julmat

av

Julmat med suckar

Dadelkaka hör julen till. Dan före dan verkställde jag min plan att baka en. Kan inte minnas att jag gjort det tidigare?

Resultatet blev nu inte som förväntat. Eftersom formen var för snålt tilltagen, pöste kakan upp som ett vulkan­utbrott. När jag väl tog ut den ur formen visade den sig vara synnerligen anemisk. Inte när­melse­vis lika brun och fin som dom dadelkakor jag har ätit tidigare.

Till råga på allt var den kletig längst in trots att jag gräddade den längre tid än det stod i receptet. Suck.

Julaftonsdagen var ganska ”flöjig”. Klockan 11 hade jag tid hos frissan. Mig veterligen har det aldrig hänt tidigare det heller. Ursprungligen hade jag tid förra lördagen, men frissan ombokade på grund av förkylningssymtom och coronatest. Lyckligtvis var det negativt.

Efter frissan hämtade Husse mig, därefter gick vi till kyrkogården för att tända ljus på gravarna. Jag hade så klart glömt min lykta, men Husse lånade ut en av sina. Sen åkte vi hem och drack ”förmiddagskaffe” i vanlig ordning, fast med rökt julskinka på smörgåsen den här gången.

Då vi hade druckit ur kaffet gick Husse ut för att hugga ved och jag beslöt mig för att snabbstäda. Mia tittade storögt på mig. Hon tyckte antagligen att det var i senaste laget att julstäda. När Husse kom in sa han: ”Jasså du dammsuger, jag trodde elvispen var i gång”. Ibland är han extra rolig vår Husse.

Efter städningen var det dags att börja förbereda en del av julmaten. Jag kopplade därför på ugnen. Då undrade Husse om kålrotslådan skulle ätas kall? Jag hade börjat värma ugnen två timmar för tidigt. Suck.

Till gröten ville vi ha soppa på blandad frukt så jag började med att koka den under tiden som jag rörde ihop ingredienserna till kålrots­lådan.

Det borde jag inte ha gjort. På så sätt kokade frukten i soppan på tok för länge, vilket innebar att plommonen inte längre gick att känna igen i och med att jag hade klippt i tu dom när jag la frukten i blöt kvällen innan. Suck.

Jag avbröt därför kålrotsstöket och avredde soppan, men fick tydligen ett allvarligt hjärnsläpp. I stället för att röra ut potatismjölet i vatten som jag brukar, tog jag soppspad. Det varma spadet gjorde förstås att potatismjölet blev en seg klump som gott hade kunnat användas som tapetklister. Suck.

Andra gången gick det vägen – om man bortser från att soppan blev kräm i stället.

Risgrynsgröten klarade jag i stort sett utan malörer. Trots att jag kokade den i en teflonkastrull, lyckades den ändå bli en aning brun i botten, men inte så det störde nämnvärt. Men lutfisken och kålrotslådan klarade jag faktiskt med glans. 😀

av

27.12 – Slutfirat och en ny teori

Julen är slutfirad, jag har invigt olycksfallsförsäkringen och har en ny teori.

Julen slutfirad
Vädermässigt var det en bister julafton. Tvåsiffriga minusgrader krävde varma kläder och skodon, men faktiskt sken solen så länge den orkade.

Programmet följde samma mönster som i fjol med med ett undantag. Tända ljus på gravarna, lyssna på julevangeliet i kyrkan och julmiddag i Tallmo. Undantaget bestod i att vi också närvar vid jul­klapps­utdelningen.

Bland mina julklappar fanns bara nyttiga grejer, bland annat en trådlös ringklocka. Så numera får man trycka på en knapp för att bli insläppt. 😀

Skämt å sido, ringklockan är huvudsakligen tänkt för icke-bekanta. Såna dyker upp två-tre gånger per år, så den kommer inte att slitas ut i första taget.

Igår kväll avslutade vi julfirandet med en inledande Dry martini (”stirred, not shaken”), därefter sill och potatis, kalops och ris à la malta som avslutning. Enligt gammal Udden-tradition äter man kalops på juldagen, men den fick bli en dag senare eftersom vi också åt juldagsmiddagen i Tallmo.

Invigt olycksfallsförsäkringen
Redan på julaftonskvällen kröp termometern upp till plusgrader som har hållit i sig sen dess. Det betyder halka för oss ”lantisar”.

Idag invigde jag därför mina Icebugs för i år. En idealisk olycksfallsförsäkring och ett av mina bästa köp nånsin!

Ny teori
Jag har en ny teori när det gäller läckaget i Silverpilen. Idag blev jag så gott som övertygad om att den stämmer.

Eftersom fukten är luktfri kan man utesluta många vätskor, dom flesta luktar mer eller mindre. Men det slog mig för ett tag sen att lukten av spolarvätska kanske avdunstar rätt snabbt?

I samband med bytet till vinterdäck den 13.12 fyllde jag på spolarvätska och har sen dess inte använt den. Efter den 18.12 har jag inte heller använt bilen.

Idag kollade jag fukten på bilgolvet och kunde konstatera att mattan, eller rättare sagt tidningen under gummimattan, var blöt trots att bilen har stått still. När jag kollade behållaren med spolarvätska visade den sig vara nästan tom.

För att säkerställa att lukten av spolarvätskan avdunstar snabbt, hällde jag litet på en pappers­tuss. Den enda lukt jag kunde känna var den av blött papper.

Eftersom alla andra tänkbara orsaker till den kontinuerliga fukten är eliminerade, är jag nu rätt över­tygad om att antingen själva behållaren eller en slang läcker. Troligen det senare.

Hur man åtgärdar det är däremot inget jag har en aning om. Förhoppningsvis kan nån kunnig människa göra det. Eller åtminstone kolla om min teori stämmer.

av

22.12 – I julveckan

Udden har fått ett tillskott, jag har fått middag, radioproblemet består, vi har förberett julmat, jag har bytt tandläkare och önskar dig en God Jul.

Tillskott på Udden
I tisdags verkställdes en affärsöverenskommelse utanför en av matbutikerna i Dalsbruk. En av mina blogg­lä­sare (tack för det!) hade lagt ut en julduk till försäljning på Bytesbörsen på FB och jag nappade på direkten.

Visserligen finns det gott om juldukar på Udden, men ingen som är stor nog för köksbordet. Det var den här, så ha-begär uppstod omedelbums. Dessutom har den ett vackert mönster bestående av jul­stjärnor. 🙂

Fått middag
Som avslutning på tisdagens runda hälsade jag på Råttan/Väduren och hennes ”joddlare” som var på tillfälligt besök i byn. Dom kan man förresten läsa mer om på Råttans blogg.

Då jag klev in stod ”joddlaren” vid spisen och förberedde middag. Han är nämligen proffs på bl a mat­lagning. ”Jag tänkte vi skulle ha lite mat” sa Råttan. Det hade jag då inte räknat med, men lät mig ganska lätt övertalas. En av de större vägarna till mitt hjärta går som bekant via magen.

Fläskfilé med stekt banan, risotto och god sås till smekte gommen. Glass med blåbärssylt, följt av en kopp Zoegas avslutade det hela. Tack igen!

Radioproblemet består
Sent på eftermiddagen i onsdags knackade min bekant på som överenskommet. Han trodde sig even­tuellt kunna fixa radioproblemen. Han lyckades bara tillfälligt. Efter ca en halv timme hördes skrap och brus igen.

Men det finns en ljusning! Vid dagens besök hos ZasData i helt andra ärenden, passade Husse på att fråga min favorittekniker om han också förstår sig på radioapparater? Efter några frågor om modell och årgång avslöjade han att han var utbildad på just det området, även om det var länge sen han senast höll på med sånt.

Vilken fantastisk röta! Efter helgerna kunde han åta sig att se om han kunde fixa till den.

Förberett julmat
Efter att ha tackat Vik Husse/Filosofen för besöket och önskat honom God Jul igår åkte vi till Tallmo för att fixa till ”julfiskarna”. Både gravad och varmrökt fisk ska finnas på julbordet.

Eftersom jag hade turen att lyckas med gravandet i fjol, fick jag förnyat uppdrag. Husse bad mig också salta fiskarna som ska rökas. Fast där missade jag.

Först på kvällen kom det fram att saltandet också ingick i mitt åtagande. Men si, det hade jag inte upp­fattat och sålunda var fiskarna fortsatt osaltade! Snudd på katastrof. Räddningen blev att kontakta Husses dotter som var på plats och kunde bistå.

Bytt tandläkare
I förmiddags satte jag mig i tandläkarstolen hos en ny tandläkare. Förtroendet för min förra är tyvärr förbrukat.

Att jag också hade hål i tanden bredvid den jag hade problem med upptäckte han inte. Det hittade jag själv i samband med att jag granskade att jag rengjort såret där den utdragna tanden suttit.

Min nya tandläkare upptäckte dessutom två små hål i nedre kanten på den andra granntanden, vilket jag redan hade misstänkt efter mina egna undersökningar. Än så länge behöver dom inte åtgärdas ansåg hon, men nog kollas regelbundet. Det verkar förtroendeingivande. 🙂

Ha en God och Glad Jul!

 

av

5.1 – Människor, mat och väder

Det är dammfritt på byvägen, jag har haft besök, gjort slut på julmaten och struntar i skydd.

Dammfritt
Den 9.12.2013 dammade det senast på byvägen, sen dess har det varit dammfritt tack vare det blöta vädret. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Det betyder nu inte att bilen håller sig ren… Vattenpölar och grus förhindrar det nog så effektivt.

Besök
Igår tittade fru grannen in och överräckte en burk ny­produ­ce­rad aioli, min stora passion. Där fick hon flera pluspoäng igen. 🙂

För min del behövs inte ens mat som passar till. Antingen brer jag den på smörgåsen eller tar ett par teskedar direkt ur burken, så den kommer inte att bli långvarig. Heder och tack för vänligheten!

Mia spejarI eftermiddags blev jag väckt av en kvinnlig röst som frågade: ”Är det nån hemma här?”. Jag måste ha sovit nog så djupt, för jag hade varken hört ytterdörren öppnas eller att det knackade på köksdörren.

Det var Mias fel. Hon väckte mig halv fem i morse, somnade om en stund, men jagade upp mig fem över fem. Jag höll mig vaken fram till efter lunch, men beslöt sen att gå och lägga mig på nytt i och med att Mia tog siesta då.

När jag hade vaknat till kom jag på att rösten tillhörde min före detta granne och besvarade hennes fråga jakande medan jag tog på mig morgon­rocken och gick in i köket.

Hon såg inte alls förvånad ut över att se mig i morgonrock så dags på dagen. Dessutom är det visst Tretton­dags­afton kom jag just på! Det hedrar henne. 🙂

JulmatSlut på julmaten
Det sista av den delikata röka skinkan och gravlaxen gick åt för några dar sen och resten av kål­rots­lådan hade börjat mögla så den var jag tvungen att slänga. Resterna av lutfisken från nyårsdagens middag blev stuvning igår.

Såsen hade gått åt så jag gjorde ny sås och blandade i potatis, lutfisk och ärterna som var kvar. Riktigt gott blev det även om rätten kanske inte såg så aptitligt ut men min fina tomtetallrik var desto vackrare.

Inget skydd
I regel brukar jag montera mina s k snöskydd redan på senhösten, men i år beslöt jag strunta i dom för att se hur trappan då skulle te sig i vinter. Jag hinner väl ångra mig än innan vintern är slut, men än så länge har dom ju inte behövts. Höstvädret tycks fortsätta ett tag till.

PrognosFast lördagen den 11.1 ska vi tydligen få minusgrader och på måndagen den 13.1 snö enligt 10‑dygns­prog­no­sen från YR‑SMHI. Återstår att se om den håller och hur mycket av det vita vi i så fall får?

Snart är nästan vad som helst bättre än mörkret och blötan. Utom den stränga kylan i Kanada eller orkan­vindar och farligt höga vågor som aviserades utanför Brittiska öarna igår!

av

25.12 – Julpyssel

Planeringen ändrades, jag har blivit trakterad och utan vinst, gillar Djävulssylt och har ätit jul­dags­middag. Mia har tagit död på en tomte och älskar sin julklapp.

KalenderÄndrad planering
Innan jag besökte mamma i förrgår hade jag två punkter på inköpslistan: Jultårtor och palvad (rökt) skinka. Men under besöket godtog mamma tveksamt mitt förslag att fira julafton på Udden, så listan utökades med sånt som jag vet att hon gillar. Eller gillade ska jag kanske säga. Om man saknar hungers­känslor, smak- och luktsinne är det inte mycket som frestar längre.

När jag kom hem beställde jag hämtning med ”inva-taxi” åt henne till kl 11.30. Tyvärr fanns det ingen som kunde hämta henne klockan fem-halv sex när hon ville åka tillbaka så jag för­beredde mig på att göra det så bekvämt som möjligt för henne i Silverpilen.

Vid halv elva igår förmiddag ringde hon och talade om att hon kände att hon inte orkade komma trots allt. Jag förstår henne innerligt väl. Om hon knappt orkar resa sig från sängen för att ta sig till toa­letten tedde sig en (ny) biltransport förstås oöverstiglig. Vi kom överens om att jag skulle besöka henne i stället så vi ändå fick utbyta julkramar.

Trakterad
I söndags (tor jag?) ringde fru grannen och frågade om jag ville äta julmat hos dom. Det tackade jag gärna ja till. Mamma skulle ju enligt planerna åka tillbaka till sjukhuset före den tänkta tiden. Och när den planeringen blev ändrad kändes det ganska mysigt att få äta gott och umgås i trevligt sällskap, även om jag inte har något emot att vara ensam.

På julbordet fanns kantarellsås bland mycket annat gott. Den innehöll delvis nyplockade kantareller minsann! Herr grannen hade nämligen plockat en näve kantareller i skogen för nån dag sen. Verkligen inte så vanligt den här årstiden. Såsen satt finfint till julskinkan kan jag intyga.

Ingen vinstUtan vinst
I fjol köpte jag en sån där skrapkalender som man kan vinna pengar på. Det är väl onödigt att tala om att det inte blev nån vinst?

Men skam den som ger sig, i år köpte jag en igen. Fast med samma nedslående resultat. Det var riktigt nära på en del belopp, men nära skjuter som bekant ingen hare. Tror bestämt jag satsar den tian på nåt annat nästa år.

Djävulssylt
Björknäs trädgård hade öppet under helgen före julafton så jag stack mig in för att låta mig frestas. Förutom ett par julblommor, lantpaté och äppelmust till mamma kom jag hem med en burk ”Djävulssylt”. Jag läste om den i ÅU då matmarknaden hölls här i trakten och tyckte den lät spännande så det var given sak att köpa en burk.

Den gör skäl för sitt namn kan jag påstå. Men jag gillar ju kryddor och chilismak så det var ett bra köp. Dock ska man låta bli att äta den med sked direkt ur burken om man inte är härdad. 😀

Juldagsmiddag
Efter dagens besök hos mamma lagade jag maten jag hade tänkt bjuda henne på: Köttfärs(limpa) med potatis och kokta morötter till i och med att jag inte har köpt nån skinka i år. Den smakade alldeles utmärkt trots att jag ändrade receptet.

I vanliga fall blandar jag i gräddfil och en påse löksoppa efter tips från reservmamman för många år sen, men till min stora förvåning hade jag ingen löksoppa hemma så jag uppfann ett eget recept. Det är ju rätt svårt att misslyckas med den rätten så jag improviserade friskt.

Död tomteDöd tomte och populär julklapp
Idag lyckades Mia fånga och döda tomten som hängde i kökslampan. Tur att lampan hänger kvar.

Igår kom Vik Husse helt oväntat med julklapp till både Mia och matte. Mia är omåttligt förtjust i sin: Torkade mujkor.

Hon har petat i sig en tidigare present av samma slag och både visar var dom finns och talar högljutt om när det är dags att servera en av delikatesserna. 😀

av

20.12 – Julmat och husfrid

Jag har julshoppat i ”stan”, provianterat för helgen, fått en delikat julklapp och stört husfriden.

BrysselkålI ”stan”
Igår kunde jag inte skjuta upp besöket i Kimito längre. Vissa ärenden och inköp kan bara uträttas där dess värre. Till exempel fryst brysselkål och väggkalender för nästa år.

När jag hade hunnit till sista stället jag skulle till, stötte jag i hop med en bekant från den här delen av ön. ”Jasså, du är också i stan” konstaterade han efter att ha hejat. Jag instämde, det känns numera lite som att åka till stan när jag ser fler än enstaka bilar och människor. 😀

Julmatsuppköp
För att undvika trängsel och eventuella kassaköer bestämde jag mig för att proviantera resten av julmaten idag och på närmare håll. Det gick smärtfritt, dock inte för plånboken. 😦

Men jisses vad dyr maten är i det här landet! Inte att undra på att vi ligger bra till i ”dyr­bar­hets­stati­stiken”. Nästan en hundring per matkasse. I ärlighetens namn ska medges att dom innehöll en del juldelikatesser och lär räcka i flera dar, men ändå. Tur att det inte är jul så ofta.

Delikat julklapp
När jag var hemma på Udden igen och nådde ytterdörren hängde en Wästerbotten-ost mitt på dörren. Den gode Filosofen hade varit på besök. Det kändes snopet att han ”passat på” medan jag var borta, men jag får försöka återgälda det en annan gång. Tack igen för delikatessen!

JulpyntStörd husfrid
Det börjar bli hög tid att julpynta. I eftermiddags öppnade jag locket till lådan med julprydnader och fick börja med att städa bort spåren efter ”invasionen”.

I botten på lådan låg två adventsstakar i keramik. I två av ljushållarna låg ett brunt pulver som jag inte begrep var det kom ifrån? Jag behövde inte fundera länge förrän jag såg en bekant silver­färgad kropp röra sig i pulvret. Minst två silverfiskar hade installerat sig där.

Pulver är det förstås inte utan nån slags bomaterial förstår jag. Möjligen är barnkammaren i den andra ljushållaren? Eller toaletten kanske? Försiktigt la jag den andra ljusstaken ovanpå tills jag hade plockat upp resten av grejerna, sen ställde jag ner båda var för sig igen.

Förmodligen låg dom i vinterdvala, men piggnade till när dom kom in i värmen. Snart åker dom ut i kylan igen. Men hellre stillsamma silverfiskar än möss som gnager på prylarna.