14.9 – Mer och mindre dramatiskt


Silverpilen är omplåstrad, jag har deltagit i fiskutplantering, träffat ”min lyckas smed” och utfört ett kirurgiskt ingrepp.

OmplåstradSilverpilen omplåstrad
I fredags backade jag i god fart på ett militärfordon. Inga hinder syntes i backspegeln, men jag glömde kolla sido­spegeln fast jag mycket väl visste att Kerstins fältköksvagn stod parkerad på ena sidan.

Kerstin hörde förstås smällen och blev alldeles förskräckt då hon såg resultatet. För att mildra om­ständig­heterna sa hon att soppvagnen stod i vägen. ”Nej, verkligen inte!” svarade jag, ”felet var helt och hållet mitt som inte såg mig för”. Hon tröstade mig med att hon visste hur det kändes, hon hade gjort en liknande tavla vid ett tidigare tillfälle.

På fältköket syntes inga skador, men Silverpilen fick förutom repor en buckla bakom höger bakfönster och en bit av bromsljusglaset gick sönder. Shit pommes frites. 😦 Min första skada sen jag köpte bilen 2001. När jag kom hem plockade jag fram silvertejp och plåstrade om den sårade. Tur att det inte var värre även om det kändes himla onödigt.

Fiskutplantering
Jag hade precis tagit ut (stora) gräsklipparen då telefonen ringde. Daphnias ordförande var i nöd… Inom en timme skulle gösynglen levereras och den som var kontaktperson befann sig på annan ort. Ur styrelsen hade hon bara lyckats engagera en person och hennes kamera var oladdad. Hade jag möjlighet att ställa upp som chaufför och att fotografera tillfället?

Motvilligt sa jag ja. Jag är en dålig ”ställuppare”, särskilt med så kort varsel, men gräsklippningen kunde ju faktiskt vänta så jag lovade infinna mig.

GösutplanteringKillen som levererade fiskynglen, tillika VDn för Kidus Oy, hade de snällaste ljusblå ögon jag har sett på länge så jag kunde inte längre vara arg på honom för den korta för­varningen. I all synnerhet inte då jag fick höra om det nyliga sabotaget mot hans yngelbassäng som or­sa­ka­de den här delleveransen.

Till vår hjälp hade kontaktpersonen hunnit engagera två personer från f d Dalsbruks sportfiskeklubb så utplanteringen gjordes med vana händer. Dom nästan 10 cm långa fiskbarnen släpptes ut i sakta mak i en strand i Släts (mittemot Ekboms för den som vet var det huset ligger) och redan nästa vecka kommer den slutliga leveransen. Om 3-5 år blir det matfisk av dom små pigga krabaterna under förutsättning att dom överlever.

Min lyckas smed
Igår vid lunchtid gav jag mig av till September Open i Dalsbruk. Efter­som evenemanget hade öppnat redan klockan tio kantades vägrenarna av bilar och par­ke­rings­platserna var i det närmaste fullbelagda så jag snodde helt fräckt en besöksplats på vårdcentralens parkering.

Skördemarknaden kantade vägen till skolan där företagsmässan hölls så jag spanade in lämpliga besöksobjekt innan jag gick in till mässan. Gymnastiksalen var väl utnyttjad av öns lokala företag, både kända och mindre kända.

Jag hade bland annat läst om SFPs enkät och stannade till vid deras disk för att se vad dom ville veta. Efter lite diskussion angående formuleringen på frågorna fyllde jag i enkäten. Mina kommentarer hade tydligen väckt nyfikenhet/debattlust hos den unga damen som tog över i och med att hennes äldre kollega inte riktigt var med på noterna. Jag var rätt skarp i kommentarerna ska erkännas.

Den unga damen presenterade sig som Ida Schauman och talade om att hon ställer upp i kom­man­de riksdagsval. Det fick mig (förstås) att fortsätta diskussionen och lockade mig att känna henne på pulsen. 😀 Hon klarade sig rätt bra i vår diskussion tyckte jag så jag önskade henne lycka till och fortsatte min vandring.

BildobjektInnan jag lämnade området med mina påsar från skör­de­mark­na­den tog jag en kaffepaus hos Holmbergs Fisk tillsammans med Firma Zwerver som deltog med alginfo i de De Grönas lilla stånd. Därefter flyttade jag Silverpilen närmare medeltidsmarknaden som pågick vid de gamla kolugnarna och hittade genast ett villigt bildobjekt i tidsenlig klädsel.

Miljön, marknaden och alla deltagande arrangörer fick mig verkligen att känna mig förflyttad tillbaka till medeltiden. Ett storartat och välordnat evenemang. Dessutom alldeles gratis! Fast det betydde ju inte att plånboken stannade i väskan. 😉

En av järnsmederna gjorde särskilt intryck på mig så jag stannade och tittade på hans produkter. Jag såg inget jag behövde när jag blev tillfrågad men talade om att jag skulle kunna tänka mig en krok för att öppna kakelugnsgallret med men såg inget som passade.

”Men då kan jag göra en sån till dig” sa den unge mannen genast, ”hur ska den se ut?” Jag förklarade och ritade en skiss åt honom. Medan jag gick till bankomaten satte han i gång med att smida. Mina futtiga 40 € i kontanter var redan förbrukade.

Då jag kom tillbaka var kroken så gott som klar. Jag bad honom dock förstora öppningen på kroken, vilket han gjorde tills jag var nöjd. Han hade också gjort en ögla i andra änden så jag kunde hänga upp kroken i ett snöre. Finfint!

KroksmedenTill slut doppade han kroken i tjära, lät den bränna in i värmen från glöden, torkade av kroken och överräckte den i en papperspåse. Jag hade inte bett om nåt pris så jag frågade vad jag var skyldig? Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men 15 € lät synnerligen förmånligt så det betalade jag gärna.

När jag kom hem testade jag kroken. Helt perfekt är den och hänger nu på ka­kel­ugns­luckan tills den ska användas. Den trevlige unge Juha (Kahiluoto) var verkligen min lyckas smed.

Plånboken åkte givetvis fram flera gånger innan jag äntligen vände kosan hemåt, men det var det värt. 🙂

Kirurgiskt ingrepp
För ett bra tag sen upptäckte jag en ojämnhet på huden under mitt högra bröst. Jag tog för givet att det var ett s k födelsmärke och tänkte inte mer på det förrän igår kväll. Plötsligt började det klia våld­samt så jag tog en titt i badrumsspegeln.

Ojämnheten såg ut som en gråblek larv tyckte jag när jag pillade på den. Lite småäcklig faktiskt. Den skulle bort bestämde jag, nöp tag om ”larven” med fingrarna och slet loss den. En blödande liten grop blev resultatet så jag rengjorde med desinficeringsmedel och satte på ett plåster. ”Larven” måste vara en vårta kom jag fram till.

Det kändes som en stor lättnad att bli av med eländet, vilket fick sin logiska för­klaring i Lise Borbeaus bok Kroppen talar till dig. Boken kon­sul­terar jag för alla mina åkommor eftersom jag precis som Lise är övertygad om att det finns en mental eller själslig orsak till alla sjukdomstillstånd.

2 tankar om “14.9 – Mer och mindre dramatiskt

Kommentarer inaktiverade.