Jag får EU-pension, har attackerat kakfaten, fått snuva, hämtat bilen, vilat och haft tebesök.

EU-pension
I måndags hade jag tid hos FPA (Försäkringskassan). En glad och vänlig dam fyllde i en pen­sions­an­sö­kan åt mig.

Det blir ju inga höga belopp eftersom jag bara har varit anställd under åren efter flytten hem. Dessu­tom har jag varit tim‑ eller visstidsanställd. Men eftersom arbetsgivaren har betalat in pension, vore det förstås korkat att inte ta ut den.

Redan idag(!) fick jag besked – och lärde mig ett nytt begrepp: Pro rata-pension. ”Pensionen beviljas i enlighet med EU-bestämmelser om pro rata-pensionen är högre än den nationella arbetspensionen i Finland.”

Pro rata-pensionen visade sig vara 0,43 € högre än Finlands nationella bestämmelser. Man tackar och tar emot. 🙂

Attackerat kakfaten
Som avslutning på dagen lämnade jag in Silvperilen för åtgärd och gjorde Husse sällskap till en trevlig dam som hade namnsdag. Fast av kakfaten att döma kunde man tro att hon hade födelsedag.

Artiga och väluppfostrade som vi är tog vi av alla sorter, av vissa till och med dubbelt, så hon kan omöjligt tycka att vi var storbjudna. 😀 Tack igen!

Fått snuva
Samma dag slog snuvan till. Som ett brev på posten följdes tidigare virusangrepp av fler. Hosta hade jag fått redan ett par dar tidigare och nu var det alltså snuvans tur.

Tydligen är immunförsvaret rätt så effektivt trots allt, idag kan jag andas genom näsan igen och hostan har lugnat sig betydligt.  Fast det betyder ingalunda att jag är pigg som en lärka för den skull… Men om ett par dar till kanske?

Hämtat bilen
På tisdag förmiddag hann jag med lite föreningsadministration innan det kändes som om det var bäst att återgå till sängläge. Jag avbokade ett planerat besök senare på dagen och hade nyligen somnat då jag fick SMS om att bilen var klar att hämta.

Det kändes motigt att stiga upp och klä på sig, men jag behövde ju faktiskt bara sätta mig i passa­ge­rar­stolen och bli skjutsad ena vägen.

Det luktade lim i Silverpilen när jag steg in. Det tog jag som bevis för att en ny tätningslist satt på plats runt säkringsboxen.

När jag kom hem la jag mig igen och vaknade av att Husse prasslade med potatispåsen. Det var dags för middag.

Vilat
Eftermiddagen igår blev delvis vilodag den också. Då filmen Okänd soldat var slut, var jag också det trots att jag verkligen inte gjorde många knop medan den pågick. (Krigsfilmer tillhör inte favoriterna, inte ens om det handlar om finska krig så Husse fick se den utan mig.)

När jag vaknade efter dryga två timmar hade Husse börjat fixa middag. Potatis och morötter stod på spisen och fisken gjordes i ordning för rökugnen. Mitt enda bidrag bestod i att duka bordet och äta. Sån service kändes oerhört lyxig.

Tebesök
Idag har jag faktiskt hållit mig vaken nästan hela dagen. Dels tack vare Vik Husse som gjorde entré vid lunchtid som avtalat och dels tack vare en del pappersexercis som var av nöden.

Sent i eftermiddags kändes behovet av vila dock påtagligt, så jag tog igen mig ett tag. Väldigt snart borde jag väl vara utvilad nog?