21.8 – Bland människor och djur

Hettan och torkan är förbi, vi har mätt kräftor, välkomnat besökare och varit beklämda.

Hettan och torkan förbi
Sen en vecka tillbaka är hettan förbi, tack och lov. Det går att röra sig igen och sova utan att svetten rinner. Under den gångna veckan har vi också välsignats med regnskurar, totalt ca 14,5 mm, så många växter har piggnat till igen. Förunderligt snabbt gör dom det.

Mätt kräftor
Husse har fortsatt kräftfångsten. Med tre kräftburar blir det inte så stora mängder, i synnerhet inte här i vår vik där botten inte stämmer överens med kräftornas önskemål. Å andra sidan har vi gott om näckrosor.

Enligt sajten fishinginfinland.fi/kraftfiske trivs dom bäst på stenig botten men håller också till där det finns näckros: ”Signalkräfta (Pasifastacus leniusculus) fångas på stenbotten i sjöstränder och vid grynnor. Platser med näckros och områden nära trädstammar som fallit i vattnet är bra fångstställen.

Men av dom få som låtit sig luras är en del av imponerande storlek. Möjligen för att jag jämför med storleken på flod­kräftor? Den största han har fångat var 15 cm lång och hade klor på 7 cm. Fast rekordet är visst 15 x 29 cm, klor på 10 cm och vikt 166 gr enligt en uppgift jag hittade på nätet.

Välkomnat besökare
I lördags gick föreningens evenemang Solrosor och ”stoppakaku” av stapeln i Dragegården. Stoppa­kaku (tårta) är ingalunda lokal dialekt, ordet används mig veterligen bara i Österbotten och i östra Nyland, men vi räknade med att alla skulle förstå det.

Vi tyckte att programmet var magert – besökarna fick plocka en bukett solrosor för en femma och för en femma till fick dom kaffe/te med Husses egenhändigt bakade stoppakaku till. Men det blev ju succé!

Tack vare en generös jordbrukare fick vi fritt disponera solrosfältet, vilket tilltalade hela 40 personer. Eller nåja, om vi ska vara noga var det nog damerna som hyste största intresset, men lyckligtvis hade dom tagit med sig sina respektive. 🙂

Varit beklämda
Igår morse väckte Husse mig efter att ha vittjat kräftburarna. Jag hörde på tonfallet att det var nåt speciellt. Han bad mig komma ner till stranden och titta.

På vägen ner berättade han vad det gällde. Mia hade upptäckt och skrämt en gråhäger som satt hopkurad strax ovanför vasskanten, så han hade gått för att se vad som stod på.

Fågeln tycktes inte kunna flyga och verkade inte må bra. Jag kunde bara konstatera det samma. Att fånga den för att undersöka den närmare var en första tanke, men då vi närmade oss flyttade den sig utom räckhåll.

Vi beslöt rådfråga Naturväktarna på FB, men fick bara rådet att kontakta nån som tog sig an skadade vilda djur. Nån sån kände vi inte till så jag kontaktade kommunens veterinär. Hon kunde nu inte bidra med värst mycket hon heller, så vi beslöt se tiden an.

Enligt vad vi kunde bedöma var det en ungfågel, troligen från vårens kull, och av allt att döma hade föräldrarna övergett den. Kanske för att den inte var frisk?

Vi turades om att titta till den under dagen och kvällen, men det enda som hände var att den förflyttade sig längre upp på land. Innan vi somnade kom vi fram till att mårdhundarna för­mod­ligen skulle få sig ett skrovmål under natten.

I morse var fågeln borta. Man kan ju hoppas att den hade piggnat till och flugit sin väg, men så väl tror jag dess värre inte att det var. Snarare hade naturens lag fått råda.

25.7 – Mer eller mindre angelägna aktiviteter

Vi har bärgat ”sjögräs”, besökt Udden mittemot, genomfört en föreningsaktivitet och ätit kräftor. Tevesignalen försvinner och Husse har haft ett ”rörande uppdrag”.

Bärgat ”sjögräs”
Förra onsdagen upptäckte vi stora mängder ”sjögräs” (hornsärv om jag inte är helt fel ute) som flöt omkring i stranden. Med hjälp av fiskhåven gick det bra att få upp den i båten för vidare forsling i land.

Dagen därpå såg det nästan likadant ut igen, så det blev nya tag med håven. Min teori är att före­komsterna är rester från massinvasionen 2015. Fast då var min strand en av få som inte drabbades.

Besökt Udden mittemot
Förra fredagen var vi bjudna på eftermiddagskaffe på Udden mittemot. Just den dagen hade väder­kontoret bestämt sig för att öppna vattenkranarna lite lätt, så vi tog på oss regnkläder och rodde över i regnet.

Fördelen med regnet var att vi fick nygräddad rabarberkaka till kaffet! I samband med inbjudan påpekade värdinnan att hon inte tänkte baka i den här hettan, men tack vare regnet och något svalare temperatur ändrade hon sig alltså. Ibland har man tur. 🙂

Föreningsaktivitet
Vid lunchtid på lördag samlades hembygdsföreningens styrelse för att ställa i ordning dagens aktivitet i Dragegården. De två första besökarna dök upp 13.50 utrustade med picknickkorg som tänkt.

Övriga besökare nöjde sig med kaffe, te eller saft och nybakt bulle, köpte lotter och tog en titt på den rara damen som demonstrerade knyppling. På grund av regnet dagen innan blev det inget av med att sätta hö på stör dess värre, men ingen verkade lessen för det.

Ätit kräftor
Att kalla fem kräftor för kräftkalas är ju att ta i, men lite festligt kändes det allt att äta årets första fångst. Tack vare vatten­ägarens fångstlov fick Husse chansen att lura in dom i burarna.

Tevesignalen försvinner
Idag har jag fått vatten på min kvarn. Jag har nämligen påstått att vädret inverkar på tevesignalen, men ingen har trott mig.

I förrgår och igår behagade teven meddela att signalstyrkan var svag eller saknades för vissa kanaler. Just en av dom vi hade tänkt se på förstås. Jag tog för givet att det hade uppstått nåt tekniskt fel och ringde tevereparatören som återkom idag.

Han talade då om att Digita (som ansvarar för signalöverföringen) hade meddelat att problemen kommer sig av rådande väderlek. Tack för det! Då hade jag alltså rätt.

Vid storm och regn på höstarna, dvs vid lågtryck, beter sig teven på samma sätt. Det är med andra ord inget fel på vare sig antenn eller signalförstärkare. I förmiddags funkade alla kanaler igen.

Ett ”rörande” uppdrag
Igår hade Husse ett ”rörande” uppdrag. Förutom teveproblemet fick vi nämligen ett till. Det blev nästan helstopp i avloppet till tvättstället i badrummet.

Jag började med att kolla vattenlåset, men det var juste, så jag tömde underskåpet och lät Husse ta vid. Efter en del handgripligheter fick han loss avloppsröret och konstaterade att gängorna i till­hö­ran­de delar var väldigt slitna. En ny rörsats behövdes.

Men före det hade han eliminerat stoppet genom att spola avloppet med vatten under tryck. Innan det var rensat fick han tyvärr stå ut med en dusch avloppsvatten på överkroppen, men det gick förstås att skölja bort.

Vilken himla tur att Husse är så händig! Nu är rörsatsen utbytt och vattnet rinner ner igen som det ska. 🙂

28–30.8 – Från ostbricka till kräftskiva

Jag har tagit farväl, fått kräftleverans, haft besök, avnjutit kräftor och haft vilodag.

UtsiktTagit farväl
I onsdags eftermiddag gick Mia och jag på visit till Utkiken. Det var sista chansen att få en pratstund med Råttan och Hästen innan dom lämnade landet igen.

Eftersom fastigheten ligger på den högst belägna punkten i byn, tog vi en titt på den omgivande vyn. Den består mest av gröna trädtoppar numera, men mellan dom kan man se en glimt av sjön. Husen nedan­för syns inte alls längre. Men som bekant är förändring det enda som är konstant.

Efter ostbricka med tillbehör satte vi oss ute på terrassen och avhandlade det sista innan det var dags att ta farväl för i år. Förhoppningsvis ses vi nästa sommar igen om inte förr. 🙂

Mia o kräftorKräftleverans
Vid halv nio-tiden i fredags fick jag leverans enligt överenskommelse med vår ”vägmästare” (och vatten­ägare) kvällen innan. Han kom med en halv hink kräftor, eller ”drygt 25” som svar på min fråga hur många jag skulle betala för.

Och vilka bamsingar, den längsta uppmättes till 15 cm! Mia blev genast intresserad när hon hörde deras klor mot kanterna på hinken, men backade bums när jag tog upp en för att hon skulle få undersöka den. Det var då inget som såg ut som ett tänkbart jaktbyte verkade hon tycka.

Sen var det bara att plocka fram största kastrullen och se när dom stackars varelserna dog en plåg­sam död. Det skar onekligen i hjärtat att se deras dödsryckningar, men jag försökte se till att dom dog så snabbt som möjligt genom att lägga ner dom en och en i den kokande lagen.

Därefter förflyttades dom till jordkällaren för att gotta till sig tills det var dags att äta upp dom. Jag var förresten tvungen att prov­smaka en för att stilla min nyfikenhet. Kräftor från sjön har jag inte ätit sen början på 70-talet (eller slutet av 60-talet?) och då var det flodkräftor. Dom nykokta var signalkräftor som plan­te­ra­des för några år sen.

Smaken var mycket bekant. Om jag inte hade sett att det var en signalkräfta hade jag aldrig märkt skill­naden.

Besök
På eftermiddagen serverade jag Kerstins köttbullar till Vik Husse. Så mager och tärd som han är kunde han behöva lite ”riktig” mat tyckte jag. 😉

På kvällen tittade sommargrannen psykologen in en stund. Hon hade öst båda båtarna, nåt jag totalt hade glömt att kunde vara av nöden efter 20 mm regn. Tack igen!

DukatAvnjutit kräftor
Vid halv fyra igår stod bordet dukat. Det enda som fattades var kräftfatet och de välkylda dryckerna. Men efter en inledande apéritif enligt mormors ”recept” ställdes dom givetvis fram. Kräftskivan kunde börja.

Det heter kanske inte kräftskiva när man bara är är tre personer? Den fjärde gästen fick dess värre oväntat besök och ställde in sitt deltagande. Hur som helst konstaterade jag att det var åtta år sen kräftknivarna användes senast, så tillfället var definitivt festligt.

Drygt fyra timmar senare var kräftfatet tömt, liksom ett antal bägare, och gästerna hämtades av vid­talad chaufför. Vi var rörande eniga om att det här gör vi om nästa år. 🙂

Visst ser dom väl läckra ut?

Visst såg dom väl läckra ut?

Vilodag
Det enda nyttiga jag har gjort idag är diskat och vattnat blommorna. En vilodag kändes välkommen efter den gångna ”hektiska”  veckan. Och nej, jag mådde varken dåligt eller hade huvudvärk. Det är fördelen med att ha tränat i många år. 😀

24.8 – Välgörande insatser

Min “rullator” är klar för drift, backen har fri sikt, jag har gjort en liten investering och blivit tvungen att städa.

Klar för drift
I tisdags tänkte jag inviga min nya ”rullator”, dvs pirran jag köpte nåt tag på försommaren. Det inne­bar att jag först behövde montera däcken. Direkt när jag tog tag i dom insåg jag att dom saknade luft. Max 3 psi skulle dom innehålla enligt texten på däcket.

Jag hämtade mopedpumpen och satte i gång. Det gick inge’ bra… Om jag lutade hela min tyngd på pumpen kunde jag kanske fylla däcket på en vecka. Här behövdes en kompressor och nån sån äger jag inte.

I onsdags tog jag med mig däcken i samband med butiksturen, fyllde dom på en mack och satte dom på plats igår. Kärran blir helt perfekt för att transportera ved, mullsäckar, kvisthögar, etc. Den klarar 200 kg så nu kan jag enkelt förflytta det mesta utan att behöva lyfta. 🙂

Fri sikt
Vägen upp till Udden har länge kantats av en grön portal som är i vägen för höga fordon, men sen igår är det slut på det. Vår eminente ”vägmästare” fixade fri sikt på för­mid­dagen.

Han hade redan hunnit hälla upp kaffe från sin medhavda termos och höll på att plocka fram smör­gåsarna när jag gick ut för att bjuda honom på förmiddagskaffe så jag bjöd på en pratstund i stället.

Investering
För ett tag sen läste jag i ÅU att Daphnia, föreningen där jag är medlem och som gör sitt bästa för att sköta om vår sjö, erbjöd alla som ville att delta i införskaffandet av kräft- och gösyngel som ska planteras ut i höst. Igår satte jag in en summa på föreningens konto för att bidra till kräftutplanteringen.

Ingen kräfta, men väl en hummer

På eftermiddagen ringde ordföranden upp och tackade. Hon talade om att två personer var på väg för att hämta kräftor och undrade om jag ville ha kräftorna i egen strand? Jag sa att jag bidrog i största all­män­het och att min strand inte har lämplig botten för kräftor.

Hon ville ändå veta var jag bodde, så jag förklarade och gav henne vattenägarnas namn och sa att kräftorna gärna fick sättas på deras vatten.

Det tror jag är en klok investering i fall jag får för mig att försöka fånga några i framtiden.

Städtvång
Dammsugaren har stått i vardagsrummet minst en vecka och väntat på att jag skulle använda den. Idag ordnade jag så att jag var tvungen. Jag bjöd in en dam på eftermiddagskaffe i morgon.

Troligen sitter hon bekvämast på en köksstol så egentligen kunde jag ha struntat i att städa var­dags­rummet, men om jag känner henne rätt vill hon säkert ta en titt där ändå. Nu tål det granskning bara jag torkar av soffbordet också. 🙂

Alla fjädrar och dun efter Mias framfart i verandan ligger också i dammsugarpåsen och igår hade jag ”krematoriet” i gång så eventuell liklukt är också eliminerad. Hoppas verkligen att hon inte kommer med några nya fjäderklädda byten innan besöket.