16.5 – Genomfört och avklarat

Städtalkon är genomförd, potatisen satt, Mors dags-buffén avnjuten, tomten och stranden städad, premiär­doppet avklarat och ”allting” blommar. Mia har pippi på ormar.

Städtalkon genomförd
På onsdag förra veckan hade hembygdsföreningen städtalko i och på Dragegården. Förutom styrelsen deltog fyra medlemmar så vi var nio personer totalt. Tur med vädret hade vi också.

Med så många händer gick arbetet snabbt och smidigt. Vi avslutade med välförtjänt kaffe/te och smör­gås innan styrelsemötet vidtog.

Potatisen satt
Dagen därpå var ju helgdag, så dagen till ära satte vi vinterpotatisen. Det gjordes i strålande sol och värme som framkallade svettdroppar.

Mors dags-buffé
I söndags skulle alla mammor firas. I egenskap av ”kattmamma” hade jag turen att bli bjuden på Mors dags-buffé. I Labbnäs förstås, var annars? 🙂

Tomten och stranden städad
I måndags blev det helt oväntat högsommarväder med dito temperatur. +25° visade termometern som mest för att igår eftermiddag stiga till +31°.

Eftersom sån värme överstiger min optimala arbets­tem­pe­ratur nöjde jag mig med att plocka nerfallna kvistar från eken. En annan anledning var min ondra rygg sen ett par dar tillbaka. För att skona den tog jag till en lotterivinst(!), en sån där långskaftad kniptång som man plockar upp saker med. Den funkade utmärkt också för det här ändamålet!

Idag har vi städat stranden, eller rättare sagt vattnet intill. En mängd torra vasstrån hade drivit ihop till små högar som vi beslöt ta rätt på för att förhindra dom från att multna och förbruka vattnets syre. Än så länge ligger högarna strax ovanför vattenlinjen, men så småningom ska dom flyttas längre upp på land.

Premiärdoppet avklarat
Tack vare högsommarvärmen har vattentemperaturen stigit i snabb takt. Efter vatten‑/strand­städningen beslutade jag mig för att ta ett premiärdopp. Husse lovade lyfta på hatten om jag vågade mig i sa han. 😀

Och si, det gjorde jag. Vattentermometern visade redan 19°. ”Jamen det är ju vid ytan det” påpekade han. Han hade förstås helt rätt. Så snart jag kom lite längre ut stelnade blodet nästan i ådrorna, så jag simmade ögonaböj tillbaka till bryggan.

”Allting blommar”
Hettan har gjort att växtligheten formligen exploderat och att många växter slagit ut i full blom. Allt från vitsippa till gullviva, maskros, kabb(e)leka, plommonträd, lönn och hägg blommar samtidigt, bara för att nämna några. Det är knappt man hinner med att notera.

Mia har pippi på ormar
Igår morse hördes det att Mia hade ett viktigt meddelande när hon återkom efter morgon­rundan. Efter meddelandet släppte hon försiktigt ner ormen som hängde mellan käkarna.

Ormen krullade ihop sig och låg alldeles stilla medan vi försökte avgöra om det var en huggorm eller en snok. Längden och den bruna färgen tydde på snok, liksom pupillerna, men den hade inga gula ”öron” som vattensnokarna brukar ha.

Vi bestämde att det var en snok som lämpligen skulle föras ner till sjön för att slippa fler angrepp. Lotterivinsten kom till användning igen när jag flyttade över ormen till ett ämbar. I stranden släppte jag ut ormen i vattenskvalpet vid strandkanten. Dagens välgärning. 🙂

Idag på förmiddagen kom hon in med en ny, brun orm. En s k kopparorm den här gången. Efter min räddningsaktion letade hon ganska snart rätt på den igen och bar den till trappan.

Där låg den då Husse kom tillbaka från ett ärende så han räddade den i sin tur. På kvällskvisten hade hon letat rätt på den på nytt, så han fick en ny chans. Förhoppningsvis har hon nu givit upp och låter den vara!

27.7 – Strandvistelser

Jag har städat i stranden och haft besök, noterat nytt rekord, haft besök igen och fortsatt städa.

StrandstädningStädat i stranden och besök
När bryggan var färdigmålad igår tog jag i tu med strandstädning. Mia var genast med på noterna och tyckte det var kul att se vad som dök upp bakom kvistar och högt gräs.

Efter ett par timmar och ett antal nya insektsbett gjorde jag kväll efter ett välbehövligt dopp. Vattentermometern visar 24° så jag före­ställer mig att det känns som att ligga i fostervatten.

Framåt halv åtta på kvällen SMSade ”den unge gentlemannen” och undrade om det passade med ett besök och om det fanns alger i vattnet? Han fick ja på första frågan och nej på den andra. Än så länge är åt­min­stone vår vik befriad från alginvasion.

En stund senare dök han upp och tog en simtur innan han tackade ja till te. Det var roligt att höra att han har fått jobb på sin praktikplats. Vi var helt överens om att det inte är alla som har den turen.

Noterat nytt rekord
Vid lunchtid idag rodde jag ut till platsen för siktdjupsmätningen och blev glatt överraskad. Siktdjupet var hela 3,8 m så det blev en ny rekordnotering. Den senaste tidens svaga vindar har givetvis en stor del i resultatet.

BersånBesök igen
Strax innan jag rodde i väg ringde Trollkarlen och aviserade sin ankomst som vi hade kommit överens om. Inom en timme skulle han dyka upp.

Jag beslöt fördriva väntetiden med att måla ovansidan på bryggräckena. Troligen räcker färgen inte till för två räcken, så jag nöjer mig med ovansidan som naturligtvis är mest sliten. När jag var halv­vägs på det andra räcket kom han gående nerför strandstigen och fick snällt vänta tills jag hade målat klart.

Sen satte vi oss under parasollet i bersån med kaffe och pinfärsk skärgårdslimpa som han hade köpt på torget. Mellan tuggorna avhandlade vi hänt-sen-sist och ojade oss över att det redan hade hunnit gå två månader sen dess.

KanalFortsatt städa
När han hade åkt i väg tog strandstädningen vid igen. Jag kunde förstås ha gjort slut på färgen men beslöt att det var viktigare att städa i fall det bli regn i natt. Skottkärran var redan fullastad och hela vasshögen från ”kanalröjningen” för tio dar sen låg kvar i strandskvalpet.

Nån som vet hur halvrutten vass luktar? Om inte, kan jag tala om att den luktar skunk. Först miss­tänkte jag att mårdhundarna hade lämnat visitkort i närheten innan jag kom på att det var vassen som spred stanken. Men nu får den torka i stället.

23.4 – Flit och fynd

Igår var jag delvis onödigt flitig och gjorde nya fynd, idag hoppas jag löven har blåst över till grannen.

SnyggtOnödig och ”nödig” flit
Häromdagen spanade jag in en klen lönn som störde mitt synfält. Igår beslöt jag att den skulle bort. Ut­rus­tad med stora gren­saxen gick jag ner till strandkanten på husets västra sida.

Men hej och hå, den var inte alls så klen som jag hade fått för mig när jag såg den genom köks­fön­stret! Här krävdes såg.

LönnenEftersom jag ändå hade ett användbart verktyg gav jag mig på kvistar och trädplantor intill och kom allt närmare tomtgränsen. Ett fullständigt me­nings­löst arbete sa jag högt till mig själv. Dom enda som rör sig där nere är djuren som ska ”besöka” Udden eller kommer för att dricka. Men snyggt blev det ju. 🙂

Sen hämtade jag sågen och fällde lönnen. Tanken var att släpa upp den närmare huset för att den skulle få torka, men den vägde ju bly! Så här års är alla lövträd förstås fulla med sav insåg jag. Rätt så god förresten, jag smakade på den. Fast björksav är godare, den smakade jag också på.

I Jämtland gör man för övrigt champagne på björksav. Eller gjorde åtminstone för några år sen.

Så nu får den ”lilla” lönnen ligga kvar och torka ett tag, alternativt kapar jag stammen i lämpliga bitar vid tillfälle. Den duger gott till ett par brasor i köksspisen.

Nya fynd
I förrgår såg jag lämpliga bildmotiv på den gamla bastugrunden och beslöt ”fånga” dom igår. När jag var klar med fotograferingen fick jag syn på ett rostigt rör som jag petade loss. Det var förstås av­lopps­röret till bastun. Tur att det var kort.

På isen 3Resten av ar­bets­da­gen tillbringade jag i stranden. Efterbörden av mitt buskröjande i vintras behövde tas om hand. Men jag började med att testa om isen håller än. Och det gjorde den minsann.

Det blev ingen lång tur. Jag nöjde mig med att trampa runt utanför bryggändan, feg och försiktig som jag är.

På grund av att isen pressar upp vattnet på land, låg en hel del kvistar i vattnet, så strandkrattning fick en helt ny innebörd. Jag krattade mest i och under vatten och fick sällskap av en filur som simmade runt i det grumliga vattnet. Möjligen en groda?

Att hantera det blöta skräpet skulle ha krävt regnställ så jag nöjde mig med att kratta upp högarna på land så dom får torka ett tag. Det var nog att blöta ner handskarna. Definitivt ingen badtemperatur om man inte är vinterbadare.

StrandkrattningDet som redan låg i skottkärran förde jag till min västra avfallshög. På vägen fick jag mig ett gott skratt. Wettexduken som jag hängde upp för flera år sen hade tydligen bestämt sig för att flytta i samband med nån storm. Bara ett litet hörn återstod.

På väg till lövhögarna från i förrgår gjorde jag nästa fynd. Det stack fram ur kvisthögen som jag misslyckades med att elda upp i förrgår och såg ut som en plastslang vid första anblicken. När jag drog fram den visade det sig vara en damstrumpa. Antingen hade den hamnat där av misstag eller så använde moster samma hög när hon levde. Fast om jag minns rätt brukade hon bränna trasiga strumpor? Nåväl, nu får Rouskis ta hand om den.

Innan jag tog middagspaus gick jag en sväng till blåsippsbacken. Alla sippor står än så länge i knopp konstaterade jag. Genaste vägen därifrån till huset är att gå förbi sophögen bland syrenerna. Lyck­ligt­vis hann jag se föremålet innan jag trampade på det… Änden på en febertermometer stack ut under löven.

FebertermometerJag kan undra hur länge den har legat där? Jag har inte slängt den och moster dog 1999. Dom sista åren gick hon inte ut, så den har legat där i minst 16 år, alltså långt innan apoteken började ta emot ”avfall” kan jag tänka mig.

Kvicksilvret hade antagit flytande form. När jag vände på termometern bröts det loss i en droppe som rörde sig innanför glaset. Vilken himla tur att glaset var helt. Kvicksilver är ju bland det gifti­gaste och farligaste som finns! 😦 Nu får apoteket ta hand om den.

Löv till grannen
Idag fick jag ledig dag. Friska, västliga vindar och regn tillräckligt länge för att arbetstiden skulle vara till ända. Allt som behöver göras inomhus har jag lyckats undvika genom att ägna mig åt helt ovä­sent­liga saker.

Förhoppningsvis har alla löv blåst över till grannen så kommer jag lindrigare undan. 😀

Osynligt

Otacksamt med osynligt arbete… Enda resultatet var att kvisthögarna blev högre och att jag hade smutsiga arbetsskor och -handskar när jag var klar.

I stranden syns ingen skillnad – än. Men nästa sommar lär det göra det. Lövverket på nypon, olvon och hägg bör minska betydligt. 🙂