19.3 – Från slaskfat till ödlor

Slaskfatet är uppgraderat, jag har fått ett modellerbjudande och strandröjningen är avslutad. Husse har varit i arbetstagen och fått plättar. Mia har hittat ödlor.

Slaskfatet uppgraderat
För ett bra tag sen undrade Husse varför jag inte använder ett slaskämbar i stället för det fulla fatet som jag balanserar med när det ska tömmas? Det var ju en himla bra fråga som jag inte hade nåt svar på. Att jag inte har tänkt på det tidigare, jag som är så fiffig (ibland)?

Sen dess har det spygröna slaskfatet uppgraderats till ett marinblått ämbar och töm­nin­gen har under­lättats betydligt. Dessutom rymmer det mer än fatet så det har blivit glesare mellan tömningarna.

Modellerbjudande
I onsdags blev jag hejdad utanför Räpylä i Dalsbruk av en man som undrade vad jag har för mig lördagen den 25.3? ”Då har jag besök” svarade jag och frågade vad det gällde.

Mannens fru skulle ordna en modevisning den dagen och behövde modeller. Jag skulle passa bra för uppdraget tyckte han. Egot sträckte förtjust på sig, men förnuftet segrade så jag avböjde hövligt(!) men bestämt. ”Kom om du kan på lördag kl 10” tyckte mannen.

Strandröjningen avslutad
Igår hördes ljudet av en motorsåg på tomten igen. Nu hade turen kommit till dom gamla syre­ner­na som har kamouflerat dasset och komposthögen. Mina grannar på udden mittemot har således full koll på när jag sitter på dass i fortsättningen. 😀

Idag avhämtades grävmaskinen som f n har fullgjort sitt uppdrag. Resten blir längre fram i vår. Därmed är den hett efterlängtade strand­röj­ningen avslutad och dom gamla syre­ner­na har fått chansen att skjuta nya skott. På min in­rådan kapades dom nämligen inte längs med fotknölarna utan har kvar en del av stammen.

Husse i arbetstagen
I fredags eftermiddag återvände Husse till Udden och blev förstås varmt välkomnad av båda sina damer. Dagen till ära var huset nystädat, så han kände inte riktigt igen sig först men vande sig snart. 😀

Både igår och idag har han klätt sig i arbetskläder, greppat ”vesurin” (lövhackan) och gett sig av till slänten på husets västra sida. Bland allt ris efter röjningen ligger också kvistar som är grova nog att använda till ved som vi vill ta rätt på.

Fått plättar
Både Husse och jag gillar plättar. Vem gör inte det förresten? Med mig i flytten hade jag en plätt­panna men jag var osäker på var den höll till när vi pratade om plättar.

Medan Husse var ute och jobbade letade jag rätt på den. Den låg (helt logiskt) på samma ställe som gjutjärnsgrytan och stekpannorna så det var fort gjort. När han kom in frågade jag om han ville ha plättar till dessert efter dagens middag? Det ville han. Jag också.

Söndagsmiddagen avslutades alltså med plättar stekta på köksspisen och givetvis serverade med sylt, respektive strösocker och vispad grädde till. Mums. Förra gången jag stekte plättar var nån gång på 90-talet tror jag, men dom gamla takterna sitter tydligen i fortfarande. 🙂

Mia har hittat ödlor
Av allt att döma har ödlorna vaknat. I torsdags kom Mia in i verandan med den första ödlan jag har sett i år. Ett par timmar senare kom hon in med en till.

Dess värre var deras öde beseglat. Båda hamnade i hennes mage utan pardon.
(Bilden är från sommaren 2012)

26.5 – Från ödla till bloggläsare

Ödlan har hittats, ett minne har dykt upp, jag har uppträtt i bikini, postat föreningsbreven, har fått tröst och en ny bloggläsare.

ÖdlaÖdlan hittad
I måndags slarvade jag bort en liten ödla som Mia hade släppt ner i min crocs-doja. Jag hade för avsikt att släppa ut den i frihet, men innan jag verkställde planen hade den rymt och fanns ingenstans att hitta.

Igår förmiddag fick Mia först syn på den, sen jag. Den hade tydligen bott under köksspisen men hade tröttnat på sin trista tillflyktsort. Snabbt som ögat fångade jag den innan Mia hann få tag på den, bar ut den och släppte den bland rhododendronkvistarna. 1-0 till matte (den här gången).

Ett minne
När jag rotade i skoputslådan härom dagen fick jag syn på en välbekant logo. SIF stod det på en vit burk som innehöll snabb­puts. Den lilla plastburken som jag antagligen fick på nån facklig kurs tog mig tillbaka till mitten av 1990-talet.

SIFPå min dåvarande arbetsplats beslöt personalen under rådande turbulens att bilda en egen SIF-klubb och valde mig till ordförande för den. Att mina kolleger hade det förtroendet för mig värmer än.

Hos ar­bets­givaren blev jag förstås mindre populär och uppfattades som ytterst besvärlig när jag framförde personalens synpunkter och önskemål. Sen började förhandlingarna.

Tänk vad en liten plastburk kan åstadkomma. 🙂

Uppträtt i bikini
Igår var det utan tvekan bikiniväder. Numera försöker jag låta bli att visa mig i en sån, men gav efter för frestelsen. Med tanke på min lugna omgivning och inga aviserade besök räknade jag med att inte bli sedd.

BikiniDär räknade jag fel. När jag var på väg upp till vedlidret för att hämta en pryl kom sommargrannen farande uppför backen. Det var bara att lyfta handen till hälsning och se glad ut.

Det ville sig inte bättre än att jag blev upptäckt en gång till. Medan jag var nere i stranden hörde jag en traktor köra upp och stanna motorn. Några ögonblick senare hörde jag nån som visslade och förstod att jag hade besök så jag knallade upp. ”Vägmästaren” hade ett ärende.

Eftersom jag behövde konsultera väglagets pärminnehåll passade jag på att dölja mina ”kär­leks­hand­tag” i ett skylande plagg när jag hämtade pärmen.

Postat föreningsbreven
Igår skrev jag ut 72 föreningsbrev som jag kuverterade och klistrade porto på i bersån. På Udden är arbetsplatsen (nästan) valfri. Idag postade jag kuverten så nu är jag ledig från föreningsuppdrag ett tag.

Fått tröst
Nån bänk av stockpanel bidde det nu inte. Varu-Tjänsts leverantör hade ingen sån panel fick jag besked om idag. När jag lät Trollkarlen få höra det tråkiga beskedet fick jag genast tröst. ”Jag ska fixa en designad bänk till dig” lovade han. En del vänner är värda sin vikt i guld.

Pink kissesNy bloggläsare
Idag hade jag en ny kommentar på Om bloggen-sidan (här i förkortad version): ”Sökte på pink kisses o hamnade här. Blev lite över­rumplad av dina skrivelser o fina foton … Tack för en fin stund med dina upplevelser o funderingar, du skriver bra. Hälsningar Ingbritt

Jag kunde först inte fatta hur ”pink kisses” kunde leda till min blogg, men efter kontrollsökning på bloggen ramlade 10-centaren ner. Den 23.5.2014 skrev jag ett inlägg där pink kisses nämndes. Tack vare just det inlägget har jag alltså fått en ny bloggläsare. Sånt blir man glad av. 🙂