30.7 – Trångt på diskbänken och bersåslitage


Jag har träffat en favoritkille, ”turistat”, ätit glass i bersån, sågat, fått en ätbar present, umgåtts under parasollet och mints vådliga äventyr.

TanktömmareFavoritkille
Strax innan jag skulle ge mig av på uppköp i torsdags dök en av mina favoritkillar upp. Det var dags att tömma av­lopps­tanken. Det är en social kille med snitsig humor. Just innan han kom hade det börjat regna så hans in­ledande hälsning var: ”Tänk att det alltid ska regna!”. Den fick mig att skratta gott. En bra början på dagen. 🙂

Turistat
Regnet höll i sig medan jag gjorde mina uppköp i Dalsbruk så jag bestämde att jag var arbetsfriad och beslöt vara turist ett tag. Kaffe med tilltugg i Rosala handelsbods café passade utmärkt eftersom jag ändå hade ärende dit.

På övervåningen fick jag mig en dos konst samtidigt som jag drack mitt kaffe. Perfekt att kombinera servering med konstutställning tycker jag.

Glass i bersån
Vid lunchtid igår kom sommargrannen psykologen och hennes charmiga barnbarn tillbaka från sin simtur på Hästholmen medan jag hängde tvätt. Jag erbjöd sällskapet te och glass i bersån, vilket fick barn­barnet att utbrista: ”Jag tycker inte om te.” Klart besked.

Gästerna fick vänta tills jag hade hängt klart, sen bänkade vi oss i bersån och njöt av det varma vädret och den kalla glassen. På mormors uppmaning följde barnbarnet med mig in i köket för att få påfyllning på glassen. När han såg min välfyllda diskbänk undrade han: ”Diskar du aldrig?”.

”Jo, en gång i månaden” svarade jag. ”Hemma diskar vi varje dag” upplyste han mig om. ”Jag sparar på vatten” replikerade jag. Därmed lät han sig nöja men jag förstår ju att han kommer att tala om för sin mamma att det finns en tant som diskar bara en gång per månad. 😀

SyrenvedSågat
När gästerna hade gått gjorde jag slut på sista målfärgen och ställde undan alla målburkar och ‑prylar innan jag greppade motorsågen för att ta ner en gammal syren vid dasset. Dels drösar den av sig på dasstaket och dels var den alltid i vägen när jag skulle förbi med skottkärran. Nu är det slut på det.

På köpet fick jag några vackra klabbar. Trots att jag har handskats med syrener i bra många år har jag inte tidigare noterat att syrener har ett par lila årsringar i stammen. Undrar hur det kommer sig?

Ätbar present
Som avslutning på dagen tog jag mig ett dopp i det ljumma vattnet. Under tiden hade jag fått ett SMS. Min granne på andra sidan viken erbjöd sig att komma över med några nyskördade gurkor. Det kunde jag ju inte tacka nej till så jag svarade att hon var välkommen.

Förutom gurkorna hade hon med sig en squash så hon gjorde sig utan tvekan förtjänt av kaffe i ber­sån. Innan vi hade pratat färdigt hade solen hunnit gömma sig bakom trädtopparna och det började kännas småkyligt, men det var en trevlig avslutning på dagen.

TrappanUmgåtts under parasollet
Idag blev det mer bersåslitage. En stund innan Vik Husse dök upp kom en regn­skur och fler hotande moln syntes på himlen så jag dukade på trappan.

När jag hade hällt upp tevatten och kaffe anslöt sig Råttan/Väduren till sällskapet. Jag som trodde att hon redan åkt tillbaka västerut!

En glad och välkommen överraskning således. Lagom till hennes ankomst försvann dom mörka mol­nen så vi flyttade till bersån och jag spände upp parasollet. Det var helt plötsligt strålande sol.

Mints vådliga äventyr
Efter att Vik Husse hade lämnat oss fyllde vi på konjaksglasen och hängav oss åt gamla gemen­samma minnen. Först från Helsingfors. ”Kommer du ihåg när vi gick på Drumsö bro och liftade med en ambu­lans?” frågade Råttan. Självklart minns man sånt. Enda gången jag har åkt ambulans.

Sen fortsatte vi med diverse hågkomster från tiden i Stockholm. Fast det visade sig att vi hade vissa svårigheter att minnas namnen på våra kavaljerer efter alla dessa år… Men det må man förlåta oss, vi kom ju i alla fall i håg att dom hade figurerat och i en del fall också hur dom såg ut. Så småningom konsta­te­ra­de vi att vi haft tur som inte råkat illa ut på våra vådliga äventyr.

Därmed förlöpte ytterligare en trevlig eftermiddag i trevligt sällskap. 🙂

3 thoughts on “30.7 – Trångt på diskbänken och bersåslitage

  1. Heh!
    Skrattade gott. Tror vi skall införa diskning en gång i månaden hos oss också 🙂
    Syren är ett jättevackert träslag. Själv har jag inte snickrat i syren, men min svåger och svärfar har arbetat med mindre vanliga träslag, och syren är bland de vackraste.
    Härligt med kaffe i bersån. skulle vara fint med en sån. En syrenberså, som Pettson och Findus satt och åt pannkakstårta i.

    Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.