17.7 – Vass, syrener och hundbesök

Jag har agerat ”hamnsjåare”, gjort en obehaglig bekantskap och ägnat mig åt sisyfos-arbete. Mia har uppträtt hotfullt.

Hamnsjåare
Igår bestämde jag att min ”hamngäst” skulle få det lättare att dra upp sin båt i höst. Hittills har hon varit tvungen att ta sig igenom en mur av vass.

KanalAtt röja vass en solig sommardag innebär att man blir villebråd för allsköns insekter som biter och sticker, men det går ju inte gärna att vara klädd i annat än baddräkt då man står i vatten. På fötterna hade jag som vanligt sommar-Croqsen för att inte sjunka alltför långt ner i leran.

Jag har ingen aning om hur länge jag höll på, men till slut hade jag fixat en lagom bred kanal och beslöt ta en simtur som avslutning. Jag var ju redan våt om ändan efter vassröjningen.

Obehaglig bekantskap
När jag tog mig upp för badstegen gjorde jag en obehaglig bekantskap. På utsidan av låret hade en  igel sugit sig fast. Urk. Det har aldrig hänt tidigare även om jag har stött på svarta iglar i strandkanten.

Det var förstås en fullkomligt harmlös varelse, men iglar tillhör definitivt inte mina favoriter! Förutom utseendet är det deras rörelsesätt som får mig att känna obehag. Snabbt som ögat tog jag loss den och släppte ner den i vattnet. På mig skulle den då inte hålla till!

När jag kom upp från stranden var jag tvungen att spegla mig från alla håll och kanter för att kolla om jag hade några fler på mig men det hade jag lyckligtvis inte.

Sisyfos-arbete
Både vass och syrener är överlevnadskonstnärer. Fast om dom inte får tillräckligt med ljus vantrivs dom har jag konstaterat. Jag har lekt med tanken att dra presenning över vassen så den inte får nåt ljus, men då är det ju många andra organismer som också drabbas.

Att hålla efter vass och syrener är därför ett sisyfos-arbete – det tar aldrig slut. På Udden finns det gott om syrener som försöker breda ut sig så fort dom kan. Det vill bondrosorna också göra, vilket fått till följd att strandstigen har blivit så smal att man knappt kunde ta sig fram.

Idag blev det ändring på det. Raden med syrener närmast stigen klippte jag ner helt, utstickande kvistar och nya skott från bondrosen fick också stryka på foten. Men om ett par år får jag göra om alltihop igen.

Strandstigen

Mia är argMia har uppträtt hotfullt
På väg upp från stranden igår mötte jag en okänd jycke och hamngästen själv, dvs sommargrannen psykologen. Efter dom kom Mia, låg i ryggen, med rest ragg, öronen tätt mot huvudet och svansen ut­spär­rad som en flaskborste. Hon morrade dovt hörde jag.

Hunden såg sig oroligt om. Det var högst uppenbart att hon inte kände sig välkommen men brydde sig inte desto mer. Jag följde med sällskapet till stranden och Mia gick bred­vid mig, antagligen över­tygad om att jag skulle skydda henne vid behov.

Mia är arg 2För att undvika eventuella sammandrabbningar tog jag Mia i famn när vi gick upp tillbaka. Hunden gjorde inga som helst ansatser till närmande, men jag litade inte på att Mia skulle låta bli att för­svara reviret.

Hon väste och morrade hela vägen med klorna i min arm medan hon stint bevakade hunden som kom bakom oss, men fann sig i att bli buren. Vi stannade vid trappan så avståndet till hunden ökade snabbt i och med att som­mar­grannen gick vidare. Därmed var hotet avvärjt och friden återställd. 🙂

17.10 – Från väder till misstag

Det är kylslaget, jag väntar på besked, har fått fler invigningspresenter, haft tebesök och rättat till mina misstag.

Kylslaget
I morse spärrade jag upp ögonen när jag läste av termometern: -2,6°! Det hade jag inte riktigt väntat mig. Det var minst sagt kylslaget att hämta tidningen i morgonrocken. Det är dags att börja vänja sig vid kompletterande klädsel.

PlåtskadadVäntar på besked
Igår strax före klockan ett parkerade jag hos killen som lovat ge Silverpilen en ”bo­tox­be­hand­ling”. Min skjuts var redan på plats – den rara och hjälpsamma Oxen/Tvillingen ställde upp som privat­chaufför så jag slapp ta taxi hem.

Jag erbjöd plåtkillen att ha kvar bilen över helgen men det behövdes inte, ”du får den i morgon” sa han. ”Jag ringer när den är klar att hämta.” Nu är det snart kväll och än har jag inte hört nåt, så antingen jobbar han övertid eller så blir det först i morgon. Jag har i vilket fall befriat Oxen från hämtningsskjutsen som han hyggligt nog var villig att också ställa upp på.

Fler invigningspresenter
Igår kväll höll väglaget årets sista styrelsemöte på Udden. Först kom ordföranden med ett paket kaffe som frun hade skickat som försenad (skorstens)invigningspresent. Han bad om ursäkt och förklarade varför dom inte hade haft möjlighet att delta när det begav sig, men jag tröstade honom med att skorstenen finns kvar ett bra tag framöver så det är aldrig för sent att inviga den.

TärveDärnäst kom Oxen/Tvillingen med en låda ”tärve” eller töre som jag idag har lärt mig att det heter på korrekt svenska. Diskussion om ordet uppstod då ordföranden kom för att skriva under protokollet. Vid hemkomsten hade han konsulterat Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) som jämfört med Ord­listan (SAOL) är mer omfattande och dessutom beskriver ordens historik.

På fornsvenska användes ordet tyrve, vilket liknar och kan förklara vårt dialektala ord. Ordet töre används dock sedan 1600-talet enligt SAOB. Så då vet vi det.

Töret var lika uppskattat som ”korven” med näver jag fick vid invigningen. Bästa sätten att snabbt få fyr i spisen och kakelugnen. Tack igen!

Tebesök
Vid elvasnåret i förmiddags ringde planktonexperten och undrade om jag var hemma idag? Hon befann sig i Kasnäs och tänkte sig titta in en stund. Självfallet var jag hemma. Dels hade jag inget fordon och dels behövde jag skriva protokoll.

Jag hann precis skriva klart innan hon dök upp, perfekt tajmat. Verbet tajma och substantiven tajmning/tajming är numera godkända svenska ord i SAOL. Bara så ni vet att jag vet.

Hon blev serverad te och resterna av kaffebrödet från gårdagens möte (jodå, vi dricker kaffe och sladdrar lite också på våra möten) medan vi bland mycket annat pratade om våra förfäder och hur det kommer sig att man känner på sig om ett ställe är trivsamt eller inte. För en gångs skull andra samtalsämnen än vattenlevande organismer. 🙂

MisstagRättat till misstag
I övrigt har jag haft fullt upp med att rätta till mina misstag. Det första och viktigaste var att rätta till en felaktigt debiterad vägavgift. Och i samband med rättelsen gjorde jag ett nytt misstag – jag glömde bifoga filen som hörde till. Suck.

En annan groda var det förnämliga ordet jag använde i inlägget den 14.10. Det var felstavat. Tack vare den språkliga diskussionen med ordföranden fick jag klart för mig att ordet är sisyfos efter den grekiske kungen och inget annat, så det kommenterade jag och uppdaterade på bloggen.

Tja, sen var det ju faktiskt inte fler misstag att rätta till just idag. Men i morgon kommer det väl nya friska kan jag tänka mig. 😀