31.8 – Sista sommardagen

På Udden har sommarens sista dag varit behagligt stillsam.

DimmaMorgon
I morse väckte Mia mig tio i sex och ville prompt ut i dimman. Hon fick som hon ville förstås. Det är liksom ingen idé att försöka tvinga henne stanna inne, hon bara fortsätter att tjata så jag ändå inte kan somna om.

Tio över åtta ringde hon på sin dörrklocka. Dags att stiga upp och servera oss frukost. Dimman låg fort­farande tät över Udden och termometern visade bara 12°. Men mer kan man väl inte begära då sommaren är slut?

Lunch
Förmiddagen förlöpte med sysselsättning vid datorn, lite blompyssel och bergsputsning(!). Berget jag blottlade 2012 har redan koloniserats, mest av några olika mossor, men nån enstaka planta hade också satt rot. Ändå brukar jag vara där och städa bort jord och löv med jämna mellanrum. Naturen har uppenbarligen bestämt att berget inte ska vara kalt.

SquashröraSen uppfann jag ett nytt recept. Av Daphnias ordförande fick jag tips om vad jag kunde använda squashen till (som jag fick av fru grannen mittemot för flera veckor sen). Hon föreslog att jag kunde göra en soppgrund av kokt, mosad squash och t ex krossade tomater.

Krossad tomat med vitlök hade jag köpt hem så nu kände jag för att kocka. Det blev en squash- och tomatstuvning, men den kan förstås med fördel späs ut och användas som soppa eller kom­plet­te­ras med ytterligare ingredienser. Fast jag tycker den är god som den är. Här är ingredienserna jag rörde ihop:
1 medelstor squash, 1 förpackning (370 g) krossad tomat med vitlök, 1 dl chiafrön (kan minskas till ½ dl), 1 stor/2 små lökar, 2 msk kokosolja, 1 dl vispgrädde, 2 stora vitlöksklyftor, salt och ½ tsk gurk­meja. Slutligen klippte jag ner ett par kvistar färsk basilika. En riktigt mumsig och nyttig röra tycker jag.

Eftermidddag
Klockan hade som så ofta hunnit bli över ett innan jag gjorde morgontoalett och klädde på mig. Det var snart dags för veckans siktdjups‑ och pH-mätning. Termometern hade kravlat sig upp till 20-strecket och solen sken. Absolut shorts- och linneväder.

Mias byteMia följde med ner till stranden och sa inte ett knyst när jag rodde i väg. Hon var förresten fullt upp­tagen med att fånga en slända. Skönt att hon känner sig trygg. 20 minuter senare var jag tillbaka och blev genast varmt hälsad välkommen hem.

På väg upp från stranden ville Mia prompt in i förrådet under huset så jag öppnade dörren och fortsatte upp till trappan. Högst tre minuter senare kom hon med en skogsmus mellan tänderna. För­modligen hade hon hittat den i förrådet. Duktig kisse. 🙂

Framåt tre tog jag portion nummer två av min röra, den här gången kall. Den smakade nästan lika bra som när den var varm. Efter lite småpyssel beslöt jag vila middag.

Jag hade redan lagt mig på sängen under filten när jag kom på en bättre idé. Om det här var sista som­mar­dagen skulle jag självfallet vila i hammocken i stället. Sagt och gjort.

Efter en stund fick jag sällskap. Först av en mygga, sen av Mia, men hon låg bara en kort stund innan hon hörde eller såg nåt jaktbart och hoppade ner. Det upprepades två gånger.

Mia i hammocken 2Sista gången hon hoppade upp kändes det dragit om fötterna och luften hade blivit påtagligt kylig men för att inte störa henne låg jag kvar ett tag. Medan jag vilade ögonen på min ståtliga ek, upptäckte jag en skogs­duva högst upp och önskade att jag hade haft kameran till hands. Det hade blivit en fin bild på pippin.

Efter en god stunds fågelskådning och mediterande över hur fåglarna kan veta att kvisten dom landar på håller, bestämde jag att det var dags att kliva upp. Det skrämde förstås i väg duvan så där rök sista chansen att föreviga den. Mia lät sig inte bekomma, hon låg kvar på filten i sovställning.

Kväll
Klockan var halv sju när jag kom in. Inte att undra på att det började kännas kyligt! När jag har tankat över dagens bilder till datorn och publicerat det här inlägget är det snart tid för kvällste och tevefåtöljen. Och så snart Mia har kommit in för natten är sista sommardagen slut . 🙂

28–30.8 – Från ostbricka till kräftskiva

Jag har tagit farväl, fått kräftleverans, haft besök, avnjutit kräftor och haft vilodag.

UtsiktTagit farväl
I onsdags eftermiddag gick Mia och jag på visit till Utkiken. Det var sista chansen att få en pratstund med Råttan och Hästen innan dom lämnade landet igen.

Eftersom fastigheten ligger på den högst belägna punkten i byn, tog vi en titt på den omgivande vyn. Den består mest av gröna trädtoppar numera, men mellan dom kan man se en glimt av sjön. Husen nedan­för syns inte alls längre. Men som bekant är förändring det enda som är konstant.

Efter ostbricka med tillbehör satte vi oss ute på terrassen och avhandlade det sista innan det var dags att ta farväl för i år. Förhoppningsvis ses vi nästa sommar igen om inte förr. 🙂

Mia o kräftorKräftleverans
Vid halv nio-tiden i fredags fick jag leverans enligt överenskommelse med vår ”vägmästare” (och vatten­ägare) kvällen innan. Han kom med en halv hink kräftor, eller ”drygt 25” som svar på min fråga hur många jag skulle betala för.

Och vilka bamsingar, den längsta uppmättes till 15 cm! Mia blev genast intresserad när hon hörde deras klor mot kanterna på hinken, men backade bums när jag tog upp en för att hon skulle få undersöka den. Det var då inget som såg ut som ett tänkbart jaktbyte verkade hon tycka.

Sen var det bara att plocka fram största kastrullen och se när dom stackars varelserna dog en plåg­sam död. Det skar onekligen i hjärtat att se deras dödsryckningar, men jag försökte se till att dom dog så snabbt som möjligt genom att lägga ner dom en och en i den kokande lagen.

Därefter förflyttades dom till jordkällaren för att gotta till sig tills det var dags att äta upp dom. Jag var förresten tvungen att prov­smaka en för att stilla min nyfikenhet. Kräftor från sjön har jag inte ätit sen början på 70-talet (eller slutet av 60-talet?) och då var det flodkräftor. Dom nykokta var signalkräftor som plan­te­ra­des för några år sen.

Smaken var mycket bekant. Om jag inte hade sett att det var en signalkräfta hade jag aldrig märkt skill­naden.

Besök
På eftermiddagen serverade jag Kerstins köttbullar till Vik Husse. Så mager och tärd som han är kunde han behöva lite ”riktig” mat tyckte jag. 😉

På kvällen tittade sommargrannen psykologen in en stund. Hon hade öst båda båtarna, nåt jag totalt hade glömt att kunde vara av nöden efter 20 mm regn. Tack igen!

DukatAvnjutit kräftor
Vid halv fyra igår stod bordet dukat. Det enda som fattades var kräftfatet och de välkylda dryckerna. Men efter en inledande apéritif enligt mormors ”recept” ställdes dom givetvis fram. Kräftskivan kunde börja.

Det heter kanske inte kräftskiva när man bara är är tre personer? Den fjärde gästen fick dess värre oväntat besök och ställde in sitt deltagande. Hur som helst konstaterade jag att det var åtta år sen kräftknivarna användes senast, så tillfället var definitivt festligt.

Drygt fyra timmar senare var kräftfatet tömt, liksom ett antal bägare, och gästerna hämtades av vid­talad chaufför. Vi var rörande eniga om att det här gör vi om nästa år. 🙂

Visst ser dom väl läckra ut?

Visst såg dom väl läckra ut?

Vilodag
Det enda nyttiga jag har gjort idag är diskat och vattnat blommorna. En vilodag kändes välkommen efter den gångna ”hektiska”  veckan. Och nej, jag mådde varken dåligt eller hade huvudvärk. Det är fördelen med att ha tränat i många år. 😀

Äckligt

Det är inte mycket jag tycker är äckligt, men inälvsparasiter och maggots hör definitivt till den kate­gorin. I förmiddags hade Mia fångat en sork och tagit ett bett av huv’et – som kryllade av mask… Av fläcken på mattan att döma och allt som rörde sig på den kräktes hon upp det hon hade hunnit svälja. Döds­äckligt.  😦

Parasiter

25.8 – Släktträff

Idag har det varit släktträff på Udden.

I juni ringde min halvbrors sambo och gratulerade på namnsdagen. Hon lät förstå att hon och min halvbror (vi hade samma far) mycket väl kunde tänka sig att hälsa på. Jag kunde ju inte gärna säga annat än att dom var välkomna, men hoppades halvt om halvt att besöket inte skulle bli av. För att gardera mig var jag också noga med att tala om att jag inte längre har några över­natt­nings­möj­lig­he­ter men att det finns gott om ställen i närheten.

SläktträffMina släktingar på pappas sida består numera av min halvbror (som är fem år äldre än jag) och våra fyra kusiner. Min halvbror träffade jag senast för ca 10 år sen, en kusin träffade jag senast på pappas begravning 2002 och dom tre andra har jag aldrig sett. Vi är alltså inte särskilt släktkära.

För ett par dar sen ringde svä­ger­skan igen. Passade det om dom kom på tisdag, dvs idag? Dels hade jag inget annat för mig och dels tyckte jag det var bäst att få det överstökat så jag svarade ja. Sen dess har jag gruvat mig ska jag erkänna. Men besöket avlöpte faktiskt riktigt smidigt.

Redan klockan elva hörde jag en bil köra upp och hoppades det var postbilen – jag var som vanligt i morgonrocken fortfarande. Jag hade bett svägerskan slå en signal när dom var på väg, men det hade hon tydligen förträngt, för inom kort hörde jag henne prata med Mia på trappan. Nåja, ”större skip ha stulpi” för att låna ett gammalt uttryck, jag var ju i alla fall vaken.

Efter att ha hälsat dom välkomna och fått motta några lökar och en liten påse potatis av egen skörd från kolonilotten och en flaska rödvin frågade jag om dom ville ha kaffe? Nej, det ville dom inte. Svägerskan visade med teckenspråk att min halvbror behövde en liten rackare och själv tackade hon ja till ett glas vitt vin. Jisses, ”here we go” tänkte jag i mitt stilla sinne.

KonjakTack vare det strålande fina vädret installerade vi oss i bersån. Halvbror med ett glas konjak (i brist på whisky), svägerskan med sitt vinglas och jag med en mugg kaffe. När jag hade druckit ur mitt kaffe bad jag dom ursäkta mig en stund för att göra morgontoalett.

Resten av dagen gick åt till mat, kaffe och samtalande. Till kaffet gjorde jag halvbror sällskap med en konjak, men svägerskan fick nöja sig med rödvinet hon drack till maten. Hon var chaufför eftersom min halvbror lider av epilepsi sen några år tillbaka.

Jaha, och vad pratade vi om då? Faktiskt minns jag inget specifikt av intresse, men på nåt sätt fick vi tiden att gå utan några längre tystnadspauser eller alltför mycket prat om sjukdomar. Och så blev det dags att åka vid fyra-snåret. Resan skulle fortsätta till Salo där dom skulle övernatta och hälsa på svägerskans bekanta i morgon.

Svägerskan tyckte att vi gott kunde höras av lite oftare. I synnerhet jag. Jag kunde väl höra av mig nån gång? Dom har ingen dator så mejla är uteslutet. Hittills har vi bytt julkort och min halvbror har ringt nån gång per år, oftast då han var berusad och ibland på dåligt humör, så det har jag inte haft nåt större utbyte av. Men det sa jag förstås inte.

Jag erkände direkt att jag är förskräckligt dålig på att vara social per telefon och att dom inte är dom enda drabbade, även om det förstås var en klen tröst. Telefonen använder jag om jag har nåt ärende, inte för att vara trevlig.

Men om jag nu kan glädja dom med ett samtal då och då får jag väl offra mig. Ett samtal per halvår ska jag väl klara av. Jag var förstås också välkommen på besök till Vanda där dom bor, men det nekade jag bestämt till. Utan att ens skylla på Mia den här gången. Jag lämnar som sagt inte ön om jag inte är absolut nödd och tvungen.

Därmed är årets första och enda släktträff avslutad. Utan vare sig konflikter eller blodspillan. 😀

24.8 – Helg‑ och vardagspyssel

Jag har uppgraderat, fått födelsedagspresent, verifierat, mätt, testat och simmat. Mia gillar blå­bärs­soppa.

W10Uppgraderat
Tack vare ett tips i PC för Alla lyckades jag upp­gra­dera den stationära datorn till Windows 10 i lördags kväll. Fast egentligen hade jag gott kunnat låta bli. Jag kommer ändå inte att använder de nya funk­tio­nerna. Snabbare än Windows 7 är det inte heller, men om ett par år upphör ju stödet för sjuan så det är lika bra att vänja sig redan nu.

Födelsedagspresent
Igår fick födelsedagspresent i förskott. Eller egentligen flera. Och enbart praktiska ting, vilket jag upp­skattar. Min f d klasskompis och hans sambo har inte riktigt förstått att man är lika välkommen utan blommor eller presenter.

Vi fick en skön eftermiddag i bersån förstås, sommarvädret håller i sig. Samtalsämnena innefattade allt från samhällsfördraget till gamla minnen. Vi mindes bland annat hur det gick till på danshaken i vår ungdom, dvs för mer än 40 år sen. Jisses vad länge sen!

Office 2010Verifierat en licens
Idag lärde jag mig att ärlighet inte lönar sig… W10 ville inte kännas vid att jag har en gällande Office 2010-licens när jag startade Word igår. Det gick heller inte att verifiera den via nätet, så jag var tvungen att ringa.

Idag på förmiddagen ringde jag angivet nummer, knappade in sifferkoden som begärdes och fick som avslut en fråga: ”På hur många datorer är Office installerat?” Jag, mitt dumma nöt, svarade sannings­enligt två, vilket givetvis innebar att jag blev ombedd att köpa ett nytt exemplar.

Jag har nämligen fuskat och installerat programmet också på den bärbara datorn, men jag VISSTE ju att det var en singellicens så jag borde verkligen ha vetat bättre än att tala om det! Nåväl, det ord­na­de sig till slut tack vare Andreas på supporten.

Mätt
I fredags fick jag ett tilläggsuppdrag förutom siktdjupsmätningen. Jag ska samtidigt mäta pH-värdet på sjövattnet. Mätremsorna är inte särskilt exakta, men man får i alla fall en uppfattning om nivån.

Dagens uppmätta värden blev 2,95 cm för siktdjupet och ca 6 för pH:t. Inte helt neutralt pH-värde, men inte heller alarmerande.

CyanobakterieTestat och simmat
Idag var det ganska gott om ”gröna prickar” i vattnet vid bryggan så jag beslöt testa om det var grön­alger eller cyanobakterier (blågröna alger). Testet är urenkelt. Man öser upp vatten i ett kärl och väntar ett par timmar. Om organismerna samlas uppe vid ytan är det fråga om cyanobakterier.

Det visade sig vara cyanobakterier. Dom radade upp sig snyggt och prydligt på ytan längs kanten på hinken. Jag övervägde en kort stund att ta en titt på dom i stereoskopet, men avstod den här gången.

Däremot avstod jag inte från att simma. 23° visade vattentermometern. Helt otroligt med tanke på att det är slutet av augusti!

Mia gillar blåbärssoppa
Jag hade redan glömt att Mia gillar blåbär fast jag bevisligen tog en bild på henne i fjol när hon slickade i sig blåbärskräm. Idag ville hon gärna smaka då jag åt, så hon fick slicka kastrullen. Den blev väl rengjord kan jag säga. 🙂 Det kan väl ändå inte vara så vanligt att katter gillar blåbär?

Mia äter blåbärskräm