En avlägsen släkting har hittat mig, jag har festat på fläsk, haft vaknatt och träffat ”liemannen”. Mia har nästan badat.
Avlägsen släkting
Tack vare Google har en avlägsen släkting hittat mig. Igår fick jag ett mejl från en dam i Tyskland som hade sökt Daniel Danielsson och hittat namnet på min blogg eftersom jag nämnde honom i ett inlägg den 26.9.2012. Visst är det lite fantastiskt?
I samband med släktforskningen hon bedriver visade det sig att hennes farmor var kusin med Bertha Sofia Andersdotter, dvs min fostermors och mormors mor. Bertha var barnbarn till Daniel Danielsson och hans fru Hedda Stina som kom från Södergård i Öfvre Ölmos.
Släktskapet är således synnerligen avlägset, men lika kul för det tycker jag. Nästa sommar får jag förhoppningsvis träffa min ”nya” släkting och ta del av hennes släktutredning har vi kommit överens om.
Festat på fläsk
Tack vare det tråkiga vädret i går fick jag stekt fläsk med löksås till middag. Det har jag längtat efter ett bra tag. Bra sätt att fördriva tiden med.
Oj, vad gott, även om fläsket numera inte är av samma kaliber som för 50 år sen. Och tillbehören som bestod av årets blomkål och morötter formligen smälte i munnen. ”Tänk om dom rika sku vita hur bra dom fatiga har de’” brukade min fostermor säga. 🙂
Vaknatt
Klockan 03:40 i natt spratt jag till och var med ens klarvaken. En rejäl åskskräll hade väckt mig och fick mig att snabbt kasta mig ur sängen för att dra ut stickpropparna till teven och datorn.
För ovanlighetens skull vaknade jag före Mia, men hon satte sig också upp och tittade yrvaket på mig när jag steg upp. Sen följde hon efter mig.
Åskvädret och ‑regnet pågick en halv timme till, vilket givetvis innebar att hon ville ut på trappan till varje pris. Jag gjorde henne sällskap mellan varven och hann bara räkna till två mellan blixt och muller så åskan passerade Udden på nära håll.
Halv fem hade det lugnat ner sig så vi kunde krypa ner i sängen igen. Lustigt nog var hon inte lika skräckslagen den här gången. Hon varken jamade så där förtvivlat eller skakade i hela kroppen som hon brukar. Tillagande ålder och erfarenhet har förmodligen minskat hennes rädsla. Tur det, tidigare var det verkligen synd om henne.
Träffat ”liemannen”
Idag hade jag träff med ”liemannen” kl 13 vid Dragegården. Tack vare ett tips fick jag nys om att det finns en kille i närområdet som behärskar att slå med lie. Det är nämligen dags att slå blomsterängen vid hembygdsgården.
Jodå, han åtog sig uppdraget och sa bara ”äh” när jag frågade vad han ville ha i ersättning. Vi får diskutera i styrelsen vad som blir rimlig kompensation.
Mia har nästan badat
I förrgår kväll betedde Mia sig underligt när hon var på väg in för natten. Hon satt långt om länge och slickade sig på trappan. Så småningom kom hon in och då förstod jag varför hon gjorde som hon gjorde; hela bakdelen var genomblöt, hon slickade sig alltså torr.
Förmodligen hade hon varit på jakt i stranden och missbedömt underlaget när hon tog sig fram så bakdelen av kroppen hamnade i vattnet. Inte första gången och förmodligen inte heller den sista. Misstag händer även den bäste sägs det. Tur att det inte var nåt värre. 🙂
Uddmors betraktelser 