4.9 – Ny början och sorgligt slut

Jag har varit på lärarträff, fått ett uppdrag, haft gratulanter och hittat ett lik. Mia har inte mått bra.

LärarträffLärarträff
I tisdags hölls sedvanlig lärarträff inför det nya läsåret. Den här gången med ny chef och på nyrenoverat ställe, vi samlades nämligen i Café Vivan. Där har jag inte varit sen stället totalrenoverades nån gång i våras.

Stället gick knappt att känna igen, men förändringen var klart positiv. Ljust och luftigt med rustik in­red­ning som passar bra i en gammal ladugård.

Både den nya chefen och flera av kollegerna kände jag igen, men det fanns också många nya. Tänk att vi är hela 80 kursledare sammanlagt! Det syns för all del på utbudet i kurskatalogen. Bara ett tjugotal deltog i träffen som tur, annars hade presentationsrundan tagit evigheter. (Bilden är från lärarträffen 2009.)

Fått ett uppdrag
I måndags fick jag en preliminär förfrågan och igår fick jag beställning på ett utbildningsuppdrag. En före detta kursdeltagare behöver assistans i Excel 2010. En trevlig födelsedagspresent bland många andra.

Gratulanter
Igår började jag ett nytt år igen. Första gratulanten dök upp strax före tre och sen dök flera upp efter hand. Det var en lindrig och lagom stor tillställning bestående av dom ”närmast sörjande”.

På FB var gratulanterna desto fler. I fjol tog jag bort visningen av mitt födelsedatum, men tyckte det var dö’trist att inte få några gratulationer så jag ändrade tillbaka för ett tag sen. Det ångrade jag nästan då jag såg det tresiffriga antalet och skulle tacka alla individuellt. Men egot njöt förstås i fulla drag. 🙂

Död ekorreHittat ett lik
Sent i eftermiddags tyckte jag att gräset hade torkat upp tillräckligt för att jag skulle kunna ”lufta” lilla gräsklipparen framför huset. Det första jag fick syn på då jag gick in i boden var ett lik. Och den här gången var Mia garanterat oskyldig, hon kan inte ta sig in där.

På mitt gamla trädgårdsbord närmast fönstret låg en död ekorre. Varför och hur den hade dött har jag förstås ingen aning om. Den såg ut att ha dött en naturlig död.

I flera år har den haft sitt bo strax under taket efter att en hackspett nån gång i världen har gjort ett lämpligt stort hål i väggen. Det kändes allt lite sorgligt trots att jag vet vilken marodör det egent­ligen är. 😦 Jag får trösta mig med att död alltid är ett tecken på att nåt nytt tar sin början.

Mia har mått dåligt
Redan i förmiddags märkte jag att Mia inte riktigt var sig själv och då jag kom hem efter bu­tiks­be­sö­ket hade hon kräkts på ett par ställen. Lyckligtvis uthomhus.

Men det var tydligen nåt mer hon behövde göra sig av med. En kort stund senare kräktes hon ytter­li­gare en gång. Efter det lättade besvären tydligen, men hon har ändå varit lite ”avslagen” resten av dagen. Först i kväll smakade maten igen. I morgon är hon nog lika pigg som vanligt vill jag tro. 🙂

Mia vilar 2