, ett historiskt besök och gjort mig osams.
Ny ägare
Igår eftermiddag hämtade den nya ägaren sin drivbänk. Eftersom min odlingslusta verkar vara kurerad för gott, ringde jag för några dar sen till Trollkarlen för att höra om han ville ”ärva” drivbänken och det ville han gärna. Bra att den fick ett nytt hem där den kommer till användning. 🙂
Onyttig dag
Idag hade jag inga åtaganden (utom att ringa ett viktigt samtal), inga tider att passa, ingenstans att åka i väg till – en helt fri och onyttig dag – suveränt! Fri att njuta av solen, fågelkonserterna och fruktträdens blomprakt.
Det där var ju en sanning med modifikation. Jag väntade faktiskt besök. Medan jag väntade roade jag mig med att avbilda blommorna på vildäppelträdet och plommonträden. I år tror jag dom gör nytt blomrekord.
Historiskt besök
Jag hade givetvis förberett besöket. Solparasollet stod uppspänt och bordet var dukat i bersån. Också idag fick vi njuta av det fantastiska sommar-vårvädret.
Enligt kamerans tidtagning inträdde Vik Husse på Udden kl 11:44 (jag passade på att smygfotografera ankomsten). Och tidpunkten var ju en timme fel ser jag nu… Kameran är kvar på vintertid. Det ska jag genast ändra på.
Timmarna rann i väg medan vi konsumerade snabba kolhydrater och pratade om hackspettar, husdjur och människors dumhet. Det senare är ett ofta återkommande ämne men blir nog aldrig färdigbehandlat. På slutet kom vi in på namn, bl a Eugen, och då var Eugen Waldemar Schauman nära till hands.
Bland alla andra rariteter på Udden finns ett vykort med bild på herr Schauman. Kortet är skrivet i Sjundeå 1906 av fostermors faster och adresserat till fostermors mamma (som är min mormorsmor), Berta Eriksson.
Ingendera av oss var så där väldigt insatt i herr Schaumans livshistoria förutom att han tog kål på den ryska guvernören Bobrikov i Finland. Efter lite googlande blev vi klart mer upplysta och kunde konstatera att herr Schaumann begick självmord (29 år gammal) två år innan kortet skickades.
På kortets framsida har fostermor skrivit ”Bobrikoff guvernör i Finland. Landsplågare nr 1. Sköt general Bobrikoff och sedan sig själv för att han visste hur han skulle bli torterad.” Fastern har nedanför bilden skrivit: ”Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar. Dignar i kamp för ditt land och för din stad och ditt hem”. Dagens besök blev alltså mer historiskt än vanligt.
Gjort mig osams
Sedan tedrickaren lämnat oss övergick jag till att bli osams med små ljusgula varelser, ”eitergaddor” på vår lokala dialekt, men ”pissismyror” är kanske vanligare numera. I min iver att rycka bort ogräs råkade jag nämligen rubba deras bon på ett par ställen.
Antingen hade jag tur eller så var dom på bättre humör än vanligt för ingen stack mig även om dom förstås blev väldigt upprörda över intrånget. Det tackar jag varmt för, den svedan känns minsann!
21.5 – Inne och ute i majsolens sken
Jag har tillbringat mesta tiden vid datorn dom senaste dagarna känns det som. Men det finns ju en del undantag.
16.5
Efter 50,5 mm regn på två dygn(!) var solen tillbaka. Jag designade ett visitkort och skrev kallelse till väglagets årsmöte på svenska och finska. Efter det lite hushållsgöromål som omväxling.
17.5
Jag hämtade mat hos Kerstin, levererade Mao-boken till sin nya ägare och fixade annonser till hembygdsföreningens Öppet hus-dag + en FB-sida. Sök på Dragsfjärds hembygdsförening när du har loggat in så hittar du sidan. Än så länge syns den inte när man googlar.
Som avslutning på dagen tittade herr och fru grannen in på en snabbvisit.
18.5
Gräset på ”paradsidan” av tomten blev markant kortare, sen mat och i väg på ett par timmars kurs i Lov och tillstånd (för föreningar) som hölls i Dalsbruk.
Där träffade jag f ö en ungdomsbekant som inte alls kom i håg mig. Vi sågs senast i slutet av 60‑ eller början av 70-talet så jag förstår honom. ”Hur kommer det sig att du minns mig då?” undrade han. ”Du var ju stilig redan då” svarade jag. Han återgäldade chevalereskt komplimangen. 🙂
19.5
Ambitionen var att klippa gräset på resten av tomten, men när jag hade städat klart efter föregående dags övningar var det snart dags (efter en liten fototur på tomten) att bege sig till hembygdsföreningens extra ordinarie årsmöte och efterföljande konstituerande styrelsemöte.
Jag hade tidigare meddelat att jag med tanke på alla mina åtaganden föredrog att vara ersättare som jag ursprungligen tillfrågats om. Den lilla passusen hade inte alls gått hem tydligen. Jag blev invald som ordinarie ledamot och utsedd till sekreterare. Ur askan i elden således.
Jag kunde givetvis ha protesterat, men egentligen tycker jag ju att styrelsen är ett trevligt litet sällskap och jag känner att jag har en hel del mer att lära om min hembygd som har anor sen sten‑ och bronsåldern. Samarbetet ser också ut att fungera bra.
20.5
Mötena innebar givetvis protokollskrivning och distribution. Jag fortsatte med en kontaktlista för föreningens alla funktionärer, skrev en fullmakt till kassören, redigerade föreningsbrevet som ska skickas snarast möjligt och skrev ut 50 ex av föreningens nydesignade infoblad.
Efter att ha hastat i väg för att köpa tidningen med veckans teveprogram drog jag i gång stora gräsklipparen och klippte ”andra halvan”. Det gick snabbare än jag hade väntat mig.
Som avslutning på dagen lyssnade jag på 22-nyheterna på teve medan jag vek infobladen till önskat format och därefter packade jag ner grejerna jag skulle ha med mig idag.
21.5
Ca 10:15 hämtade jag upp föreningsordföranden och fick på vägen till Dragegården order om att stanna till vid Björknäs trädgård för att hämta utlovade lotterivinster i ätbar form. Styrelsen hade kommit överens om att träffas 10:30, men när vi kom fram var nästan alla andra redan på plats.
Halv tolv var vi klara med alla förberedelser. Flaggan var hissad, dasset upplåst, lotterivinsterna numrerade, kaffet under bryggning och bänkar utradade på gräsmattan. Prick tolv anlände våra musikanter och så småningom anlände våra ”gäster”.
Dom blev inte så många att det uppstod kö till kaffeförsäljningen, men tillräckligt många för att göra vårt arbete mödan värd tycker jag. En ny medlem fick vi också. 🙂
Äntligen!
Äntligen är allt gräs klippt på Udden! Utom i ”djungeln” på västra sidan förstås. 😀
Hur gick det?
2004 fick jag syn på de s k millenniemålen i nåt sammanhang. Ambitionen var att åtgärda åtta konkreta punkter till 2015 (se bilden).
Målen var högt ställda och har inte uppfyllts, men arbetet fortsätter. På sajten http://www.millenniemalen.nu/malen-2/ kan du se hur långt man har nått och hur arbetet fortskrider. Målen är alltså inte glömda.
Uddmors betraktelser 