Nästan normaltid
Dom senaste veckorna har Mia varit ganska påfrestande. Sovit hela dagarna och gått på jakt efter 21, vilket har betytt att hon inte kommit in förrän vid ett- halvtvåtiden på natten. Och som bekant kan jag inte somna lugnt om hon inte ligger bredvid mig.

Till råga på allt har hon väckt oss redan vid halvfemsnåret och propsat på att få gå ut. Men nu har hon nästan återgått till normaltid och kommer in senast vid elva-tiden. Dess värre ska hon fort­fa­rande ut runt halv fem nästa morgon.

Men det blir väl ordning på det också när dagarna blir kortare och det ljusnar senare.

Akut problem
I går kväll gav jag upp. Min stationära dator är bevisligen dödssjuk.

Dom första problemen började redan i mitten på juni och har stadigt förvärrats sen dess, trots försök till diverse felsökning och åtgärder. I dag har jag kopplat ur alla enheter och lämnat in den till en tekniker som förhoppningsvis kan få liv i den igen.

Husse undrade om det kanske är dags för en ny stationär och hur mycket sådana kostar? Eftersom jag inte kunde svara på rak arm ställde han en följdfråga: ”Rör det sig om 50 eller 5.000 €?” Jag gissade på hundralappar.

Min nuvarande är köpt 2007, men har fått nytt inkråm och blivit uppgraderad några gånger, så den är inte så antik som det kan verka och är faktiskt hyfsat snabb (den har en 4-kärnig processor) trots en del gamla komponenter.

Som av en händelse ramlade jag över en perfekt modell för mig när jag sökte en bild till det här inlägget. Lenovo har en som uppfyller det mesta av mina krav. Prislapp: 599,90 €, dvs i samma prisklass som en lite vassare bärbar. I priset ingick för övrigt tangentbord och mus.

Men först ska vi höra vad teknikern kommer fram till.

Jag tackar min lycka för att min bärbara är pigg och kry, annars skulle jag gripas av svåra abstinens­besvär. Nästan allt jag gör, gör jag ju med datorns hjälp!