15.7 – Allt mellan gift och sprit

Jag har röjt, besprutat, simmat, sågat, hört nödrop, är trendig och har bjudit mig på dessertdrink.

LupinerRöjt
Både igår och idag har jag delvis tillbringat tiden med att klippa bort lupinernas frökapslar för att min­ska spridningen. Det är ju inte speciellt rolig syssel­sätt­ning så det får bli i omgångar. Efter nån timme brukar jag hitta på nåt roligare.

Besprutat
Rosenstritarna har i vanlig ordning invaderat den odlade syrenen. Men äntligen har jag hittat ett effektivt medel: Neudorffs Spruzit. Det tog kål på dom.

Jag fick ett klart miljövänligare tips från den unge gentlemannen, numera färdigutbildad träd­gårds­mästare. Han föreslog att jag skulle bespruta busken med kallt vatten. Det är ju värt att pröva. Mitt dricksvatten är ca +4° så det bör vara kallt nog.

Simmat
Hör och häpna – igår vågade jag mig i sjön. Drygt 20° visade vattentermometern, men du milde skapare vad oskönt det var! Men efteråt kändes det skönt förstås.

Sågat
Idag hade träoljan torkat i bersån. Det bevisades av ett halvdussin spindlar och några myror som obehindrat kutade fram och tillbaka på tiljorna i morse.

NytrimmatDärmed bestämde jag mig för att inviga kvistsågen. Det lyckades på tredje försöket. Första gången hann jag bara tänka på att ta fram den så kom det några regndroppar. Andra gången hann jag öppna boddörren innan jag kände blöta droppar på ryggen. Fast det var väderkontoret som be­hagade skäm­ta, nåt ihållande regn blev det inte.

Tanken var att korta ner syrenerna i bersån som nu har vuxit till sig efter min vilda framfart för två år sen. Tja, det gick ju bra, även om sågen snarare tuggade av kvistarna i stället för att klippa av dom. Fast det är kanske därför det heter såg och inte sax. 😉

Ojämnt blev det också, men nåt annat hade jag inte väntat mig. Mitt synmått är inte det bästa. Det slutliga finliret gjorde jag med sekatören.

Nödrop
Under tiden jag städade upp efter mig hörde jag tydliga nödrop från fågelungar uppe i viken. Först trodde jag dom höll till ute på sjön, men sen kom jag fram till att de panikslagna ljuden hördes från vassruggen.

Troligen små andungar som var i nöd, för jag uppfattade också mammans läte. Garanterat en mård­hund som var i farten. 😦

Trendig
Det händer minsann inte så ofta att jag hänger med aktuella trender, men för en gångs skull är jag trendig om jag får tro Ny Teknik. Eller rättare sagt är min osmarta telefon det. Nu är det nämligen modernt med telefoner som man bara kan ringa med. Fast då krävs förstås ändå en nydesignad sådan. Suck och stön vilket konsumtionssamhälle vi lever i.

Irish CoffeeDessertdrink
Efter den uppvärmda middagen krävdes kaffe tyckte jag. Men vad skulle jag ha till kaffet? Glassen är tillfälligt slut och den frysta Dajm-tårtan tänkte jag inte börja på…? Sen kom jag på en idealisk lösning!

Irish Coffee skulle det bli, jag hade ju lite vispad grädde kvar sen jordgubbarna. För några dar sen hittade jag en slatt whisky i verandaskafferiet så jag hade allt som behövdes. I stället för farinsocker tog jag råsocker. Voilá!

För att inta drinken stilenligt plockade jag fram en av mina ärvda Irish Coffee-muggar och hällde upp. Det var minsann inte igår jag drack det! Jättegott kan jag intyga.

24.6 – Ordning på torpet

Jag har eldat upp bordduken, städat i bokhyllan, putsat potatislandet, strider med strit och har blivit avbruten i arbetet. Mia doftar såpa och har haft besök.

Eld 2Eldat upp bordduken
I förrgår hade Udden kallt och regnigt plus att åskan hördes. Det kändes ruggigt inne också, så jag tände upp i köksspisen. Bland annat skräp passade jag på att elda upp bordduken, nu hade den gjort sitt tyckte jag.

Det är fördelen med pappersdukar. När dom blir smutsiga och fläckiga är det bara att bränna dom. Den här duken hade redan synliga bevis från flera middagar så nu ville jag inte använda den fler gånger.

Städat i bokhyllan
Det börjar dra i hop sig till loppis i Labbnäs så småningom. Eftersom bokhyllan är proppfull igen, beslöt jag plocka ut ett antal böcker som jag kan avstå ifrån. Det blev ett 20-tal. Vad som helst är ju bättre än att slänga dom på tippen.

Putsat potatislandet
Igår medgav väderleken utomhusarbete igen så jag tog i tu med åkervindan som hotar att överta potatislandet. Perfekt att rensa ogräs då marken är blöt efter regn.

StritStrid med strit
Striten har som vanligt ockuperat den unger­ska syrenen. 😦 Enligt en rapport från Sveriges Lant­bruks­uni­versi­tet som jag hittade på nätet tål dom inte såpvatten. Klart värt att pröva tyckte jag och blandade till en ca 5 %-ig såplösning.

Busken är dess värre så hög att jag inte nådde ända upp till toppen, men jag beslöt att först se resultatet innan jag plockade fram trädgårdsstegen.

Av allt att döma har dom strukit med så det får bli stegen och ny dusch snarast möjligt.

Avbruten i arbetet
I morse hade Mia och jag sovmorgon. Först strax efter nio började hon väckningsproceduren. Hon har listat ut att det lönar sig bäst att gosa med mig tills jag är ordentligt vaken. När jag väl säger dom förlösande orden: ”Ska vi stiga opp?” hoppar hon ner från sängen och går in i köket.

Gräsklippare 2Förmiddagen gick åt till datorunderhåll, men efter lunch kände jag för att klippa gräset. Jag hann bara klippa strandstigen och stranden innan jag blev avbruten av åskmuller och regndroppar. Det var ju vältajmat, då slapp jag klippa mer idag. 🙂

Den som eventuellt går förbi måste tro att jag har blivit helknäpp. Gräsklipparen står parkerad på trappan. Just då var det närmast för att få tak över den och sen dess har regnskurarna avlöst varandra så i värsta fall får den stå kvar där i natt.

Mia doftar såpa och har haft besök
Att Mia doftar såpa är förstås mattes fel. Igår när jag skulle mäta upp såpa råkade jag spilla några droppar på hennes päls.

Det var ju inte lönt att skölja med vatten, då hade det blivit ännu värre bedömde jag, så jag torkade av henne bäst jag kunde. Resten har hon rengjort själv förstås. Förhoppningsvis var mängden så liten att den inte har samma inverkan på henne som på bladlöss och strit!

Vid halv niosnåret igår kväll var hon fortfarande ute men syntes inte till när jag var ut på trappan för att hämta dunken med dricksvatten. Däremot såg jag ryggen på en vit katt med grå fläckar uppe vid Silverpilens parkeringsplats och frågade vad den gjorde här?

Den vände sig om men gjorde ingen min av att flytta på sig, så jag gick upp för att jaga i väg den. Då jag närmade mig hörde jag ilsket morrande och upptäckte att Mia låg nertryckt i gräset alldeles intill.

Mia gosarInkräktaren insåg att jag inte tänkte ge mig, så den lommade i väg nerför backen, tätt följd av Mia som givetvis nu tyckte att hon/vi hade övertaget. Den okända katten svängde av ner i diket och Mia stannade kvar vid vägkanten, men ville inte alls höra på mina förmaningar så jag lämnade dom åt sitt öde och beslöt att dom fick avgöra det där själva.

Ungefär en timme senare kom Mia in. Jag hade nästan förväntat mig att se spår efter slagsmål, men hittade lyckligtvis inga. Det kanske var en Frasse som bara ville hälsa på, även om han inte lät spe­ciellt vänlig? Eller så missförstod jag kanske, han ville bara imponera på den tjusiga damen? Jag har förstås frågat Mia men hon tiger som muren. 😀