Sista sommardagen


Båtar

Sista dagen på sommarsäsongen blev varm och solig, lagom väder att skura båten. Och faktiskt tog jag också ett sista sommardopp trots att vattentermometern bara visade 17,5°. Min smärtgräns brukar ju gå vid 20° men efter nästan två timmars båtskurande kändes det skönt att svalka av sig. 🙂

 

29.8 – Oanade följder

Sen i morse förstår jag delvis hur histaminintoleranta har det.

Förra söndagen blev jag som bekant getingstucken (se inlägg 27.8). Två (av fyra) stick resulterade i svullnad och klåda, men besvären skulle gå över på en vecka. Igår kändes det som om det gick åt rätt håll, men i morse var överdelen av min vänstra ansiktshalva i värre skick än någonsin så jag åkte till apoteket för att köpa antihistamin.

Jag har förstås googlat på vad getinggift innehåller: ”Giftet är basiskt, eftersom det innehåller mycket histamin samt serotonin, vilket inte finns i biets gift.” Källa: Vitaviva-info. Båda ämnen är välbekanta för våra kroppar men ett överskott av histamin kan överbelasta immunförsvaret och orsaka en allergisk reaktion.

HistecI mitt fall är reaktionen begränsad till området för getingsticket, dvs vänster tinning och insidan av vänster arm. Armen besvärar mig inte särskilt men f n är tinningen och närliggande område kraftigt svullna. Vänster öga är nästan helt igenmurat. Området hettar och kliar dessutom. Enligt vad jag läst är det just histaminet som orsakar klådan men kan lindras med kallt omslag.

Att symtomen blev värre under helgen kommer sig av att jag har fyllt på med sånt som innehåller histamin: ”Histamin bildas i mat när den mognar, lagras, röks eller jäser.” står det på en annan blogg jag hittat om histaminintolerans. Utöver allt annat borde jag också ha avstått från choklad och dagens frukostmackor.

Och medan jag åt min uppvärmda spagettisås läste jag att man ska låta bli att värma upp matrester eftersom det bildas mycket histamin i dom. Just så. I min okunskap har jag ökat intaget och belastar immunförsvaret ytterligare. :/

När det gäller vin, som jag också drack några glas i helgen, säger Livsmedelsverket i Sverige däremot så här:

Halterna av histamin och tyramin i vin har oftast varit låga i de analyser man gjort. Halter av histamin i vin har inte kunna sammankopplas med överkänslighetsreaktioner. Däremot är det troligt att det finns andra ämnen i vin som påverkar kroppens egen frisättning eller omsättning av histamin hos känsliga personer. Det kan då ge symtom som vid en överkänslighetsreaktion. Om man äter flera sorters mat som innehåller biogena aminer samtidigt, förstärks effekten. En del personer får till exempel besvär om de dricker vin i samband med att de äter ost.

Eftersom man bara får ta en antihistamintablett per dag har jag än så länge inte upplevt nån verkan. Eller så kanske symtomen hade varit ännu värre om jag inte tagit den? ”Du måste tala med läkare om du inte mår bättre eller om du mår sämre efter 3 dagar” står det i packsedeln, så om ett par dar har jag facit.

Vrede

 

Dahlia

Den som ser vreden som rättfärdigad på något sätt eller under någon omständighet, förkunnar att friden är meningslös och måste tro att den inte kan existera.

Källa: M.20.3.4

27.8 – Nästan livat

Jag har slitit på hammocken, träffat snoken, umgåtts med vattenvarelser, fått en present, städat arkiv och utmanat getingarna.

LektyrSlitit på hammocken
Både i tisdags och onsdags kunde jag vila middag i hammocken. Det är något alldeles speciellt med att ligga ute. Man känner värmen från vår närmaste stjärna, hör vindens sus, fågelkvitter och insektsurr. 🙂

Träffat snoken
På väg till siktdjupsmätningen i onsdags överraskade jag snoken som låg och solade på bryggan. Den fick förstås bråttom att flytta på sig så jag väntade tills den hade försvunnit utom synhåll.

Trots att den rör sig i vatten vill den tydligen inte ta sig vatten över huvudet. Vem vill det förresten? 😉 Den kunde mycket väl ha hoppat ner eller släppt ner kroppen i vattnet, men föredrog att åla sig ner längs bryggstolpen tills den fick vattenkontakt. Snokar kan kanske inte hoppa när jag tänker efter?

Mia var lyckligtvis inte på plats just då så vi slapp konfrontation. När hon dök upp hade snoken redan försvunnit.

SjökläddUmgåtts med vattenvarelser
Efter siktdjupsmätningen beslöt jag ta i tu med sommarens återstående projekt – röja vass i ”ham­nen”. Den här gången rustade jag mig i ärvda fiskarstövlar innan jag började umgås med skräddare, vatten­kvalster, sländor, cyanobakterier och allehanda andra vattenorganismer.

Arbetet löpte på bra ända tills jag upptäckte att den ena stöveln läckte, men jag lät mig inte hindras. När vattnet började sippra in ovanför stövelkragarna och jag blev blöt i ändan bestämde jag att det fick duga. Dom få stråna längst ut kan jag leva med eller klippa av från båten vid tillfälle.

Present 2Fått en present
I torsdags hade jag diverse Kimito-ärenden som avslutades med en träff med f d klasskompisen och hans sambo på Villa Lande över en kopp kaffe. Efter en stund drog sambon upp ett vackert omslaget paket och önskade mig en skön höst.

Jag blev alldeles gråtfärdig över gesten… Varför skulle jag ha en present? Jag minns inte vad hon svarade men tog förstås tacksamt emot paketet. Jag valde att inte öppna det men hörde att det kluckade när jag skakade på det så jag anade mig till innehållet.

Paketet visade sig innehålla en flaska med nyttig vätska: Brandy med honung. Jag var tvungen att genast smaka några droppar för att kolla om honungssmaken verkligen kändes. Det gjorde den faktiskt så den lär nog ”gå åt i hushållet” för att citera f d bonuspappan.

Idun 1912Städat arkiv
I måndags inleddes arkivstädningen/-inventeringen i Dragegården och fortsatte i går. Oj, vad många intressanta fynd vi gjorde! Det som imponerade mest på mig var ett exemplar av Pro Finlandia-adressen från 1918 (länken enbart på finska).

Inbundna exemplar av tidningen Idun från 1912 var onekligen också lite spännande även om jag inte bläddrade i dem desto mer just den här gången.

Utmanat getingarna
I eftermiddags beslöt jag utmana getingarna. Skottkärran stod och väntade på tömning och min lilla lie låg kvar där jag i panik hade slängt den (se inlägg 22.8).

När jag hade täckt in mig i skyddande kläder från topp till tå och tagit på mygghatten var jag beredd. Det blev en antiklimax, getingarna sågs inte till. Så då vräkte jag kvistlasset över deras bo som hämnd för deras stick förra gången.

Det satte lite fart på dom, men den här gången var dom inte alls lika aggressiva. Troligen märkte dom att dom inte hade en chans att komma åt mig. 😀

Fördelen med att vara man

Om jag vore man skulle jag:

  • Vara fysiskt starkare
  • Inte behöva oroa mig för mustasch/skäggväxt
  • Sean ConneryTycka att det är helt OK med hår på benen
  • Slippa raka bikinilinjen
  • Strunta i att bröstvårtorna inte längre sitter mitt på bröstet
  • Aldrig haft PMS-besvär eller mens
  • Aldrig ha behövt oroa mig för att bli gravid
  • Ha haft en annan befordringsgång (troligen)
  • Inte behövt vänta på att bli uppbjuden på dans (utom vid damernas)
  • Oftare ha fått gehör för mina idéer
  • Aldrig ha intresserat mig för nagellack eller kosmetika
  • Inte behöva veta vad tajts är för nåt
  • Ha kunnat flirta och ragga hejvilt utan att anses lättfotad
  • Ha haft ”de grå tinningarnas charm” i stället för ”gråsprängd”
  • Ha kunnat påstå att rund mage tyder på pondus
  • Inte ha förväntats intressera mig för mode och heminredning
  • Inte ha behövt hävda mig lika mycket
  • Ha kunnat kissa stående (och skriva mitt namn i snön!)
  • Inte ha behövt bry mig om östrogenminskning eller klimakterium
  • etc

22.8 – Uddens zoo och annat

Jag har skrämt en mårdhund, gått loss med kvisttången, retat en getingfamilj, fått blåbärspaj och undrar igen över en sak. Mia har gjort en ny bekantskap.

Skrämt en mårdhund
När jag gick ut i verandan i lördags kväll vid 21-tiden fick jag syn på en maffig mårdhund genom fön­stret. Den spatserade i godan ro längs sommargrannens häck och lät sig inte störas av att jag öppnade ytterdörren.

Jag stängde kvickt, gick in för att hämta kameran och öppnade igen. Mårdhunden var fortfarande inom synhåll. Dom nerfallna äpplena från vildäppelträdet lockade antagligen. Men just då jag stod beredd med kameran fick den syn på mig och fann för gott att raskt lubba i väg ner mot stranden. Nån bild blev det alltså inte den här gången.

Det stör mig att dom är så hemtama att dom inte bryr sig annat än när dom råkar få syn på mig. 😦

HäckenGått loss med kvisttången
Igår gick jag loss på grannens häck med kvisttången. Nu är kvistarna så långa och hänger så lågt på en del ställen att jag måste väja när jag klipper gräset trots att det är en gräsremsa och ett litet dike emellan.

Tre högar åstadkom jag. En kort stund lekte jag med tanken att hiva över dom på grannens sida, men så gör man ju inte. Jag är trots allt behäftad med en viss uppfostran.

Retat en getingfamilj
Innan jag retade getingarna blev jag själv uppretad. Pyspunka på stora skottkärran var ju himla onö­digt, men jag beslöt att kvis­tar­na inte var så tunga så jag tog den ändå.

Bästa stället att göra av med dom var min ”kvistgömma” en liten bit från stranden. Men för att ta mig dit måste jag först klä mig så att jag kunde slå bort alla nässlor och tistlar som frodas där utan att bränna eller sticka mig.

Mitt bland kvistarna såg jag till min förtret en lönn som börjat växa och drog resolut upp den. Det fick en getingsvärm att anfalla mig. Dom bodde tydligen i närheten av lönnroten.

GetingarSnabbt som ögat kutade jag i väg bort, men ett antal ilskna getingar gav sig inte. Fyra hann sticka mig innan jag plockade bort dom sista två som hade trasslat in sig i håret när jag fäktade vilt. Det var inte ett dugg skönt kan jag lugnt påstå. 😦

Två av betten ömmar och kliar fortfarande infernaliskt och på insidan av armen kan jag känna en stor bula. Till all lycka är jag inte allergisk, då hade jag nog inte skrivit det här inlägget!

Fått blåbärspaj
Som plåster på såren fick jag njuta av en nybakad, fortfarande varm blåbärspaj med vaniljsås som El-Tigerns fru hade med sig när hon kom nån timme senare. Tack igen! 🙂

Undrar igen…?
Kan nån förklara för mig vad det är för skillnad mellan tajts och långkalsonger för damer? Jag ser då ingen som helst skillnad?

Mia har gjort en ny bekantskap
När jag klippte gräset i fredags ”ramlade” jag över en ekspinnarlarv nästan mitt på den nyklippta gräsmattan. Jag tyckte den hade så långt att krypa till skyddande gräs så jag tog upp den och placerade den vid framsidan av huset.

Lagom tills den hade bestämt att kusten var klar och rullade ut sig igen kom Mia farande och undrade vem jag pratade med? Hon kunde förstås inte låta bli att putta på den med tassen så den var tvungen att rulla i hop sig igen den lilla stackar’n, men hon skadade den lyckligtvis inte. Fjärilslarver är mysiga tycker vi båda. 🙂

Mia och larven

20.8 – Från VIP-service till tallsåpa

Jag har fått VIP-service igen, besökt ”tippen”, rationaliserat, ”repriserat” kortbyxor och gräsklippning, umgåtts och ätit en konstgjord middag.

Parker GelVIP-service igen
Nu ska ni få höra vilken eminent service jag fick igen (se inlägg 30.4.2016) hos Pappersboden härom dagen. Det kallar jag VIP-service!

Mitt förråd av Parker Gel-patroner är på upphällningen så jag beslöt höra mig för i god tid om jag lokalt kan få tag på nya och mejlade Leila på Pappersboden. Nej, såna hade hon inte i lager men åtog sig att höra sig för bland sina leverantörer.

Redan dagen efter fick jag ett positivt svar, hur många ville jag ha? Styckepriset var 4,95. Jag var beredd på att köpa ett helt dussin, men beslöt nöja mig med ett halvt. Och så la jag till: ”Om jag förstår dig rätt är styckpriset det samma oavsett hur många jag beställer?

På den frågan fick jag det här hjärtevärmande svaret: ”Räknade ut åt dig ett förmånligt pris – jag håller inte dessa pennor i mitt lager men beställer gärna till då du åter behöver. Pennorna torde finnas här på tisdag-onsdag. Meddelar dig då de finns i Pappersboden.” Visst blir man glad och tacksam över sån service?

Besökt ”tippen”
I torsdags hälsade jag äntligen på hos Kimitoöns Sorteringsstation, dvs den bemannade soptippen, för att bli av med mina grovsopor. Jag har samlat ett bra tag och sett på dom med onda ögon lika länge, så det var skönt att bli av med dom!

SinipiikaRationaliserat
När jag kom hem fick jag för mig att jag skulle putsa fönstren i verandan. Men bara på utsidan. För det ändamålet använder jag Sinipiika. Det gick ju som en dans så jag drog av båda köks­fön­stren också.

Resultatet blev lite vattendropps-prickigt, men jämfört med hur fönstren såg ut innan var det en av­se­värd förbättring. När andan faller på ska jag putsa ordentligt.

Repris på kortbyxor och gräsklippning
Dom senaste dagarna har känts kyliga, men igår var det läge för kortbyxor och linne igen. Och gräs­klippning. Om vattnet hade varit ett par grader varmare hade jag säkert tagit en simtur också.

Umgåtts
”Veckobesöket” infann sig vanlig tid idag också med tillhörande brödpåse. Och hör och häpna, det gick bra att sitta i bersån!

En del vita molntussar skymde solen tidvis, men temperaturen höll sig ändå på godkänd nivå. Så där umgicks vi några timmar medan vi åt och drack och avhandlade diverse samtalsämnen på låg och hög nivå. Ett klart godkänt tidsfördriv. 🙂

SoppaÄtit en konstgjord middag
I brist på annat tog jag fram en ”industri-soppa” till middagen. Saarioinen kallar den ”Fisksoppa med regnbågslax”. Antar dom menar regnbågsforell?

Efter att ha smakat på den konstaterade jag att den var så gott som smakbefriad så jag beslöt piffa upp den med mera salt och dill. Det gjorde nu ingen större skillnad. Lite desperat tog jag fram Pirkkas djupfrysta vitlöksräkor ur frysen och pytsade i ett antal.

Soppan fick definitivt smak, men tyvärr en obeskrivlig sådan. Närmast associerade jag till tallsåpa trots att jag inte har smakat på den. Aldrig mer en sån soppa! 😦

Det enda som är sant…

Jag har modifierat ett av mina favoritordspråk: ”Det enda som är sant, är att ingenting är sant.” Det hänger i hop med att jag nu är inne på min andra ”illusionsbok”.

I samband med att jag sökte Illusionen om Gud hos Adlibris, dök titeln Illusionen om vetenskapen också upp. Den lät minst lika intressant, så den köpte jag också.

Boken är skriven av Peter Stenumgaard, teknologie doktor, som till vardags arbetar som forskningschef och adjungerad professor står det i författarpresentationen. Då borde han ju veta vad han skriver om kan man tycka.

Illusionen om vetenskapenÄn så länge är jag bara halvvägs, men kan redan nu konstatera att innehållet bekräftar flera av mina förutfattade meningar. Att boken överlappar och kompletterar Illusionen om Gud var en positiv över­raskning.

Så här långt har jag kommit fram till att jag passar in under etiketten rationalist. Den avgörande meningen löd: ”Man menade att människan inte behövde något annat än en tro på ett högsta väsen, en tro på själens odödlighet och en slags lag om goda gärningar.” Där har ni min ”religion” i ett nötskal. Några bevis behöver jag inte, i det av­seen­det kan jag räknas som agnostiker.

Men tillbaka till illusionerna… Herr Stenumgaard är i gott sällskap. Flera författare går dessutom ett eller flera steg längre och anklagar vetenskapen för att vara vår tids nya religion. Bland de mest kritiska jag har läst är Susan B. Martinez och Mary Midgely.

Det ligger självfallet i vår mänsliga natur att drivas av vetgirighet, men dilemmat uppstår när vi tolkar resultaten eller drar slutsatser av våra utforskningar. Så länge det är en människa inblandad, existerar inga objektiva fakta hävdar jag.

Den som är det minsta bekant med kvantfysik håller givetvis med mig. Oavsett hur vi bär oss åt, på­verkar vi (omedvetet) utfallet av våra experiment och studier. Resultatet blir alltså en subjektiv sanning. Därav följer att det finns mängder av forskningsresultat som är diametralt motsatta varan­dra.

Min slutsats är därför att ingenting är sant ur objektiv synvinkel. Var och en av oss har sin egen sanning som jag redan konstaterade i ett inlägg 17.2.2011.

Förklaringen till varför det är så kanske ligger i teorin som presenteras i boken Fältet av Lynne McTaggart som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg (3.1.2012). I mina öron låter den teorin övertygande, men det är kanske ytterligare en illusion? 😀

17.8 – Av eller på

Jag brukar påstå att jag antingen är av eller på. I söndags var jag i av-läge, i måndags på, i tisdags av och idag halvt på.

Av-läge, söndag
Mia hade mage att väcka mig tio över fem i söndags, så jag steg upp, släppte ut henne och åt frukost. Efter det vidtog datorpyssel. Utforskaren betedde sig knepigt så jag gjorde en sys­tem­åter­ställ­ning – som tyvärr inte hjälpte ett dugg. En SFC (System File Check) rättade däremot till problemet.

HanddukarDet enda nyttiga jag uträttade i övrigt var att städa ”handduksskåpet”. Ett halvdussin badhanddukar och småhanddukar lades i en påse som jag lämnade in till klädinsamlingen igår. Nu har jag bättre plats och bättre ordning ett tag.

Efter en del hushållsgöromål och lite mat tillbringade jag resten av dagen i Richard Dawkins sällskap, eller hans bok rättare sagt: Illusionen om Gud.

Vi är helt överens om att religioner av alla de slag bör avskaffas, men till skillnad från den här inbitne darwinisten är jag ändå ingen fullblodsateist eftersom jag tror på en del s k övermänskliga fenomen. Intressant nog räknar han inte t ex buddhismen som religion, utan som livsfilosofi. Det hedrar honom.

På-läge, måndag
Väckt av Mia 04:30 i måndags. Då var hon rätt billig kan jag säga. :-/ Men det var bara att bita i hop och masa sig upp ur sängvärmen. Men bara ett par timmar, sen gick vi båda och la oss igen och steg upp igen halv elva.

Fönster‑ och annan putsning (se inlägg 15.8) förbrukade resten av dagen så det var definitivt en på-dag.

SjögräsAv-läge, tisdag
Igår var en av-dag igen. Klockan 9:30 hade jag en ”dejt” med kommunens miljöinspektör som jag hade bett göra en inspektion av växtligheten i sjön och efter lunch hämtade jag mat hos Kerstin.

Nya datorproblem uppstod på eftermiddagen… Datorn hängde sig när jag skulle skriva ett mejl så jag nödgades utföra en Office-reparation. Och när jag väl var klar med den vid halv tre blev det elavbrott till råga på allt elände.

Då blev jag sur. Med boken Byn vid havet i näven intog jag ryggläge i stället. Boken var väldigt intressant så jag läste ut den innan jag somnade och när jag vaknade hade vi el igen. Fiffig lösning eller hur?

Halvt på-läge, onsdag
Idag hade jag lovat dyka upp hos Trollkarlen vid lunchtid för datorsupport. En programlicens behövde förnyas och han behövde repetition av en del handhavanden.

När programlicensen var förnyad tog vi kaffepaus, sen vidtog repetitionen. Vi hann också med att ta en titt på en bärbar dator som fanns i loppisboden innan jag skyndade tillbaka hem för att servera mat till Mia. Vid hemkomsten fick jag höra att jag hade varit borta längre än vanligt, men efter en muta och fylld matskål var jag förlåten. 😀

En stund efter det dök f d ”bonuspappan” upp. Han undrade om jag kände till vem som bott i sommar­grannen psykologens hus efter att mina fosterföräldrar hade sålt det i slutet av 1920- eller början på 1930-talet. Tyvärr var det inget jag kunde svara på, men vi fick ändå en liten pratstund.

Udden-tavla 1944Jag fick däremot svar på min fråga. Jag ville veta om mitt hus fanns innan bonuspappans farfar och farmor flyttade in eller om det var dom som byggde det? Han bekräftade att huset fanns innan och visste också vem som hade bott här då.

Byggnadsåret är alltså fortfarande okänt, jag får nöja mig med slutet av 1800-talet. Tänk om alla gamla hus kunde delge oss sin livshistoria!

(På bilden ses Udden målad 1944 av en faster till sommargrannen psykologens far.)