Den stora dagen närmar sig, vi har ätit rotmos, fått små vita kulor, träffat en verksamhetsgranskare och smörjt kråset. Idag var årets sista Lustläsarträff och Mia är innekatt.

Den stora dagen
Luciadagen är så klart en viktig dag, men nu är det inte så långt kvar till den riktigt stora dagen, trots att den är kort. Jag menar förstås den 21.12, årets kortaste dag.

Och sen vänder det! Några veckor senare börjar det märkas att dagarna blir längre och vi kan börja se fram mot vår och sommar igen. 🙂

Rotmos
I lördags festade vi på rotmos. Det blev supé som det ofta brukar bli i det här hushållet, men lika gott ändå. Hemlagat rotmos går inte av för hackor!

Små vita kulor
På söndag morgon tände vi förstås det andra adventsljuset. På eftermiddagen bestämde väder­kontoret att vi behövde få lite annan nederbörd än regn. En hagelskur drog förbi och lämnade små vita kulor efter sig på marken.

Träffat en verksamhetsgranskare
På måndag eftermiddag knackade föreningens kassör och den ena verksamhetsgranskaren på som avtalat. Vi började med kaffe och tilltugg.

När kaffet var urdrucket tog vi en titt på årets bokföring som är upprättad i ett kalkylprogram. Frågan var om verksamhetsgranskaren kunde tänka sig att granska verifikaten i datorn eller om hon föredrog en utskrift på papper?

Hon trodde det skulle gå bra att granska på skärmen så då hoppas vi att vår andra verk­sam­hets­gran­skare tycker det samma.

Smörjt kråset
Igår hade vi bokat tid för julbord i Labbnäs klockan 18. Eftersom det hade vräkt ner blötsnö hela dagen blev bilfärden ganska spännande, i synnerhet på byvägen. Men den avlöpte lyckligtvis utan incidenter.

Julbordet i Labbnäs är alltid en trevlig upplevelse, både för ögon och gom. I nästan två timmar smörjde vi kråset med diverse go’saker. Lika gott i år som tidigare år. 🙂

Årets sista Lustläsarträff
I eftermiddags träffades Lustläsargruppen för sista gången i år. Vi var inte fulltaliga, men väl ett drygt halvdussin belästa damer. Dvs alla utom jag.

Nästan så länge jag kan minnas har jag legat och läst en stund innan jag somnat. Den vanan har jag numera bytt ut mot ”dagens höjdpunkt” – en prat‑ och kelstund med Husse. Alltså hinner jag läsa bara när han inte är hemma.

Det visade sig att de flesta damerna i gruppen också är ”sängläsare”. Kan det vara ett kvinnligt fenomen? Eller beror det på att dagarna är fullt upptagna av annat?

Mia är innekatt
Mia har gått i vinteride så gott som. Hon kan gå ut en kort vända, men återkommer efter max en halv timme. I all synnerhet när det är dåligt väder. Och dåligt väder är för hennes del kyla, blåst eller nederbörd.

Eftersom hösten har varit rekordblöt och vinden ofta i friskaste laget sover hon mest mellan mat­tiderna. För dom missar hon ju inte!

Hon ids inte ens kissa eller bajsa utomhus längre. Det händer rätt ofta att hon nyss har kommit in och gått raka vägen till sin toa, alternativt gör hon ett toa­besök strax innan hon går ut. Varmt och be­kvämt ska de’ va’. 😀