Ödlan har hittats, ett minne har dykt upp, jag har uppträtt i bikini, postat föreningsbreven, har fått tröst och en ny bloggläsare.

Ödlan hittad
I måndags slarvade jag bort en liten ödla som Mia hade släppt ner i min crocs-doja. Jag hade för avsikt att släppa ut den i frihet, men innan jag verkställde planen hade den rymt och fanns ingenstans att hitta.

Igår förmiddag fick Mia först syn på den, sen jag. Den hade tydligen bott under köksspisen men hade tröttnat på sin trista tillflyktsort. Snabbt som ögat fångade jag den innan Mia hann få tag på den, bar ut den och släppte den bland rhododendronkvistarna. 1-0 till matte (den här gången).

Ett minne
När jag rotade i skoputslådan härom dagen fick jag syn på en välbekant logo. SIF stod det på en vit burk som innehöll snabb­puts. Den lilla plastburken som jag antagligen fick på nån facklig kurs tog mig tillbaka till mitten av 1990-talet.

På min dåvarande arbetsplats beslöt personalen under rådande turbulens att bilda en egen SIF-klubb och valde mig till ordförande för den. Att mina kolleger hade det förtroendet för mig värmer än.

Hos ar­bets­givaren blev jag förstås mindre populär och uppfattades som ytterst besvärlig när jag framförde personalens synpunkter och önskemål. Sen började förhandlingarna.

Tänk vad en liten plastburk kan åstadkomma. 🙂

Uppträtt i bikini
Igår var det utan tvekan bikiniväder. Numera försöker jag låta bli att visa mig i en sån, men gav efter för frestelsen. Med tanke på min lugna omgivning och inga aviserade besök räknade jag med att inte bli sedd.

Där räknade jag fel. När jag var på väg upp till vedlidret för att hämta en pryl kom sommargrannen farande uppför backen. Det var bara att lyfta handen till hälsning och se glad ut.

Det ville sig inte bättre än att jag blev upptäckt en gång till. Medan jag var nere i stranden hörde jag en traktor köra upp och stanna motorn. Några ögonblick senare hörde jag nån som visslade och förstod att jag hade besök så jag knallade upp. ”Vägmästaren” hade ett ärende.

Eftersom jag behövde konsultera väglagets pärminnehåll passade jag på att dölja mina ”kär­leks­hand­tag” i ett skylande plagg när jag hämtade pärmen.

Postat föreningsbreven
Igår skrev jag ut 72 föreningsbrev som jag kuverterade och klistrade porto på i bersån. På Udden är arbetsplatsen (nästan) valfri. Idag postade jag kuverten så nu är jag ledig från föreningsuppdrag ett tag.

Fått tröst
Nån bänk av stockpanel bidde det nu inte. Varu-Tjänsts leverantör hade ingen sån panel fick jag besked om idag. När jag lät Trollkarlen få höra det tråkiga beskedet fick jag genast tröst. ”Jag ska fixa en designad bänk till dig” lovade han. En del vänner är värda sin vikt i guld.

Ny bloggläsare
Idag hade jag en ny kommentar på Om bloggen-sidan (här i förkortad version): ”Sökte på pink kisses o hamnade här. Blev lite över­rumplad av dina skrivelser o fina foton … Tack för en fin stund med dina upplevelser o funderingar, du skriver bra. Hälsningar Ingbritt”

Jag kunde först inte fatta hur ”pink kisses” kunde leda till min blogg, men efter kontrollsökning på bloggen ramlade 10-centaren ner. Den 23.5.2014 skrev jag ett inlägg där pink kisses nämndes. Tack vare just det inlägget har jag alltså fått en ny bloggläsare. Sånt blir man glad av. 🙂