16.5 – Hälsningsdag, ärtsoppa och stilpoäng

Nackhåren har rest sig, vi har kockat, smörjt kråsen och avtackat. Mia har fått en present.

Nackhåren har rest sig
I torsdags reste sig nackhåren igen då jag läste Annonsbladet. Har du nånsin hört talas om Morsdag? Det måste ju vara en dag när man morsar mer än vanligt? I samtliga annonser gjorde man reklam för häls­nings­da­gen. Jag trodde alla – i synnerhet proffsskribenter! – visste att vi firar Mors dag och inget annat?

I konsekvensens namn frågar jag mig vad Farsdag då innebär? Dagen då man roar sig med nåt farsartat? Usch och fy, tycker den självutnämnda språkpolisen. 😦

Kockat
I fredags morse kl 9.30(!) var ärtsoppan färdigkokad. Husse hade på torsdagen tagit en omväg på väg från stan för att köpa rökta ben som verkligen satte fin touche på soppan.

På kvällen la vi ut nät och fick mera fisk, bl a en liten gädda och en sutare. Gäddan beslöt vi lägga in  enligt ett recept som Husse hade fått och sutaren föreslog han att vi skulle röka.

Sagt och gjort. Sutaren lades i salt, gäddfiléerna skars i sillbitsstora bitar och ”badades” i två sorters lag innan de ställdes kallt för att mogna ett par dar.

Igår hade vi så ”fiskfrossa”. Vi började med den inlagda gäddan. Mindre socker eller mera salt, mera kryddor, lite dill och kanske citron hade piffat upp anrättningen, men i övrigt smakade den utmärkt!

Som huvudrätt åt vi varmrökt sutare. Också den var god, men kunde gott ha saltats mer och tagits ut ur rökugnen något tidigare kom vi fram till. Fisk är fina fisken!

Smörjt kråsen
Som några gånger tidigare, tyckte jag att vi kunde äta Mors dags-buffé i Labbnäs på söndagen. Förslaget föll i god jord. (Det smärtar mig att se att man också där firade hälsningsdag.)

Eftersom våra mattider inte är som andras, bokade vi in oss på sista dukningen kl 15. Det var vi inte ensamma om insåg vi när vi ställde oss i kön till matbordet.

Men, vi hade ju inget annat för oss (för en gångs skull!) så vi väntade tålmodigt. Vår väntan var inte förgäves. Sortimentet var som vanligt både digert och smakrikt. Dessutom smakfullt upplagt och tilltalande för ögat. Onekligen en bjärt kontrast till Uddens enkla utbud och servering! 😀

Avtackat
Igår kväll gick det tredje och avslutande föredraget om Kimitoön vid sekelskiftet 1500-1600 av stapeln i Kärra café. Publiken bestod den här gången av 26 personer, totalt har vi haft 111 åhörare så det tycker vi är succé och tackar varmt för.

Innan vi släppte fram vår föredragshållare avtackade vi föreningens förra ordförande för hennes 15-åriga ordförandeskap. Som tack fick hon Finlands svenska hembygdsförbunds högsta förtjänsttecken i form av en silvermedalj med tillhörande diplom.

Efter avslutat föredrag tackade vi också föredragshållaren. Dess värre blev han utan blommor för dom glömde vi ge honom! Makalöst vad glömsk man kan vara. Å andra sidan fick han ju sitt honorar så han gick inte helt tomhänt.

Mia har fått en present
I lördags hade vi igen besök av Vik Husse. På grund av andra engagemang var det två veckor sen sist. Den här gången kompletterades bullpåsen av en ask inne­hållande torkat fiskskinn som Mia skulle ha.

Förpackningen kanske inte riktigt gjorde att man associerade med innehållet precis, men den fick helt klart stilpoäng. 🙂

28.9 – Helgprogram

Första höststormen har svept förbi, avierna är klara och blommorna står sig. Jag har haft herrbesök och kockat.

Mia i sängenFörsta höststormen
Natten till igår blev orolig. Varje gång kraftiga vindil eller regnsmatter hördes på fönstren rea­ge­ra­de Mia. Under ett par timmar hann jag bara slumra till innan jag blev väckt igen, antingen för att hon satte sig vid dörren eller för att hon satte sig upp och nervöst spetsade öronen.

Framåt halv två somnade vi äntligen och tog välförtjänt sovmorgon för att vakna till en solig dag. Vinden var fortsatt frisk, men hade lugnat sig betydligt.

Avierna klara
Tolv timmar senare var avierna för vägavgiften klara. Jag övergav min idé om att skicka en del via mejl eftersom det innebar extra arbete i och med att varje avi också skulle sparas i PDF-format för att kunna bifogas och läsas av mottagaren.

Som tur kollade jag utskrifterna mot listan – det visade sig att jag hade lyckats göra tio dubbletter. Jag fattar inte hur jag hade burit mig åt, men det gick ju att rätta till. Nu ligger dom skurna i rätt storlek och väntar på kuvertering. E 65-kuvert med vänsterställt fönster ska inhandlas i morgon.

BlombukettBlommorna står sig
Till skorstensinvigningen den 5.9 fick jag flera buketter med snittblommor förutom krukväxter. Till min stora häpnad står sig en av buketterna än!

Att en blombukett håller i 23 dagar har jag aldrig upplevt tidigare. För att den ska fortsätta hålla ett tag till har den fått flytta ut i verandan. Med litet tur klarar den en hel månad. 🙂

Herrbesök
I samma veva som jag höll på med aviutskrifterna – givetvis fortfarande i morgonrocken – knackade nån på ytterdörren som stod öppen, men ingen steg in trots att jag hojtade ”stig på” ett par gånger. ”Underliga människor” hann jag tänka innan jag gick ut i verandan för att upprepa mig ytterligare en gång.

Besökaren hade backat så långt att jag bara såg benen så jag kunde inte avgöra vem det var, men i och med att jag närmade mig, gjorde besökaren det också. Det var ju faktiskt ingen underlig män­niska när allt kom omkring, utan en ”sommarfågel” som inte synts till på länge.

Jag insisterade på att han skulle komma in och erbjöd kaffe. Den här mannen har alltid eld i baken så han var tveksam men tackade ja då jag talade om att det skulle vara klart på två sekunder. När han väl fick kaffe hade han inte så bråttom längre, vi satt säkert och pratade en halv timme. Kvinnans list övergår mannens förstånd som bekant. 😉

Strax innan han skulle gå dök nästa herrbesök upp. När sommarfågeln flugit sin kos serverade jag kaffe till nykomlingen och passade på att klä på mig medan han drack det.

I mot­sats till den förra besökaren har den här mannen aldrig bråttom så jag hade turen att få hjälp med att tömma båten, gå med soporna och bära in ved. Dessutom hann vi med en hel del livsfilosofi och annat prat. Så gick den eftermiddagen.

BearnaiseKockat
För ovanlighetens skull fylldes köket av aptit­retande dofter redan vid lunchtid idag. På grund av väckning klockan sex och uppstigning en timme senare räknade jag ut att jag säkert skulle vara hungrig när maten var klar. Rätt tänkt.

Ugnsstekt fläskfilé på bädd av lök, morötter och äpple var helt klart ätbart. Som grädde på moset tog jag en rejäl klick kall bearnaise till. Maten låg redan på tallriken när jag kom på den fiffiga idén så jag struntade i att värma den. I K-butiken i Kimito har dom nämligen svensk bearnaise på burk som smakar mums, rekommenderas varmt!