11.9 – Sisådärja


Jag har hittat en ny idol, städat en dator, skurat båten och vågat mig i sjön. Mia var enda vittne.

Ny idol
Ända sen jag i 12-årsåldern läste om Tibet har jag varit fascinerad av landet, dess folk och deras trosuppfattning. Under årens lopp har jag läst mycket mer om Tibet och har sagt att det är mitt favo­rit­resmål, fast inte så länge kineserna härskar där.

PotalaFör ett par dar sen fick jag syn på två böcker skrivna av Alexandra David-Néel i bokhyllan, inköpta 1987, respektive 1988 men olästa konstigt nog. Det skulle det genast bli ändring på, nu var jag mogen för dom.

Jag formligen slukade den första, ”En parisiskas resa till Lhasa” där hon berättar om sin två månader långa vandring för att ta sig till Lhasa som då var förbjudet att besöka för utlänningar. Boken utkom på franska 1927 och vandringen ägde rum 1924 (enligt Wikipedia). Alexandra som då var 52 år gammal färdades utklädd till tiggare/pilgrim till­sam­mans med sin adoptivson, en ung lama vid namn Yonden.

Att som kvinna på 1920-talet ge sig av på en sån resa krävde både mod och styrka. En högst remar­kabel dam och min nya idol trots att hon dog redan 1969. Redan långt innan jag var född gjorde hon det som jag har drömt om i många år. Oj, vad gärna jag skulle vilja träffa henne!

Jag har nyss börjat på den andra boken: ”Bland mystiker och magiker i Tibet” och ser fram mot minst lika givande läsning den här gången.

Städat en dator
Igår eftermiddag/kväll ägnade jag ett antal timmar åt att städa min ryska bekants första dator, vid det här laget en antikvitet med Windows Vista. Den ska tömmas för att ett barnbarn ska överta den så småningom. En del detaljer återstår, men snart är den nästan i samma skick som när den köptes.

Skurat båten
Varje gång sommargrannen psykologen har rengjort sin båt har jag fått dåligt samvete. Men sen några timmar tillbaka är min renare. 🙂

Den såg ryslig ut så det tog drygt ett par timmar att få den ren. Jag kom på att det egentligen var ganska fiffigt att skura den först nu – inga påträngande insekter som störde och björkfrösäsongen är över så nu behöver jag inte rengöra den mer i år.

Båten före o efter

I sjön
Väderkontoret var oss ovanligt nådiga idag. Strålande sol, drygt 20 grader varmt och vindstilla. Om inte färgerna i naturen hade skvallrat kunde man tro att det var högsommar. Det innebar att skurandet blev en aning svettigt trots att jag slängde av mig shorts och t-shirt ganska omgående.

Jag lekte med tanken på att ta ett dopp men trodde att jag inte skulle gitta. Jag kunde i alla fall svalka av mig lite tyckte jag och klev ner i vattnet tills det nådde rumpan. Det kändes ju inte alls speciellt kallt så jag sänkte ner hela kroppen och insåg att jag lika gärna kunde ta en simtur när jag ändå var så här långt kommen.

Medan Mia satt och väntade – hon kom och hämtade mig när jag hade skurat klart – hann jag med en kort simtur till. Riktigt skönt kändes det. Dom senaste dagarnas värme har säkerligen fått tempe­ra­tu­ren att stiga igen, jag kan tänka mig att den låg nånstans på 19-20 grader. Men högst antagligen var det här sista doppet i år för min del.

Enda vittnet
Om inte grannarna på udden mittemot höll utkik, är Mia enda vittnet till mina simturer. 😀

Mia på bryggan