16.5 – Hälsningsdag, ärtsoppa och stilpoäng

Nackhåren har rest sig, vi har kockat, smörjt kråsen och avtackat. Mia har fått en present.

Nackhåren har rest sig
I torsdags reste sig nackhåren igen då jag läste Annonsbladet. Har du nånsin hört talas om Morsdag? Det måste ju vara en dag när man morsar mer än vanligt? I samtliga annonser gjorde man reklam för häls­nings­da­gen. Jag trodde alla – i synnerhet proffsskribenter! – visste att vi firar Mors dag och inget annat?

I konsekvensens namn frågar jag mig vad Farsdag då innebär? Dagen då man roar sig med nåt farsartat? Usch och fy, tycker den självutnämnda språkpolisen. 😦

Kockat
I fredags morse kl 9.30(!) var ärtsoppan färdigkokad. Husse hade på torsdagen tagit en omväg på väg från stan för att köpa rökta ben som verkligen satte fin touche på soppan.

På kvällen la vi ut nät och fick mera fisk, bl a en liten gädda och en sutare. Gäddan beslöt vi lägga in  enligt ett recept som Husse hade fått och sutaren föreslog han att vi skulle röka.

Sagt och gjort. Sutaren lades i salt, gäddfiléerna skars i sillbitsstora bitar och ”badades” i två sorters lag innan de ställdes kallt för att mogna ett par dar.

Igår hade vi så ”fiskfrossa”. Vi började med den inlagda gäddan. Mindre socker eller mera salt, mera kryddor, lite dill och kanske citron hade piffat upp anrättningen, men i övrigt smakade den utmärkt!

Som huvudrätt åt vi varmrökt sutare. Också den var god, men kunde gott ha saltats mer och tagits ut ur rökugnen något tidigare kom vi fram till. Fisk är fina fisken!

Smörjt kråsen
Som några gånger tidigare, tyckte jag att vi kunde äta Mors dags-buffé i Labbnäs på söndagen. Förslaget föll i god jord. (Det smärtar mig att se att man också där firade hälsningsdag.)

Eftersom våra mattider inte är som andras, bokade vi in oss på sista dukningen kl 15. Det var vi inte ensamma om insåg vi när vi ställde oss i kön till matbordet.

Men, vi hade ju inget annat för oss (för en gångs skull!) så vi väntade tålmodigt. Vår väntan var inte förgäves. Sortimentet var som vanligt både digert och smakrikt. Dessutom smakfullt upplagt och tilltalande för ögat. Onekligen en bjärt kontrast till Uddens enkla utbud och servering! 😀

Avtackat
Igår kväll gick det tredje och avslutande föredraget om Kimitoön vid sekelskiftet 1500-1600 av stapeln i Kärra café. Publiken bestod den här gången av 26 personer, totalt har vi haft 111 åhörare så det tycker vi är succé och tackar varmt för.

Innan vi släppte fram vår föredragshållare avtackade vi föreningens förra ordförande för hennes 15-åriga ordförandeskap. Som tack fick hon Finlands svenska hembygdsförbunds högsta förtjänsttecken i form av en silvermedalj med tillhörande diplom.

Efter avslutat föredrag tackade vi också föredragshållaren. Dess värre blev han utan blommor för dom glömde vi ge honom! Makalöst vad glömsk man kan vara. Å andra sidan fick han ju sitt honorar så han gick inte helt tomhänt.

Mia har fått en present
I lördags hade vi igen besök av Vik Husse. På grund av andra engagemang var det två veckor sen sist. Den här gången kompletterades bullpåsen av en ask inne­hållande torkat fiskskinn som Mia skulle ha.

Förpackningen kanske inte riktigt gjorde att man associerade med innehållet precis, men den fick helt klart stilpoäng. 🙂

30.1 – Lyx‑ och vardagsliv

Jag har fått frukost på säng, haft besök och ominstallerar W10. Mia har fått en present.

frukostFrukost på säng
Ända sen jag flyttade hem har en liten skylt med texten ”Väntar på frukost på säng” hängt vid in­gången till sovrummet. När jag städade i torsdags ramlade den ner, så jag la den åt sidan. Men hör och häpna, i söndags morse blev jag bönhörd.

Vid 8-snåret vaknade jag av att Husse stod vid sängen med en frukostbricka och sa ”God morgon älskling” så snart jag slog upp ögonen. Visst är det ett giltigt kärleksbevis? ❤

Jag tog för givet att han hade sett texten på skylten, men se det hade han inte alls det. Han ville bara göra mig glad. Och det lyckades han förstås med.

Besök
I eftermiddags hade jag besök av en driftig och idérik dam som jag försökte värva till hembygdsföre­ningens kommande styrelse. Det lyckades tyvärr inte. Möjligen nästa år lät hon förstå.

Det hindrade oss inte från att skissa på en arbetsgrupp som hon åtog sig att leda för en specifik aktivitet. Hon lovade också hjälpa till på annat sätt om det fanns behov, så besöket var ändå givande.

Ominstallerar W10
Vad gör man när Windows Explorer (Utforskaren) slutar fungera? Jag har försökt lösa problemet med ett flertal metoder, men ingen av dom har lyckats så idag fattade jag beslutet att ominstallera Windows 10 på min bärbara dator.

Som bekant är det en lång och tidsödande process. Men nu har jag i alla fall äntligen kommit till installa­tions­fasen så inom en timme ska det väl vara klart hoppas jag.

kattmatMia har fått en present
Förra veckan kom Husse bärande på en stor kartong. Den var laddad med 48(!) påsar kattmat så det är då ingen risk att hon svälter!

Med tanke på hennes matvanor (och en generös matte) är det för övrigt ytterst osannolikt. 😀 Tack igen snälla Husse!

27.8 – Nästan livat

Jag har slitit på hammocken, träffat snoken, umgåtts med vattenvarelser, fått en present, städat arkiv och utmanat getingarna.

LektyrSlitit på hammocken
Både i tisdags och onsdags kunde jag vila middag i hammocken. Det är något alldeles speciellt med att ligga ute. Man känner värmen från vår närmaste stjärna, hör vindens sus, fågelkvitter och insektsurr. 🙂

Träffat snoken
På väg till siktdjupsmätningen i onsdags överraskade jag snoken som låg och solade på bryggan. Den fick förstås bråttom att flytta på sig så jag väntade tills den hade försvunnit utom synhåll.

Trots att den rör sig i vatten vill den tydligen inte ta sig vatten över huvudet. Vem vill det förresten? 😉 Den kunde mycket väl ha hoppat ner eller släppt ner kroppen i vattnet, men föredrog att åla sig ner längs bryggstolpen tills den fick vattenkontakt. Snokar kan kanske inte hoppa när jag tänker efter?

Mia var lyckligtvis inte på plats just då så vi slapp konfrontation. När hon dök upp hade snoken redan försvunnit.

SjökläddUmgåtts med vattenvarelser
Efter siktdjupsmätningen beslöt jag ta i tu med sommarens återstående projekt – röja vass i ”ham­nen”. Den här gången rustade jag mig i ärvda fiskarstövlar innan jag började umgås med skräddare, vatten­kvalster, sländor, cyanobakterier och allehanda andra vattenorganismer.

Arbetet löpte på bra ända tills jag upptäckte att den ena stöveln läckte, men jag lät mig inte hindras. När vattnet började sippra in ovanför stövelkragarna och jag blev blöt i ändan bestämde jag att det fick duga. Dom få stråna längst ut kan jag leva med eller klippa av från båten vid tillfälle.

Present 2Fått en present
I torsdags hade jag diverse Kimito-ärenden som avslutades med en träff med f d klasskompisen och hans sambo på Villa Lande över en kopp kaffe. Efter en stund drog sambon upp ett vackert omslaget paket och önskade mig en skön höst.

Jag blev alldeles gråtfärdig över gesten… Varför skulle jag ha en present? Jag minns inte vad hon svarade men tog förstås tacksamt emot paketet. Jag valde att inte öppna det men hörde att det kluckade när jag skakade på det så jag anade mig till innehållet.

Paketet visade sig innehålla en flaska med nyttig vätska: Brandy med honung. Jag var tvungen att genast smaka några droppar för att kolla om honungssmaken verkligen kändes. Det gjorde den faktiskt så den lär nog ”gå åt i hushållet” för att citera f d bonuspappan.

Idun 1912Städat arkiv
I måndags inleddes arkivstädningen/-inventeringen i Dragegården och fortsatte i går. Oj, vad många intressanta fynd vi gjorde! Det som imponerade mest på mig var ett exemplar av Pro Finlandia-adressen från 1918 (länken enbart på finska).

Inbundna exemplar av tidningen Idun från 1912 var onekligen också lite spännande även om jag inte bläddrade i dem desto mer just den här gången.

Utmanat getingarna
I eftermiddags beslöt jag utmana getingarna. Skottkärran stod och väntade på tömning och min lilla lie låg kvar där jag i panik hade slängt den (se inlägg 22.8).

När jag hade täckt in mig i skyddande kläder från topp till tå och tagit på mygghatten var jag beredd. Det blev en antiklimax, getingarna sågs inte till. Så då vräkte jag kvistlasset över deras bo som hämnd för deras stick förra gången.

Det satte lite fart på dom, men den här gången var dom inte alls lika aggressiva. Troligen märkte dom att dom inte hade en chans att komma åt mig. 😀

30.7 – Trångt på diskbänken och bersåslitage

Jag har träffat en favoritkille, ”turistat”, ätit glass i bersån, sågat, fått en ätbar present, umgåtts under parasollet och mints vådliga äventyr.

TanktömmareFavoritkille
Strax innan jag skulle ge mig av på uppköp i torsdags dök en av mina favoritkillar upp. Det var dags att tömma av­lopps­tanken. Det är en social kille med snitsig humor. Just innan han kom hade det börjat regna så hans in­ledande hälsning var: ”Tänk att det alltid ska regna!”. Den fick mig att skratta gott. En bra början på dagen. 🙂

Turistat
Regnet höll i sig medan jag gjorde mina uppköp i Dalsbruk så jag bestämde att jag var arbetsfriad och beslöt vara turist ett tag. Kaffe med tilltugg i Rosala handelsbods café passade utmärkt eftersom jag ändå hade ärende dit.

På övervåningen fick jag mig en dos konst samtidigt som jag drack mitt kaffe. Perfekt att kombinera servering med konstutställning tycker jag.

Glass i bersån
Vid lunchtid igår kom sommargrannen psykologen och hennes charmiga barnbarn tillbaka från sin simtur på Hästholmen medan jag hängde tvätt. Jag erbjöd sällskapet te och glass i bersån, vilket fick barn­barnet att utbrista: ”Jag tycker inte om te.” Klart besked.

Gästerna fick vänta tills jag hade hängt klart, sen bänkade vi oss i bersån och njöt av det varma vädret och den kalla glassen. På mormors uppmaning följde barnbarnet med mig in i köket för att få påfyllning på glassen. När han såg min välfyllda diskbänk undrade han: ”Diskar du aldrig?”.

”Jo, en gång i månaden” svarade jag. ”Hemma diskar vi varje dag” upplyste han mig om. ”Jag sparar på vatten” replikerade jag. Därmed lät han sig nöja men jag förstår ju att han kommer att tala om för sin mamma att det finns en tant som diskar bara en gång per månad. 😀

SyrenvedSågat
När gästerna hade gått gjorde jag slut på sista målfärgen och ställde undan alla målburkar och ‑prylar innan jag greppade motorsågen för att ta ner en gammal syren vid dasset. Dels drösar den av sig på dasstaket och dels var den alltid i vägen när jag skulle förbi med skottkärran. Nu är det slut på det.

På köpet fick jag några vackra klabbar. Trots att jag har handskats med syrener i bra många år har jag inte tidigare noterat att syrener har ett par lila årsringar i stammen. Undrar hur det kommer sig?

Ätbar present
Som avslutning på dagen tog jag mig ett dopp i det ljumma vattnet. Under tiden hade jag fått ett SMS. Min granne på andra sidan viken erbjöd sig att komma över med några nyskördade gurkor. Det kunde jag ju inte tacka nej till så jag svarade att hon var välkommen.

Förutom gurkorna hade hon med sig en squash så hon gjorde sig utan tvekan förtjänt av kaffe i ber­sån. Innan vi hade pratat färdigt hade solen hunnit gömma sig bakom trädtopparna och det började kännas småkyligt, men det var en trevlig avslutning på dagen.

TrappanUmgåtts under parasollet
Idag blev det mer bersåslitage. En stund innan Vik Husse dök upp kom en regn­skur och fler hotande moln syntes på himlen så jag dukade på trappan.

När jag hade hällt upp tevatten och kaffe anslöt sig Råttan/Väduren till sällskapet. Jag som trodde att hon redan åkt tillbaka västerut!

En glad och välkommen överraskning således. Lagom till hennes ankomst försvann dom mörka mol­nen så vi flyttade till bersån och jag spände upp parasollet. Det var helt plötsligt strålande sol.

Mints vådliga äventyr
Efter att Vik Husse hade lämnat oss fyllde vi på konjaksglasen och hängav oss åt gamla gemen­samma minnen. Först från Helsingfors. ”Kommer du ihåg när vi gick på Drumsö bro och liftade med en ambu­lans?” frågade Råttan. Självklart minns man sånt. Enda gången jag har åkt ambulans.

Sen fortsatte vi med diverse hågkomster från tiden i Stockholm. Fast det visade sig att vi hade vissa svårigheter att minnas namnen på våra kavaljerer efter alla dessa år… Men det må man förlåta oss, vi kom ju i alla fall i håg att dom hade figurerat och i en del fall också hur dom såg ut. Så småningom konsta­te­ra­de vi att vi haft tur som inte råkat illa ut på våra vådliga äventyr.

Därmed förlöpte ytterligare en trevlig eftermiddag i trevligt sällskap. 🙂

13.4 – Oväntat

Kursplanen är klar, jag har haft storkok och våren har nått Udden. Jag har fått en oväntad present och många hjärtliga skratt.

Kursplan.pngKursplanen klar
Sent igår eftermiddag skickade jag i väg mitt förslag till kursplan för nästa läsårs datorkurser hos Vuxen­in­stitutet. Lite oväntat tre hela dagar före utsatt tid.

Det kändes konstigt att planera för våren 2014 redan nu, men önskemålet var att hela läsåret skulle ingå. Och det är förstås vettigt när man trycker kurskatalogen för samma period.

Ett tag hade jag bokat in två kursdagar per vecka men kände till slut stor olust och strök en. Om allt går som planerat är jag ju heltidspensionär från och med i höst och då blir det full rulle har jag för­stått.

Nästan alla pensionärer jag känner har välfyllda almanackor och en massa aktiviteter för sig så det gäller att lämna luft i planeringen ifall jag mot förmodan skulle bli lika aktiv. Risken är för all del för­svinnande liten, men man vet ju aldrig? 😀

BroccoliStorkok
Häromdagen blev jag inspirerad att laga broccoligratäng och inhandlade huvud­in­gredien­sen i tors­dags. Igår kokade jag upp broccolin men längre än så har jag inte kommit.

Eftersom jag ändå hade köks­tjänst, passade jag på att samtidigt tillreda en fläskstek, dvs krydda och slänga in den ugnen, men på grund av akut hunger hade jag inte tid att vänta, utan värmde Kerstins ärtsoppa i stället.

Idag har det heller inte blivit nån gratäng av olika skäl. Men i morgon kanske?

Vår på Udden
Det är inte särdeles ofta jag är glad över dimgrått väder och regnstänk på fönstren men idag var jag faktiskt det. Nu är våren här! Plusgraderna nattetid och regnet tär på snötäcket som jag gärna ser försvinna vid det här laget.

Oväntad present
Idag var jag tvungen att åka till blombutiken inför måndagens uppvaktning eftersom butiken är stängd på måndagar. Som vanligt stod jag och pratade med ägarinnan medan hon med van hand fixade till buketten.

Vi hann ventilera en hel del innan den var inslagen – hon är (nästan) lika lättpratad som jag. Innan hon överräckte blompaketet sträckte hon fram en liten röd ljuslykta. Eftersom jag gillar rött (hade jag avslöjat) tyckte hon att jag skulle ha den. Va?! Jag blev alldeles stum i en hundradedels sekund innan jag kom mig för att krama om henne och tacka för att hon var så gullig.

Vad sägs om den kundservicen?

SkrattarMånga hjärtliga skratt
Nästa anhalt var en för mig okänd gatuadress. Igår ringde jag till en f d bybo som bor där för att höra om hon ville vara med i uppvaktningen på måndag och det ville hon, så jag lovade komma och hämta ”bidraget” idag när jag ändå var i närheten.

Vi satte vi oss vid köksbordet och pratade om både gammalt och nytt, dystert och roligt. Mest roligt. Den gamla damen har en alldeles utsökt humor.

Det besöket gör jag gärna om. Jag log hela vägen hem. I stället för att jag muntrade upp henne fick hon mig att brista ut i många hjärtliga skratt. Jag kan bara önska och hoppas att jag får behålla ett lika gott humör tills jag når samma aktningsvärda ålder.

26.3 – Vackert och praktiskt

Jag har hittat gröna fläckar, fått den utlovade presenten och är förtjust över en nyhet.

Gröna fläckar
Igår hade jag sjön för mig själv. Åtminstone det området jag rörde mig inom. Jag började med att ta mig till ett ställe längst in i viken innanför vassen där jag visste att det finns videkissar. Påskriset behövde utökas med några såna kvistar också tyckte jag.

Strax innan jag var framme kom jag på att jag hade glömt sekatören. Typiskt. Jag var för lat för att skida tillbaka och hämta den så jag rev och slet jag av kvistarna i stället. Stackars buskar. 😦

MossgröntNär jag hade trixat mig tillbaka ut ur buskage och vassrugge skidade jag till hemstranden med min lilla bukett och parkerade den i snön under tiden jag tog en tur åt andra hållet. Sen tidigare år vet jag att mossan brukar ha tinat fram så här års på Flott­holms­udden så jag styrde kosan dit.

Jodå, det lyste grönt lång väg i år också. Det finns ju massor av gröna nyanser i naturen men vissa mossarter är i en helt egen klass. Eller så är jag kanske speciellt mottaglig bara för att jag gillar grönt? Hur som helst är det omöjligt (för mig) att beskriva nyanserna, de måste ses med egna ögon.

Det blev ett dussintal mossbilder innan jag var klar. Om nån hade sett mig och inte noterat kameran skulle dom ha trott att jag var helprillig. Ibland stod jag dubbelböjd eller satt på huk, ibland knäböjde jag, allt för att kunna se mossan ur olika vinklar och belysning.

Kontrasten mellan mossa och omgivande snö blev för stor för automatläget på kameran, men det struntade jag i. Huvudsaken att den gröna mossan såg ut som mina ögon uppfattade den.

Utlovad present
Idag låg det en liten, brun påse i postlådan. Det stod ingen avsändare på påsen men jag antog genast att det var presenten som damen på Rouskis hade lovat skicka. Jag konstaterade samtidigt att jag hade spekulerat fel i fråga om innehållet. I den lilla påsen fick ingen bomullskasse plats.

Jag blev glatt överraskad när jag öppnade påsen. I den låg en mycket praktiskt pryl – en minnes­pinne (USB-minne) på 8 GB. Givetvis med Rouskis’ logo och webbadress på. Den var dessutom utrustad med ett logo-försett clip så man kan bära den på sig. Det kan ju vara praktiskt om man har ställt in datorn så att den bara går att låsa upp med USB-nyckel.

BankomatJag mejlade genast och tackade för den praktiska presenten. Undrar vad jag nu ska hitta på för att göra mig förtjänt av flera presenter? 😉

Utmärkt nyhet
Äntligen, jag säger bara äntligen, har nån kommit på det som jag har funderat på i flera år! Under hösten kommer våra bankautomater att bytas ut mot såna där man både kan sätta in och ta ut kon­tan­ter. Visst är det fiffigt?

Enda problemet för min del är varifrån jag ska få tag i kontanter att sätta in? Men jag kan förstås först ta ut och sen sätta in dom tillbaka. 😀