musjakt

av

Avbrott och jaktbyte

Natten mellan tisdag och onsdag signalerade UPSen att vi hade elavbrott, så jag gick upp, stängde av den och somnade om. När Husse steg upp på morgonen hade vi ännu ingen el, men den återkom ganska snart.

När jag steg upp ett par timmar senare och startade vattenkokaren hördes inte det vanliga bruset som brukar höras nästan genast. Men kannan blev varm så jag antog den bara var långsam eller eventuellt fått nåt fel.

Mer än så blev det inte. Jag beslöt värma kaffevattnet på elspisen i stället. Samma fenomen – vattnet blev varmt men kokade inte.

I samma veva ringde herr grannen och undrade om vi hade ström. Jag svarade som det var och kon­troll­tände belysningen i vardagsrummet. Lamporna bara glödde svagt. Ett bekant fenomen då alla faser inte är i skick har Husse förklarat.

Innan jag hann tända upp i vedspisen var elen tillbaka och det bekanta bruset från vattenkokaren hördes igen. Så bra.

I dag drabbades vi av nätavbrott. Då jag steg upp rapporterade Husse att han inte kom ut på internet, varken på telefon eller padda.

Jag kunde bara bekräfta när jag hade startat datorn: ”Ingen nätverksåtkomst” meddelade nät­verks­symbolen. ☹

Vi ringde därför operatören och felanmälde. Killen som svarade påstod först att allt var OK på vår adress, men lovade skicka felanmälan vidare. Inom en kvart funkade nätet igen. Skönt.

Vi är inte bara elberoende utan också nätberoende numera. Utan tillgång till el eller nätverk är det inte mycket man kan uträtta som bekant. Vad störningarna berodde på har inte framgått.

Jaktbyte
I eftermiddags inträffade nåt som är ovanligt numera. Mia upptäckte en inkräktare i vardags­rummet. En ung mindre skogsmus hade hittat in och gömde sig bakom prylarna på golvet under skänken.

Matte hjälpte till att avslöja gömstället och Mia var genast med på noterna. Hon nappade tag i den, bar in den i köket och la den i den ena av Husses vintercrocs.

Därifrån petade hon ut den, bara för att släppa den i den andra dojan. Till slut hade hon dragit ut fodret så långt att musen hade ett perfekt ställe att kura ihop sig på längst in.

Matte trädde i tjänst igen, rätade ut fodret och pillade ut musen. Då hade Mia fått nog. På nolltid smaskade hon i sig ”mellanmålet”. Duktig flicka. 😊

av

Kreativ helg, dödsdom och musjakt

Kreativ helg
Lördag-söndag hade vi skrivarhelg i Kojan. Perfekt miljö för kreativa skrivövningar. Flera av dom företogs också utomhus i strålande sen­som­mar­väder.

Vår ”standardgrupp” var den här gången utökad med en ny deltagare. Hon fann sig väl i våra dåliga skämt och vårt raljerande och var också hon en van skribent.

Dödsdom
I dag ringde Kimito Telefon som jag lämnade in datorn hos. Nån uppenbar orsak till att den hade lagt av hade man inte hittat, men en vidare felsökning skulle medföra höga arbetskostnader och högst troligen svårigheter att hitta nya delar.

Jag blev rekommenderad att köpa en ny. Ett inte helt oväntat besked. Med 13 år på nacken är min trotjänare redan en antikvitet i datorvärlden.

Jag hade ju redan hittat en värdig efterföljare, men förutsättningen är att min andra interna hårddisk går att bygga in i den. Det skulle dom kolla och återkomma om.

Musjakt
I dag hade Husse fått nog. Han greppade resolut min skräp­plockare och knep den runt musen som Mia hade tagit med sig in och släppte den i rhododendronbusken.

Det dröjde inte länge innan hon kom in med den igen. Men innan hon hann släppa den ur käkarna pytsade jag ut henne och stängde dörren.

Nu återstår ”bara” en. För n:te gången hade hon med sig ett levande byte in i förrgår och för n:te gången överlistade musen henne och gömde sig nånstans i sovrummet där hon inte kom åt. Tidigt i morse hörde jag att jakten var i full gång, men den luriga musen räddade sig undan igen.

Felet är förstås mitt. Jag har låtit henne komma in med både levande och döda byten under årens lopp, så hon tycker förstås att det är OK.

I år har det rört sig om upp till tre om dagen tidvis, så tillgången är god. Enda fördelen med den flitiga jakten är att hon har gått ner i vikt. Flera hundra gram faktiskt. 😉

Men nu införs ny rutin på Udden. När vi släpper ut henne första gången på morgonen stänger vi dörren till köket och får finna oss i att bli väckta när hon ska in igen. Och innan vi öppnar dörren gäller det att kolla om hon har nåt i munnen.

av

28.11 – Det mesta ordnar sig

Natten blev lugn, jag har fått diagnos, årets sista möte är genomfört och Silverpilen har blivit felsökt. Husse har kockat och blivit blöt och använt muskelkraft.

Lugn natt
Natten till måndag blev lugn trots allt (se inlägg 25.11). Det var först på morgonkvisten den gömda musen vågade sig fram. Den blev så gott som omedelbart fångad och uppäten. Därmed var drama­tiken avslutad för den här gången.

Diagnos
I söndags var mina krämpor klart decimerade, det var bara lilltårna som ömmade. Men som planerat bokade jag tid för besök på HVC i måndags. Och kan du tänka dig – jag fick tid redan samma dag! 🙂

En ung (mycket ung!) man med bruna ögon tog emot och frågade vad som fattades mig. Jag berättade kort om de senaste dagarnas ”lidande”, sen bad han att få titta på mina händer och fötter, kollade hjärta och lungor och konstaterade därefter att jag hade råkat ut för ett enterovirus.

Ha! Det var ju det jag trodde hela tiden!

Och precis som jag redan hade läst mig till, finns det inget botemedel, infektionen går över av sig själv sa han. Dock kan blåsorna smitta ända tills dom försvinner, så det gäller att ta hänsyn till sin omgiv­ning. Därför påminde jag doktorn om att rengöra händerna efter att han hade tagit mig i hand då besöket avslutades. Det fram­kallade ett brett leende.

Årets sista möte
På eftermiddagen samlades hembygdsföreningens styrelse och kassör till årets sista möte. Det hölls hemma hos vår äldsta ledamot som hade bullat upp med många go’saker, så inledningen blev ovanligt lång. Mötet i sig var avklarat på en dryg timme.

Silverpilen är felsökt
Idag lämnade jag in Silverpilen hos killarna på macken för att få reda på var vattnet tar sig in (se inlägg 21.11). Efter en halv timme fick jag besked.

Packningen runt säkringsboxen lider antingen av hög ålder eller så har en mus knaprat på den. Det senare verkar troligt med tanke på att jag redan i samband med en besiktning för nåt år sen fick reda på att jag hade ett matförråd under motorhuven.

Nästa vecka ska dom sätta in en ny packning så mössen får nåt färskt att tugga på. 😀

Husse har kockat och blivit blöt
Igår tillredde Husse dagens middag. Den bestod av soppa på trattkantarell, uppiffad med blåmögelost. Ingen dum kombination trots att jag inte gillar blåmögel.

Efter maten gick han ut med slaskhinken. När han kom in tillbaka var han genomblöt på ena sidan av kroppen och blodet rann från ett finger… Han hade halkat och ramlat på stigen till komposten och skrapat utsidan av handen mot en av stenarna som ligger runt blomlandet.

Voj, voj. 😦 Lyckligtvis gjorde han sig inte illa i övrigt och tog det hela med en klackspark.

Muskelkraft
Just precis idag då det nyss hade börjat regna igen, beslöt vi dra upp båten för vintern. Efter lite diskussion om lämpligaste platsen fick jag min vilja igenom, så nu ligger den där den alltid brukar ligga. Tack för det snälla Husse!

Husse stod för det mesta av muskelkraften, men det är ju ett känt faktum att män har större muskel­massa än kvinnor så jag har inte särskilt dåligt samvete på den punkten. Vi kvinnor är ju starkare på andra sätt. 😉

av

5.2 – Kursdag och jaktnatt

Jag har ”sloschat” mig fram och tillbaka från Hitis-Rosala skola och hittat ett nytt an­vänd­nings­om­råde för tumstocken.

Töväder
Nattens stormvindar hade bedarrat och lämnat efter sig ett nytt lager snö när jag så småningom masade mig ut idag. Stigen fram till dörren såg lika orörd ut som den gör vid sommarstugorna.

GråttNär jag hade skottat mig fram till parkeringen såg jag till min glädje att ”vägmästaren” hade varit i farten. Uppfarten och vändplanen var nyröjd. Skönt, då tog jag mig utan problem ut till stora vägen.

Avresa
Mia föredrog att stanna inne när hon såg att jag var på väg. Delvis beroende på vädret men främst för att hålla koll på vår senaste besökare som har gömt sig under/bakom köksspisen.

Prick 14.30 visade Silverpilens klocka när jag startade motorn. Vägen till Kasnäs var blöt och moddig, men jag hade ändå nio minuter till godo då jag nådde kajen.

Vyerna såg lite annorlunda ut jämfört med november då jag senast åkte. Det mulna och gråa vädret fick landskapet att se ut som en bild i svartvitt. Hamnen i Rosala gick i gråskala och det dugg­regnade då jag körde i land.

Hitis-Rosala skolaNy kurslokal
Den här gången skulle vi hålla till i Hitis-Rosala skola. Rektorn var på väg till fastlandet med samma färja som jag kom med så vi träffades bara som hastigast. Hon är bekant sen jag jobbade i Björkboda och Dalsbruks skola för några år sen.

Dom första kursdeltagarna var redan på plats då jag kom. Meningen var att köra i gång 15.45, men vi kom fram till att 16.00 är mer realistiskt. Även om restiden från färjan är kort, tar det sin lilla tid att packa upp alla medhavda kollin och ställa i ordning.

Visa större karta

Dagens grupp bestod av 10 deltagare och nästa vecka ansluter ytterligare en, så det är en ovanligt stor grupp. Dom flesta deltog i höstens kurs, vilket är en fördel, annars är det svårt att hinna be­dö­ma för­kun­ska­perna och anpassa innehållet.

Hemresa
Skolans klocka visade 17.33 då vi började packa i hop och 17.48 var jag nere i hamnen. Silverpilen fick hela bildäcket för sig själv – jag var den enda som åkte med sista färjan för dagen. Båtresan fördrev jag med att återgälda ett missat samtal så tiden gick fort.

Jag var rätt ensam på vägen också. En bil bakom mig och två mötande på 13 kilometer. Ingen större rusning alltså. Så dags har väl dom flesta hunnit äta middag och sätta sig framför TVn kanske?

Mia sträckte nyvaket på sig när jag kom in i köket. Hon hade inte försökt ta sig ut noterade jag. Så länge det finns ett byte inne i huset lämnar hon det inte har jag konstaterat tidigare. Skönt att vara hemma igen.

————————————-

Epilog
Med hjälp av tumstocken har jag petat fram musen som gömt sig bakom spisen. Jakten pågår för fullt. På Udden är det minsann aldrig tråkigt. 😀

 

 

av

19.1 – Befriande

Igår fick jag svar från Nivea och idag är arbetsveckan slut. Mia vaktar vedlådan.

Svar från Nivea
Igår fick jag svar från Niveas konsumentservice angående aluminiumfri deodorant: ”Kiitos yhteydenotostasi ja palautteestasi. NIVEA Pure & Natural Action deodorantit ovat alumiinittomia. Näitä on kahta eri varianttia Jasmine ja Lotus”. Så bra! Att dom inte går att få tag i på den här ön är en annan femma, men jag får väl ta ett snack med butikscheferna.

Färdigjobbat
Redan för ett par dar sen meddelade en kursdeltagare att hon inte kunde vara med idag och under förmiddagen ringde två till som hade förhinder. Bara hälften av gruppen kunde alltså delta.

Min första tanke var att ställa in kursen helt och flytta fram sista kursdagen en vecka, men då visade det sig att jag har annan utbildning inbokad den dagen så det sprack. Det blev ett tajt litet gäng som kämpade hårt med filhanteringen. 🙂

Det innebär att arbetsveckan var slut igen. Eller åtminstone nästan, Din Konsult har ju faktiskt öppet 10-16 på fredagar. Kors vad fort tiden går!

Mia på vakt
Dagens väckning skedde med buller och bång. Mia har slutat tvinga upp mig i ottan och sover tills jag stiger upp. I morse var ett undantag. Av oväsendet från köket förstod jag att hon hade fångat en mus.

Jag somnade om, men vaknade en stund senare till skramlet av porslin och kastade mig ur sängen. Mia stod på köksspisen och såg urskuldande ut. Tekannan hade ramlat ner i vedkorgen och en del andra prylar låg huller om buller runt henne. Musen hade tydligen lyckats undkomma och gömde sig nånstans bakom spisen. Som vanligt. Men var den kom in begriper jag inte?

Ingen av oss kunde lokalisera den, så Mia tog en vilopaus i korgstolen bredvid spisen. Tre timmar senare bedömde musen att kusten var klar och flyttade på sig. Det var dumt. Mia kastade sig direkt efter den och fångade den omgående. Med milt våld knuffade jag ut Mia med bytet i munnen i verandan.

Hur det hela avlöpte vet jag inte. Hon ville in tillbaka efter en kort stund så jag misstänker att musen kom undan igen.

Om det är samma mus eller en annan som hon nu vaktar på vet jag inte heller. Hon känner i alla fall lukten komma från vedlådan och har parkerat sig framför den. Bakom och under den är ypperliga gömställen för en mus och hopplöst att komma åt för en katt. Förhoppningsvis be­gri­per den att den ska ta sig ut tillbaka så vi slipper ”nattcirkus”.