29.12 – Så där ja!

Julhelgen är över, jag har satt rekord och remonterar. Nästa år blir det andra bullar! Kanske?

Julhelgen över
Julhelgen firades på samma sätt som i fjol, med lika många maträtter om inte fler, fast med ett undantag: Jag gjorde Husse sällskap till julkyrkan. Det var ett antal år sen sist, vilket märktes på att instrument och musik hade moderniserats.

Moderniseringen var mest på ont. Antagligen är jag väldigt konservativ. När tonerna av Feliz Navidad hördes som avslutning reste sig nackhåren nästan. Melodin är helt OK, men kändes verkligen inte rätt. Våra gamla, hederliga julsånger och ‑psalmer ska de’ va’!

Det visade sig att jag hade varit ruskigt snäll under året. Att jag också i år sa att jag varken vill ha eller ger några julklappar var det ingen som brydde sig om.

Eftersom vi avslutade julaftonen på Udden blev det dubbla julklappsutdelningar i och med att vi inte var med vid utdelningen i Tallmo. Tack igen för alla goda, nyttiga och fina klappar! 🙂

Så länge fostermor levde var det tradition att äta kalops och blandad frukt-kräm på juldagen, men eftersom vi åt i Tallmo också då, fick rätten vänta till Annandag jul. Även om jag inte har mycket till övers för traditioner i övrigt är julmaten ett undantag. 🙂

Rekord
Jag kan inte minnas att jag nånsin i hela mitt långa liv (nå, allting är relativt) har lagat mat en hel eftermiddag, men det gjorde jag idag. För att inte vara oartiga mot gästerna på nyårsafton beslöt vi förbereda maten så långt det var möjligt.

Igår tillredde Husse mellanrätten och jag förberedde nattmaten. Idag blev en varmrätt och desserten klar. Nu återstår bara att tillreda för­rätt, den andra varmrätten (vi serverar två), förutom potatisen som ska kokas förstås.

Remonterar
Språkriktighet är ett av Husses och mina gemensamma intressen. Idag blev det tal om sanering/renovering eller remont som (felaktigt) användes i våra trakter förr. Numera vet väl dom flesta att en remont är en (oinriden) unghäst.

Men att remontera och en remontant är nåt helt annat. Husse hittade genast en praktisk tillämpning: ”Man kan väl säga att du remonterar.” Visst var det ett gulligt exempel? 🙂

Andra bullar
Jag fattade ett radikalt beslut gällande bloggen innan jag somnade härom natten. Från och med nästa år blir det slut på långa ha­ranger och den digra ämnesfloran i ett och samma inlägg. Eller inte?

Som jag tidigare nämnt, avviker min blogg från det vedertagna sättet att blogga eftersom mina inlägg snarare är att betrakta som en dagbok. Fast om man ska tro Wikipedia är jag ändå inte ute och cyklar, en blogg kan också vara en ”nätdagbok”.

Så nu greps jag av beslutsångest… :-/ Vi får se hur det blir nästa år. 🙂

Gott Nytt År från oss alla på Udden!

Nytt rekord

skinnjackan

Idag har jag slagit mitt tidigare ”senhetsrekord”. Det är inte alls ovanligt att jag för upp sommar­kläderna på vinden i oktober, men 15 november är nog premiär. Eftersom jag känner mig själv rätt väl, brukar jag se till att jag har höst‑ och vårplagg lätt tillgängliga så hittills har jag klarat mig med höstmunderingen.

Eventuellt känner en del bloggläsare igen skinnjackan från den nerlagda bloggen.fi? Bilden är från 2011, men jag köpte jackan i Dalarna som­ma­ren 1989, vilket betyder att den har fyllt 27 år. Men den är fortfarande i fullt användbart skick och perfekt att ha på när det blåser isande vindar. 🙂

19.6 – I loppistagen

Jag har haft innedag och ägnat tiden åt loppisartiklar. Mia har satt rekord.

Klart för nästa leverans
Idag var vädret idealiskt för inomhusgöromål. Efter lunch började jag värdera, prissätta och förpacka grejerna som ska till loppisförsäljningen i morgon. Det var min själ ett drygt jobb! Förutom några klädesplagg och skopar plus ett par udda grejer är det mesta smycken, totalt 63 artiklar enligt ”lagerlistan”.

Jag hade bestämt att mina vackraste skor äntligen fick försvinna ur garderoben. Gissa om dom är kvar? Jag provgick dom, beundrade dom i spegeln och kom fram till att jag nog kan ha dom nån gång när jag ska vara riktigt fin, vilket på sin höjd händer vart tionde år.

Visst är det urfånigt att fästa sig så vid skor? Men dom är såååå vackra och dessutom (ganska) bekväma. Men absolut inget jag behöver i potatislandet eller i skogen förstås. Dom kanske utgör den sista länken till livet i storsta’n och påminner mig om ”mitt förra liv”, vad vet jag?

Fyra ringar åkte också ner tillbaka i smyckeskrinet. ”Nån gång” gäller här också. Men resten av glittret är nu förpackat i Minigrip-påsar och färdigt för försäljning. Det ska bli intressant att se hur mycket som går åt. Begagnade smycken kanske inte är så poppis även om det mesta är i silver och halvädla stenar?

Rekord
Mia har tagit igen jakttiden som inte blev av igår. På fyra timmar bar hon in tre näbbmöss i verandan, samtliga avlivade. Hon verkar ha fattat att jag inte uppskattar att hon bär in dom levande.